Igår var det passande nog Sample Tuesday på Monks och de skulle öppna De Molen Cuvée (blev 2an dock och inte 1'an) - en småspeciell öl från 2008 som ni kan läsa mer om sist i inlägget, för självklart begav jag mig dit för att kunna dricka den för en bråkdel av vad de tar för en flaska.
De Molen Zomer Hop
En sommar IPA som Menno bryggt enligt sin vanliga humlemix med Premiant- och Saazhumle, men här har han även torrhumlat med Columbus och Amarillo – låter lockande! IBU’n klockar in på 41,6 och alkoholhalten på 6.2% känns rätt lagom för en sommar-IPA. Att den dessutom är någorlunda färsk (i tron att vi fortfarande har sommar nu) gör inget – bryggd 4 juni och tappad 14 Juli. Är samma öl som Lente Hop men den verkar byta namn lite beroende när på året man brygger den – detta påpekade Menno indirekt, har att göra med att på samma sätt som olika lagringar ger lite olika öl så ger även olika kvalitet på samma humle och när på året man får dem olika utfall. Kan påpeka att Lente Hop var en av mina första öl från De Molen och även den första IPA’n från dem och den föll mig inte särskilt mycket i smaken.
Utseende: Stort krämfärgat skum med minimalt små bubblor ovanpå den grumliga matt orangefärgade vätskan.
Doft: Väldigt stor doft av grape och en rejäl humlebeska. Samtidigt anas fina mängder Amarillo med sin lite tvålbeskt fruktiga doft. Här känns det nästan som att dricka en amerikansk IPA om det inte vore för de lite gräsiga nyanserna från Saazhumlen.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra som fyller upp munnen med ett växande skum. Smaken är lite plattare än doften och här försvann också de amerikanska influenserna känns det. Det är rätt bittert med smak av gräs, pinje och grape. Nu börjar jag märka av de likheter den har med Lente Hop och den framträdande ’europeisk IPA’ känslan, som i Lente Hop inte var riktigt fruktig, fyllig eller spännande (liksom den inte är här). Det är gräsligt beskt indeed och 41.6 känns väl lite i underkant då bitterheten ibland tar över smaken som inte drar sig mycket ifrån ’gräs, kåda och pinje’.
Betyg? – Bra, Lente Hop tyckte jag var platt (då var den enbart 1 månad gammal) och lite för fokuserad på smaker av citrus, gräs och kåda medan den här skiljer sig lite med den betydligt fruktigare doften. En nyans av IPA som de som gillar bittra, citrus och kåda-dominerade smaker lär föredra över de som vill ha en fruktig humlebombad nektarjuice.
De Molen Bloed, Zweet & Tranen
Bara druckit denna rökta stout (’peated & bamberger’) på fat förut, men nu är det dags för den på flaska. 75cl flaska.
Utseende: svartbrun vätska med lätt nougatfärgat skum, rätt mjäll topp och minimala till små bubblor.
Doft: Söt god rökdoft som drar både åt lagom kryddiga charkuterier samtidigt som bränt trä, aska och bränd choklad också finns där. En småkryddig lite brännande peppar kryper fram efter en stund.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rätt rejäl känsla i munnen vilket är trevlig då det fyller ut och skapar smaker, smaker av pepprigt bränt trä, lite chili och askad choklad. Bakom de lite mer spännande smakerna känns choklad och mjuk kaffe av. Det är kraft i smakerna, nog mycket tack vare den trevliga rökiga hettan vilket nästan glöms bort på grund av dess ändå rätt mjuka approach – vilket jag gillar.
Betyg? – Bättre-, jag tyckte den var något komplexare på fat och jag tror även att fatet fått stå och vila ett tag innan det kopplades på. Där var smakerna inte lika rökdominerande utan jag minns mer bär och liknande. Riktigt gott är det och som jag skrev så är det en bra balans mellan kraft i smaken och lite snällare choklad som verkar förlåtande.
De Molen Luid & Duidelijk
Flaska 11 av 312 av denna barley wine (som på engelska heter Loud and Clear) på klara 100 IBU. Bryggd i december 2009 och humlats med Chinook, Cascade och Galatea (samma som han använder för vissa IPA’s, men likväl småovanligt). Belgiska och engelska maltsorter delar på den malt som använts för ölen.
Utseende: Mörkbrun vätska med lite lite gräddbrunt skum med minimala bubblor som stannar kvar vid ett halvcentimeter stor skum.
Doft: Doften präglas av russin, malt och mörka frukter, hittills märks de 100 IBU’na knappt. Anande karamelliknande beska och lite tobak. Beskan och de 100 IBU’na är märks genom en doft av gräs och lite pinje.
Smak: Medelstormunkänsla med okey, rätt lätt kolsyra. Småporöst och rätt snäll vätska som är långt ifrån vad man förväntar sig av en barley wine som dels ligger nära 10% (9,5%) och 100IBU! Väldigt lätt kropp vilket är lite otypiskt stil men ändå med smaken från en barley wine.
Betyg? – Bättre-, hade kunnat pendla nedåt mot ett bra+. Det är en väldigt speciell barley wine, lättare och med tunnare kropp än många andra, men samtidigt med en riktigt bra smak. Samtidigt pendlar den, för den är väldigt speciell – helt olik alla andra barley wines jag hittills har druckit. Stilbrytare.
De Molen Rasputin
Denna gång smakar jag av denna russian imperial stout på fat..
Utseende: Jättekompakt lätt ougatfärgat skum ovanpå den mörkbruna vätskan. Skummet är verkligen gräddigt och håller sig kvar väl.
Doft & Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Smaken är oerhört len och fyllig med smaker av bär, plommon, russin som alla är lagom torkat söta. Jag anser nog att det är mer utvecklade smaker här än vad jag funnit då den serverats på flaska. Intrycken präglas mer av fruktig maltighet mer än stouttypisk choklad och kaffe, den är även lite lättare i intrycket än andra stouts. Doften är snarlik smakenmed fylliga, gräddiga bär och mycket fyllig malt.
Betyg? – Bättre, många rätt tydliga smaker med bra balans och fyllighet som ändå sticker ut på något sätt.
De Molen Cuvée 2
Vi avslutar denna omgång med De Molen-öl med en stout (1’an är dock en american strong ale) där olika öl blendats ihop och sedan fått ligga 6 månader på franska ekfat. Flaskan (nummer 87 av 230) är från 2008. Här bör man dock påpeka att BA kategoriserar denna som en American Double/imperial Stout och jag tror att den beskrivningen är mer lik än att kategorisera den som en stout – american imperial strong ale liksom.. Får ju inte glömma att den har en IBU på 94,6..
Utseende: Mörkare men rätt tunn brun vätska med inget direkt skum.
Doft: Elegant doft av trälagrad strong ale med en påtaglig maltig doft som först lägger sig över beskan och istället ger doftintryck av choklad, fin nötlikör och lite lätt chokladdoppad mandelmassa. I takt med att vätskan blir varmare framträder mer gräsig beska samt en stor restsötma och dofter av krydda och torkad frukt.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med liten fizzsyrlig kolsyra. Syrligheten här är verkligen oväntad. Att den lagrats på franska ekfat känns av och det smakar som öl som brukar ha lagrats på franska vinfat med en vinös och lite fyllig ton. Andra smaker är av gammalt kaffe och gammal humlebeska som gått ihop och blivit syrliga gamla gubbar. Smaken är rätt speciell och är som en syrlig, lätt utvattnad american strong ale som någon glömt bort när den lagrats på gamla vintfat. Ändå har den vunnit på det för de 12%’en är som bortblåsta.
Betyg? – Bättre, speciell smak där olika öl märks av men har en sammanbindande syrlighet.En hel flaska eller ett litet glas - vilket passar bäst? Den här är såpass lättdrucken att man nog skulle kunna dricka den alldeles för fort och alldeles för mycket. Samtidigt är den såpass speciell att jag inte vet om jag skulle vilja dricka en hel flaska, utan jag tror att jag mentalt kommer förpassa denna öl till kategorin 'speciella mer än bra öl', dock värd att prova!
