1. “I graduated from college but never graduated from high school because I got kicked out in March of my senior year.”
2. “My favorite imported beer is Saison DuPont.”
3. “I take a bath pretty much every night and sleep like crap unless I do.”
4. “I’m brewing a beer on Thursday with African tree bark.”
5. “I once man-hugged Adam Avery (of Avery Brewing) and he tried to tongue kiss me.”
- Till slut är nu all påsköl avklarad och det är väl inget att hurra för - vare sig att jag provat mig igenom dem eller hur de smakade. Överlag är jag rätt besviken men har hittat några få guldklimpar. Påskölen är ju rätt tunn med tydlig maltighet och ska mer vara till mat än allena, men att de ska vara såhär trista att dricka själva förvånade mig. Nu kanske det är lite orättvist bedömt, men man ger ju sällan en lager mer än 4 av 7 i betyg på samma sätt som det är svårt för en bra humlebomb eller imperial stout att hamna under 4 av 7. Rejäl öl som "misslyckas" tenderar mest att bli obalanserad men ändå väldigt smakrik vilket ändå ger den plus för eventuell smakkomplexitet.
Sist ut var iaf.
Sigtuna Röd Påsk
Sigtunas andra påsköl i år och som ska vara en red ale i amerikansk stil. Låter väldigt lockande då Slottskällans Red Ale är riktigt god.
Utseende: Ser riktigt inbjudande ut då jag häller upp den. Mörkt gyllenröd vätska och ett krämigt gräddigt skum med minimala bubblor som sen spricker upp till ett lite porösare skum med små till medelstora bubblor. Fin gräddig topp.
Doft: Lätt barrig men ändå frisk humle som lyfter sig mot en bra maltbas. Doften utvecklas från en lite maltigare karamelldoft till att spricka ut i olika humledofter med lätt blommighet, lite lätt citrus och grape beska på ett håll och lite tyngre fruktigare på ett annat håll. Bakom allt kommer det upp lite söta fruktiga dofter i takt med att ölen når en bättre temperatur.
Smak: Lätt munkänsla och lätt kolsyra. De första smakerna är av karamellig malt där den trevliga beskan sedan leder en vidare in i humlens värld. Där humlen inte alls känns så övertygande amerikansk utan på grund av den matliga närvaron ger små anglofila flörtar. Däremot är beskan väldigt fin och följer med bra tills den lämnar en rätt lång och besk eftersmak i munnen. Den är nog den kraftigaste av påskölen såhär långt vad gäller smak även om jag först har svårt att fina alla de smaker som finns där. Men som jag läste någonstans så bör denna serveras vid optimal temperatur, som all dryck förvisso, men här kommer mer av den lätta tropiska fruktigheten fram först då vilket lyfter helhetsintrycket.
Betyg? – OK++, alltså lite, lite sämre än Easter Ale’n vilket gör att jag verkar vara den första som gillar den mer än denna. Men jämfört med Slottskällans Red Ale så är denna inte alls så full av fruktiga och bäriga smaker och humlen är mer bärare av beska än smak. Däremot tycker jag inte att den når balansen mellan smakrikedom, fyllighet och helhetsintryck bättre än såhär. Paradoxalt nog är det ändå nog en av de påskölen som jag helst hade druckit utan att behöva ha mat till (även om det också lär fungera fint, tex lite fårfjol).
Nils Oscar Kalaspåsköl
4 sorters humle och högre vört- och alkoholstyrka i år verkar vara vad man kör på.
Utseende: Rätt fint, mjällt, skum som snabbt dör ner till smutsigt lock som tunnas ut till lite kantrester. Vätskan är klar och mörkt bärnstensfärgad.
Doft: Lite lätt söt doft med fyllig humle som ger dofter av apelsin och en del citrus. Mörk fyllig limpa och bra och mycket rostad maltighet. Inte direkt kola i doften, men en viss toffeeliknande doft finns där. Men liksom de andra påskölen stannar den där. Men högre alkohol och vörtstyrka märks i den kraftigare doften (jämfört med andra).
Smak: Väldigt lätt munkänsla och liten kolsyra. Mycket toffee och nötighet i smaken. Lite choklad kommer fram i den rätt fylliga men oerhört tunna påskbrygden. Man verkar ändå ha hållit tillbaka på humlingen då vare sig humlesmaker eller någon särskilt utmärkande humlebeska finns.
Betyg? – OK, den är tunn, väldigt tunn. Men ändå med en liten lätt nötkolaaktig smak och helt okey fyllighet. Den är med andra ord roligare att dricka än många av de andra påskölen i år, men samtidigt är den väldigt klen för att nå högre betyg. Dock är den likt Sigtunas Röd Påsk en av de påskölen jag faktiskt gärna skulle dricka igen då den ändå hade mer distinkt smak – om än tunn och lätt sådan.
Oppigård Easter Ale
Utseende: Lite mörkare bärnstensfärgad klar vätska. Halvporöst skum med små bubblor.
Doft: Söt maltighet med toffee och karamelldofter. Humlen känns rätt fräsch och är där och ger beska och lite citruspiff. För en gångs skull kommer det lite andra dofter hos en påsköl, denna gång i formen av en lätt kryddighet. Det finns även lite kakdoftande jäst som spär på dofterna av kryddning och ger malten variation.
Smak: Lätt munkänsla med lite större kolsyra än de andra påskölen. Tydlig kolasmak med lite humlecitrus för att inte låta det bli sött. En rätt bra balanserad smak som inte blir tunn och vattnig eller för smaklös. Dock är även inte denna någon smakexplosion, men just balansen gör att man inte får ett intryck av att den är hafsigt tillverkad. Jästen ger även smaken ett sting av lite kak- eller kexsmaker och även en viss syra finns där på slutet.
Betyg? – OK+, nu kanske jag har börjat tröttna på dessa rätt tunna påsköl och därför inte ger den ett ”Bra”. Men det känns svårt för dessa maltigare påsköl att nå samma smakupplevelser som även de lite sämre humlesmakande ölen kan uppnå. Dock är Oppigårds påsköl nog den bästa bland påskölen utan betydande humleinslag.
Nu är jag glad att det kommit lite nytt att prova och idag vankas det nog Früli Strawberry Beer som trots att den är brygd av belgiska Brouwerij Huyghe i deras fruktölsserie Van Diest så lär den inte få mig att göra volter, om jag nu kunnat det.
