Belhaven Wee Heavy - Samma bryggeri som har Twisted Thistle, får provas under våren
BrewDog Trashy Blond - Ännu en del ur BrewDogs sortiment, värt att prova
Dugges Lager No 1 - Behöver jag säga något, Dugges är alltid värt att köpa
Früli Strawberry Beer - Belgare med "äkta fruktjuice och utan essenser", årets Hoegaarden rose fast bättre?
Jenlain Blonde - Fransk burköl som inte verkar vara en toppenöl, men kul med fler försök till "bättre" burköl.
Mikkeller Jackie Brown - Kanske lite dyr, men en bra brown ale från Mikkeller låter ju kul!
Mohawk Extra India Pale Ale - Även den lite dyr, men låter mer lovande än Mohawk Rye IPA
Slutligen, S:t Eriks Pilsner samt Sailor'n är lite omlanseringar av klassiska brygder från de svenska storbryggerierna. Kan rekomendera två artiklar i senaste numret av Allt om Whiskey där Bernt Danielsson skriver nästan analt om hur Pripps, Falcon, TT m.fl växte upp i Stockholm och Sverige, slogs ihop, separerades etc etc. OCh där slutligen TT hamnade hos Galatea. Angående S:t Eriks Pilsner som kommer nu skriver Galatea såhär:
Nyhet! S:t Eriks Pilsner (5,3% vol.)
– genuin svensk pilsner i modern tappning bryggd av ”drottningen av bryggkonst” Jessica Heidrich
1453-03 (330 ml) Pris: 15:90
Smak & Doft: Klar lejongul färg. Stor aromatisk humledoft med inslag av mogen blodgrape, passionsfrukt och nyslaget gräs. Mycket fruktig, aromatisk humlesmak med balanserande maltiga inslag och högbeska. Lång aromatisk eftersmak. Denna nyansrika brygd är i första hand tänkt att njutas utan mat, men passar utmärkt till är smakrika ostar och kraftigare kötträtter.
Med Stockholms stadsvapen prydligt prytt på etiketten och härligt god skummande pilsneröl kommer nu S:t Eriks, ett varumärke med lång och innehållsrik historia, i en bejublad återlansering med hjälp av Jessica Heidrich – drottningen av bryggkonst.
Kort om Jessica Heidrich – kvinnan bakom S:t Eriks:
- Utbildad sommelier, fyrfaldig svensk mästare i bryggning,
- internationellt erkänd och flitigt anlitad öldomare bland annat i Nya Zeeland, USA och Storbritannien.
- Jessica är grundare och f.d. styrelseledamot i föreningen Sveriges Småbryggarförening, utbildar på Restaurangakademins Sommelierutbildning och hon ansvarar för utbildning av Sveriges öldomare.
Ja, hon kan brygga öl!
Provat lite från den Angel's Share serie hon låg bakom och de vart riktigt bra, så kan hoppas på det bästa men förvänta oss mittemellan?
Nog om det, Påskölstestets sista del då? På grund av tidsbrist igår så saknas Sigtuna Röd Påsk men den kommer nog senare under dagen.
Nynäshamns Pumpvikens Påsköl
En Strong Mild ale med humle och malt från de brittiska öarna.
Utseende: Rödaktig mörkt bärnstensfärgad vätska. Fin fint varmt beigefärgat skum, lätt gräddig topp men med bubblor som sträcker sig från minimala till medel och lite större på toppen.
Doft: Lätt kryddig doft med lite nejlika, ingefära, lite mörkt bränt socker och apelsinskal – nästan lite belgoinspirerat alltså. Men det finns en humlebeska där som bryter ifrån och som leder in en till en lätt karamellig doft. Maltdoften sitter rätt långt inne men har lite rostade nötskal. Istället är det mer jäst och humle som samsas.
Smak: Väldigt lätt munkänsla med liten men existerande kolsyra med små bubblor. Lätt smak som också den påminner lite om belgisk strong ale men utan samma tydlighet som i doften. Istället är det en torr känsla som sprider sig i munnen med lätt maltighet. Inte några distinkta smaker utan även denna påsköl gör sig nog bäst med mat som kan lyfta maltsmakerna. Det finns en blandad smak där som är lite lätt humleblommig men också parad med maltig sötma – dock är det ingen smak som gör sig bäst att dricka såhär allena utan tar nog ut svängarna mer med lite mat. Slutligen finns det en lite lätt nötig eftersmak.
Betyg? – OK, öl som nästintill kräver ackompanjemang från mat för att göra sig rätta är svårbedömda och kräver kanske därför lite motivering och text. Denna påsköl är inte dålig eller tam såsom Jämtland eller Slottskällan men den är lite för enkel ”bara såhär”. Testa den till mat och ge den chansen där, men jag skulle rekommendera andra öl till påskbordet – tyvärr.
Sigtuna Easter Ale
Den ena av de två påskbrygderna Sigtuna Brygghus har skeppat iväg till Systembolaget i år. En humlig ljus ale (APA säger RB) med nyzeeländsk humle (Riwaka och Pacific Gem). Jag har druckit ett par öl förut med dessa och liknande humlesorter från denna del av världen och de brukar ha en fin tropisk fruktighet.
Utseende: Lätt grumlig orangefärgad vätska med högt poröst ljus skum med lite krämigare topp.
Doft: Mycket och fruktig humledoft med tropiska frukter som hålls i schakt med citrustoner och lite humlekottig doft. En lite lätt torrhumlad sötma finns där och spär på humlekottigheten. Humlen ligger lite emellan den enbart tropiska och lätta humledoften och den lite tyngre rena humlekottedoften, vilket den gör på ett bra sätt. Det är lite lätta dofter av mango och aprikos och påminner nästan lite om en fruktig efterrätt i sin fräschhet.
Smak: Lätt munkänsla med lätt men bubblande kolsyra. Fin växande beska direkt med fräsch fruktighet. Beskan är inte störande eller tung men väldigt påtaglig. Det är lite syrlig humlefruktighet i smaken och det händer inte så mycket mer än att det är en rätt lätt men gott humlad och får nog anses vara den humligare av årets påsköl.
Betyg? – Bra, lite lätt och inte så varierande, men påskölen ska vara rätt lätta, passa till mat och vara trevliga. Och det är denna. Mer distinkt fruktighet, mer fyllighet och kraft så hade den kanske nått högre. Men en bra öl.
Sigtuna Röd Påsk
TBA
Så med andra ord kan man konstatera att årets skörd av påsköl nog gör sig bäst med mat, inte är sådär alltför smakrika eller kraftiga med några få undantag. Dessutom känns det som att både Slottskällan och Jämtlands har misslyckats. Mikkeller var inte så bra som jag hoppats och Oppigård har jag kvar.
No comments:
Post a Comment