- Igår drack jag några av de nyheter som släpptes och överlag blev jag lite besviken - utan att någon av ölen i sig vart särskilt dålig, snarare var de rätt "bra" (men inte mer).
- Kollade även igenom Beer Wars och hur vinklad den än kanske är så visar den en rätt skrämmande bild av verkligheten, både i USA och i Europa (se bara hur Heineken och Carlsberg gör PR här hemma). Svenska mikrobryggerier har svårt att nå en marknad och att göra PR är inte att tänka på, snarare förlitar man sig på ear-to-ear PR och det är alltså vi - öldrickarna - som står för deras reklam. Något som inte alltid funkar med de lagar och förordningar som finns vilket gör att ölen både blir svår att finna och när man väl finner den ute på krogen så är den förhållandevis dyr. Att tänka sig att försvaret skulle kunna bli något i amerikansk anda - "spara pengar, skaffa sponsorer etc etc, så har du råd att göra PR och öka produktionen" - måste ju ändå få anses vara svår i lilla sverige. Ändå ligger svenska mikrobryggerier rätt bra till vill jag hävda, de liksom amerikanska ditos vågar ta ut svängarna och testa nya saker. Nu kanske jag är lite partisk, men jag tycker att Nordiska, Amerikanska och även de skotska (BrewDog) mikrobryggerierna är de som för ölvärlden framåt. Pionjärerna om man vill kalla dem så.
Well, nog om den utsvängningen med.
- För övrigt börjar jag överväga att ha blgogen på engelska, vore roligare att nå en större potentiell publik och visa vad vi svenskar tycker om öl. Får se, får se.
Så till ölen då, slutligen på Sorbon förra fredagen drack jag en öl jag sett fram emot ett tag och som brukar få bra omdömen och som nu också fanns för en rätt bra penning.
North Coast Old Rasputin
En russian imperial stout jag läst mycket gott om och sett fram emot att prova. North Coast Brewing brukar ju släppa iväg bra saker och då den nu också fanns för ett bra pris så var det enda som stod i vägen allt annat gott jag kunde välja bland. Men slutligen blev kvällens sista öl för min del denna!
Utseende: Lätt brunt skum med minimala bubblor och mörkt mörkbrun vätska.
Doft: Mycket halvlen choklad med hint av frukter såsom körsbär och kanske något annat syltat bär. Inte så mycket torkad frukt utan desto mer choklad och kaffe. Fyllig och inte alltför torr doft där jag får en litet tobaksartad känning. Kraften och fylligheten känns lite som en ”fruktlagrad whiskeystout” om man nu kan kalla något för det. I sluttonerna tänker jag lite på blåbär. Trevlig är också hur chokladen växer i smaken utan att på något sätt ta över. Rätt komplex doft med andra ord.
Smak: Len och väldigt lätt munkänsla. Lite lätt torr smak med mycket fin choklad i eftersmaken. Inte för bitter utan det är fylligheten som livar upp det. Mycket välbalanserade smaker där jag känner en viss nötighet under alla andra smaker.
Betyg? - Bättre, perfekt balanserad tyvärr ingen smaksensation som jag förväntat mig. Samtidigt är det en första klassens öl sett till hantverket och det är ingen enkel öl utan mer någon man nog behöver uppleva och testa igen för att få ut det mesta ur den.
Sist ut fick dock bli Stone Ruination IPA
En IPA som servitören tyckte var ett bra val i samband med Mikkeller 1000 IBU (ack så god) då båda är rätt kraftiga humlebomber. Tyvärr kanske man skulle druckit dem i omvänd ordning om man är efterklok. Men 100+ IBU är ju rätt lovande det med.
Utseende: Klar persikogul vätska med ljust skum och små till medelstora bubblor
Doft: Mycket grape och lite humlekottar tillsammans med lättsamma fruktiga smaker, typ aprikos. Liten söt jordighet från kottarna, allt medan grapen balanseras bort.
Smak: Lätt munkänsla med fyllighet och bra kolsyra. Kraftig smak av "barrig" humlekotte. Mycket fin beska och inte så mycket grape som anat från doften. Riktigt bra balanserade smaker och beska. Liten lätt sötma i eftermsaken
Betyg? - Bättre med ett litet litet plus. Kraftig IPA som är rätt lik Sierra Nevadas Harvest med sin kottighet. Mycket god och färsk grapesmak.
