SBWF Besök 2 samt lite småsnack

Efter lite fler hektiska dagar har det nu blivit att sammanfatta dag 2 - eller snarare den andra fredagen på Öl och Whiskey mässan. Medan lördagen innan vigdes åt allmänna trevligheter och lite vin och sprit (förutom ölen) så var denna fredag inriktad på öl. En som dracks båda dagarna vara sveriges starkaste öl - Ace of Spades, vilket Darren på Beer Sweden just nyligen rapporterat kommer att komma till systembolaget den 15'e november för det lite saftiga priset av 179 kronor, mer om det här. En väldigt god öl, men två smakprov två dagar får nog räcka där...

Vad dracks det mer då? Well, här är listan helt enkelt. Tråkigt och så javisst, men så vart det en lång dag. Kul dock att Mikkel var där även fast han försvann iväg på dryckesexcursion just när man upptäckt han. Stod även och snacka lite med Stefan Gustafsson, mannen bakom - eller snarare under, Mohawk-serien. Då kvällen slutade med Mennoprovningen så vart det en rätt kul lista med bryggare man sett/mött den dagen vilket är kul då man får chansen att snacka lite mer om ölen och inte bara om sånt man kan läsa sig till på diverse ställen.

Tog även ett litet snack borde vid Wicked Wine om Sierra Nevadas 30'th Anniversary-serie och tydligen kommer de bara ta in 2 av de öl som görs i serien - den ena (Heller bocken) smakades därför på mässan för cirkus hundralappen för ett smakprov, medan den andra (Stouten) stod hemma med två flaskor, men har nu provats och kommer bli omskriven i veckan.. Men synd är det då, men samtidigt är det rätt dyra flaskor (går på runt 1.2' på de krogar jag sett dem) och så har de kommit i rätt begränsad upplaga - men likväl, varför man inte kör på hela serien är ett mysterium, och synd.


Ölen då?


Southern Tier Ja*vah: Sojabönor, fylliga smaker. Inte vare sig för torr eller bitter. Lite likör som växer fram bättre, rostade smaker, småsött kaffe. (betyg: Bättre, som de andra, god men lite trist i längden)

Närke APA Solitär: Fräscht med mycket citrus och ”efterhumle” i smaken, bra beska och perfekt lättja utan att bli tråkig. Drickbar. (Betyg: Bra, lättdrucken, god, men i längden lite för tråkig)

Rogue Juniper Ale fat: mjuk lite snällare smak än flaskan. Mer blommig och fräschare doft samt smak, samtidigt mindre kraft i smaken. (Betyg: Bra+, samma som den andra, mer blommig lite söt och kryddig smak, men tappar i tryck i smaken)

Rogue Juniper Ale flaska: Söt, lätt kryddig doft med barrighet och humle. Väldigt fräsch med någon speciell smak som inte känns specifikt ”en”-aktig. Fyllig och god (Bra+)

Founders (dry hopped) Pale Ale: Citrus, aprikos och rätt välbalanserad beska. Dock lite klen och småvattnig och precis som Centennial’en var den lite för snäll. Fin mjuk efterbeska, dock väldigt drickbar. (Betyg: Bra+, drickbarheten var verkligen stor!)

Great Divide 16th Anniversary Oak Aged IPA: Söt fin vanilj-IPA. Bra len doft samt bra beska. Lite vanilj, whiskey och choklad. Väntar förväntansfullt tills den kommer på bolaget! (Betyg: Bäst, underbart len med mjuk choklad, vanilj och whiskey men ändå mycket av sin IPA-karaktär)

Rogue Hazelnut Brown Ale: Ljus lite nötigare brown ale med lätt hasselnötssmak mot en bra maltig grund. Mer nötig än vare sig rostad eller humlig (jämfört med t.ex. brooklyns brown ale). (betyg:Bra+, nötig, lite nötkolasmak och typiskt rogueaktig)

Närke Fyra Flammor: De Molens recept man nu gjort en egen version på. Samma upphöjda beska men med mindre frukt och blommiga smaker. Drickbar men rejäl och jag har svårt för de båda. (betyg: Bra+, humlebastand smak, rejäl öl)

Närke Skvatt GALEn: Kryddig och speciell i en väldigt skön mix. Lättare ale’ig smak. (betyg: Bra+, kryddig och fräsch och skönt att slippa beskan men ändå få en drickbar och god öl!)

Stone Levitation Ale: Blodgrape’ig smak med mycket humle och mycket malt i doften. Smaken är mer amber ale och den blir lite klen och tråkig, dock lite humligare än andra amber’s. (betyg: Bra, välbalanserad men lite väl matt. Doften lovar mer än smaken ger)

Sierra Nevada 30th Anniversary Charlie, Fred och Ken's Bock: För att vara en så dyr öl (500 flaskan här, ty 120 kr flaskan i USA och 1’2 på krogen så är den sådär. Likör och vaniljsmakande sötma. Mer smak och doft än många andra bocköl. Fyllig doft, lite aningar om äpple samt whiskey. Bra balans. (Betyg: Bra, lite tråkig för priset, men en bra bocköl. Dock hade den nog varit bättre om man inte känt att den inte är prisvärd (i sverige…))

Three Floyds Behemoth: Spritig maltig sötma med bra restsötma och lite ekig träsmak. Lite sirapigt socker, kola och bra malt. Söt men inte för söt och bra tryck i smak och doft. (Betyg: Bättre, svårt med så litet smakprov, men kanske inte den bästa b.w. jag druckit – trors betyg och omdömen…)

Hoppin Frog Tripple IPA: BAM! DIPA-kraft i kvadrat och med mer fruktighet mot en kraftig smak. Riktigt kraftig smak, på ett bättre sätt än förväntat! (betyg: Bäst, PANG! BOM! BOM!)

Rogue XS IPA 20 cl: Nu på liten flaska, missade tyvärr fatversionen.. DIPA utan för mycket sötma, gräsig smak, humlebeska och kraftig på lite utstickande sätt (Betyg: Bra, för att vara utan större finess är den rätt bra, men samtidigt lite ospeciell med så mycket annat gott)

Rogue Northwestern Ale: Humle, typisk Rogue öl med lite torrhumlad karaktär. Nöt, viss chokladmalt. Rätt basig. (Betyg: OK+, rätt trist, lite karamell, lite choklad, men småtrist och rätt basic)

Alesmith Decadence 2010: English style old ale. Maltigt med växande alcohol, bär och likör. Elegant och  med stor lagringspotential! Lite äppelfrukt med old ale mörka bär och frukter. Kolasött slut. (Betyg: Bättre+, väldigt elegant med äpple, lite nöt, marsipan och kolasmakande old ale. Mycket gott och en välsmakande sippöl).

Snart SBWF igen och ikväll De Molen-provning med Menno - så nu, De Molen Mout and Mocca 2

Sattan vad lång rubrik, men ni vet vad man säger om långa rubriker? Var något om långa lemmar, mycket plats för öl i magen eller mycket innehåll i inlägget? Nä, slutdillat nu. Ikväll, eller snarare om en timme är det dags för mig att åter åka ut till Nacka, nu med ölkompanjonen Erik som följeslagare. Direkt därifrån kommer vi vid 7-8 snåret att åka in till Monks Porterhouse för en ölprivning med Menno från De Molen. Det blir intressant att se vad för öl han har med sig, särskilt då jag har frossat lite i De Molen-öl på sistone. En inte alltför vild chansning är att det bl.a. blir den nya Op & Top som han verkar vilja ha som återkommande öl och möjligen även något vi eventuellt kan få se på systembolaget i framtiden om mina fåglar viskat rätt.

På mässan blir det nog mer amerikanskt än vad jag i tidigare inlägg skrivit om, men självklart blir det ett smakprov av både Oppigårds Bangalore Twice samt lite mer gott från Närke - "gäller att passa på" blir dagens signum. Men att Rogue hade 5-6 öl på tapp gör att en Roguefantast som jag nog kommer att stå kvar vid den montern lite. Nu har jag läst om ett par bloggare som ska dit imorgon kontra var där igår, men ingen som ska dit idag? Hör av er och leta efter killen i den gröna Brooklyntröjan (och nej, inte inne i Brooklyns rätt dåliga monter). På tal om Brooklyns monter så skulle han som är inköpsansvarig för deras öl i Sverige vara där nu i dagarna och även, eventuellt, ha med sig lite Brooklyn Blast. Vore kul då det är en öl jag drack några gånger i New York och gillade starkt!

Åter över till De Molen. Igår drack jag inför dagen i ära lite mer från dem, och nu är det sant. Jag har druckit fler öl från De Molen än något annat bryggeri, inklusive Sierra Nevada och Samuel Adams som jag ändå anser att jag betat av rätt bra. Darn, ölen som fick "bägare att rinna över" blev:

De Molen Mout & Mocca 2
Den andra ”utgåvan” av denna stout där den första hade kaffesorterna Cuba Dark, Timor, Kenia och Wild Mocca medan denna andra har Guatemala, Antigua och Cuba Dark. Riktigt vad det blir för skillnad där vet jag inte då jag inte provat den första och inte är alltför insnöad på kaffe. Men beskan ligger på båda på 84,9 tack vare ”de vanliga De Molen humlesortherana” (Premiant och tjeckisk Saaz), flaskan är nummer 122 av 431. 

Utseende: Brunsvart vätska med lite ljusbrunt poröst skum med små till medelstora bubblor.
Doft: Stor rostad kaffedoft med choklad, lite ek, plommon och vanilj.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Först känner man av att den har en rätt hög IBU då vätskan slår ned på tungan, lite onda aningar om den tunna och speciella Kopi Loewacken. Men när smakerna slår sig hos hjärnan så är det finaste cappucino, vanilj, massa rostad malt och len lite bärsmakande och fyllig choklad. Väldigt fint uppdelat och utan att bli bittert, även fast det finns lite bitter och torr kaffe där med. Väldigt bra kaffesmak som verkligen är välbalanserad och jag tror fasiken att den slår sig in där i toppen bland de kaffestouts jag har druckit tillsammans med Peche Mortel. Här är det dock fylligare och med en restsötma som också lyfter upp intrycket. Alkoholen (10%) finns där men är exakt och perfekt lagom för att ge sting till restsötman och göra att kaffebönorna och det bäriga gör sig som bäst.

Betyg? – Bäst, det här var riktigt gott! Väldigt fylligt och med tydlig och rätt ren kaffesmak som inte blir för bitter eller torr utan som med en bra beska och restsötma balanseras upp.


Nixpix. Nu blir det att byta om och börja röra sig snart! Morsning!