Gårdagens ämne berörde, både lite här och även på flashback där ämnet nyligen diskuterats rejält. Detta är bra, det är vad som gör att andra, kanske lite nyare öldrickare eller alkoholkonsumenter exponeras för andra namn, drycker, åsikter än de media, självutnämnda tyckare (liksom vi själva), experter, krogpersonal etc har.
Ett till, verkligt, exempel på hur förbaskat fel det blir ibland är på just restaurangen. Många krogar stoltserar med helt okey vinlistor som de säkerligen har haft en konsult eller liknande som har satt ihop, för den är för okunnig eller obalanserad för att de själva ska ha gjort den. Vinerna är från alla segment - röda, vita, mousserande, Pinot Noir, Chardonnay, Bordeaux etc etc. Mycket finns där och personalen pratar engagerat om det mesta vinet. Men att göra det samma för öl skulle inte gå an. Vi var på en japansk restaurang och som dryck valdes mousserande, vin och jag tog en öl (Hitashino Nest). Flaskan mousserande vårdades ömt, provsmakades, kyldes och hela faderullen. Men min öl visste de inte ens vilken de var och när jag påpekade att den stod i baren så förstod hon fortfarande inte, när den väl hade hittats kom hon med en kortare utläggning om vad det var för något - vilket jag redan visste och även påpekade att den andra isf är godare och att jag valde den. I relativa priser är min öl dyrare än mycket annan dryck, men bara för att det är en öl så tror mycket serveringspersonal och liknande att det är skitsamma vilken man väljer, hur den serveras, vad man berättar om den.
Dessutom skämdes man nästan för att beställa en öl, så låg status har massproducerande företag lyckats få ölen att ha!
Vem skulle liksom bli glad om någon rekomenderade en tokmörk whiskeylagrad imperial stout till något där en bra veteöl hade gjort sig bättre?
Samtidigt blir det en fråga om hönan och ägget - vems är felet? Är det kunden som måste engagera sig i vad den dricker, eller personal, skribenter och tyckare?
I gårdagens inlägg fick jag en till länk till en kort recension från "öltyckaren" som skriver för Leva & Bo. I den gav han Bötet Barley Wine 3/5, Aventinus Weizen-Eisbock 3/5 och Zlatopramens Half n' half full pott med 5/5! Med motiveringen att den är som en blandad lager och ale - som om det vore något bra. Denna öl är i mitt tycke gräslig och långt ifrån värd toppbetyg. Särskilt då rubriken är att man ska bredda sina smaker - då är ju en IPA perfekt och Bötet Barley Wine likaså där man får jobba med sötman och den beska som ändå finns där. Vad ska då en halvbrygd som Zlatopramens Half n' Half där och göra?
Jo, lite av det som är min poäng är en blandning av allt detta - Självutnämnda tyckare eller personal tycker till om öl. Men ingen som just börjat på en restaurang skulle häva ur sig saker om vin de inte visste något om? Inte heller är det särskilt vanligt att vinlistor eller vinskribenter har helt oexisterande förkunskaper!
Tvärtom bör du prova åtskilligt med vin innan du skulle börja kunna uttala dig om ämnet, ofta har du också gärna en utbildning i botten - lång eller kort, men den finns. Men inte för öl, kanske för att det är en helt annan skola, men en minst lika komplex sådan där det krävs att du har både bredd och djup i ditt kunnande för att det ska bli en bra mix.
Vilken öltyp bör jag rekomendera och sedan vilken öl inom denna öltyp är att rekomendera till kunden utifrån hans önskemål. På krogar som Monks, Sorbon, Bishops Arms (även fast vissa av dem har en lite lägre grad av ölnörderi), Man In The Moon mfl så finns denna kunskap och de delar gärna med sig av den. Problemet är att deras kunder oftast är rätt kunniga de med. Det är istället tid att börja sprida detta till andra och på andra ställen.
Jag har gjort mitt lass genom att få in ett par vänner på att sluta med stora stark eller burköl och istället börja få prova på flera öltyper och även olika sorter inom dem. För vad mer kan vi göra då vi oftast jobbar i motvind eller med andra som redan är på den rätta sidan?
Okej, jag erkänner. Jag är en ölsnobb.
6 days ago
