Ölprisernas vara och variation

Som Fred kommenterade i förrgår på mitt inlägg om öl och deras prissättning så skiljer sig öl väldigt mycket jämfört med vin och i hur konsumnenternas lojalitet påverkas av priset.

Vanliga faktorer som ofta spelar in när jag och troligen andra med ska välja vart man ska gå, precis som med en vanlig restaurang är:
Utbud
Läge
Prissättning
Klientel/Stämning/Atmosfär etc

Monks har exempelvis ett väldigt bredd utbud. rätt bra läge inne i stan med deras båda ställen. Hyfsat varierat när det gäller klientel (beroende också lite på vilken av de två man är på) och därmed även varierad stämning och atmosfär. Däremot är det sällan man går in och känner att man gör ett kap. De är väldigt prismedvetna på så sätt.

Bishops Arms varierar kraftigt när det kommer till priser men även här kan man sällan fynda då ekvationen "läge/pris + utbud" alltid är helt olika. Dock kan man då och då hitta rätt bra flaskor till ett rätt bra pris om man har tur.

Sorbon har ett sämre läge och därmed kanske en annan prissättning, men samtidigt har de ett bra avvägt utbud, varierat och också bra klientel.

Sen finns andra ställen som Oliver Twist, Akkurat, Fräcka Halvpannan, Babajan, Pressklubben/Cafe Duval m.fl som också har det rätt varierat med utbud, pris, klientel etc. Men de har jag sämre erfarenhet av, jag har alltså inte varit där lika ofta som på de andra.


Frågan är alltså vad man prioriterar? Vad prioriterar de som driver ställena?

Min egen ölresa har gått via Bishops Arms sedan Monks och nu till Sorbon och troligen av den anledningen att jag hellre dricker fler goda öl än kanske 2 på en kväll. För den extra 10'an är just vad som, om man slår ut det på ett par öl, blir skillnaden på 1-2 "extra". Med tiden blir det rätt stora summor. Och här kommer det där med lojalitet också in. Vi som konsumenter går inte bara efter utbud och läge som många kan tänkas tro. Se på vin och restauranger t.ex. så har en restaurang utanför stan, men som ändå är av finare klass mycket svårare att dra folk trots sitt rykte - som just är det enda som egentligen drar folk (tillsammans med mat, service etc som är vad som just gett upphovet till ryktet). Men kan du då få kunderna att känna att "wow, det här var värt det" så lär de troligen överväga ett återbesök (även fast det här är klar åtskillnad på ölställe och restaurang).


För även om vi själva annars prioriterar ölen och utbudet före pris och läge så gör inte alla ens vänner det, de är helt enkelt inte lika intresserade. De kan ha intresse, men inte fullt ut. Att de då ska följa med till ett ställe som har en skevare prisbild men som ligger i stan är mer naturligt för dem. De orkar inte åka långt men "tar gärna en öl eller två". Dessa hade helt klart "vunnits över" med en bra prissättning och samtidigt fått upp intresset när de börjat testa lite fler och mer varierade stilar etc.

Slutligen var det det där med ekvationen inpris/utpris som kan vara lite underligt ibland.
Det är ju fler faktorer som spelar in, tillgång, tillgänglighet, efterfrågan.
Just tillgänglighet är det som kan göra öl som är billig in till dyr ut. Samuel Adams Utopia, BrewDog Pingvinen etc är ju öl som får rätt rejäla påslag just för att man inte bara dricker "fin" öl utan även väldigt exklusiv sådan. Samtidigt innebär det också att de som sätter priserna måste ha en god priskunskap och på ett smart sätt kunna slå ut detta mot annan öl. Inte i form av att viss öl är dyrare för att täcka upp annan utan tvärtom, kanske göra mindre bra öl någon krona dyrare för att kunna hålla en relativt jämn prisnivå.


Där måste jag sluta för idag och jag ber slutligen om ursäkt för ett lite ostrukturerat inlägg som inte blev som jag ville. Men nyvaken och rätt sliten och nu på väg till jobbet gör det med en. Men solen kommer fram och idag ska det grillas och sedan i sedvanlig ordning åkas till Sorbon. Någon annan som har liknande planer?

Och så ett musiktips från några jag varmt kan rekommendera, Mad Lee Riot - för er med spotify.

Hur mycket är det värt att betala för öl + Amager IPA

Sverige med sitt alkoholmonopol är ett intressant studieobjekt när det gäller att se till prissättning på öl - både den som finns på nämnda systembolag, men också de öl som kommer till krogar etc. Detta kan och bör man sedan ha i minnet då man ser till deras priser utomlands samt i tillverkningslandet. Jag tror och tycker att systembolaget håller en rätt bra prisbild på sina öl, ordinarie sortimentet blandar rätt bra och de nyheter som kommer in för oss fantaster har sällan överpriser.

Jämför vi med krogar så är det ju lite annorlunda då de får sin öl via leverantörer som i sin tur får in ölen från respektive tillverkningsland och har en helt annan kostnadsbild. Men samtidigt är det värt att kommentera på hur t.ex. Sierra Nevada Bigfoot kan variera med 10-20 kronor beroende på om man är på Sorbon (billigare), Monks (dyrare), Bishops Arms (dyrare) eller t.ex. en köttrestaurang som Saddle And Sabre (mellan). Restauranger har ju inte samma intresse av att pumpa iväg litervis med öl, ofta har de någon shysst deal inom leden som gör att de kommer över ölen från första början men det är då man jämför priser på "ölhak" som det blir intressant.

Argument - Ställen utanför stan kan man hävda har billigare priser pga lägre hyror, behöver locka folk etc? Nej skulle jag säga, det finns ju flera bra ställen innanför stockholms tullar som tar bra priser. Samtidigt kanske dessa inte har samma utbud som de större ställena och därför inte behöver sprida sin "risk" genom att genomgående hålla högre priser.

Men vad är vi då beredda att betala för ölen, tas det i beaktning? Monks tar nästan 400 kronor för en De Molen IJsbock som ligger på 18cl. Jag köpte en sådan häromdagen för 40kronor. Är det hype, tron på okunkap hos konsument eller bara övepriser?

Den dyraste ölen jag har köpt på krog ligger väl på 400 kronor skulle jag tro, men då delade jag den också, samt så var den på 65cl. På systemet var det nog BrewDogs Pingvin som var dyraste per cl.

Igår blev jag exempelvis erbjuden att köpa några 3 Fonteinen Geuze Millennium (som är pensionerad och väldigt gammal). Dock för 1000 kronor flaskan, vilket kändes lite mycket. Men samtidigt vet jag att den flaskan på något ölhak hade gått för kanske det dubbla. Ungefär som med Samuel Adams Utopias. Är det då mer (märk mer, inte helt) värt att investera i öl man annars vet skulle vara bra mycket dyrare och framförallt svårare att få tag på här hemma om man nu får tillfället? Nu tänker jag inte på Millenniumen då, då jag inte gillar lambic eller geuze - utan generellt?

---

Men nu till öl - igår dracks till slut något från danska Amager Bryghus som jag lät bli då de kom med sina Hr. och Fru Fredriksen, men IPA gillar jag så den inhandlades nu senaste.

Amager Bryghus IPA
Simcoe, Amarillo och Cascade har ormgrop med en släng torrhumling i denna danska IPA. Den är däremot på hela 7% vilket ger mig föraningar om en lite tyngre IPA.

Utseende: Det pumpas ut en lite tyngre, lätt grumlig och rätt mörk röd-orangefärgat vätska. Skummet är rätt högt och rätt ljusbrunt med minimala till små bubblor. Ser rätt kraftig ut, på ett inbjudande och bra sätt. Tätt kompakt skum som ser så inbjudande och mjukt ut att man vill ha det som kudde.
Doft: Doften är fylld av de olika fruktiga amerikanska humlesorterna – men med en lite kraftigare finish som även avslutar med lite söt hasselnöt. Humligare och friskare än en DIPA eller Pale Ale men samtidigt maltigare och lite åthållsammare än vanlig IPA. Det är dofter av nötter, lätt liten grapedoft som sötas ut av malt och där den friska fruktigheten inte släpps loss mer än att man anar den. Fin beska på slutet.
Smak: Lätt munkänsla med relativt liten kolsyra. Känns lite tam, nästan lite döende utan att det innebär en tyngre, gammal humlesmak. Mer att den är lite klen och inte så humlebombastisk. I mitt tycke är den kanske lite för maltig och inte heller beskan (eller efterbeskan) är särskilt imponerande, dock finns den i en lite syrlig känsla efteråt i munnen. Samtidigt är den inte dålig, det är bra saker som finns där i flaskan, men de är kanske lite ojämna
Betyg? – OK, det finns potential i doften, likaså i smaken. Men alla intryck i form av doft och smak är för strömlinjeformade samtidigt som de balanseras för restriktivt och det är inte något som riktigt går att särskilja mer explicit.