Wednesday, March 31, 2010

Trots systembolaget - Founders Breakfast Stout, allt är förlåtet!

Som bland annat Darren bakom Beer Sweden har skrivit och som har rapporterats här och där så valde Systembolaget att dra tillbaka de cirkus 200 flaskor av Founders Breakfast Stout då det inte är tillåtet med personer under 25 år på flaskor med alkoholinnehåll. Förståerligt? Mnjae. Det finns ju bra många andra dumheter som i så fall också borde förbjudas. Men korkat värre då jag idag annars hade tänkt bunke upp ett par till. De 3 jag har kvar efter att ha provat denna igår är helt enkelt för få. Varför? Jo för att det är en jävligt bra öl! Founder Centennial IPA har ju diskuterats redan och där verkar ölbloggare och andra vara lite delade i tycket. Jag tyckte den var bra, men inte mer. Så hur var Founders andra toppnoterade öl?

Founders Breakfast Stout
En välomtyckt ”Double Chocolate Coffee Oatmeal Stout”, bara namnet gör
en sugen på en rejäl frukost. Ligger på 60 IBU och alkoholhalten på 8,3%, den ska även innehålla två sorters kaffe – smaskigt värre?

Utseende: Fint gräddbrunt skum, lite halvporöst med minimala till små bubblor. Fin brunsvart vätska. Överlag väldigt trevlig färg.
Doft: Rejäl doft som sprider sig redan då man börjar hälla upp den. Det är en overload av kaffe, fin kraftig doft som påminner en om att lukta på nyrostade kaffebönor. Bakom denna fenomenala kaffedoft finns lite lockande chokladsötma vilket balanserar den lilla bitterheten kaffen bidrar med. Toppen består alltså av lite torr, kraftig kaffe, den fylliga kroppen av fin choklad och det som sker sedan är en fusion av lycka. Man kan lätt bli sittande med att bara dofta på denna brygd.
Smak: Stor munkänsla, precis som jag hoppats på. Men den är inte så pass tung att det blir svårdrucket. Smaken är lika fin som doften. En lätt brännande känsla och en stor torrhet blir kvar ett bra tag efter första klunken. En väldigt fyllig klunk med smak av len, smakrik och nästan fruktig choklad. För det är något fruktigt där, lite som att äta syltade körsbär eller bara en fin chokladkaka med frukt och bär i. Men kaffet bör inte glömmas bort, men den är inte så framträdande på samma sätt som i doften. Självklart är den där i smaken men desto mer i eftersmaken. Så torr, sträv, bitter men ändå så len, lätt fruktig och fin. Den värmande känslan avtar lite efter ett tag men påminde lätt om lite whiskeyartad munkänsla.

Betyg? – Bäst, nästan så att den får ett plus också. Hade den varit så pass komplex att jag känt mig tvingad till att sippa den hade den kanske nått än högre. Men detta är en riktigt bra öl! Péché Mortel fick Bättre+ och denna är både komplexare, mer varierad och nästan lite rolig att ta isär för att känna efter kring smakerna. Jag är glad att jag har ett par flaskor till hemma, de ska jag spara och vårda väl!

Ja, som sagt. Det är synd att man tar in såhär god öl och sedan fuckar upp det så att man inte kan sälja dem. Kanske går att höra av sig till Brill och importera sista flaskorna direkt via dem dock. Klart värt det!


edit. Blev att maila Brill för att se nu.

Tuesday, March 30, 2010

Rörigt ursprung om Dugges Lager No.1?

För mig är detta en lager med lite okänt ursprung - den Lager no 1 som Dugges levererade på tapp under samma namn som denna blev enligt svenska ölfrämjandets antagande till Dugges Spring Beer. Schnille och Schmak skriver att den Lager no 1 som kom på tapp vart brygd åt Reza på Tre Små Rum, de publicerar även vilka humlesorter som används och de ser ut att vara desamma som finns i denna flaska (exclusive pioneer, simcoe och columbus). Ja, halvrörigt är det i min bok om denna iaf, men varför låta det ha inflytande när det inte är det vi ska skriva om? För vad den har är iaf en skönt retro flaska och Dugges brukar inte göra mig besviken.

Dugges Lager No.1

Utseende: Gyllengul, lätt bärnstensfärgad vätska med fint vitt skum, lätt poröst men ändå lite mjällt. Minimala till små bubblor. Faller ned och blir till ett litet lock som sedan tynar bort.
Doft: Frisk humlig doft med lite tropik och sedan den lagerriktiga lite brödiga doften. Tillsammans skapar dem en fin balans som drar lite mer åt lagerhållet än vad t.ex. S:T Eriks Pilsner gjorde. Maltigheten är rätt ljus som sig bör och skymtar till för att visa att det inte är en alltför lätt öl heller, rätt tydlig doft av maltkorn.
Smak: Halvlätt till medelstor munkänsla med ok kolsyra. God och fräsch smak med lite mango, pajdeg och citron. Man får den där känslan i gommen som lagers ofta lämnar vilket väl får ses som otrevligt trevligt. Den är rätt fyllig, småsträv men utan några som helst smakmässiga skavanker som vanliga pisslagers ofta har. Som så många andra så kan jag också instämma i att denna lär passa utsökt till mat eller bara nedkyld i goda vänners lag på en filt i sommar.

Betyg? – Bra-, vilket får anses som ett bra betyg för en lager. En trevlig lätt humlad sommarlager att välja istället för all annan massproducerad skit som finns därute. Helt klart en värdig lager för oss som gillar öl att kunna plocka på oss utan att känna att vi syndar. Å andra sidan känns det som om svensk mikrobryggeri kan om de vill, se bara på Grebbestad, Slottskällan, Nils Oscar m.fl som har trevliga lageröl.


Detta börjar bli svårt nu med all trevlig sommaröl som kommer; Sigtunas samtliga som har kommit i vår gillar jag, Oppigård Amarillo är ju redan en underbar klassiker, Dugges No.1 för de som gillar vanligare lager, S:T Eriks Pilsner för de som vill bevara tradition etc. Men detta är bara trevligt och gör att man ser fram emot våren lite extra.

Monday, March 29, 2010

Mikkeller Jackie Brown - Shut your raggedy-ass up, and sit the fuck down!

Näst i leder på de vårnyheter som dök upp för snart en vecka sen var Mikkellers Jackie Brown en brown ale inspirerad av Tarantinos film med samma namn. 6 olika sorters malt med bland annat chokladmalt, 3 sorters humle och ale jäst. Låter rätt kraftigt för att vara en brown ale - vi får så hoppas!

Utseende: Rätt högt mörkare beigefärgat skum med små till rätt stora bubblor. Sjunker ner och lämnar hej vilt med rester på kanterna. Färgen på vätskan är mörkt mörkt brunt.
Doft: Här är det mycket maltighet i doften, en rätt kraftig chokladdoft med mycket kaffebitterhet och i bakgrunden humlecitrus, humlebeska och söt lakrits. Känns som lite mörk bränd sirap också.
Smak: Lätt munkänsla med liten kolsyra. Lite bränd sirap här med följt av en rätt trevlig, lätt rostad, bitter smak av choklad och rätt mycket kaffe och stark mörk lakrits. Humlebeskan och bitterheten i chokladen och kaffen går ihop rätt bra och gör att eftersmaken sitter kvar länge och väl och gomkänslan blir rätt torr. Man känner en rätt tydlig humlekaraktär utan att den behöver inkräkta på andra smaker utan istället lyfter den helheten lite. Efter att ha fått stå framme och "lätta" på trycket så blir den lite enklare och mer i stil med andra lättare brown ales, men jag tycker ändå att denna kaxiga kvinna står ut rätt bra.

Betyg? - Bra, kanske ett litet plus till och med. En bra brown ale med kraft, tydliga smaker, finfin eftersmak och med både en bra dos malt och en lika bra dos humle. Kanske är humledoseringen lite för stor och humlen tar över då och då på ett sätt som tar bort lite av brown ale-känslan. Tar man typ Brooklyn Brown Ale så är den rätt len, maltig och lättdrucken medan Jackie Brown är lite "fizzigare" och kanske inget man sänker en 3-4 på rad. Men det kan också vara ett gott betyg!

Sunday, March 28, 2010

BrewDog Trashy Blonde - I know I shouldn't?

Enligt flaskan är detta en blondin man bör akta sig för men som är svår att motstå, 33 cl ren skönhet i form av en golden ale och som nu kommit in till systembolaget. Nästan alla BrewDogs brygder brukar hamna i samma betygsgrupp (vilket jag tidigare påpekat) så får väl anta redan på förhand att det samma kan gälla även nu?

BrewDog Trashy Blonde
Utseende: Cideraktigt kristallklar och lite mörkare gul vätska. Poröst men ändå rätt gräddigt vitt skum med medel till stora bubblor. Halvgräddig topp.
Doft: Lätt humlig doft med citrus, lite blommighet och grape. Anar även doften av passionsfruktskärnor och viss kåda som får stå för det lite mörkare och tyngre i doften. Rätt simpel men trevlig doft, lite som förväntat.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. God färsk humlebesk smak som följs av en lätt fruktighet med lättare frukter såsom apelsin, söt grapefrukt och passionsfrukt. Rätt behaglig beska och kolsyra. Men fortfarande inget som sticker ut.

Betyg? - Bra -, kanske OK+, det är en rätt simpel öl och inget att hurra för mycket för. Men på 4,1% så är den i den lite lättare klassen och med tanke på det så har de lyckats få ut rätt mycket dofter och smaker. Ett bra alternativ nu i stundande vårtider då man bara vill ha ett par lättare men goda öl till den första vårsolen.

Saturday, March 27, 2010

S:T Eriks Pilsner - Hur lyckad återupplivning?

S:T Eriks Pilsner, en klassisk gammal pilsner om jag läst artiklarna jag nämnt i Allt Om Whiskey rätt men som Jessica Heidrich nu bryggt om. Kul att de på Galatea och Three Towns Independent Breweries vågar återuppliva klassisk svensk ölkonst. På baksidan av flaskan utlovas massa humle och kärlek i ölen och pressreleasen utlovar humledoft. Å andra sidan gjorde Spendrups det med Pistonhead också. Detta känns ju inte som en "finöl" per se utan mer just som en återupplivad klassiker - vi får se.

Utseende: Fin kristallklar ljusgul färg som nästan påminner om en mer gyllengul äppelciderfärg. Vitt poröst skum med medel till större bubblor. Rester på glaset lämnas likt glasflaskor i de gamla gröna iglona och det blir även lite rester kvar i glaset.
Doft: Oj, tvärtemot mot vad jag förväntat mig! I pressreleasen utlovades det humle - humle we got! Fin humlebeska och inte en för kottig doft men ändå en genuin och fin doft av humle. Som att lukta i en förpackning humle helt enkelt. Under den doften är det dofter av gräs och lite citrus som vittnar om att vi inte bör förvänta oss för mycket humliga godsaker. Även lite lätt doft som påminner om kåda finns där. Grapedofter, kanske lite apelsin och mango står för fruktigheten - allt mot en lätt pilsneraktig maltighet.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smaken har tydligt humleinslag men är nu mer maltig och lätt i smaken. Den är rätt torr och har precis det maltstuket man förväntar sig av en pilsner. Beskan är inte heller så humlecentrerad utan är mer anpassad för att fylla ut och ge bra balans - vilket den lyckas med. Den är rätt läskande, tappar inte alls smak och har också lätta mango och persikosmaker.

Betyg? - Bra+, efter första doften vart jag överrumplad. Jag litar på Jessica och hennes kunnande efter att ha provat lite från hennes Angels Share-serie men denna brygd för 15:90 och stående bredvid det annars rätt tråkiga flaskutbudet överraskade mig. Bra doft och bra smak sett till öltyp och att man återupplivar lite svensk ölkultur. Nä. Detta var skoj!

För övrigt är det lite samma smak på humlen i denna brygd som jag fann i hennes "Hoppy" med en rätt fin och färst humlesmak som ändå inte är för massiv. Trevlig det med!

Friday, March 26, 2010

Årets flip-flop? Früli Strawberry Beer

Förra året hade vi Hoegaarden Rose och årets motsvarighet från belgiska Brouwerij Huyghe är deras Van Diet Früli Strawberry Beer, jordgubbsölen i deras fruktölsserie Van Diet på cirka 5 smaker. En liten nätt flaska på 25cl för det modesta priset av 15kronor. Just priset gör att denna öl, liksom Hoegaarden Rose i fjol bör bedömas lite speciellt. För säkerligen finns det bättre fruktöl där ute på marknaden, öl med genuin, bastant och utsökta fruktsmaker - men inte för 14-15 kronor! Det gör självklart inte ölet bättre om det skulle råka vara dåligt, men det gör att man nog kan få ut lite mer för sina pengar.

Hur var den då?

Brouwerij Huyghe Van Diest Früli Strawberry Beer

Utseende: Grumlig röd vätska med halvkrämigt rosegräddigt skum med små bubblor i.
Doft: Som en Hoegaarden Rose fast boostad med Brämhults jordgubbsjuice. Man känner att det är en grund av veteöl, sen kommer smaker av jordgubbsgodis av olika slag utan att bli nödvändigt artificiellt eller kemiskt. Hoegaarden Rose behövde ju serveras iskall, denna klarar sig bättre. Det är faktiskt en rätt genuin jordgubbsdoft som finns där och det enda som stör den känslan är veteölensdoften. Stundtals kommer dock känslan av dålig jordgubbssaft eller läsk.
Smak: Rätt lätt munkänsla med bra kolsyra. Smaken är inte alls lika direkt som doften, vilket den kanske vinner på. Jordgubbssmaken kommer lite i faser, först är den inte lika fruktig utan det är mer i eftersmaken och när den får rulla runt lite i munnen som den gör sig bäst. Trevligt är också att man slipper kemisk eftersmak. Jordgubbsgodis och jordgubbsjuice även i smaken. Rätt trevlig och mer lyckad än jag förväntat mig.

Betyg? – Bra, faktiskt, en oerhört läskande fruktöl om den serveras kall på en varm sommardag. Men även en god öl om man bara vill ha något lättsamt sådär. Visst, smaken kunde nog vara betydligt bättre. Men tycker den är precis lagom stor och 15 kronor för en flaska är helt klart överkomligt. Lär troligen gå hem hos de ännu inte ölfrälsta kvinnorna som ogillar smaken av öl annars. Helt klart en flip - iaf ingen flopp


Ikväll är det fredag och kanske dags att öppna upp Lost Abbey Infero-flaskan som står här och lurar på mig.

Thursday, March 25, 2010

Påskölstest - Sista delen

Liten rolig mininyhet jag hittade via Dogfish sida på facebook. Sam Calagione berättar 5 "små hemlisar"

1. “I graduated from college but never graduated from high school because I got kicked out in March of my senior year.”
2. “My favorite imported beer is Saison DuPont.”
3. “I take a bath pretty much every night and sleep like crap unless I do.”
4. “I’m brewing a beer on Thursday with African tree bark.”
5. “I once man-hugged Adam Avery (of Avery Brewing) and he tried to tongue kiss me.”
  • Till slut är nu all påsköl avklarad och det är väl inget att hurra för - vare sig att jag provat mig igenom dem eller hur de smakade. Överlag är jag rätt besviken men har hittat några få guldklimpar. Påskölen är ju rätt tunn med tydlig maltighet och ska mer vara till mat än allena, men att de ska vara såhär trista att dricka själva förvånade mig. Nu kanske det är lite orättvist bedömt, men man ger ju sällan en lager mer än 4 av 7 i betyg på samma sätt som det är svårt för en bra humlebomb eller imperial stout att hamna under 4 av 7. Rejäl öl som "misslyckas" tenderar mest att bli obalanserad men ändå väldigt smakrik vilket ändå ger den plus för eventuell smakkomplexitet.

Sist ut var iaf.

Sigtuna Röd Påsk
Sigtunas andra påsköl i år och som ska vara en red ale i amerikansk stil. Låter väldigt lockande då Slottskällans Red Ale är riktigt god.

Utseende: Ser riktigt inbjudande ut då jag häller upp den. Mörkt gyllenröd vätska och ett krämigt gräddigt skum med minimala bubblor som sen spricker upp till ett lite porösare skum med små till medelstora bubblor. Fin gräddig topp.
Doft: Lätt barrig men ändå frisk humle som lyfter sig mot en bra maltbas. Doften utvecklas från en lite maltigare karamelldoft till att spricka ut i olika humledofter med lätt blommighet, lite lätt citrus och grape beska på ett håll och lite tyngre fruktigare på ett annat håll. Bakom allt kommer det upp lite söta fruktiga dofter i takt med att ölen når en bättre temperatur.
Smak: Lätt munkänsla och lätt kolsyra. De första smakerna är av karamellig malt där den trevliga beskan sedan leder en vidare in i humlens värld. Där humlen inte alls känns så övertygande amerikansk utan på grund av den matliga närvaron ger små anglofila flörtar. Däremot är beskan väldigt fin och följer med bra tills den lämnar en rätt lång och besk eftersmak i munnen. Den är nog den kraftigaste av påskölen såhär långt vad gäller smak även om jag först har svårt att fina alla de smaker som finns där. Men som jag läste någonstans så bör denna serveras vid optimal temperatur, som all dryck förvisso, men här kommer mer av den lätta tropiska fruktigheten fram först då vilket lyfter helhetsintrycket.

Betyg? – OK++, alltså lite, lite sämre än Easter Ale’n vilket gör att jag verkar vara den första som gillar den mer än denna. Men jämfört med Slottskällans Red Ale så är denna inte alls så full av fruktiga och bäriga smaker och humlen är mer bärare av beska än smak. Däremot tycker jag inte att den når balansen mellan smakrikedom, fyllighet och helhetsintryck bättre än såhär. Paradoxalt nog är det ändå nog en av de påskölen som jag helst hade druckit utan att behöva ha mat till (även om det också lär fungera fint, tex lite fårfjol).


Nils Oscar Kalaspåsköl
4 sorters humle och högre vört- och alkoholstyrka i år verkar vara vad man kör på.

Utseende: Rätt fint, mjällt, skum som snabbt dör ner till smutsigt lock som tunnas ut till lite kantrester. Vätskan är klar och mörkt bärnstensfärgad.
Doft: Lite lätt söt doft med fyllig humle som ger dofter av apelsin och en del citrus. Mörk fyllig limpa och bra och mycket rostad maltighet. Inte direkt kola i doften, men en viss toffeeliknande doft finns där. Men liksom de andra påskölen stannar den där. Men högre alkohol och vörtstyrka märks i den kraftigare doften (jämfört med andra).
Smak: Väldigt lätt munkänsla och liten kolsyra. Mycket toffee och nötighet i smaken. Lite choklad kommer fram i den rätt fylliga men oerhört tunna påskbrygden. Man verkar ändå ha hållit tillbaka på humlingen då vare sig humlesmaker eller någon särskilt utmärkande humlebeska finns.

Betyg? – OK, den är tunn, väldigt tunn. Men ändå med en liten lätt nötkolaaktig smak och helt okey fyllighet. Den är med andra ord roligare att dricka än många av de andra påskölen i år, men samtidigt är den väldigt klen för att nå högre betyg. Dock är den likt Sigtunas Röd Påsk en av de påskölen jag faktiskt gärna skulle dricka igen då den ändå hade mer distinkt smak – om än tunn och lätt sådan.




Oppigård Easter Ale

Utseende: Lite mörkare bärnstensfärgad klar vätska. Halvporöst skum med små bubblor.
Doft: Söt maltighet med toffee och karamelldofter. Humlen känns rätt fräsch och är där och ger beska och lite citruspiff. För en gångs skull kommer det lite andra dofter hos en påsköl, denna gång i formen av en lätt kryddighet. Det finns även lite kakdoftande jäst som spär på dofterna av kryddning och ger malten variation.
Smak: Lätt munkänsla med lite större kolsyra än de andra påskölen. Tydlig kolasmak med lite humlecitrus för att inte låta det bli sött. En rätt bra balanserad smak som inte blir tunn och vattnig eller för smaklös. Dock är även inte denna någon smakexplosion, men just balansen gör att man inte får ett intryck av att den är hafsigt tillverkad. Jästen ger även smaken ett sting av lite kak- eller kexsmaker och även en viss syra finns där på slutet.


Betyg? – OK+, nu kanske jag har börjat tröttna på dessa rätt tunna påsköl och därför inte ger den ett ”Bra”. Men det känns svårt för dessa maltigare påsköl att nå samma smakupplevelser som även de lite sämre humlesmakande ölen kan uppnå. Dock är Oppigårds påsköl nog den bästa bland påskölen utan betydande humleinslag.




Nu är jag glad att det kommit lite nytt att prova och idag vankas det nog Früli Strawberry Beer som trots att den är brygd av belgiska Brouwerij Huyghe i deras fruktölsserie Van Diest så lär den inte få mig att göra volter, om jag nu kunnat det.

Wednesday, March 24, 2010

Smånyheter; dagens släpp, majsläpper, nyheter från andra etc

  • Jaha, då var det onsdag och solen skiner och våren närmar sig. Påskölen börjar ta slut hemma i förrådet så blev att fylla på med de jag glömt; Oppigårds Easter Ale och Nils Oscar Kalaspåsköl. De båda samt Sigtuna Röd Påsk är de jag ännu inte recenserat i år och den lilla recensionen kommer nog upp imorgon skulle jag tro.

  • Var förbi Regeringsgatan nu kring lunch och plockade på mig lite nyheter att ha inför helgen, blev en vardera av Mohawk Extra IPA, Mikkeller Jackie Brown, BrewDog Trashy Blonde, Früli Strawberry Beer, S:t Eriks Pilsner, Dugges Lager no 1 och säkerligen någon mer. Men dessa kändes mest aktuella och det blir nog att bunkra upp senare i vår så att man har lite för framtiden.

    Extra kul är det att både Dugges och BrewDog fått etablera sig lite i vår med rätt många brygder på systemet, främst gäller det väl BrewDog som nu får in sin 4'e öl i det någorlundare ordinarie sortimentet (Zeitgeist, Punk IPA, Lager 77 och Trashy Blonde). Sen har de ju haft Bashah, Juxtaposition (samarbete iof), Nuclear Tactical Penguine också. Går bra för dem med andra ord. Dugges har ju haft några fler gästspel under våren men jag skulle verkligen vilja se mer av dem här så att man inte behöver åka ned till Götet för att få tag på dem.

  • Som Fredrik på Malt, Humle, Jäst & Vatten skrivit om så kommer Garrett Oliver från Brooklyn till Sverige i vår. Dock verkar det inte bli till Stockholm utan till Skåne. Mer finns att läsa om på länken. Lite synd då jag gärna gått på BMD i Stockholm med honom, han verkar vara en riktigt skön och trevlig person med mycket kunskap.

  • Ibland undrar man lite om vissa öls hållbarhet, batcher m.m Mikkellers 1000 IBU blev ju som bekant den 4'e ölen att nå toppbetyg bland de cirkus 240 ölen jag recenserat under året. En kanonöl kunde både jag och Erik instämma då vi drack den häromveckan på Sorbon. Men Erik och Filip bakom bloggen Ölanteckningar tyckte mer den doftade urin och var väldigt obalanserad. Servitören på Sorbon nämnde för oss att de var de första i Sverige med att kunna servera den så frågan är om det är något mer hållbarheten, när den bunkrats eller liknande som ligger bakom de rätt skilda åsikterna - eller om det bara är väldigt olika smak?

  • Som bland annat går att läsa på Dempas blogg så kommer det i Majnyheterna på Systembolaget en till Pistonehad från Spendrups. Pistonhead Summer Beer heter den och är något jag absolut inte kommer köpa.

    Däremot kommer följande tas hem från tillfälliga Majsläppet
    Oppigårds Summer Twist
    Mohawk Summer India Pale Ale
    Avery Dugan A India Pale Ale
    AleSmith IPA
    Sigtuna Sommar Wit
    Estrella Damm Inedit

    Med andra ord kan vi se fram emot maj och ett par läskande och god öl som kommer då!
Jahapp, det var nog allt för idag då. Over and out.

Tuesday, March 23, 2010

Fasta nyheter på systembolaget+ Påskölstest del II

Imorgon släpps det alltså lite gott och blandat i Systembolagets fasta sortiment - både i form av öl, vin och sprit (Bacardi Mojito någon?). För oss ölintresserade och som uppskattar god smak kan jag nämna:

Belhaven Wee Heavy - Samma bryggeri som har Twisted Thistle, får provas under våren
BrewDog Trashy Blond - Ännu en del ur BrewDogs sortiment, värt att prova
Dugges Lager No 1 - Behöver jag säga något, Dugges är alltid värt att köpa
Früli Strawberry Beer - Belgare med "äkta fruktjuice och utan essenser", årets Hoegaarden rose fast bättre?
Jenlain Blonde - Fransk burköl som inte verkar vara en toppenöl, men kul med fler försök till "bättre" burköl.
Mikkeller Jackie Brown - Kanske lite dyr, men en bra brown ale från Mikkeller låter ju kul!
Mohawk Extra India Pale Ale - Även den lite dyr, men låter mer lovande än Mohawk Rye IPA

Slutligen, S:t Eriks Pilsner samt Sailor'n är lite omlanseringar av klassiska brygder från de svenska storbryggerierna. Kan rekomendera två artiklar i senaste numret av Allt om Whiskey där Bernt Danielsson skriver nästan analt om hur Pripps, Falcon, TT m.fl växte upp i Stockholm och Sverige, slogs ihop, separerades etc etc. OCh där slutligen TT hamnade hos Galatea. Angående S:t Eriks Pilsner som kommer nu skriver Galatea såhär:

Nyhet! S:t Eriks Pilsner (5,3% vol.)

– genuin svensk pilsner i modern tappning bryggd av ”drottningen av bryggkonst” Jessica Heidrich

1453-03 (330 ml) Pris: 15:90

Smak & Doft: Klar lejongul färg. Stor aromatisk humledoft med inslag av mogen blodgrape, passionsfrukt och nyslaget gräs. Mycket fruktig, aromatisk humlesmak med balanserande maltiga inslag och högbeska. Lång aromatisk eftersmak. Denna nyansrika brygd är i första hand tänkt att njutas utan mat, men passar utmärkt till är smakrika ostar och kraftigare kötträtter.

Med Stockholms stadsvapen prydligt prytt på etiketten och härligt god skummande pilsneröl kommer nu S:t Eriks, ett varumärke med lång och innehållsrik historia, i en bejublad återlansering med hjälp av Jessica Heidrich – drottningen av bryggkonst.

Kort om Jessica Heidrich – kvinnan bakom S:t Eriks:

- Utbildad sommelier, fyrfaldig svensk mästare i bryggning,

- internationellt erkänd och flitigt anlitad öldomare bland annat i Nya Zeeland, USA och Storbritannien.

- Jessica är grundare och f.d. styrelseledamot i föreningen Sveriges Småbryggarförening, utbildar på Restaurangakademins Sommelierutbildning och hon ansvarar för utbildning av Sveriges öldomare.

Ja, hon kan brygga öl!

Provat lite från den Angel's Share serie hon låg bakom och de vart riktigt bra, så kan hoppas på det bästa men förvänta oss mittemellan?


Nog om det, Påskölstestets sista del då? På grund av tidsbrist igår så saknas Sigtuna Röd Påsk men den kommer nog senare under dagen.

Nynäshamns Pumpvikens Påsköl
En Strong Mild ale med humle och malt från de brittiska öarna.

Utseende: Rödaktig mörkt bärnstensfärgad vätska. Fin fint varmt beigefärgat skum, lätt gräddig topp men med bubblor som sträcker sig från minimala till medel och lite större på toppen.
Doft: Lätt kryddig doft med lite nejlika, ingefära, lite mörkt bränt socker och apelsinskal – nästan lite belgoinspirerat alltså. Men det finns en humlebeska där som bryter ifrån och som leder in en till en lätt karamellig doft. Maltdoften sitter rätt långt inne men har lite rostade nötskal. Istället är det mer jäst och humle som samsas.
Smak: Väldigt lätt munkänsla med liten men existerande kolsyra med små bubblor. Lätt smak som också den påminner lite om belgisk strong ale men utan samma tydlighet som i doften. Istället är det en torr känsla som sprider sig i munnen med lätt maltighet. Inte några distinkta smaker utan även denna påsköl gör sig nog bäst med mat som kan lyfta maltsmakerna. Det finns en blandad smak där som är lite lätt humleblommig men också parad med maltig sötma – dock är det ingen smak som gör sig bäst att dricka såhär allena utan tar nog ut svängarna mer med lite mat. Slutligen finns det en lite lätt nötig eftersmak.

Betyg? – OK, öl som nästintill kräver ackompanjemang från mat för att göra sig rätta är svårbedömda och kräver kanske därför lite motivering och text. Denna påsköl är inte dålig eller tam såsom Jämtland eller Slottskällan men den är lite för enkel ”bara såhär”. Testa den till mat och ge den chansen där, men jag skulle rekommendera andra öl till påskbordet – tyvärr.


Sigtuna Easter Ale
Den ena av de två påskbrygderna Sigtuna Brygghus har skeppat iväg till Systembolaget i år. En humlig ljus ale (APA säger RB) med nyzeeländsk humle (Riwaka och Pacific Gem). Jag har druckit ett par öl förut med dessa och liknande humlesorter från denna del av världen och de brukar ha en fin tropisk fruktighet.

Utseende: Lätt grumlig orangefärgad vätska med högt poröst ljus skum med lite krämigare topp.
Doft: Mycket och fruktig humledoft med tropiska frukter som hålls i schakt med citrustoner och lite humlekottig doft. En lite lätt torrhumlad sötma finns där och spär på humlekottigheten. Humlen ligger lite emellan den enbart tropiska och lätta humledoften och den lite tyngre rena humlekottedoften, vilket den gör på ett bra sätt. Det är lite lätta dofter av mango och aprikos och påminner nästan lite om en fruktig efterrätt i sin fräschhet.
Smak: Lätt munkänsla med lätt men bubblande kolsyra. Fin växande beska direkt med fräsch fruktighet. Beskan är inte störande eller tung men väldigt påtaglig. Det är lite syrlig humlefruktighet i smaken och det händer inte så mycket mer än att det är en rätt lätt men gott humlad och får nog anses vara den humligare av årets påsköl.

Betyg? – Bra, lite lätt och inte så varierande, men påskölen ska vara rätt lätta, passa till mat och vara trevliga. Och det är denna. Mer distinkt fruktighet, mer fyllighet och kraft så hade den kanske nått högre. Men en bra öl.



Sigtuna Röd Påsk

TBA


Så med andra ord kan man konstatera att årets skörd av påsköl nog gör sig bäst med mat, inte är sådär alltför smakrika eller kraftiga med några få undantag. Dessutom känns det som att både Slottskällan och Jämtlands har misslyckats. Mikkeller var inte så bra som jag hoppats och Oppigård har jag kvar.

Monday, March 22, 2010

Påskölstest del I - Jämtlands, Dugges, Slottskällan och Fuglsang

Back to Swedish som det verkar nu med andra ord . Lite för mycket ris, lite mer tid att skriva ned allt och trots att engelska är mitt arbetsspråk så är det just öltermer etc som är svårt att lära sig direkt sådär. Men vad som sker i framtiden får man se då - just nu gäller det att vara effektiv och kanske få in lite mer personlighet i inläggen.

Oavsiktligen har jag skapat en liten följetong på sistone, eller en spontan och rörig sådan. Jag har redan sagt vad jag tycker om Mikkeller Hoppy Easter och jag skrev i förrgår om mina tankar kring att märka om öl för att kunna få in dem på Systembolaget samt dilemman kring det. Jag står fast vid att min syn på Systembolaget är bra, men att det verkar hämmande på så pass mycket att det borde bli dags att se över monopolet - vilket lördagens inlägg också kanske berörde lite.


Årets påsköl då. Mikkellers Hoppy Easter vart ju lite av en besvikelse jämfört med förväntningarna - fortfarande en bra öl dock, men inte så bra som jag önskat. Idag kommer därför mitt lilla påskölstests första del där jag snabbt provar mig igenom årets påsköl från Jämtlands, Dugges, Slottskällan och slutligen danska Fuglsang.


Slottskällan Blåkulla (ekologisk)
En dunkel jag fått höra lite små varningar men blir att prova den utan några förväntningar. Är enbart humlad med Hallertauaroma (vanlig Hallertau fast bara aromahumlad? Fast det låter konstigt).

Utseende: Lite mörkare beigefärgat skum med minimala till medelstora bubblor om vartannat. Sjunker ned i en fin kompakt takt tills det slutligen lämnar ett litet upplösande lock. Färgen är mjuk och rätt gräddigt brun på vätskan.
Doft: Typisk aledoft med lite lätta brända karamelltoner och där en tydlig maltkaraktär närvarande. Beskan känns lite undanskymd men man anar ändå lite lätta humletoner. Det finns en lite fruktig fyllighet där men som inte låter sig komma fram eller ge avtryck.
Smak: Lätt munkänsla med rätt tillbakadragen kolsyra. Slås av att den känns rätt syrlig och sur först. Det tillsammans med att den är så lätt gör enligt mig att smakerna behöver bli starkare och tydligare för att göra avtryck. Det gör dem tyvärr inte, dessutom är det något i eftersmaken som smakar lite konstigt då och då? Överlag är den på tok för lätt och nästan rentutav smaklös. Den är förvisso lite torr i eftersmaken, eller efterkänslan kanske man borde kalla den då det nästan är en brist på smaker.

Betyg? – Sådär, med ett litet minus nästan. Doften är nästan okey då det i alla fall finns dofter att tillgå, smaken däremot lyser med sin frånvaro. Det tillsammans med att det är något otrevligt syrligt där drar ned betyget till under OK. Nu ska jag gå och hälla ut det som är kvar i flaskan, tyvärr.

Dugges Påsköl
Flaskan meddelar att det rör sig om en Ale, RB benämner den Brown Ale
- jag däremot skulle kalla den mittemellan. Mikael Dugge svarar på ett mail att han själv skulle kalla den "en brown ale mer åt det amerikanska hållet än de traditionellt sätt mildare brittiska brown alesen“. Han sa också att den innehåller “Perle, Chinook, Centennial, Amarillo och Simcoe” humle.

Utseende: En fin mjukt brun färg på vätskan vänsterprasslar med ett poröst skum med bubblor av olika storlekar. Skummet faller sakta ner tills det slutligen lämnar lite rester på kanterna.
Doft: En väldigt, väldigt trevlig doft med fina humletoner blandat med söt maltighet och något som påminner mig lite om godis och karamell på slutet. Det finns även något lite trä'igt i doften. Sättet beskan och den blommiga aromen balanserar sig med maltigheten är oerhört trevlig för näsan och likt Näcken vill dem lura bort en - fast till påskmatsbordet där denna dryck kommer göra sig väl!
Smak: Lätt munkänsla med liten kolsyra. Inte så hemskt besk utan det är nötter och karamell med en mjuk efterbeska. Humlen ger ifrån sig sina bättre citrus och blommiga smaker och när dem försvinner så är den där träigheten från doften där för att avrunda det hela.

Betyg? – Bättre+, kanske är jag lite för givmild nu, men doften tillsammans med den mjuka och trevliga smaken med goda nötter, humlig och rätt milda toner gjorde avtryck. Kommer säkerligen köpa på mig fler av denna inför påskhelgen!


Fuglsang Easter Bird (aka Early Bird)
Ett danskt bryggeri jag inte hört så mycket om förut. Denna brygd kallas alltså Early Bird i Danmark och vilket lördagens inlägg handlade om så har de bytt namn, troligen för att kunna sälja den lättare nu under påsk. Det är i alla fall en våröl som ska "hylla våren" enligt Fuglsang. Fuglsang själva kallar den en APA med Europeiska maltsorter och av någon anledning har de tillsatt både kolsyra och Askorbinsyra (ren C-vitamin, kan finnas i juice etc för att ge färg etc)

Utseende: Klar kristallbrun vätska. Rätt poröst vitt skum med små till medelstora bubblor.
Doft: Påskharen har lagt nötter, karamellmalt i samma ägg som citrus och gräsiga dofter från Simcoe och Cascadehumlen. Det finns också dofter från något som påminner om lite vild fruktighet och på slutet finns det tyvärr något som för tankarna till lageraktig brödighet.
Smak: Lätt munkänsla med len kolsyra. Det finns fortfarande en brödighet där som jag stör mig på. Humlen ger ifrån sig goda smaker av citrus, bär, gräs och slutligen en lite halvdold nötig smak. Munkänslan efteråt växer lite på en och lämnar en lite torr känsla med smaker av jordgubbsglass.

Betyg? – Ok+, vissa jämför denna med en IPA vilket jag inte kan förstå? Munkänslan är för lätt och det saknas mer smaker eller ens en tydlig humlighet. Även denna lär passa väl på matbordet trots att den svek mig lite jämfört med vad den utlovar.


Jämtlands Påsköl
Något som brukar sägas vara en klassiker, men flertalet personer har
höjt ett varningens finger mot både denna samt årets julöl.

Utseende: Mörkare bärnstensfärgad vätska med stort skum med små till medelstora bubblor. Porös men krämig topp.
Doft: Karamell och toffeedofter med en rätt bra balanserat humlig beska. Kanske lite torr. En kort arom men en typiskt Jämtlands sådan. Inget speciellt men den levererar. Lite apelsinskal och citrus framåt slutet.
Smak: Lätt munkänsla men med desto mer kolsyra. Som oftast med detta bryggeri är det en bra balans mellan malt och humle. Men denna gång lämnar ordet "nej" min mun. Den lär passa med mat och vara trevlig för en större massa. Men det finns ingenting i smaken som sticker ut förutom lättare kolasmaker.

Betyg? - OK, kanske ett litet minus efter. Den är Okej men absolut inget mer. Det måste finnas mer dofter och smaker, särskilt påtagliga sådana för att få ett bättre betyg.


Som vi ser så svek både Jämtlands och Slottskällan oss, eller i alla fall mig, i år. Det är lite för enkla, lite för lätta och alldeles för tråkiga brygder. Dugges däremot gjorde en välkomponerad påsköl medan Fuglsang nog klarade sig med lite flax. Lyckligtvis har jag Sigtunas båda brygder och Pumpvikens Påsköl kvar så!

Sunday, March 21, 2010

Hoppin Frog B.O.R.I.S The Crusher

When Hoppin Frogs both Mean Manalishi and BORIS The Crusher arrived at Systembolaget last summer I never bought The Crusher but just Mean Manalishi, two bottles at that price range was more than what I could afford at the time. Unfortunately since I now laid hands on a couple of bottles of the Barrel Aged version and it would have been fun to compare them - some say that the barreled one isn't as good as then unbarreled one while others says the opposite.


Hoppin Frog Barrel Aged B.O.R.I.S The Crusher

Appearance: Creamy head which leaves dark remains when it slowly dies out. The head in itself has a darker brown’ish color. The liquid is brown to black.
Aroma: Pleasant aroma with light oaky vanilla toned chocolate. A warming aroma, a somewhat creamy but well balanced aroma as can be found in better vanilla ice creams, but here with a dust of cocoa powder on top. Pretty heavy aroma with a good boost from the whisky.
Palate: Heavy mouth feel but still not too overwhelming due to good carbonation. Very potent flavors, semi dry, a little bitter and with much chocolate and coffee. Still a little too light and carbonated to force you to have to take sips of it. Warming alcohol and some dry fruits in the after taste. Reminds me a little about Hoppin Frogs Silk Porter but with a better whiskey flavor and a heavier taste. Lasting after taste.

Final grade? – Good, a good vanilla flavor with a light oaky touch balanced with chocolate. But for 159SEK it doesn’t reach any higher grounds than this. I actually went back with 2 bottles to be able to buy something else. It is certainly a good beer and I can see why people give it high ratings - but to me it isnt THAT good. Maybe you have to try it parallel with the unbarreled one to experience its full range of flavors and aromas, just like with Old vs Older Viscosity and similar.

Tomorrow I think it is time to focus on this years Easter Beer - I have tried a couple of them now and I'm not too impressed. But with 3 or 4 left to try I hope for the best.

Saturday, March 20, 2010

Why these relabeling of beers? - An issue caused by Systembolaget?

The last couple of days when I've been trying this years round of Easter beers something struck me, first Mikkellers Hoppy Easter usually was called Mikkeller Drikkeriget GIPA, then yesterday I found that Fuglsang Easter Bird's "real" name is Fuglsang Early Bird. Two beers, both relabeled to be sold during the Easter holiday.

Mikkellers brew first brewed (as I've understood it) to be sold at Drikkeriget (a bar I suppose), so to relabel that beer makes sense. But Fuglsang - a brewery that earlier announced their plans to start selling beer in cans to be able to boost their sales on the German border probably relabeled their beer to be able to export some more beers during Easter than they would have done otherwise.

This made me think..

Is it so much easier to get your beer into the Systemboalgets Swedish market if you name it a seasonal beer (such as Easter, Spring, Summer, Christmas etc)? Would we have seen these two beers otherwise or is it that when you compare them to other beers that are released as "Easter Beer" they are so much better than if they would have been judged by their original label? Or is it easier to get large amounts of your beer into the Swedish market if you release them this way?
Fuglsang shipped 11711 bottles (sold for 19:90SEK each) and Mikkeller 4965 (sold for 34:90SEK each). To sell the beer to Systembolaget, through some importer, in these quantities wouldnt maybe have been as easy since they then would have been required to either be released within some of the seasonal releases (at systembolagen all over sweden for 3 months time which requires a lot more bottles than at least Mikkeller wouldnt be able to/want to deliver) or within any of the temporary releases (in fewer Systembolag and in smaller quantities which makes the prices a little pricier and they would probably be a little to average for that).

So I come to the conclusion that we probably miss much beers that we could have had at systembolaget due to the way new beers are released, the issue of quantities (just look at the Systembolagets internal market and how Dugges and Oceanbryggeriet just can be found in the Gothenburg area with the same problem for other breweries like Jämtlands etc) and price (few bottles but in more stores isnt worth it if you cant take more money for them to cover the expenses and due to the demand). There are probably more issues that can be traced back to Systembolaget and how they have certain rules and regulations that prevent both Swedish microbrewers and international ones for gaining access to the larger crowds. Now they must find a importer which can sell their brews to bars etc which both means that the importer will raise the price to cover their own expenses and that the bar in turn will raise it even more.

Friday, March 19, 2010

Hooray For Friday - La Rulles Triple and Mikkeller Hoppy Easter to celebrate

Finally its Friday, almost Belgian Friday to use an expression from another beer blogger - because today is not an usual day today I drink (or rather I drank some days ago) a Belgian beer. For you who know my taste you know that it doesn't happen every day. Brasserie Artisanale de Rulles La Rulles Triple is the beer! But to make it up to myself since I dont enjoy drinking Belgian beer as much as American ones I've also tried Mikkellers "new" Hoppy Easter, their old Drikkeriget GIPA but with a new name and label.



La Rulles Triple
A Triple that already in the bottle looks more like a cider or a geuze.

Appearance: Minimal bubbles in the head which has a white color, semi creamy top. Murky peach yellowy color on the liquid.
Aroma: Very, very, fresh aroma. Like a hefeweizen diluted with juice. Like a mango purée or even a mango and banana purée. I can also find a hint of tea, maybe even spicy green tea. Also hidden scents of something like rice? Grass? Boiled peas? Very varied aroma is the least I can say about this.
Palate: Medium mouth feel, well carbonated. A first taste of candy bananas which transcends into more of a candy orange flavor. Much flavors of grass and wheat. Very acid with light hints of pear and apple flavors. Not very similar to other Triples I have had before, this is juicier, lighter and more wine like flavors. Finally there are some pineapple flavors and a sweet tropical fruit juiciness.

Final grade? – Good, first of all it is worth its price! 55SEk for a 65cl bottle is a good price for this. And like I’ve mentioned it is not very similar to other Triples I have had. Maybe a little to acid for my taste, but worth its price and worth trying for you who like Belgian beers.



Mikkeller Hoppy Easter
Mikkeller relabeled their old GIPA into this and released it now in time for Easter. This will be my first GIPA so I won’t have any reference points for this one. I see it contains Tomahawk bitter hops, interesting since I’ve got some at home, so maybe I’ll dry hop it some by myself.

Appearance: Large porous head with a variety of bubble sizes and with a semi creamy froth. cloudy peach colors liquid.
Aroma: Welcoming aroma of bitter hops with a grassy, lightly acid backbone. I feel the maltiness almost preventing the hops from going “all in” in the aroma. There is something in the final aroma which I find disturbing, like old acid hops. The aroma started of fresh and you were expecting tropical fruits and fresh, perfect hoppiness – but something happened and the malt character took over and made it end up somewhere in between.
Palate: Light mouth feel, almost a little watery. Where is the carbonation? The bitterness is surfacing towards the endand is okay but the flavors are not what you expected. A citrusy acidness and an almost soapy after taste. Much citrus, light hints of resin and flowers. Almost peppery in the end.

With an addition of Amarillo pellets (I mistook them for being Tomahawk pellets) you get a better hoppy flavor in the beer. So they should have hopped it more, better or with more hop varieties – at least to better suit my taste.

Final grade? - Okay, maybe even a small +, this wasn’t what I expected but I must give it credit for being a good Easter Beer even though it is a GIPA in disguise. The hoppy character and flavors are held back and this makes this brew a good one if you are served one, but to go and buy it for 34SEK is a little too much when there are both better IPA’s and better Easter beers out there – for less money.



Friday it is, so I wish you all a nice weekend, and if you have the time and live in Stockholm - go visit Sorbon and see if there is something left of the Mikkeller 1000 IBU!

Thursday, March 18, 2010

Post- S:t Patricks Day: Finally Founders Centennial IPA

First of all - any reactions on the blogs new international approach? It may be a little too early to say much but any comments or suggestions are welcomed!

I'm still hungover from S:t Patricks day yesterday so bare with me. Had a great time in Gamla Stan at The Liffys, can recommend you a visit. But waking up with a Guiness hat and green face paint smeared over your face isn't maybe what you love to do. Anyways.

Now, lets rock some beer.

For some reason I have always thought of Founders as a British brewery, maybe because I havent tried something from them (until now) and probably due to the similarity in name with Fullers. When I later understood their true heritage and that many of their beers are highly rated ones I got really exited about the Mars release containing both their Centennial IPA and their Breakfast Stout.

Todays post will be about the first of the two - Founders Centennial IPA. A highly classed IPA, dry hopped and finishing on an IBU of 65.

So, lets rate it!

Appearance: Small head which slowly dies out. Orange to red amber’ish color
Aroma: The aroma hits you instantly with a well hopped but not too heavy aroma of dry hopped IPA with light tropical fruit aromas. I can often find dry hopped beer somewhat heavy but this isn’t that at all. Easy notes of well balanced nuts against a bitter background. Very well balanced over all and stays away from the trap of offering to much flavor and aroma from the hop cones. Finally there is a citrusy acidness which gives a hint of a high “drinkability”.
Palate: Light mouth feel. Light flavors of dry hop IPA with flavors of cellulose. Not too bitter at all and which I actually expected (65IBU is it?). But how is it? Really? A little to light for me, but with a good bitterness and high drinkability. The maltiness makes it a little sweeter than expected for an IPA. I can’t really find that many tropical or citrusy flavors.

Final grade? – Good, Interesting and very lightly dry hopped IPA. Although, from this bottle I can’t understand why it has received so high results in different reviews. I went back with 4 of my remaining bottles but I have one left which I will try again and see if it makes a better impression on me.

Wednesday, March 17, 2010

Blog now in english and how was BrewDog, Stone, Cambridge Juxtaposition?

After yesterdays announcement that I considered to turn the blog into an English speaking one - here is the result - It now is.

Hopefully I will keep my Swedish readers as well as attracting new non-swedes or readers who couldn't understand more than the beers name since the rest was in Swedish. But lets try it for a couple of days and see how it works out.
As you can see the whole right panel has been quickly translated into English equivalents of what they were when the blog was in Swedish. So bare with me, it may take some time to get it all perfect.

Back to the business though - good brews.


Among the beers that Systembolaget (the only place in Swedish that it is allowed to buy alcohol)released in their mars-release among the Easter beers were the collaboration brew Juxtaposition, a beer made by BrewDog, Stone and Cambridge at Stones brewery.They label it a Black Pilsner, while RateBeer calls it an European Strong Lager and even others are having difficulties to label it. With a potential IBU over 100 and with Motueka and Sorachi Ace Hops from New Zeeland and Japan and with a new way of adding the hops - all through the brewing process which includes adding hops to the mash and the wort - this is something new and experimental!
Also, check out the bottles, each brewer has its own announcement on one of the three types of bottles. Read them, they're all good and show how these three brewers are willing to push boundaries.

Appearance: Minimal bubbles in the head, larger ones on the top. Pale brown color on the thin head which leaves some remains.
Aroma: Interesting aroma with a sweet maltiness with hints o Brazil nut followed by a semi dry character. A well composed mix of chocolaty aromas which are both bitterly nutty and soft and juicy. There is also a somewhat underlying fruitiness with some berry aromas. Not to forget is the hops, which there are plenty of in the flavor. The alcohol keeps the aromas well intact. Finally there is a light hint of spices.
Palate: Light to middle mouth feel. Juicy and good carbonation. Exiting and well hopped chocolate flavor with a gentle bitterness with some nuts accompanied by a flavor of pilsner malts. Very complex flavors. I find it very interesting how they have added hops all through the process – both in the mash and in the wort – you can really feel the hop character without it being so extremely bitter. This is probably how BrewDog and Stone wanted their Bashah to be with a nice mix of hops and dark character. I wouldn’t say that they’ve added too much aromatic hops and rather it is the pilsner maltiness I find lasting in my mouth. The chocolate flavor is kept gently balanced and is also adding to the bitterness.

Grade? – Better +, Very complex brew which succeeds in transcending the borders of what it really is. An European Strong Lager, a “black pilsner” or what can it be? I’d say its something new, something interesting and with a new way of approaching how to hop the beer.

Tuesday, March 16, 2010

Tankar efter Beer Wars + North Coast Old Rasputin och Stone Ruination IPA

  • Igår drack jag några av de nyheter som släpptes och överlag blev jag lite besviken - utan att någon av ölen i sig vart särskilt dålig, snarare var de rätt "bra" (men inte mer).
Men mer om det kommer imorgon och framöver.

  • Kollade även igenom Beer Wars och hur vinklad den än kanske är så visar den en rätt skrämmande bild av verkligheten, både i USA och i Europa (se bara hur Heineken och Carlsberg gör PR här hemma). Svenska mikrobryggerier har svårt att nå en marknad och att göra PR är inte att tänka på, snarare förlitar man sig på ear-to-ear PR och det är alltså vi - öldrickarna - som står för deras reklam. Något som inte alltid funkar med de lagar och förordningar som finns vilket gör att ölen både blir svår att finna och när man väl finner den ute på krogen så är den förhållandevis dyr. Att tänka sig att försvaret skulle kunna bli något i amerikansk anda - "spara pengar, skaffa sponsorer etc etc, så har du råd att göra PR och öka produktionen" - måste ju ändå få anses vara svår i lilla sverige. Ändå ligger svenska mikrobryggerier rätt bra till vill jag hävda, de liksom amerikanska ditos vågar ta ut svängarna och testa nya saker. Nu kanske jag är lite partisk, men jag tycker att Nordiska, Amerikanska och även de skotska (BrewDog) mikrobryggerierna är de som för ölvärlden framåt. Pionjärerna om man vill kalla dem så.
    Well, nog om den utsvängningen med.

  • För övrigt börjar jag överväga att ha blgogen på engelska, vore roligare att nå en större potentiell publik och visa vad vi svenskar tycker om öl. Får se, får se.

Så till ölen då, slutligen på Sorbon förra fredagen drack jag en öl jag sett fram emot ett tag och som brukar få bra omdömen och som nu också fanns för en rätt bra penning.

North Coast Old Rasputin
En russian imperial stout jag läst mycket gott om och sett fram emot att prova. North Coast Brewing brukar ju släppa iväg bra saker och då den nu också fanns för ett bra pris så var det enda som stod i vägen allt annat gott jag kunde välja bland. Men slutligen blev kvällens sista öl för min del denna!

Utseende: Lätt brunt skum med minimala bubblor och mörkt mörkbrun vätska.
Doft: Mycket halvlen choklad med hint av frukter såsom körsbär och kanske något annat syltat bär. Inte så mycket torkad frukt utan desto mer choklad och kaffe. Fyllig och inte alltför torr doft där jag får en litet tobaksartad känning. Kraften och fylligheten känns lite som en ”fruktlagrad whiskeystout” om man nu kan kalla något för det. I sluttonerna tänker jag lite på blåbär. Trevlig är också hur chokladen växer i smaken utan att på något sätt ta över. Rätt komplex doft med andra ord.
Smak: Len och väldigt lätt munkänsla. Lite lätt torr smak med mycket fin choklad i eftersmaken. Inte för bitter utan det är fylligheten som livar upp det. Mycket välbalanserade smaker där jag känner en viss nötighet under alla andra smaker.

Betyg? - Bättre, perfekt balanserad tyvärr ingen smaksensation som jag förväntat mig. Samtidigt är det en första klassens öl sett till hantverket och det är ingen enkel öl utan mer någon man nog behöver uppleva och testa igen för att få ut det mesta ur den.


Sist ut fick dock bli Stone Ruination IPA
En IPA som servitören tyckte var ett bra val i samband med Mikkeller 1000 IBU (ack så god) då båda är rätt kraftiga humlebomber. Tyvärr kanske man skulle druckit dem i omvänd ordning om man är efterklok. Men 100+ IBU är ju rätt lovande det med.

Utseende: Klar persikogul vätska med ljust skum och små till medelstora bubblor
Doft: Mycket grape och lite humlekottar tillsammans med lättsamma fruktiga smaker, typ aprikos. Liten söt jordighet från kottarna, allt medan grapen balanseras bort.
Smak: Lätt munkänsla med fyllighet och bra kolsyra. Kraftig smak av "barrig" humlekotte. Mycket fin beska och inte så mycket grape som anat från doften. Riktigt bra balanserade smaker och beska. Liten lätt sötma i eftermsaken

Betyg? - Bättre med ett litet litet plus. Kraftig IPA som är rätt lik Sierra Nevadas Harvest med sin kottighet. Mycket god och färsk grapesmak.

Monday, March 15, 2010

Inköp: Påsköl + tillfälliga samt hur flyger Flying Dogs Horn Dog Barley Wine?

Sist först som det inte brukar vara. Idag släpptes det rätt mycket blandad på systemet och folk köade för calvados, whiskey, viner och jag och några till för öl.

Främst var det Founders båda nyheter Centennial IPA och Breakfast Stout som jag ville ha, samt Hopping Frogs Boris the Crusher Barrel Aged. Sen var det svårt att låta bli Stone, BrewDog och Cambridges Juxtaposition, en black pilsner som tydligen ska vara väldigt bra.

Följande inhandlades dock:

4 Founders Breakfast Stout
6 Founders Centennial IPA
3 BrewDog, Stone, Cambridge Juxtaposition
3 Hopping Frog B.O.R.I.S The Crusher Barrel Aged

samt lite påsköl, typ:
Slottskällans Blåkulla
Sigtuna Easter Ale
Sigtuna Röd Påsk
3 Mikkeller Hoppy Easter
Fuglesant Easter Bird
Nynäshamns Pumpvikens Påsköl
Jämtlands Påsköl
Dugges Påsköl

Där slutade också vad jag orkade få med mig hem. Nu är dock det tokfullt här hemma, lite för fullt. Tyvärr betyder det att jag måste börja tömma ur förråden igen. Aj då.

Men för att återgå till vad som druckits och inte bara inhandlats så dracks det i fredags även lite mer från Flying Dog.

Flying Dog Horn Dog Barley Wine


Resan med att bocka av ölen från de amerikanska bryggerierna fortsätter och Sorbon hade ett fint och bra utbud av nästan allt vad Flying Dog släpper iväg hit till Sverige. Servitören förklarar att det är på grund av deras bra och nära samarbete med leverantören. Trevlig för oss som gillar Flying Dog!

Utseende: Grumligt lite ”avloppsbrun” vätska som ändå är lite kristallklar. Inget större skum.
Doft: Mycket torkade frukter med russin, dadlar och kanderade fikon. Lockande sötma med mycket malt och rätt bra kraft i doften. Som att traska runt i en naturgodisbutik. Samtidigt är den rätt tun vilket spär på det vinösa intrycket man kan dofta sig till.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Stor smak direkt i munnen, precis som en bra barley wine ska ha. Lätt touch av alkohol som ger den kraft, lite värme och förlänger smakerna i munnen. Inte så söt som doften gav sken av, men ändå med rätt tydlig maltkaraktär och smaker av russin. Kanske lite mer smakrik och trevlig än en bra ”sippbar” barley wine (jämfört med t.ex. Bötets Barley Wine), dock är den fullgod att sippa om man vill det.

Betyg? – Bra, inte dålig utan god och bra. Men ingen ”bunta-på-sig”-öl som man kommer längta efter igen. Men dock något att prova om man känner för en barley wine och man finner denna på listan. Det saknas något litet med andra ord för att den ska få bättre utlåtanden än enbart ett bra betyg.

Sunday, March 14, 2010

Dubbelt upp Sierra Nevada - Brown Ale + Kellerweiz Hefeweizen

Jodå, gårdagen blev även den en fin dag - blåvitt vann med 3-0 och solen fortsatte skina, perfekt.
Så detta ser ut att gå emot en perfekt helg och imorgon släpps ju Founders båda öl jag vill prova samt massa spännande påsköl, så blir även en bra start på veckan.

Men för att återgå till fredagens besök på Sorbon så drack det ju mer än bara Mikkellers goda 1000IBU. De första två ölen jag drack var faktiskt skapelser från Sierra Nevada jag inte provat tidigare - nämligen deras Brown Ale (på fat) och Kellerweiz Hefeweizen.
Sierra Nevada Kellerweiz Hefeweizen.
En amerikansk variant på
tysk Hefeweizen, en stil som amerikanare annars inte brukar lyckas med tycker jag (och många med mig).

Utseende: Lite mörkare bärnstensfärgad vätska. Lätt grumligt med jästfällning. Ljust döende skum som lämnar lite smutsrester.
Doft: Sådär amerikansk vete-aktig doft, lite kemikalisk, lite lättare och inte så kraftigt söt. Samtidigt har den en lite starkare doft än många andra Amerikanska hefeweizens. Lättare dofter av vete, citron, banan och lite jästsötma med en syrlig avslutning. Rätt bra för att vara amerikan måste jag säga.
Smak: Rätt lätt munkänsla, frisk och läskande genom att inte vara för kraftig i munnen. Inte trist på något sätt utan just lite lättsamt trevlig. Även smaken är bättre än medlet, men fortfarande sticker inget riktigt ut. Det är de vanliga lättare smakerna av banan och citron samt den vanliga skvätten av är kryddor. Enda skillnaden är att den inte är så vattnig utan faktiskt är rätt bra.

Betyg? – Bra - , bra för att vara amerikansk hefeweizen, men ingen smaksensation och sämre än de europeiska motsvarigheterna. Men bättre än OK.

Sierra Nevada Brown Ale
på tapp @ Sorbon, en till öl som det är
kul att ”snubbla” på sådär och alltid kul med ”tap(-p)ad” öl (förlåt, det där var lågt)..

Utseende: Lätt krämig topp, små, små bubblor och cremefärgat skum
Doft: Lite mörk sirap, limpa och undertill finns lite humle. Rätt maltig. Svårt att känna dofter sådär ur en nytappad öl.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Lite rökig chokladmaltig smak. Gott med en vanlig chokladmalt i en lättare öl och inte i en imperial stout för omväxlings skull. Fyllig och lite trevligt besk, vilket gör den väl. Rätt smakrik brown ale jämfört med tex Shipyard eller Brooklyns motsvarigheter – även om jag är väldigt förtjust i Brooklyns Brown Ale. Tappar dock lite smak även denna med tiden den får stå framme. Men trevlig och gott sällskap till en plankstek.

Betyg? – OK, mycket bra början som dock tappar lite sen. Synd då den var rätt lovande, men skulle vilja testa den på flaska också då jag ibland tycker att mörkare öl på tapp förlorar lite smaker och dofter jämfört med när de är på flaska och fått en bättre temperatur och mer naturlig kolsyra.

Jahapp, det var allt för idag. Vad mer kan jag tillägga? Hmm, att tipsa er om att njuta mer av solen kanske, och att undvika fulöl även i fortsättningen!

Saturday, March 13, 2010

Smånytt + Mikkeller 1000 IBU - Tusen humletack för underbar öl!

Igår blidde det då ett besök på Sorbon. Ett mycket, mycket trevligt sådant och liksom förr är servicen i topp, priserna och utbudet desto mer toppat och man går aldrig därifrån och känner sig pank eller missnöjd (förutom han på "topplistan" som pyntat 400kr för en mariestad 40cl).

Efter lite snack med vår servitör (glömde ta namnet, exemplarisk service dock) så fick jag dock reda på följande.

  • Sierra Nevadas 30th Anniversary öl kommer dyka upp på Sorbon. Tror knappast de lär dyka upp på bolaget så nu vet ni vart ni ska kolla
  • Deras "källare" inhyser rätt mycket mer än deras lista, rätt logiskt och vanligt, men väl värt att veta annars då man alltid kan efterfråga sånt man är sugen på
  • De hade Mikkeller 1000 IBU (se recension snart), Sierra Nevada Brown Ale, Schnedier Sohn Hopfhen-Weize (ack vad den var god då den fanns på bolaget), Triple Karamliet m.fl på tapp. Alltid kul med bra tapputbud.
  • Måste även ta med detta, göteborgsk humor måste passas med göteborgsk öl. Se bara här ang. Oceanbryggeriets öl.
Det som dracks kommer dyka upp framöver, men likt ett klåfingrigt barn i en godisbutik - eller varför inte Kalle i sin chokladfabrik så vill man så gärna få ur sig vad som är bra. Kvällens topphit blev också dagens recension!


Mikkeller 1000 IBU, på tapp @ Sorbon
Enligt dem den första krogen som serverar den och den var rätt ny, på RB är det bara 2 ratings såhär långt. Så kul att ha druckit något lite nyare. 1000 IBU utlovar humle, sen är sifforna inte alltid rättvisande, men blir intressant att testa.

Utseende: Minimala bubblor, grumligt lätt rödbrun färg

Doft: HUMLE! Massvis med smak och aromhumle, hade velat se humlegivorna för denna! Känns som en hel lastvagn med cascadehumle. Detta är den grapeexplosion som BrewDog Punk IPA vill vara. Enorm doft med massor av grape, men så underbart balanserat med mycket gräsighet och desto mer humlekottar likt Sierra Nevada Harvest. Purfärskt känns det! Citron och även lite lime är också där mot en bas av lättare tropiska frukter.

Smak: HUMLE! Medelstor munkänsla, perfekt kolsyra. Hela klunken, eller sippen snarare - för detta är första Imperial (Double) IPAn jag känner att den måste sippas. I en enda sipp går man igenom hela humlespektrumet. Humlekotte -> dofta på färsk humle -> grape -> tokig grape efterbeska -> lite fruktighet. Underbart god för oss humleälskare. Hela kotten förvandlas bit för bit till en underbar upplevelse. Samma käftsmäll som jag fick första gången jag drack Houbblon Chouffe Dobbelen IPA Triple, så betyget lär bli enkelt att sätta.

Betyg? - Kalasbra!, Grattis. (nuff said).



Vad som kommer följa framöver är t.ex. Sierra Nevada Kellerweiz, Sierra Nevada Brown Ale, Flying Dog Horn Dog Barley Wine, North Coast Old Rasputin och slutligen Stone Ruination IPA.

Nä, idag är det sol, bra öl igår och allsvensk premiär - Life is good och forza blåvitt!

Friday, March 12, 2010

Left Hand Oak Aged Imperial Stout - Vänster är det nya svarta?

Igårkväll efter ett par tunga dagars jobb så vart jag allt förtjänt av en öl. Men i brist på "vardagsöl" så föll valet på en flaska modell "större".

Left Hand Oak Aged Imperial Stout

25% Eklagrad malt 75% vanlig. Lagrad I 9 månader på brandyfat. Ännu en sån här öl man har druckit men aldrig kommit ihåg att anteckna något om. Left Hands lättare brygder kan ibland vara lite tama men jag minns att denna var helt okey och visar att de kan när de vill. Minns jag rätt?
Intressant att man bytt till Brandyfat då den tidigare var lagrad på franska vinfat, vore intressant att paralellprova dem och se om och hur det skiljer sig.

Utseende: Medelhögt skum som faller rätt fort till smutsigt cappucinofärgade rester. Små till medelstora bubblor.

Doft: Massvis med lätt ekrökig och rätt söt lakrits. Men varför stanna där i godisbutiken när chokladen är så nära till hands? Lite kaffebitter choklad placerar lakritssötman lite bak om. Ju varmare ölen blir ju mer framträder dofterna från ekfatslagringen. Den doftar, vilket vissa imperial stouts med rätt bra kolsyra gör har jag märkt, just kolsyra, lite fizzande hur det nu kan dofta. Påminner lite om lätt nejlika tillsammans med underton av charkuteri utan att ge köttig eller rökig doft – mer som en vanlig salami.

Smak: Medel till lite större munkänsla. Rätt len vätska, liten just fizzande kolsyra. Den är inte stor och den är inte pirrig, men rör ändå runt på tungan. Fin len chokladsmak efter att munnen först har fått en boost av lakrits. Man känner att det är lite ekig smak där, men den balanserar väl med övriga smakerna och tar inte över eller lägger sig menlös. Den är också rätt fyllig, något som kanske låter lite motsägelsefullt till något som är ”fizzigt” (tänk bara att barndomens hockeypulver skulle vara nougatigt typ). För att vara på 10,4% står den sig rätt bra. Jämför man med BrewDogs båda paradoxer jag nyligen provade så visar denna på komplexiteten och smakskalan man önskar hos en imperial stout, den saknar förvisso rökighet, kanske lite kraft och den där ”WOW”känslan som man kunde få hos Paradoxernas rätt klara whiskeysmak. Men vilket man föredrar är som alltid en smaksak. Eftersmaken är lite blommigt humlebesk, fortfarande fyllig, lite fruktig och smutsigt, jordigt maltig (tänk korn som legat på marken…), inte för mycket så att man tänker barley wine – det är den fortfarande för kraftig för. Men ändå så att den avslutar på ett annat sätt en den startar.

Betyg? - Bra+, ett bra betyg för en bra öl. Den saknar något för att nå ett ”bättre” – vad vet jag inte riktigt, men den är lite lätt varierande i smaken och trevlig att unna sig efter en lång arbetsdag. Hade gärna upplevt mer av det lite fruktiga som finns där. Tur att jag sparar mig en skvätt till imorgon.



Ikväll däremot blir det ett besök i Bromma och på Sorbon (är tanken iaf), kanske en mellanlandning på Akkurat för att få sig ett glas Smutty Nose Barley Wine. Förhoppningsvis kommer kvällen föra med sig lite nytt och gott, och en solig dag som denna så känns livet allt rätt shysst!

Thursday, March 11, 2010

BrewDog Punk IPA - We're not gonna take it, or are we?

BrewDogs signum är ju lite att de är rebelliska, de är punk, vågar utmana yada yada yada. Men tyvärr tycker jag att trots att de vågar så når de sällan hela vägen. Deras Punk IPA var en av de första ölen som kom till systembolaget vad ja anar och är en öl jag druckit rätt ofta. Men är det bra eller inte? Är den typisk för IPOr? Många nya öldrickare som dricker den tycker den är "för stark" eller "för besk" och tror att alla IPOr är så, tyvärr. Systemets utbud av IPOr sträcker sig ju från denna till Sierra Nevadas Pale Ale (nu också Torpedon) samt kankse Slottskällans fina Red Ale (om man nu vill räkna in den till humligare öl).

BrewDog Punk IPA

Utseende: Små bubblor i ett rätt poröst vitt skum. Gyllene persikogul vätska
Doft: Tydlig klar grapedoft som nästan blir grape i kvadrat. Men även lite citron och kryddig gräsighet. Under all denna grapebeska finns lite tropiska frukter.
Smak: Lättare medelstor munkänsla. Stark och tydlig smak av grapefrukt och kryddigt gräs – kanske till och med citrongräs om man sträcker sig så långt. Fin grapebeska sittar också kvar i eftersmaken och gör att smaken sittar kvar ”hela vägen”.

Betyg? – Bra, hade fått ett plus om den haft mer och tydligare humlesmak och doft. Nu är det grape för hela slanten. Det är självklart ett bra betyg men lite mer humlighet hade brutit av den rätt kraftiga surheten i grape’en. Det är nog också varför vissa gillar denna medan andra tycker den är på tok för kraftig (främst mindre ölentusiastiska personer) som plockat på sig denna för att prova ”en sån där IPA”. Jag gillar den dock.

Ännu en öl från BrewDog som får betyget "bra" med andra ord. Jag vill dock ha någon som utmärker sig lite mer från dem för att ge dem mer cred. Nu vågar dem, men gör en sällan överraskad

Wednesday, March 10, 2010

Oceanbryggeriet EKO Pale Ale, fin som en våg in över poseidon?

Göteborg är bra. Så är även mycket av den öl från de göteborgska mikrobryggerierna, se bara på tex Dugges och Oceanbryggeriet (för att inte glömme Grebbestad). Göteborgsk tradition och hantverk, bra saker där.
Först kom Dugges nu med ett par öl till systembolaget (2 inne, 1 i påsk och sen no.1 lagern senare) och nu kommer Oceanbryggeriet med sin Eko Pale Ale. Självklart åkte en flaska ned på besöket 1'a mars.



Innan jag ger mitt intryck av den vill jag påpeka att jag igår drack Bötet Barley Wine igen och är nu nästan beredd att höja mitt betyg från gårdagen med ett +. Den är fortfarande maltig, men ändå lite gott humlig, fortfarande söt men fortfarande perfekt att smutta på.
Men nu handlade det om annat...


Oceanbryggeriets Eko Pale Ale

Utseende: Lågt skum som nästan måste tvingas fram, små till lite medelstora bubblor. Halvmjäll topp som i takt med att skummet dör ut försvinner med ner, rätt lätt skum. Mörkare bärnstensfärgad vätska
Doft: Nästan lite lageraktig doft med mestadels citrus där. Liten lätt ton av något rökigt om man letar upp den. Koladoften som också lurpassar där blir nästan till de där toffegodisarna i Paradis (eller om det är alladin)-askarna
Smak: Lätt mun, liten kolsyra – nästan avslagen. Kola och karamellsmak med rätt bitter känsla i munnen som sitter kvar en stund. Jag kommer också att tänka på banan, inte sådär som i sötare veteöl eller typ Hoegaarden utan mer en neutral, inte så söt banansmak. Dock är inte heller den särskilt tydlig. Den där kolasmaken och varför jag tänker på de där godisaskarna är nog för att det även är en lite nötig smak där också, inte så amerikansk pale ale-aktig utan mer hasselnöt (hasselnötskola, eureka!). Vilket också stämmer bättre överens med ölen som blir mer då åt engelsk pale ale än den lite humlebeskare pale ale’n.

Betyg? – Bra de som gillar brittisk öl skulle ge den högre betyg – vilket den nog förtjänar, men jag kan inte låta bli att tycka att den är lite klen och enkel. Men så är mina smaklökar mer inriktade på humlebomber och mördarstouts. Kola och nöt-smaken är dock riktigt trevlig, i sin lättsamma enkelhet. Våga testa den för att avgöra själva om ni inte redan har gjort det, Göteborgskt kan ju aldrig vara fel! Hade först gett den ”okey +” som betyg, men efter att ha druckit upp den hade jag fortfarande en bitter känsla i munnen och lite nötkolasmaker kvar och onekligen kom att känna en brittisk våg svalla över mig likt vattnet in i Göteborgs hamn.