Ett besök i New Orleans på Akkurat

   Mer nyheter, öl och främst amerikansk öl på Manker Beer Blog @ Facebook

Förra veckan startade stoxckholmskrogen Akkurat sin New Orleansfestival (vilket pågår till och med den 14'e augusti) vilket innebär att den vanliga menyn kompletterats med en kreol- och cajuninspirerad meny samt att man har en hel armada av lokal öl från New Orleansbryggerierna New Orleans Lager & Ale (NOLA) och Abita samt så erbjuder man en hel radda exklusiva öl från Bells!


Igår hade de även sin Mardi Gras-fest som jag dock inte närvarade på men som på pappret lät riktigt trevlig. Det var pärlor, liveband och tävling för bästa utklädnad, allt som måste vara med för att ge en dos av New Orleans, i Stockholm.

Dock var jag där i måndags för en bit mat och lite öl. Jag och min sämre öl-drickarhalva beställde in ett kilo av de heta kräftorna som serveras med majs medan ytterligare några i det växande sällskapet tog in cajunburgaren. Kräftorna hade bra sting och var riktigt goda även fast man hade behövt lite mer tillbehör och ha tagit ett kilo själv. Burgaren var tydligen välkryddad och spicy precis som utlovat. Så det verkar inte ha gått någon nöd på dem som vill äta kryddat och gott under dagarna.

Ölen då? Hela 8 olika fatöl från NOLA och Abita var påkopplade och jag hann med ett par av dem.Något kortfattade men likväl små notes från och om ölen som dracks. Det är stabila bra och framförallt "festvänliga" öl, inga humlebomber eller svåra öl som tilltalar en smalare massa utan drickbarhet och "skön stil" verkar vara mer talande för dem. Så om ni inte haft vägarna förbi Akkurat än, dra förbi och prova deras goda mat (musslorna i "andra fall"..mmmm) och de här ölen som vi inte lär se i Sverige igen.

Abita Joackamoo IPA
En klassisk Mardi Gras-öl med sin indianreferens (man letar "indianer" på Mardi Gras) om de indianer som dansar och sjunger på gatorna. har en egen sång man sjunger till trumslagen “Iko! Iko! Jockamo fe na ne”

Utseende: kopparljus, litt lätt nougatskum
Doft: lite Sötma, torrt kryddeldig ek.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Skönt fräsch stil med smak som påminner om nöt, kanske till och med trä, men även av humleolja av det lite metalliskt bittra stuket. Nästan som om den har blivit milt trälagrad vilket ger den en karaktäristisk stil. maskros och andra lite milt kryddiga blommor. Mild men passande beska och en något maltigare stil än förväntat, men det smälter ihop bra.

Betyg? - Bra+. Stor drickbarhet här, det är blommigt kryddigt och lite eldigt trä. en utmärkt mat-IPA kan jag tro.


NOLA Hopitoulas

En mildare west coast-IPA med sex sorters malt och sex sorters humle.

Utseende: varmare lätt disig koppar, kompakt minim bubb skum.

Doft: Syrlig, besk och lätt sör fruckkombo. Doftar som man vill att fruktig IPA ska göra. Mycket fruktkarameller!
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Massa frukter i en besk fruktcocktail som leder över in på syrlig och besk IPA-mix. Apelsin och citrusfrukter med väldigt mycket "humlebarr" och fruitysmak (den sötare grape'en).. Lite gummi mot slutet, men oerhört mycket frukt och en skön mild beska som passar in.



Betyg? - Bra+. Fruktig, syrlig IPA fruktkaramell! Riktigt trevlig och lättdrucken även denna.


Abita Turbodog

En mörk brittiskinfluerad brown ale, så mörk den kan bli, med Williamettehumle och brittisk choklad, pale, och chrystalmalt.

Utseende: mörkbrun svart vätska me något ljusbrunt skum.

Doft: Lite syrligare mörk doft, typisk stoutliknade,
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Mörk lager som påminner väldigt om en stout eller porter. 



Betyg? - Bra. Rätt enkel men väldigt smakrik och drickbar med en lagom procenthalt på 5,6%.

NOLA Hurricane-Saison 

 Bryggeriets vårspecialare som även innehåller omältad vete, som humle används Europeisk humle som i mitt tycke ofta ger rätt karismatisk smak och doft (Sterling, Kent Goldings, och Styrian Goldings).

Utseende: något mörkare apelsin och bärnstensmörk färg, inget skum
Doft: Doftar citron och som om man blandat en saison och en geuze. Gammal filt, blommor, mögliga strumpor och syrlig frukt.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Riktigt överraskande och god smak som påminner om en mild geuzue men utan att vara lika sur. Jag gillar de här amerikanska hybriderna som dyker upp ibland och som smakar mer vildjäst och surare än en vanligt frisk och blommig saison.

Betyg? - Bättre-. Frisk, lättdrucken och riktigt läskande. Trevlig helt enkelt.

   Mer nyheter, öl och främst amerikansk öl på Manker Beer Blog @ Facebook

Årets sista nattnotis: Oceanbryggeriets Eko Julöl

- För er som missade dagens första inlägg om Akkurats 15-års jubileum och Närkes Konjaks! Stormaktsporter så finns det här.

- För övrigt har Sorbon i Bromma fått upp sin nya hemsida, den är inte helt klar, men kommer nog få rätt bra info då den väl är klar..

---

Julen är ju över, tomten har åkt hem, gröten har ätits upp och julölen - den finns kvar. För de som vill dricka god öl men även hålla lite i slantarna så kan man invänta systembolagets sänkning utav priserna på julölen och därmed shoppa loss lite rea-öl (som de såklart inte får kalla det..). Bra tipps bara sådär..
Mer julöl då? Häromdagen drack jag Oceanbryggeriets ekologiska julöl. En öl med lite nytt, ekologiskt recept med Warminister Organic malt och Hallaertau Saphir Organic humle. Engelsk strong ale på 35 IBU är det som har hamnat i flaskan. Brittiskt är ledordet och det lär vara brittiskt man får. Återigen kanske man hamnar i den där situationen där man bedömer öl från en öltyp man inte riktigt gillar och glömmer bort att den likväl kan vara väldigt, väldigt bra inom den kategorin. Just brittiska ales och vissa belgiska öltyper är sådana som jag vet med mig att jag inte riktigt varit insnöad nog för att ha hunnit prova mig igenom och lära mig mer om.. Men någon dag så, kanske.


Oceanbryggeriet Eko Julöl


Utseende: Mörk rödgyllenfärgad vätska med litet ljust nougatfärgat skum med minimala bubblor som direkt bildad en halvtjock ring runt glaskanten med lite sparsamma smutsrester ovanpå vätskan.
Doft: Bitteraktig malt och humle med karaktäristisk doft av toffe och nötkola. Aningar av bitter svart te och en gnutta frukt. Humlen försvinner dock rätt fort och det känns inte direkt som det är någon större beska.
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Rätt tunn och halvlätt kropp. Smaken är rätt vattnig är första intrycket, sedan kommer smakerna med en bittertorr smak av torkad frukt, malt och svart te. Eftersmaken har mineral, lite aska och lite tråkig malt. Blir rätt torr och lite bränd mot slutet då även bitterheten växer fram mer.

Betyg? – Bra, egentligen gillar jag den inte. Men samtidigt är den bittertorr och rätt lättdrucken och säkert skulle många britter tycka den är väldigt bra och stiltypisk för vad de är vana vid. Så då är vi där vid preferenser igen och då jag bör bedöma den utifrån mina egna preferenser då jag inte är någon öldomare i någon tävling så blir inte betyget bättre än såhär. Ölen är annars bra och skulle göra sig bra på många brittiska barer.

Akkurat blev byxis - Närke Konjaks Stormaktsporter

Igår vart det tid för att dricka upp lite av den kvarvarande ölen från trippen till New York, så var i alla fall tanken. Men efter att vi hade börjat lite lätt med Black & Blue från Dogfish Head (kommer imorgon) och Nynäshamns Ekholmen Ekologisk Ale (se under) så kom vi på att Akkurat fyller ju byxis och att jag totalt hade glömt den notisen i kalendern.. Så vipps bar det av iväg till Slussen för att dricka lite gott där. Väl där var det knökat med folk och då jag inte riktigt kan relatera till 50-åriga kvinnor som uppför sig som om de var charterresande 20-åringar då väl bandet började spela så blev besöket lite kort. Men vi var mest där för att prova på Närkes konjakslagrade Stormaktsporter, kvällen var på förhand redan bestämd att bli rätt kort då vi båda hade saker att göra tidigt idag så. Det blev i alla fall en öl och det var ju mer än bra det. Nu till nyår blir det ju skumpa och liknande, men frågan är om det inte blir att avnjuta en Pliny då också? Känns passande att piffa till dagen med!


Nynäshamns Ekholmen Ekologiska Ale
Jag gillar ju Nynäshamns produkter och denna brittiska pale ale har jag av någon anledning helt glömt att prova. Egentligen inga konstigheter, en läskande sommaröl var mina förväntningar. Öltypen annars är väl inte min favorit då jag oftast föredrar en bra bitter.

Utseende: Något mörkare gyllenorange med ljust krämigt skum med minimala bubblor och mjäll ’stekt ägg’ topp.
Doft: Citrus- och ljusa fräscha humledofter, lite brittiska kakor. Sött men ändå väl avvägt mot citrusen, något ljus maltigt i grunden. Lite bättre som en bättre lager.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Rätt humlig med blommor, citrus och helt okey beska. Nedtonad brittisk bitter

Betyg? – Ok+, en svagare bitter eller lite tristare brittisk pale ale. Dock bra som en törstsläckare och finns ju på systembolaget, så är lättillgänglig och bra. Ungefär som jag väntat mig.

---

Närke Konjaks! Stormaktsporter
Så dags inför det som jag väntat på, Konjak! Stormaktsportern. Inför Akkurats 15-årsjubileum har Närke Kulturbryggeri bryggt denna specialbatch av Stormaktsportern som sedan lagrats på ekfat i 10 månader varav de sista 5 på före detta konjaksfat, därav namnet. Men det tror jag att ni alla redan visste.. Ni vet ju redan, hoppas jag, att både Stormaktsportern och Kaggen är bland de bästa ölen jag och säkerligen många med mig har provat. Kalasöl! Så därför är det ju alltid kul när något likt detta kommer och dessutom går att få prova på utan att det direkt tar slut.

Utseende: Mörkare mörkbrun vätska med litet brunt skum. Fint utseende.
Doft: Inte samma ’wow’-känsla som i Stormaktsportern eller framför allt i Kaggen, men med lite tid i glaset så börjar de trevliga dofterna framträda desto tydligare. Lite läder, tydlig eklagring, kaffe och vanilj. En fin fylligt fruktig rundhet från konjaken blir allt tydligare när den fått värma till sig lite bättre (de serverade den lite väl kallt kanske).
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Fyllig men något sträv i början. Men precis som med doften så utvecklas den mer och mer i takt med att värmen stiger. Potent och med bra smaker. Konjakslagringen märks först inte av, men sedan växer lite söt fruktig smak fram med lite sträv piff. Väldigt elegant. Aningar av tobak och lite kryddig hetta (inte het krydda dock som i tex chilikryddade stouts). Mörk sötma men inte för söt.  Väldigt trevlig.

Betyg? – Bäst. Trevlig och väldigt god med elegant finish i doft och smak när väl konjaken blev tydligare. Inte samma kanonöl som de båda andra jag nämnt, men likväl en väldigt bra hantverk. Plus dock för den oerhört snygga flaskan och ja, Närke visar att de må vara små men ändå är bland de största när de väl bangar lite på trumman.

Left Hand Oak Aged Imperial Stout - Vänster är det nya svarta?

Igårkväll efter ett par tunga dagars jobb så vart jag allt förtjänt av en öl. Men i brist på "vardagsöl" så föll valet på en flaska modell "större".

Left Hand Oak Aged Imperial Stout

25% Eklagrad malt 75% vanlig. Lagrad I 9 månader på brandyfat. Ännu en sån här öl man har druckit men aldrig kommit ihåg att anteckna något om. Left Hands lättare brygder kan ibland vara lite tama men jag minns att denna var helt okey och visar att de kan när de vill. Minns jag rätt?
Intressant att man bytt till Brandyfat då den tidigare var lagrad på franska vinfat, vore intressant att paralellprova dem och se om och hur det skiljer sig.

Utseende: Medelhögt skum som faller rätt fort till smutsigt cappucinofärgade rester. Små till medelstora bubblor.

Doft: Massvis med lätt ekrökig och rätt söt lakrits. Men varför stanna där i godisbutiken när chokladen är så nära till hands? Lite kaffebitter choklad placerar lakritssötman lite bak om. Ju varmare ölen blir ju mer framträder dofterna från ekfatslagringen. Den doftar, vilket vissa imperial stouts med rätt bra kolsyra gör har jag märkt, just kolsyra, lite fizzande hur det nu kan dofta. Påminner lite om lätt nejlika tillsammans med underton av charkuteri utan att ge köttig eller rökig doft – mer som en vanlig salami.

Smak: Medel till lite större munkänsla. Rätt len vätska, liten just fizzande kolsyra. Den är inte stor och den är inte pirrig, men rör ändå runt på tungan. Fin len chokladsmak efter att munnen först har fått en boost av lakrits. Man känner att det är lite ekig smak där, men den balanserar väl med övriga smakerna och tar inte över eller lägger sig menlös. Den är också rätt fyllig, något som kanske låter lite motsägelsefullt till något som är ”fizzigt” (tänk bara att barndomens hockeypulver skulle vara nougatigt typ). För att vara på 10,4% står den sig rätt bra. Jämför man med BrewDogs båda paradoxer jag nyligen provade så visar denna på komplexiteten och smakskalan man önskar hos en imperial stout, den saknar förvisso rökighet, kanske lite kraft och den där ”WOW”känslan som man kunde få hos Paradoxernas rätt klara whiskeysmak. Men vilket man föredrar är som alltid en smaksak. Eftersmaken är lite blommigt humlebesk, fortfarande fyllig, lite fruktig och smutsigt, jordigt maltig (tänk korn som legat på marken…), inte för mycket så att man tänker barley wine – det är den fortfarande för kraftig för. Men ändå så att den avslutar på ett annat sätt en den startar.

Betyg? - Bra+, ett bra betyg för en bra öl. Den saknar något för att nå ett ”bättre” – vad vet jag inte riktigt, men den är lite lätt varierande i smaken och trevlig att unna sig efter en lång arbetsdag. Hade gärna upplevt mer av det lite fruktiga som finns där. Tur att jag sparar mig en skvätt till imorgon.

---

Ikväll däremot blir det ett besök i Bromma och på Sorbon (är tanken iaf), kanske en mellanlandning på Akkurat för att få sig ett glas Smutty Nose Barley Wine. Förhoppningsvis kommer kvällen föra med sig lite nytt och gott, och en solig dag som denna så känns livet allt rätt shysst!