Tillfälligt sortiment 31 juli med omdömen
2 days ago
Saturday, July 9, 2011
Semester? Nää, ölforum är det!
Efter lite stiltje på nästan samtliga bloggar så tar även Manker Beer Blog lite behövlig time off, det har varit i snitt 1.5 inlägg per dag de senaste månaderna och jag börjar känna att det finns lite annat som måste hinnas med. MEN, vad gör det när BeerSweden Forum har öppnat? Snart 200 medlemmar och 1000 posts på bara någon dag, riktigt kul! Så gå med där och diskutera närmare med andra ölintresserade.
Tävlingen nedan i länken till facebookgruppen är något som är på G, så gå med i den gruppen och få mer uppdateringar och annat snabbare. Vid 250 medlemmar så tar vi av med en till tävling, sist var det ju en signerad EIPA av Garrett Oliver från Brooklyn.
Jahapp, det var allt för idag, nu blir det sol!
Thursday, July 7, 2011
Galen psykadelisk sommar! Mikkeller Funky (e)★ [fung’ke e’st r] (Funky Easter)
Mikkeller Funky (e)★ [fung’ke e’st r] (Funky Easter)
Utseende: Något mer brunorange vätska med poröst skum med minimala till medelstora bubblor .
Doft: En mångfacceterad öl, först är det trätunna, karamelliserad malt och jäst med spår av Jämtlands med sina nötiga karamellton. Senare kommer mer belgisk ale för att tvärt brytas av med rätt ordentlig frukdoft med persikor, ananas och aprikos. Över det hela är också en lätt rökig finish. Lätt syrligt.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Rätt tjock vätska men ändå lätt. Smakar först av karamelliserad och rökt malt och frukt, inte likt en rököl utan mer som om det är en öl som eldats under levande eld och tagit åt sig både av det lite brända men även "röken i bryggeriet". Det är lite för sött och mjukt för att någon direkt sur smak eller känsla ska koma fram även fast man anar lite, framförallt, syrliga smaker. Svårt att känna att den är nästan 10%. Man kan också påstå att det är en himla mix av fruktmix, sötma, syrlighet och lite kryddor - lite av allt som tillsammans fungerar även om det blir lite hmm, funky tänkte jag säga och kom på mig själv med att skratta lite lätt. Ja, funky kanske är ordet. Lite snäll mandarin, mer rök, karamell. Så fortsätter det, runt runt och runt. Bretten då? Jag har läst om andra som druckit denna och genomgående verkar det vara lite olika grad av brettkaraktär på ölen, här märktes den inte alltför mycket, vilket nog var bra för den.
Betyg? – Bra+. Det är något visst med ölen, inte så typiskt belgisk, inte så värst kryddig utan en mix av belgisk öl, rökig öl, IPA och någonstans är det en väldigt komplex skapelse som det vore intressant att veta hur den egentligen kom till. Kan förstå om man antingen ogillar den men även om man tycker den förtjänar ett bättre omdöme än vad jag har gett den.
Wednesday, July 6, 2011
Ohelig öl på fat Three Floyds / BrewDog Bitch Please
Då jag drack Bitch Please på flaska (se här) var jag inte helt övertygad och ölen fick bra+/bättre- i betyg. Denna godisbombade (bokstavligt talat) 18 månader Jura-lagrade skotska barley wine som gjorts genom ett oheligt samarbete mellan BrewDog och Three Floyds mottogs ändå rätt bra när den kom till svenska krogarna. När det också blev klart att ett fåtal fat skulle skickas ut så var det bara att bege sig till Sorbon som var den Stockholmskrog som knep till sig ett fat. Som ni kan läsa på länken ovan så tyckte jag att den var lite lätt på flaska, den saknade det sötklibbiga, beska, genomjävliga som ofta är vad som är vad man minns från bra barley wines. Nu fick istället juralagringen och en viss bakgrundssötma mer plats och även om den metalliska, torviga jurasmaken var trevlig så var det inte vad man förväntat sig och tanken blev att den kanske behöver lagras något? Men jag är en fat-person och hade betydligt högre förhoppningar om den nu på fat och det var intressant att se hur de skiljer sig för precis som kommer stå nedan så var den faktiskt bättre i det lilla 20-litersfatet. Det var däremot intressant att se hur vissa smaker och aromer var mer framträdande på flaska där metallisk whisky kändes tydligare medan sötman kom fram bättre på fat.. Så oavsett vad bloggare och andra som jag sätter för betyg så är det oundvikligen en oerhört intressant öl som verkligen puschar barley wine-kategorin snett framåt med en twist på cirkus, lika flummigt som den här ölen egentligen är..
Three Floyds / BrewDog Bitch Please (fat)Utseende: Brungyllen vätska, lite whiskeyutseende
Doft: Det går knappast att ta miste på att den har legat på Jurafat. Torv, tjära och rökighet blandas, leker och hoppar runt i näsan. Lite mjölkgrädde och toffee ger slut på doften och verkar vara det som får vara barley wineinslaget.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Metallisk rökighet med aska, torv och järn. Urvattnad whisky som stått framme ett tag. Saknar sötman och beskan från barley wine och även fast det är fin whiskeysmak så är det rätt vek barley wine. Finns fruktighet, maltsötma men det räddar inte upp smakvariationen till en början. Men får varje klunk så växer smakerna och framförallt så börjar den sätta sig.
Betyg? – Bättre-. Tappar nästan ned till ett ”bra+” då jag inte är helt övertygad. Mycket inslag från Juran men det känns lite som om ”jaha, var det här allt”. Troligen mycket för allt snack om den, men nu känner man av smakerna lättare (jämfört med flaska) och jag tror att den kan bli riktigt schysst om man låter den vila ett tag. Just av den anledningen ska det också bli spännande att se vilket öde de övriga litrarna av denna öl som man har sparat går till mötes.
Tuesday, July 5, 2011
Varför är ABT's inte roligare? Test: Avery The Reverend vs New Glarus Unplugged ABT
Det är nog inte alltför kontroversiellt att påstå att USA är om inte det bästa så topp-2 av de bästa ölländerna i världen. Men det är också ett av de största länderna i världen varpå man inte får glömma att se på hur bra den genomsnittliga ölen är, för att från varje Stone, Dogfish Head, Russian River så finns också flertalet halvdanna bryggerier. Det är nog en av anledningarna till att många mer konservativa ölländer ändå brukar ses som väldigt bra, de gör sin sak och nästan samtliga bryggerier håller sig till vad de kan och vad de brukar göra. Ett bra exempel att bedöma Amerikansk öl kan därför vara att kika på hur bra deras sämre öl är, oundvikligen kommer man då in på öltyper de inte brukar behärska. Därför har jag idag valt att ha en liten kamp eller provning med två stycken ABT/Quadrupels från relativt stora och välkända bryggerier. Dels är det Avery The Reverend och så har vi även New Glarus Unplugged ABT. Hur stora New Glarus är kan vara svårt att säga för mig, men jag har hört mer och mer - framförallt om den Raspberry Tart jag har hemma - om deras öl, så vi låter dem vara med här också.
Det bör tilläggas att quads troligen är den öltyp jag minst gillar och förstår, jag tycker att de smakar nästintill detsamma och inte brukar vara så varierade eller spännande. Visst kan och BÖR de lagras, men att behöva lagra en öl för att uppskatta den?, mnjae då gör jag hellre annat under den tiden. Är det kanske så annars att just dessa öltyper är och bör vara såhär enkelspåriga? När jag parallellkörde St Bernardus mot Rochefort (8,10,12 mot 6,8,10) så kom jag på mig själv att vilja ifrågasätta hur dessa öl kan rankas som topp-100 bästa öl, de var synnerligen trista med minimala skillnader både inom sin egen serie men också mellan varandra. Likaså med Westvleteren 12, en tämligen överskattad öl såvida den inte verkar ha lagrats väldigt länge.. Så kommentera gärna, här eller på Facebook och hjälp mig förstå tjusningen med dessa öl - för nu går vi Amerikanskt och ser om de gör det bättre...
New Glarus Unplugged ABT
Doft: Mandelmassa och marsipanlikör som följs av lite alkohol och sötma men där mandellikören ger den en förlåtande ursäkt att vara småspritig, vilket ändå känns lite stiltypiskt.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Vätskan känns lätt men ändå mjuk och den tunna kroppen i en ABT är här med sin smak av alkohol som visserligen inte är alltför störande. Rätt anonym smak men den känns ändå stiltypisk – om än tråkig.
Betyg? – Bra. Jahapp, enkel men lite trist. Doften är rätt trevlig men smaken har känslan av en ABT, men det händer inte så mycket mer. Enformigt och rätt så trist.
Avery The Reverend
Doft: Börjar gräddigt med sötma och en dos apelsin och gnutta kola och gräddnougat. Slutar med lite strävt gräs. Här och efter ett par sippar av ölen som smakar precis som väntat med apelsinkryddad malt, sötma och alkohol så tröttnar jag..
Betyg? - Bra(+). Tröttnar rätt snabbt, det är gott men lite enformigt och som med det mesta så är det "typisk amerikansk ABT" över det..
Slutsatsen blir som väntat: jag kan inte förstå storheten i ABT's, amerikanska bryggerier - även de bättre och större - har fortfarande svårt att brygga denna typ av öl, öltypen är rätt enformig överlag (?).
Monday, July 4, 2011
Stör i semestern med Weyerbacher Double Simcoe IPA
Så var Göteborgsäventyret slut för denna gång och det vart lite av allt under de gångna dagarna. Lite ölrelaterat i form av besök på Haket och 3 Små rum (där även delar av Schnille & Schmak och Ölkultur hade samlats) samt besök på Oceanbryggeriet. Mer om det sista kommer så fort jag fått bilderna utav min "fotograf", men det kommer nog bli ett intressant inlägg - det kan jag lova. Annars är det som ni har märkt lite stiltje på ölfronten åt alla håll. Så vi fortsätter i lite lugn takt genom att jag ger er ett försmak på vad som komma skall, om än ett lätt missvisande sådant.
Under mitt vår/vinterbesök i Rom så plockade jag på mig och drack lite öl som jag kunde finna och en av dessa - Weyerbacher Double Simcoe IPA - kommer snart att dyka upp i Sverige då Brill kommer ta in lite trevlig öl från bryggeriet. En single-hop-DIPA med enbart den rätt unga (från 2000) humlesorten Simcore som brukar vara en av de humlesorter många rätt snabbt lär sig att plocka ut i en öl.
Vad jag menar med missvisande ovanför är att ölen då jag köpte den inte var purfärsk, inte ens smågammal utan "kan" (oklart) ha fått stå ett tag då malten får mer att säga till om än vad som kanske varit menat. Dock är det här en välbalanserade DIPA med mycket malt som ska väga upp humlen, men den hade den där speciella karaktären av en öl där humlen sakta börjar segla iväg. Men det har nog med ölbutiken där jag köpte den att göra än ölet i sig, så ser du den i Danmark eller Sverige så prova den gärna.
Weyerbacher Double Simcoe IPA
Doft: Fräsch väldigt tydlig arom av simcoe, som följs upp med tvål, blommor, sötma och besk grape som tillsammans med tropiska frukter ger den en rejäl avrundning. Doftar färskt tack vare den fina och tydliga doften av simcoe.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Fyllig och direkt smak med bra beska som övergår till en bitter efterbeska. Drar åt IIPA-hållet när den peakar med beskan. Det känns även som om humlen har tröttnat något och släpper fram malten något mer än vad den säkert var menad.
Betyg? – Bra+. Inte purfärsk trots vad doften först hintade om. Men trots att malten kommer igenom så är doften bra nog för att man ska gilla det. Som en mellanklass IPA med förstaklassig doft.
Saturday, July 2, 2011
Idag Götebrg och Oceanbryggeriet, igår (nästan) Shorts Nicie Spicie
Här i ett småregnigt Göteborg återhämtar vi oss idag efter en oerhört trevlig gårdag där det vart utgång och ett snabbt besök på Haket, bra utbud, priser och väldigt avslappnat. Blev en Hornbeer Hophorn på fat som alltid är lika god som allt följt av den lika magnifikt åldrade Left Hand Twin Sisters DIPA. Idag blir det att bunkra Dugges och Oceanbryggeriet innan vi ska ta ett besök hos Oceanbryggeriet, ska bli riktigt roligt. För en Stockholmare så är det nästan lite exotiskt att kunna poppa förbi lokala Systembolagen och plocka upp saker som inte finns någon annanstans i Sverige. Får bli lite Holy Cow och som blåvit så är det självklart att ta ett par Glenn # 5.
Men om vi förflyttar oss än mer västerut till USA så finner vi en rätt underlig amerikansk veteöl som berikats med citronskal, koriander och pepparkorn - Shorts Nicie Spicie. Just peppar i öl är rätt intressant då det kan bli bra (som i Dieu du Ciels pepparöl) eller dåligt. Annars är peppar en rätt intressant krydda att använda i bryggningen då det ofta bidrar med lite torr men ändå lätt het smak. Ölen är även humlad med den lite ovanliga humlesorten Ahtanum och den trevliga Cascade'en.
Shorts Nicie Spicie
Utseende: Lätt disigare blek persikofärgad vätska med snabbt döende skum .
Doft: Rätt intressant blandning av tydlig peppar, korriander och en dash av citron. Finns mer frukt, apelsin och vetemalt om man går ett lager djupare.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Rätt lätt med en direkt push av peppar och även torra citrus och apelsinskal. Lite lätt syrlig frukt mot en torr pepparsmak där koriandern tar en rätt väl tillbakalutad roll som passar ölen väl. Tyvärr slutar den rätt tvärt men man bör tillägga att den inte gör större anspråk på att vara en bombastisk storslagen öl utan det är en faktiskt förtjänstfullt läskande öl. Pepparen ger bra avtryck på smaken och det är vad det är.
Betyg? – Bra (+). Som ovan, smakerna finns, läskande effekt och en väl integrerad pepparfinish gör att ölen är väldigt trevlig, även om den inte är mer än vad den är
Friday, July 1, 2011
Sommarens festligaste törstsläckare - Omnipollo Leon
Efter ett par år som driftchef för Bishops Arms så tyckte Henok Fentie att det var dags för något nytt, Belgien blev av olika skäl valet. Väl där märkte han hur imponerande ölutbudet var och efter ett tag kom även ett samarbete med Dirk Naudts hos De Prooef att startas. Projektet som då startades hade som mål att skapa någonting som skulle passa alla, även de inte helt inbitna ölnördarna, och fungerar både till vardags - men även fet. Ölet, Omnipollo Leon, är en hybrid av olika öltyper skulle jag vilja påstå; champagnejäst ger lite sköna bubblor och en torr finish medan humlesorterna Simcoe och Amarillo brukar bidraga med fina fruktiga smaker och aromer. Det som sticker ut mest med ölen är annars flaskan med det sköna motivet skapat av Karl Grandin (de med Cheap Mondaykläder vet vem det är..). Med ett nytt öl om året så får vi se när nästa öl kommer men det vidare projektet går att följa här. Att det verkar gå bra och att Henok lyckats med att finna en bra målgrupp verkar uppenbart i och med att Jens Dolk, vinskribent och trevlig dryckestyckare har beställt ölen till fyra middagar tillsammans med tvåan i kocktävlingen (världens största..) Bocuse D'Or, Tommy Myllymäki.
När jag drack ölen första gången hade den just landat i Sverige och Brill hade skeppat iväg ett par flaskor till olika krogar för vidare utvärdering (provade den på Sorbon och de flaskor de hade fått tog slut samma dag..). Då var det även lite hysh hysh om vem det var som stod bakom ölen och det fanns inte mycket info att finna. Jag fann ölen vara väldigt trevlig med fräsch humlearom och smak där champagnejästen skapade fina små bubblor och en passande finish på ölen. Min tanke var att ölen då var en utmärkt öl för varma kvällar och trevliga fester och framförallt att den var lite gränsöverskridande, något som passar bra många fler än bara de mer inbitna ölfantasterna men samtidigt något de som annars gillar Belgisk öl ändå skulle gilla. Så det är kul att nu kunna göra en riktig recension på en öl jag tidigare "bara" har tyckt var väldigt trevlig.
Omnipollo Leon
Doft: Doftar enkelt men precist av lätta kryddor, en lien aning av citrongräs men desto tydligare av citron- och apelsinskal. Ljus malt och något fruktdoftande men som ändå har en bra bras i malten. Jästkaraktären är där i god Belgisk anda även fast den är väldigt artig och inte tar för sig för mycket.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smakar somrigt, smakar mycket men smakar ändå så ingenting. Det är som om man fångar läskande sommaröl på en finare uteservering där alla ens vänner, fina eller inte, sitter och dricker denna öl. Oavsett kön, oavsett vad man annars dricker så är det här något som passar alla. Det är belgo med jästen, den fina torra finishen och smak av krydda och apelsin. Samtidigt är det små fina bubblor och en känsla som nästan kan dra åt champagnehållet som också finns här i. Så smak och känsla samspelar utmärkt vilket jag även tyckte första gången jag drack den, det här är en festlig öl, en sommaröl och en fin "jag vill ha något gott belgiskt" - allt i ett. Man kan dissikera fram fler smaker, men vad vinner man på det? För när man väl har funnit flertalet olika nyanser av sommar och fest så inser man att ölen är slut och att man gärna vill en till. På det negativa då? Ja, kanske smakerna som kunde tagit i mer (och då säkerligen förlorat och blivit för typiskt ölig), nu är den mer en hybrid av olika tankar kring öl (på gott och ont).
Betyg? - Bättre. Jag går på känsla den här gången, för jag tycker det fruktiga från Amarillon och Simcoe'n ger bra fruktig smak mot en torr finish med lite peppar och krydda. Det här är en elegantare sommaröl som passar alla, även de som inte vanligtvis föredrar öl. Men inte på något sätt att den är snobbig, "den bara är".
Subscribe to:
Posts (Atom)
