New York del VII - Vilda öl

Två öl från en serie vildjästa öl från Avery får stå i centrum idag. Det är en serie eklagrade wild ales som lagrats på olika fat men alla med brettjäst. Kommer ni över denna serie så testa den då jag blev imponerad av hur "smaksiga" de lyckats få ölen. Jag är lite osäker på hur många eller vilka de övriga delarna är, men bra var dem. Intressant är också att ha Nörrebros olika vinlagrade suröl i baktanke. Nörrebro hade lyckats förädla sin öl lite mer genom lagringen och verkligen gett olika stil på de olika ölen, men Avery låter brettjästen leka lite mer och har gjort lite lenare och eventuellt mer lättillgängliga öl.

Avery Brabant
En wild ale som lagrats ett år först på brabantfat och sedan i Zinfandelfat. Först kommer en typiskt belgodoft med lite sursyrlig brettjäst som leker vilt i glaset. Sen framträder mer och mer vinösa toner av lätt choklad och kryddigt mjuka dofter. Det slutar än mer vinöst med mer len god vinös choklad. Smaken är först rätt sur men börjar ändå rätt snällt och fyller munnen med en drös vinös choklad. Vissa ekinslag, men det är vinositet och len choklad som spär ut det sursyrliga.
Betyg? - Bättre+, börjar surt men avslutar lent i en tunna vin. Komplexa variationer av smaker och dofter i ett bra samspel. Riktigt trevlig och bevarad eftersmak.


Avery Dépuceleuse
Nummer 4 i denna serie har nyligen blivit tappad på flaska och har även den lagrats på zinfandelfat med brettjäst som enda jäst, men nu har man lagt till stora mängder körsbär i jäsningen. Doftar sött brettaktigt med sura strumpor under lite ekig vaniljdoft. Slutar med jästa mörka körsbär. Smaken är lite vildare men mycket god surhet som lyfter mot slutet. Inte för stor körsbärssmak utan välintegrerad i en halvtorr känsla från brett till växande körsbärssmak till syrlig eftersmak.
Betyg? - Bra+, oerhört lättsam men smakrik wild ale som lyckad ge bra balanserade smaker och intryck. Dock inte lika komplex som brabanten, men en serie jag ramlade över och nu skulle vilja provat allt i.


Mer vilt?


Mikkeller It's Alright
På tal om vilda öl så kom vi även över denna belgiska wild ale som Mikkeller bryggt hos De Prouf. Doften är syrligt sur men ändå rätt mild och har dofter av mögelost, syrligt ost och viss fruktighet. Smaken har rätt len jästsmak i en vild vätska med bra kryddiga inslag och ostigt slut. Vare sig svår eller för sur. Brie?
Betyg? -Bra, en rätt enkel men förlåtande wild ale.


Mer belgo och mer Avery?


Avery Karma
En belgian ale med rätt funky doft av gräs, stall och jäst som växer ut rätt väl. Smaken är rätt tunn och enbart med lättare inslav av småsyrlig jäst med viss fruktighet. Dock passar det belgiska det lite tunnare och småsyrliga, dock kanske man borde kört på mer utav den belgiska jästen för att få den att ge mer smak åt ölen. Men målet kanske mer var att göra en OK belgo ale och i så fall har man gjort en lättillgänglig men lite trist sådan.
Betyg? - OK+, lite för tunn och snäll men med viss drickbarhet.


Nu ska jag ut i solen, gör det ni med och ta med er en god öl och en god bok!

New York del VI - Pics, Pieces and Places

Efter att ha fortsatt dricka goda öl allt sedan jag kom hem från New York så känner jag att det börjar infinna sig någon form av skön sommarro. Det innebär en mix av mindre strukturerade längre inlägg till förmån för kortare men kanske sakligare inlägg. Känner själv att hela New York-resan swicshade förbi här på bloggen, tyvärr. Därför blir dagens inlägg en mix av smårecensioner på återstående öl samt lite info, tipps och massa bilder. Vi börjar mar shopping och bilder.


Shoppa öl i New York
Inför resan hade vi mest använt oss av Beer Menus superba hemsida som verkar uppdateras frekvent, annars finns även Beer Mapping som dock inte är lika utvecklad. Den första av de två sidorna har info om events, krogar, ölbutiker och vad mer man kan önska sig - se och bli törstig, inspirerad och glad.

Fördelen är att man kan söka fram vilka öl man är intresserad av och sen se var de fanns. Vi inriktade oss mest på 3-4 ställen som vi besökte, vissa mer flitigt än andra.


Wholefoods Bowery - Ligger en stund gångväg från gula eller gröna linjen lite höger om Soho och förutom butikens egna utbud (bättre) så har de en separat ölbutik med riktigt bra utbud (bäst)!


Wholefoods Tribecka - Fann vi mer eller mindre sista dagen, bor man på västra sidan av staden och är lat så är den väl helt okey, men sämre än den i Bowery som har typ 70% av det vi ville ha.


DeCiccios Pelham (eller Ardsley) - Butiken i Pelham (typ 30-35 minuter med Metro North, New Haven Line) var som ett litet paradis. Inte så stort utbud men magnifikt och med bra mycket mer än vad som står på internet. Ett litet hörn längst in i butiken har all öl vi kunde drömma om, samt vissa raritetet utöver det. Den i Ardsley ligger mer norrut och för oss vart det för långt iväg - men har man bil så. Där finns typ samma utbud men med fler rariteter.

"Beer market" - Ligger (sett norrifrån) på vänster sida om Wholefoods Bowery, typ 2 kvarter ner på höger sida. Hade riktigt bra utbud och bra priser och till skillnad mot nästan alla butiker säljer de även alla öl styckvis (och inte i tre-pack) vilket underlättar om man vill prova öl mer än köpa 4 eller 6 stycken. Också värt att rekomendera! Dock varnades vi för deras humleöl då de "ofta var lite gamla". Fråga om bättre directions från de som jobbar i Wholefoods Bowery så.

Sedan fanns det en drös ställen som vi aldrig hann till i Brooklyn, men å andra sidan så räcker Pelham och Bowery så länge det inte är just en enda speciell öl man vill ha. Lätt att de täckte 95% av det vi köpte.




Vad var det mer som dracks?


Blue Point Blueberry Ale
Doftar rätt tydligt med blåbär med lite lageraktigt slut. Smakar rätt lätt och inte alls med samma rena blåbärssmak. Lite för kort smak och även lite artificiell
Betyg? - OK, bättre ren smak än Heartlands blåbärs ale, men fortfarande ingen hit.


21st Ammendment Monks Blood
Är belgisk dark ale på burk och kändes lite plojiga, men med det namnet måste man prova dem. Och var vi glada! Doftar underbart med belgisk jäst sötat med massa vanilj, lätt rökig ek och kryddning där kanelen spär ut den lite bitigare peppardoften. Slutar med mängder torkad frukt, mums! Smaken är lika trevlig den med bränd smak av godaste sirap och len sötma av ren vanilj som trollar bort de 8,3%'en. Avslutar med mjuk torkad frukt.
Betyg? - Bättre+, ett 4-pack man hade velat ha mer av då detta var riktigt gott! Potent gott gifemål mellan belgiskt och amerikanskt! Inte dominerande jäst utan sött och gott!


Fort Collins Chocolate Stout (fat)
Doftar rostat med kaffe och choklad. Kanske lite mer åt porterhållet. Lätt doft av laktos på slutet på ett helt okey sätt. Smaken är rätt medelaktig och nästan tunn och nu kommer laktosen igen. Smakar som ljus mjölkchoklad på något sätt.
Betyg? - Bra-, god chokladstout i lättare skalan.


Brasserie Dieu du Ciel Route Des Epices
Rågöl med svart- och grönpeppar där namnet betyder "kryddrutten". Doftar av en sak - grönpeppar. Dock mot en trevlig grund av russinsöt malt. Annars är det peppar för alla slantar. Likaså smakar den bitigt pepprigt vilket växer och bränner lätt i munnen. Viss rostad malt och sötma finns långt bak i smaken. Lite pepparchoklad då och då.
Betyg? - Bra+, en öl som lyckas oerhört bra med de väl utvecklade
pepparsmakerna.


Brasserie Dieu du Ciel Equinoxe du Printemps
En scotch ale med lönnsirap som doftar rökigt trä med stora hinkar mörkt socker, sirap och chokladlikörigt. Som en barley wine till den lagrade lena sötman. Smaken är underbar lekfull med len sötma och bitigare malt med det rökiga träet. Sötman hade kunnat skära sig men tvärtom så lyckas man riktigt bra.
Betyg? - Bättre+, en likörsmakande ale som utmärkt balanserar det söta med lite roughare smaker.

Brasserie Dieu du Ciel Derniere Volonte
En Abbey blonde som av någon anledning har etiketten upp och ned (var fler som hade, med flit?). Doftar sött med jäst, apelsin, kryddning och mycket syrliga estrar. Liten beska och slutligen lite humlecitrus. Smaken är som en mild blandning av estrig syrlighet med aprikos och apelsin. Lite humle på slutet men mest en mild mix av belgosmaker och viss humle.
Betyg? - Bra-, en ok mildare blonde mixad i smak och doft av estrig syrlighet och frukt. Men inte bättre än mycket annat.

Hair of the Dog Fred
En "golden special ale", eller en barley wine med 10 sorters humle. Doftar lite pilsneraktigt och med en viss del rågmalt men annars är det mest godissocker i doften och ger lite belgisk klang på det. Fin beska. Smaken är lite märklig men tar fram det bästa hos alla ingredienserna. Bra maltig grund och utmärkt lätt lyft från det söta vilket avslutas med en härlig efterbeska.
Betyg? - Bättre, utmärkt och god att dricka med perfekt sötma och lätt efterbeska. kunde kanske haft något mer på slutet, men som en mindre söt men roligare Bötet.


Hair of the Dog Ruth
En APA med stor doft av fänkål eller typ purjosoppa i lite bitter humlestuk. Smakar speciellt och väldigt bittert med en viss liten nötighet. Bittert och syrligt. Slutar med viss blommighet och syrlig fruktighet.
Betyg? - Bra, lättsam APA med stor och speciell bitterhet som ändå försvinner relativt fort.


Hair of the Dog Adam
"Hearty old world ale" om sådan fanns, är rankad som världens näst bästa traditional ale iaf. Doftar komplext med bränt trä, choklad, lädersko och undertill en varm likör och funkig rökighet. Smakar potent med en stor växande känsla i munnen som sprider sig snabbt och stort. Lämnar sträv känsla av läder på tungan som sitter kvar. Sippbar om något! Chokladen som finns är inte åt stouthållet och lätt bitter utan rätt ren och god och del i detta komplexa smakförråd som finns i 33cl flaska. Enbart mjuk och god. Mörkelsvamp?
Betyg? - Bäst, en öl att sitta och leta ord för i evighet. God, riktigt god! Ett mästerverk för de som vill diskutera smaker, intryck och liknande. Som en whiskeystout men utan whiskeyn!


Samuel Adams Blackberry Wit
Trevlig småsyrligt söt doft med björnbär. Ingen vattnig finish. Smaken är medelstor och utan samma rena smak. Men den finns där.
Betyg? - OK, inte bra och inte dålig utan okey. Ren smak och inte artificiell vilket ger ett mentalt plus.


Ommegang Hennepin
Ett New Yorkbaserat bryggeri inriktad på belgisk öl som vi tyvärr missade det mesta av. Doftar kryddigt och med lurande doft med viss syra på slutet. Smakar småsött saisonsaktigt med lätt kryddighet. Oerhört mycket mer "innehåll" i denna än många andra saisons tycker jag.
Betyg? - Bra+, fylligare och mer smakrik saison än vad jag "är van vid".


Sierra Nevada Summerfest (fat)
En okey men blekt fruktig sommarale.
Betyg? - Ok. Rätt menlös men enkel att ta åt sig om man annars brukar välja än mer smaklösa lagers.



Slutar småserien om New York-besöket imorgon med lite belgoaktig öl såsom averys brett-serie, Mikkellers Its Alright m.m

New York del V - Jag och Dogfish Head

Sam Calagione. Ett namn som de flesta nog känner igen, kanske till och med fler än som druckit särskilt många av det lilla Delawarebryggeriet, mycket nog på grund av hans karismatiska medverkande i filmen Beer Wars. Han har fört Dogfish Head i samma riktning som Stone och BrewDog numera också har – kaxigt, medvetet och utan att någonsin hålla efter – någonstans. Är man med i Dogfish Heads facebookgrupp får man frekvent info om vilka nya ”påhitt” till öl de brygger och att ingredienser som speciell afrikansk bark är en lika självklar ingrediens som tonvis med russin, egenodlad och framtagen lönnsirap med mera. På grund av att öl som 120 mInute IPA och Forte går på runt 500-lappen här i sverige och att övriga öl är desto svårare att finna överhuvudtaget så var ett av vårt mål med resan att gå bananas på deras öl.

Utöver det som har druckits och nämns i det följande så finns även följande kvar hemma i 65 cl flaskor. 1 st Dogfish Head Sahtea, 1 st Dogfish Head Red & White, 1 st Dogfish Head Chateau Jiahu, 1 st Dogfish Head Fort, 1 st Dogfish Head Squall IPA, 1 st Dogfish Head Black & Blue, 1 st Dogfish Head Panagea, 1 st Dogfish Head Theobroma samt någon Dogfish Head 120 och 60 Minute IPA. That’s Nice.


Dogfish Head Aprihop (fat)
En fruktöl som också görs på bland annat Williamettehumle vilket verkar gå igen I många av bryggeriets öl. Doftar även mycket färsk humle med stor dos aprikos som tillsammans känns väldigt naturligt. Smakar även lika naturligt passande och den är oerhört läskande med en humligt aprikossmakande helhet. Eftersmaken är enbart humlig med lite bladig smak och nyanser av bränt socker vilket ger lite småsyrligt slut.
Betyg? – Bra+, min andra öl från bryggeriet – en ljus fruktöl – vart ingen besvikelse den heller utan hade rejäl smak och var precis så naturlig som en bra fruktöl ska vara.


Dogfish Head Midas Touch Golden Elixir
Alla som druckit en ”Ancient Ale” räcker upp en hand? Detta recept är ännu ett bevis på bryggeriets nyfikenhet och förmåga att bevisa att inga gränser finns att sätta. Receptet var en gång funnet på ett kärl i Kung Midas krypta. Nu dock med en twist för att anpassas till vår tid, men det är därför en blandning av öl, mjöd och vin och innehåller bland annat muscat druvor, saffran, honung m.m. Doften påminner om veteöl med en tydlig sötma och kryddighet. Smaken däremot är oerhört fyllig och väldigt speciell. Den växer mer och mer och går från något liknande veteöl till något betydligt sötare som avslutas med mer kryddighet. Skön känsla i munnen med lite honungsrester kvar samt fräschören från ett bra vitt vin.
Betyg? – Bra+, trevlig smak och oerhört intressant att ta isär rent smakmässigt, men därför också väldigt svår att beskriva. Trevligt också är att flaskan är enbart 1 månad gammal och därmed oerhört fräsch.


Dogfish Head Palo Santo Maroon
En American Strong Ale som lagrats med block från det sydamerikanska Palo Santoträdet som ska ge en väldigt speciell smak åt ölen på samma sätt som paraguyanerna har gett extra smak åt deras vin. Doften är också speciell, väldigt pepprig och kryddigt träig med rostad malt, choklad, vanilj i omgångar. Men trädoften är vad som sticker ut med sin torra peppriga doft. Smaken är väldigt len och lite lädersträvt torr men ändå konstant fyllig! Vilket kanske sammanfattar smaken? ”Torrt men fylligt trä”. Viss karamellsötma mot slutet och en växande syrlighet.
Betyg? – Bra+, lite för alkoholstark och inget som riktigt mattar av styrkan. Men oerhört gott och återigen speciellt.


Dogfish Head Shelter Pale Ale
Igen möter vi Williamettehumlen, men denna gång i denna American Pale Ale som är del i deras ”vanliga” ölserie, om en sådan nu finns. Doftar lite crisp citrus med lättare humle och malt där. Smakar lika trevligt citrusig med god fruktighet. Den är väldigt len men har ändå en växande beska. Tycker inte riktigt att maltbasen lyser igenom så som det utlovats.
Betyg? – OK+, lite för lätt APA utan något som riktigt sticker ut. Den är väldigt standard på ett sätt som inte känns så typiskt Dogfish Head. Tyvärr.


Dogfish Head Indian Brown Ale
En rejäl brown ale på 7,2% som är en fusion av en IPA och en Scotch Ale i någon ockult skapelse. Doftar kaffe och ”mörkt” fuktigt trä, lite lätt rökig malt och viss sötma. Smaken har en lätt rökt vaniljsötma i den rostade malten. ”svett mörkt socker” som tillsammans med en trevlig beska gör att man undrar vad man dricker för kul. Kaffesmaken är ständigt närvarande men stundom i bakgrunden och ibland i fronten.
Betyg? – Bra+, ännu en riktigt bra öl. Trevlig kaffesmak och lätt rökt malt men ändå trevligt besk. Som en lättare stout ibland men ändå väldigt lättsam.


Dogfish Head Burton Baton
En eklagrad IPA där hälften består av 90 Minute IPA’n och den andra hälften först får jäsa öppet med två olika jäststammar (en brittisk och en amerikansk), sedan får brygden ligga på franska ekfat där den också torrhumlas med Glacierhumle (vilket tillsammans med Warriorhumle är vad som använts i humleväg). Doften är av karamellsöt humle som uppvisar både dofter av bär, humlekotte, lätta ekdofter och samtidigt drag från 90 minuters-IPA’n med sin söta maltiga doft och värmande alkohol. Smaken drar åt IIPA-hållet med kraftig humlesmak i form av kotte och grape. Sedan märker man av en ”smakfiness” i form av en viss jästartad smak och viss syrlighet. Det ekigt karamellkomplexa tar ut mycket av den ”överblivna” beskan som annars mest kunnat störa. Slutresultatet blir en trevligt varierande skapelse.
Betyg? – Bättre, en utmärkt balanserad eklagrad IIPA (?) där alla ingredienserna är med och samsas men också tar ut varandra på ett bra sätt vilket gör att den aldrig drar iväg åt något håll.


Dogfish Head Raison D’extra
En american strong ale (överpimpad brown ale) med extrema mängder tillsatta russin. Oj, oj, oj. Oerhört stor, god, doft av saftiga, lätt torskade russin! Lite som en vällagrad barley wine som inriktad sig på russin. Lite karamelliserat och även mörk sirap och lätt limpa. Underbart! Smaken är lika fin den med en massiv smak av ”klibbiga” russin med lite alkohol som kommer upp och lyfter smaken till ytterligare nivåer.
Betyg? - Bäst+, Underbart! Russinvaganza 2.0! Söta, klibbiga, ”fizziga” russin i en öl som når näst intill topp i min bok!


Dogfish Head Immort Ale
Deras barley wine med innehåll av rökt malt, enbär, egenproduceras lönnsirap och som lagrats på ekfat med både belgiska och brittiska jäststammar. Doften är whiskeyaktig med en rökig vaniljsötam som ”efterdoft” som slutar något sötare. Många härliga dofter som virvlar runt men alla drar åt rökigt, whiskey och mörk frukt. Smaken är lätt ekigt och inte alls så tung som man kanske kunde ana. Istället är den sirapssöt och lätt komplex och jag har skrivit ”strong ale” i mitt block just kring det alkoholstarka och lättare smakerna. Men trevlig och komplex.
Betyg? – Bättre, fin rökig skapelse med en inte för kraftig bas. Istället går den över till sötare smaker av socker, sirap och vanilj. Som en lättare whiskeyöl, men ”bättre”.


Dogfish Head World Wide Stout
En 18%’ig kanske rätt så välkänd imperial stout som doftar oerhört ”mörkt” med stor doft av bränd malt, lakrits, en mängd whiskey. I det mörka finns en trevlig spritig fruktighet. Smaken är värmande och alkoholstark sådär som man vill ha den en mörk kväll. Alkoholen lämnar smaker av choklad varvat med whiskey i torra spår i munnen. Skön mix av allt. Inte alls så tung som man först anat. Slutar med lite kaffeartade smaker.
Betyg? – Bättre+, en utmärkt imperial stout med bränd maltighet, whiskeynyanser i mängder och god choklad. Eftersmaken sitter kvar sådär härligt länge!


Dogfish Head 90 Minute IPA (flaska)
Blev lite snabbt uppdrucken någon timme innan avfärden hemåt, därav den kortare recensionen. Smaken var enbart lätt fruktig trots all humling, istället är det mycket sötma och framförallt en rejäl maltighet. Utifrån denna maltiga grund smyger humlesmaker av "obesk" citrus och grape fram tillsammans med lite trätorr mandarin och viss persika.
Betyg? - Bättre+, gillar hur det kraftigt maltiga tillåter kraftiga humlesmaker utan att det blir vare sig för sött eller för beskt, istället tas mycket av beskan ut. Lite speciell smak men en väldigt trevlig sådan att sitta och smutta på.


Dogfish Head 120 Minute IPA
Denna klassiker i en flaska från '08 smakar som ett dyrare dessertvin! Likörigartad mandarin i horder tillsammans med en viss beska som superbt matchar sötman och skapar något "fizzigt bittersött". Mandelbitter. Den goda alkoholen och dessertvinskänslan lyfter även fram smak av päron och äppelcider.
Betyg? - Bäst+, underbart god. Kanske inte lika detaljerat smakrik som 90 minuters, men snarare hur en öl likt denna utvecklas efter typ 2 år på flaska. Söta men liköriga och alkoholvärmande smaker som man vill ge tid till att uppleva. Blev också min öl 400!


Så, med de större flaskorna kvar är jag fortsatt spänd vad detta bryggeri kan föra med sig då de fortsätter experimentera. Nästan samtliga av storflaskorna är olika traditional ales med allt från te, honung, krydda etc som bas. Dogfish Head levererar alltid och lika ofta gör dem det riktigt bra och jag tror att jag i en annan situation kanske skulle varit givmildare med poängen. Men som påpekat tidigare så är det lättare, och svårare, att vara objektiv då man provar såpass mycket öl på så kort tid. Nästan samtliga deras halvmörka öl är öl jag skulle ge mycket för för att kunna ha ståendes hemma på vardaglig basis. Är glad att jag (vi) lade ned den tid vi gjorde för att hatta oss runt och samla på oss rätt mycket av deras öl.

New York del IV - Ett ton utav IPA's

USA + IPA är för mig en bra kombo, kanske perfekt då det slutar i en perfekt mix av smaker, dofter och lätt grotesk beska. Samtidigt är ju långt ifrån alla IPA's så bra att de lycka sticka ut, göra något personligt och etsa sig fast på minnet. De kan självklart vara väldigt bra, men väldigt bra och riktigt bra - perfekta - är helt olika. En superb IPA, len och god som nektarjuice, men samtidigt besk och bastant som om man dricker grapejuice - kan ändå vara rätt trist i längden. Variation och smakfinesser har jag lättare att finna i stouts, wild ales, sour ales, porters och liknande - den är åtminstone oftast lite tydligare.

Men humlebombade kom vi att bli och detta vad var som gick ned:

Firestone Firewalker Union Jack IPA (fat)
Trevlig fruktig doft med både en bra dos tropik och grape. Smakrik beska om den kan vara så, lite "naturlig" och kottig utan att bli beskt kraftig. Beskan slutar lite småtorrt.
Betyg? - Bra, en stabil IPA med mix av frukt och grape som smakar mer än känns besk. Därför passade den väldigt bra med maten vi åt samtidigt.

Lagunitas Hop Stoopid
En baddare med "102 IBU 4 U" som trots en hög alkoholprocent och hög IBU är mjukt nektarsmakande med dofter av aprikos, persika tropik som rundas av med lite kotte. Smaken är mjuk och växer liksom in i beskan innan det slutar med en lång trevlig efterbeska.
Betyg? - Bättre, len men kraftfull IIPA som lyckas med bedriften att vara både mjuk och trevlig och ha lång besk eftersmak.

Nectar Ales Nectar IPA
Ljus, len fruktighet som går mot den mörkare sidan och slutar lite jordigt kottigare samt en skvätt grape. Har även lite blommighet och krydda. Smaken är mild utan att bli klen utan efterbeskan fyller det tomrummet och gör den till en bra dryckesresa.
Betyg? - Bra+, mild len smak som är både mjuk och god men med en bra släng beska.

Nils Oscar IPA (?)
Är detta deras Indian Ale, Hopyard eller liknande? Datumet var en bit tillbaka och flaskan är ju blå-lila?
Doften var småkrämig och söt av lite amarillodoftande beska. Slutar halvtrött där mycket av det fruktiga försvunnit. Även smaken är rätt trött och uppvisar mest oljig kottighet och trött humle.
Betyg? - Sådär, hade varit kul att prova den färskare.

Magic Hat Blind Faith (IPA on Tour)
En serie om 4 special-IPA's, detta är då del ett. Doftar mycket som oppigårds amarilo fast med något sockrigt, småbränt bakom det härligt ljusa. Tillsammans blir det rätt trevligt. Smaken är småblommig, fruktig och med efterbeska som tar med sig mer citrus.
Betyg? - OK+, lite för lättsam trots den trevliga variationen i smaker och dofter.

BrewDog Hardcore IPA
Deras "explicit Imperial Ale" som dock kan ha varit några "dagar" gammal. Doften är stor, fin med stor doft av kotte, grape och lätt tropik. Som Punk IPA'n men boostat. Beskan sticker ut på ett härligt sätt och lyfts nog av den höga alkoholhalten. Smaken är rätt kraftig den med och har en beska som växer på en. Kanske lite för kraftfull och bitvis obalanserad.
Betyg? - Bra-, kraftfull IIPA med stor kraftig smak som delvis tippar över i lite för alkoholstark smak och doft. Men väldigt trevlig smak och jag vill gärna ge den en ärligare chans i framtiden.

Tröegs Nugget Nectar
Doftar som humlejuice med len njutning av grape och lätt tropik med viss sötma på slutet. Smaken är len men kraftfull och oerhört intressant balans mellan alla intryck.
Betyg? - Bättre-, njutbar humlejuice som har lika delar av alla delar. Sticker dock inte ut alltför mycket i sällskap med 3-4 andra IPA's.

Sierra Nevada Estate ('09)
Doftar av djup humledoft med mycket grape och kotte. Smakar lite lätt unket syrligt och inte alls friskt eller fruktigt. Dock med stor, men inte påtvingande beska. Efterbeskan är mer balanserad och mildare, men vet inte om den sticker ut särskilt mycket mot de andra humlebrygderna från S.N?
Betyg? - Bra, det är en bra humlebrygd, självfallet, men den sticker inte ut och är rätt ospeciell. Trots god humle och bra fruktighet.

Sierra Nevada Southern Hemisphere ('10)
Smakar som vanliga S.N med en bra mix av beska och fruktighet.
Betyg? - Bra, lite roligare smaker, men återigen känns det som att det är för lite som skiljer dem åt.

Bear Republic Racer 5
Doftar underbart gott med en dos krydda, skal, grape och tropik. Smakar lite annorlunda, friskare i sin humlebehandling som också har lite honungskänsla. Trevlig efterbeska som passar in perfekt.
Betyg? - Bättre, en riktigt välbalanserad IPA som sticker ut med hur smakerna samarbetar och lyfter varandra. Mjuk trevlig smak med god sötma.

Smuttynose IPA
Doftar småvarmt och kryddigt där förutom humle citrongräs anas. Smakar stort med kraftig beska, lätt oljighet och med viss maltig bas på slutet tillsammans med lite citrus.
Betyg? - Bra+, Lutar åt det facket där den har något som sticker ut, men vet inte om den klarade det hela vägen.

Hoppin Frog Mean Manalishi Chouffe Dobbelen IPA Triple

Southern Tier Oak Aged Unearthly
Doftar jordigt, barrigt och sådär typiskt Southern Tier, väldigt torrhumlad med frukt, gräs, barr, grape och sötma. Även lite paranötter.
Smaken betydligt lenare där torrhumlingen tonats ned och det istället blir lite nötlikör, vanilj och eksötma som riktigt bra matchar de kraftiga humlesmakerna. Tillsammans kan dem!
Betyg? - Bättre, riktigt, riktigt gott, lite som efterrätts-IIPA med god stor humling som är rent superbt nedsötad med perfekta eklagringssmaker.

Stone Double Bastard ('06, 3-liters flaska)
Doftar med varma mörka frukter, lätt likörigt och avslutande alkoholvärme. Smaken har samma utvecklade sötma som matchar den "lagda" beskan som ett par år i denna flaska har inneburit.
Betyg? - Bättre-, lagrats väl men den slutar avslut och eftersmak. Smakar mer åt likörhållet, men humlesmakerna har ändå utvecklats riktigt trevligt.


Summa summarum så är IPA's rätt svårt att dricka stora mängder av på några få dagar då smakerna, intrycken etc blir lite strömlinjeformade och det är färre och färre saker som sticker ut. Vilket också kan vara en födel då man har lättare att bedöma IPA's jämfört med varandra utifrån lite andra kriterier, vilka är godare än andra mer än vilken är godare än vilken.

New York del III - Brooklyn Brewery tour + öl

Brooklyn Brewery, ett bryggeri som alltid legat mig nära tillsammans med exempelvis Samuel Adams då de gör typisk amerikansk öl, god, lätta att ta till sig och oftast är bra eller bättre. När vi nu är i New York och har möjligheten att besöka ”bryggeriet” så är det svårt att låta bli. Så efter lite väntan utanför byggnaden i Brooklyn så får vi så gå in. 2 stora tankar med 4-5 i ytterligare ett rum är de centrala delarna i denna lokal som enligt vår guide mestadels brygger deras fatöl som levereras i NY-området samt vissa ”specialöl”. Kul t.ex. är att se att de fortfarande buteljerar Brooklyns Hopfen-Weisse. Utöver det så fick vi reda på att man har kommit rätt långt med deras ”Brewmaster’s Reserve” där 8 olika öl ingår varav vi provat en (Brooklyn blast!) samt har deras ”Sorachi Ace” (saison med citrongräs) hemma. Övriga är ”Cuvee de Cardoz” (med 12 kryddo), ”Back Breaker” (stor maltöl), ”Intensified Coffee Stout” (kraftig kaffeöl), ”Flemish Gold”, ”Savoir Faire” och ”Manhattan Project” (rågöl lagrad på rågwhiskeyfat). Dessa finns ”endast” på fat och runtom i New York sa guiden. Vilket stämmer sådär då Sorachi Ace obviously finns på flaska.

Bryggeriets historia å sin del känns lite "före" och "efter" Garret Olivers ankomst då det innan det var en tanke hos två ölnördar, Steve Hindy och Tom Potter. Hindy hade börjat brygga själv nere i mellanöstern men till slut ville resten av familjen börja flytta hemåt vilket blev fallet och deras ölbryggarintresse fortsatte. Med tiden köpte de sig lokal, utrustning m.m och började brygga i "större" skala. Dock bryggde dem då i "upstate New York" och inte i Brooklyn utan det var först lite senare som de kände att de ville gå tillbaka till sina "rötter". Den idag klassiska loggan gjorde Milton Glaser (I Love New York-"grundaren") som tyckte de båda killarna och deras projekt var så kul att kostnaden blev gratis öl för resten av sitt liv. En rätt shysst deal med andra ord. Well, resten går att läsa här (exklusive lite av det ovan).

Vad drack vi då? Well, vi drack rätt mycket Brooklyn under de 8 dagarna och vi har även Local 2 och Sorachi Ace kvar hemma att prova. Men utöver det dracks följande öl från bryggeriet.

Brooklyn Blast (cask)
Underbar len doft av färskate persika. Helt ren humlejuice. Lite dessertvinskänsla. Smaken är lika len och fin den, men utan kolsyra blir den väldigt påtagligt kraftig vilket är gott men den förlorar lite på det. Beskan höjer även denna känsla. Men fortfarande oerhört god.
Betyg? – Bra+, i längden lite svårdrucken på cask så det blir så tydlig och kraftig smak (ack, vad bortskämd man låter nu). Fortfarande riktigt god.

Brooklyn Blast (fat @ Brooklyn Brewery)
Stor doft av persika och aprikos även här. Smaken är dock betydligt trevligare med enbart lite extra kolsyra. Smaken är mer välbalanserad och eftersmaken har nu en växande kottig beska. Smakar och känns genuint hemgjord, på ett bra sätt. Den är färsk, fräsch och oerhört smakrik.
Betyg? – Bättre, bättre balans och känns nu riktigt, riktigt trevlig.

Brooklyn Pennant Ale ’55 (flaska)
Malt helt i fokus i doften. Punkt. Smaken är lika maltfylld den och det känns som en oerhört tydlig brittisk karaktär med rostad malt och lite torr eftersmak. Rätt ”standard”, men på ett bra sätt.
Betyg? – OK+, ”event” ale att ha istället för en lager om man vill ha lite mer ale-karaktär på sin öl till sport, vid grillen etc. Fortfarande inte mer märkvärdigt än det.

Brooklyn Summer Ale (flaska)
Bra mix av malt och humle i doften i perfekt sommarölsstil där citrus och enbart lättare fruktighet gör den lättillgänglig. Smaken är rätt lätt med lite rostad malt och humle. Lite kakig på slutet. Perfekt lättsam sommaröl dock.
Betyg? – OK+, skön sommaröl som är lite fruktigare och smakrikare än Brooklyns andra basic-öl. Dock för tunn i längden.

Brooklyn Pilsner (flaska)
Söt pilsnerdoft med trevlig sötma och viss doft av hö, gräs och malt. Smaken är inte lika söt men ändå trevligt maltig. Viss beska och spår av kryddor som lyfter smaken. Smakar som ”gott rostat bröd”.
Betyg? - OK+, lite liknande betyg på öl som alla är rätt standard på rätt bra sätt men som tappar lite i längden. Här är den lagom kryddig, maltig och bra. Säkerligen bättre för pilsnerfantaster

Brooklyn Monster Ale (flaska)
Deras barley-wine style-öl som är tänkt att vara lättare än en färdiglagrad b.w. Doften är söt och maltig med viss spritig hetta och viss fruktighet som inte känns klar. Smaken är även den lite hettad från alkoholstyrkan. Smakar jästa körsbär och lite likör. Ingen markant beska utom lite på slutet i en viss efterbeska.
Betyg? – Bra-, ingen klar b.w. men ändå rätt trevlig och hyffsat smakrik brygd som bortsett från den höga alkoholstyrkan känns väldigt vardgligt trevlig.

Brooklyn Weisse (fat @ Brooklyn Brewery)
Trevlig vetesöt doft med viss kryddning. Smaken är inte för söt utan rätt lätt med väldigt god avslutning där viss smak av citrusskal finns.
Betyg? – Bra-, läskande men småtråkig weissbier som ändå har något ”eget” i jämförelse med hur trista andra amerikanska veteöl brukar vara.


Brooklyn East India Pale Ale (fat @ Brooklyn Brewery)
En av mina favoritöl på flaska har en underbar blommig humledoft med kraftiga inslag av kotte, gräs och humleblad. Betydligt mer utvecklad doft än på flaska. Smaken är riktigt fräsch med gräs, kotte och lätt blommighet. Läskande och med smygande efterbeska som är väldigt direkt på när den väl slagit till.
Betyg? – Bättre, älskar denna på något sätt. Väldigt trevlig och rätt kraftig beska i jämförelse med mer fruktiga IPA’s. Men ser fram emot att den kommer på flaska i höst till oss.


Brooklyn Buzz Bomb (fat @ Brooklyn Brewery)
Så vart det deras mjöd igen. En svårbebeskrivlig doft av krydda och något väldigt sött och sockrigt. Slutar med lite jäsig banan. Smaken är pumpad av honungssmak som växer mer och mer. Lämnar känsla av honungsrester på tungan. De 8%’en märks inte alls mer än att de lyfter än riktigt god smak.
Betyg? – Bättre, honungslen njutning med vissa belgoinspirerade smaker.


Brooklyn Lager (fat @ Brooklyn Brewery)
Doften är likt på flaska friskt humlig med en maltig ryggrad. Smaken är lätt rostad och maltig och även den väldigt lik flaskvarianten. Men något extra vilar över denna.
Betyg? – Bra, lite annorlunda på något sätt och inte lika ”ihoptryckt” vilket lyfter den lite extra.


Brooklyn Local 1
Har jag provat innan och blev en flaska vi tyvärr fick hosta i oss lite för snabbt någon timme innan vi skulle flyga hem. Honungssöt och lite lageraktig smak som slutar med lite krydda och viss träig torrhet.
Betyg? – Bra+, fortfarande en stabil brygd som det ska bli kul att ha i baktanke då jag testar Local 2’an.