Barley wines - en induktiv fråga? Smuttynose Barley Wine - IPA eller barley wine?

  För mig är barley wines den mest förrädiska öltypen av de alla, något jag har pockat på vid flera tillfällen, både här och på annat håll. Den bredd som öltypen har, där vad som är lika mellan dem är att de alla är 'väldigt starka ales', känns inte helt färdigutforskad. Personligen skulle jag föredra en uppdelning med mer geografiskt delade barley wines då framförallt de från USA's västkust har en bra mycket större närvaro av och humling än t.ex. brittiska. Sedan kanske inte detta stämmer helt ut - men det skulle åtminstone vara en början. Tex gör man ju tyska hefeweizens både i USA, Tyskland och på annat håll - men man använder typen mer för att skilja mot andra veteöl. I mina funderingar kring detta har jag alltid haft Old Ruffian som extrem på ena sidan med sin stora beska - och mer brittiska och maltdominerade barley wines på andra. Sedan behövs det någon form av undergrupper där hybrider av de båda kan finnas och så vidare.

Men, vad som skedde nu för ett tag sedan var att vi öppnade en flaska Smuttynose Barley Wine, tappad 2009 och därmed med liten egentid på nacken. Jag ska inte spoila helt vad som står här under men kan bara säga att mina tidigare tankar om öltypen nu har stjälpts på sidan och är nu i behov av revidering. Att många DIPA's ibland kategoriseras som barley wine på grund av den ändå existerande maltkroppen som behövs för att hålla koll på beskan (eller är jag fel ute här?) är en sak - se bara på just Old Ruffian. Men att en barley wine kan påminna så pass mycket om en vanlig IPA som denna gör - och ändå ha tillräckligt med tid på nacken för att humlen borde vara trött - vad ska jag säga om det? Detta är den fruktigaste barley winen jag någonsin provat!


Smuttynose Barley Wine

Utseende: Lätt grumlig orangebrun vätska, klarare än förväntat. Fint kompakt skum med minimala bubblor.
Doft: Barley Wine you say? Här doftar det färsk helylle-IPA. Humlejuice i stil med Averys DuganA! Kanske något mer malt och lite kola – men fortfarande med massa fruktighet undertill. On top är det lite tråkig persika, mandarin och apelsin men vad gör det när det fortfarande är riktigt fräscht, paradoxalt nog, på andra sätt?
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Kraftig IPA eller snarare lättare DIPA. Inte überbesk men med tillräckligt mycket beska. Småblommig på ett lite tråkigt sätt, men återigen så slås man av mycket fruktighet. Att den är så pass fruktig och ändå från ’09 gör den lite speciell med sin fruktighet. Rätt tydlig känsla av estrar med fruktiga humlekarameller och persika, tropik och så beska. Förvånande rakt igenom.

Betyg? – Bättre. Fruktigaste barley wine’en jag har druckit, wow. Mycket estrig smak men det blir mer malt och sötma senare mot mellanregistret. Den är vare sig barley wine eller IPA utan kanske mer som en lätt DIPA/IIPA med ljus malt och som återupplivats. Som sagt ovan så är mina tidigare tankar om barley wines och vad som eventuellt kan känneteckna dem eller vilka eventuella undergrupper som borde finnas nu lagda åt sidan. Jag ger upp och låter typen vara, istället blir det en form av induktiv empirisk provning!