Showing posts with label De Molen. Show all posts
Showing posts with label De Molen. Show all posts

Friday, October 8, 2010

Snart SBWF igen och ikväll De Molen-provning med Menno - så nu, De Molen Mout and Mocca 2

Sattan vad lång rubrik, men ni vet vad man säger om långa rubriker? Var något om långa lemmar, mycket plats för öl i magen eller mycket innehåll i inlägget? Nä, slutdillat nu. Ikväll, eller snarare om en timme är det dags för mig att åter åka ut till Nacka, nu med ölkompanjonen Erik som följeslagare. Direkt därifrån kommer vi vid 7-8 snåret att åka in till Monks Porterhouse för en ölprivning med Menno från De Molen. Det blir intressant att se vad för öl han har med sig, särskilt då jag har frossat lite i De Molen-öl på sistone. En inte alltför vild chansning är att det bl.a. blir den nya Op & Top som han verkar vilja ha som återkommande öl och möjligen även något vi eventuellt kan få se på systembolaget i framtiden om mina fåglar viskat rätt.

På mässan blir det nog mer amerikanskt än vad jag i tidigare inlägg skrivit om, men självklart blir det ett smakprov av både Oppigårds Bangalore Twice samt lite mer gott från Närke - "gäller att passa på" blir dagens signum. Men att Rogue hade 5-6 öl på tapp gör att en Roguefantast som jag nog kommer att stå kvar vid den montern lite. Nu har jag läst om ett par bloggare som ska dit imorgon kontra var där igår, men ingen som ska dit idag? Hör av er och leta efter killen i den gröna Brooklyntröjan (och nej, inte inne i Brooklyns rätt dåliga monter). På tal om Brooklyns monter så skulle han som är inköpsansvarig för deras öl i Sverige vara där nu i dagarna och även, eventuellt, ha med sig lite Brooklyn Blast. Vore kul då det är en öl jag drack några gånger i New York och gillade starkt!

Åter över till De Molen. Igår drack jag inför dagen i ära lite mer från dem, och nu är det sant. Jag har druckit fler öl från De Molen än något annat bryggeri, inklusive Sierra Nevada och Samuel Adams som jag ändå anser att jag betat av rätt bra. Darn, ölen som fick "bägare att rinna över" blev:

De Molen Mout & Mocca 2
Den andra ”utgåvan” av denna stout där den första hade kaffesorterna Cuba Dark, Timor, Kenia och Wild Mocca medan denna andra har Guatemala, Antigua och Cuba Dark. Riktigt vad det blir för skillnad där vet jag inte då jag inte provat den första och inte är alltför insnöad på kaffe. Men beskan ligger på båda på 84,9 tack vare ”de vanliga De Molen humlesortherana” (Premiant och tjeckisk Saaz), flaskan är nummer 122 av 431. 

Utseende: Brunsvart vätska med lite ljusbrunt poröst skum med små till medelstora bubblor.
Doft: Stor rostad kaffedoft med choklad, lite ek, plommon och vanilj.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Först känner man av att den har en rätt hög IBU då vätskan slår ned på tungan, lite onda aningar om den tunna och speciella Kopi Loewacken. Men när smakerna slår sig hos hjärnan så är det finaste cappucino, vanilj, massa rostad malt och len lite bärsmakande och fyllig choklad. Väldigt fint uppdelat och utan att bli bittert, även fast det finns lite bitter och torr kaffe där med. Väldigt bra kaffesmak som verkligen är välbalanserad och jag tror fasiken att den slår sig in där i toppen bland de kaffestouts jag har druckit tillsammans med Peche Mortel. Här är det dock fylligare och med en restsötma som också lyfter upp intrycket. Alkoholen (10%) finns där men är exakt och perfekt lagom för att ge sting till restsötman och göra att kaffebönorna och det bäriga gör sig som bäst.

Betyg? – Bäst, det här var riktigt gott! Väldigt fylligt och med tydlig och rätt ren kaffesmak som inte blir för bitter eller torr utan som med en bra beska och restsötma balanseras upp.


Nixpix. Nu blir det att byta om och börja röra sig snart! Morsning!

Tuesday, October 5, 2010

De Molen-tisdag: 1914 Porter, Lusten and Lasten och Kopi Loewack

För att värma upp lite inför den intensiva fredag som väntar med ännu ett, tidigt, besök på SBWF följt av ölprovning med Menno på Monks Porterhouse så har det blivit att pumpa i sig lite fler öl från De Molen.
Det blev tre stycken rätt olika öl där Lusten & Lasten, eller Joys & Burdens är Amarillohumlad abbey triple på 9,2% medan Kopi Loewacken är en kaffestout brygd med det kända bajskaffet. Menno har dock humlat den rätt rejält vilket har gett den en rätt hög IBUpå 84. Flaska 1151 av 1416. Sist ut att ha druckits är den lite simplare portern 1914 Porter som görs på ett snart 100 år gammal recept, IBU'n ligger på 34,7 och det vart flaska 222 av 480. Som nybliven smygfantast av Mennos öl så var det ännu en gång trevligt att prova igenom ett par flaskor - även fast ja mest ser fram emot sour ale'en Vlaams & Hollands samt Bommen & Granaten som står hemma. Vet inte riktigt vilka jag ska ha förväntningar på vilket kan vara en rätt trevlig känsla, samtidigt som man vill ha liten aning om vilken flaska man ska se fram lite extra emot att öppna.



De Molen 1914 porter

Utseende: Rödbrun vätska med litet poröst skum.
Doft: Lätt rostad och lite tunn malt, en aning bär och lakrits. Känns lite vattnig.
Smak: Lätt munkänsla med stor kolsyra med små bubblor. Lätt mousserande porter med torrt kaffe. Just, torrt, mousserande och kaffe är väl allt jag finner här – på gott och ont.

Betyg? – Bra+, syrligt, småtorrt och med mycket mjölkchoklad och kaffe. Shysst på sitt sätt även fast den var väldigt speciell med så tunn och mousserande kropp.



De Molen Kopi Loewak Coffee Stout

Utseende: Förvånande stort poröst skum som lämnar mycket rester ovanpå den mörkbruna vätskan. 
Doft: Nästan mer lakrits först än kaffe. Kaffet som växer på en känns bitvis lite syrligt men kommer med mjuk choklad i släptåg. Det blir bittersurt på ett helt annat sätt än vad jag är van vid i kaffestouts och då jag ännu inte provat min Mikkeller Beer Geek Breakfast Weasel så kan jag inte riktigt uttala mig om det är pga valet av kaffebönor. Efter en stund växer kaffet mer och mer och tar över lakritstonerna. Man känner av den rejäla humlingen.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med betydligt snällare kolsyra än vad man kunde ana sett till skummet. Smaken är speciell, lite kryddigt syrlig och med en humlebeska som lyfter dem än mer. Emellanåt får de lena chokladsmakerna lite utrymme, men jag skulle nog ändå påstå att det mest är lite speciell kaffesmak. Mot slutet tycker jag beskan kanske tar över lite vilket är synd men samtidigt undrar jag hur ölen skulle smaka utan den, troligen lite väl platt.

Betyg? – Bra+, tyvärr lite för enkelspårig och klen smak. Förvisso är den rätt speciell och fin i sina uttryck, men samtidigt hjälper det inte mycket. Beskan lyfter först för att sedan kännas lite fel och gör att man inte låter kaffesmaken på egna ben, en 18cl flaska räcker gott och väl då en större enbart hade varit svår att dricka i längden. Väldigt lättdrucken för sina 9,5%.



De Molen Lusten & Lasten

Utseende: Fint grumlig orangefärgad vätska med fint litet gräddigt skum med minimala till små bubblor
Doft: Underbart giftermål mellan det söta och kryddiga från tripeln och det aprikos-, honung- och persikodoftande från amarillohumlen. Alkoholen märks inte riktigt av förens det jästiga och kryddiga kommer fram mer ensamt, men då hjälper det verkligen dofterna mer än blir spritigt.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Honungslent och fint. Jäst, kryddor och honungs och persika mot en bakgrund där beska möter tripelsötma. Lite päron och äpplen mot slutet och då känns det verkligen friskt i smaken. Väldigt variationsrik men man kanske hade velat ha lite av det fruktiga från humlen som fanns så njutbart i doften.

Betyg? – Bättre+, snuddar nästan på ett bäst då både doften och smaken är varierad, rolig och ger småspännande skiften. Enda som inte låter den utvecklas mer är avsaknaden av de honungssöta persikorna som är mycket mer framträdande i doften. Tror de som gillar De Molen kommer gilla detta lika mycket som de som gillar amerikanska tolkningar på triple’s då det här känns lite vågat, men lyckat. Efter ett glas tappar den dock lite av sin charm i smaken – som fortfarande är riktigt bra, men inte lika överraskande bra (så som vissa superöl kan vara där varje ny sipp känns helt annorlunda och ”ny”) – dock är doften verkligen outstandning!

Sunday, September 26, 2010

Småskvaller, Menno och De Molen Op and Top - snart på bolaget?

Om två veckor håller Menno en ölprovning på Monks i gamla stan, en ölprovning som många velat gå på och som många nog är intresserad av att veta mer om. När jag var på Monks för att anmäla mig till den fick jag även veta att Menno nyligen varit i Stockholm och på Monks för att hålla ett litet informellt möte med representanter för Systembolaget. Tydligen är Mennos planer att börja göra 5-6 öl mer till "året runt öl" som kan komma att göras i större kvantiteter och på så sätt även kunna dyka upp på systembolaget. En av de ölen som det tydligen pratades om var den nya Op & Top, en öl som jag även haft turen att nyligen ha druckit. Tydligen ska det vara en slåtterölstwist på en IPA, IIPA eller engelsk IPA - här finns ingen genomgående beteckning på ölen. Men jag kan bara säga att det var en av de bättre humleölen från De Molen, och färsk dessutom då den tappades den 29 juli. Premianthumle som bitterhumle och sedan har det humlats vidare med Cascade och Amarillo. Alkoholhalten ligger på trevliga och måttliga 4,5% medan IBU:n hamnat på lite blyga 30,4.


De Molen Op & Top

Utseende: Rätt varm persikofärgad vätska, inte för grumlig, småporöst skum med minimala bubblor som pyser ut.
Doft:  Här doftar det färskt. Först är det bittra dofter av gräs och grönsaker, grönt te och liknande på det lite sedvanliga De Molen-maneréen. Men det finns mycket fruktighet också med aprikos och persika. Tillsammans gör de båda ”doftvärldarna” sig rätt bra ihop.
Smak: Lättare munkänsla med bra kolsyra. Inte blaskig utan snarare tunn kropp där humlesmakerna känns på grund av de träder fram med en viss sötma. Det är lite citrus, gräs och mogna frukter. Det blir lite kryddigt när den tunna kroppen ska behandla humlen men det bidrar bara till variation i smaken. Efterbeskan är lagom men känns av vilket ökar på intrycket att detta är en rätt bra IPA de fått fram. Fräschören hålls tillbaka lite utav en nyans av dammigt jäst över smaken. Trots den tunna kroppen känns det som om det finns en rätt bra dos malt både genom sötman som känns av men även lenheten i smaken.

Betyg? – Bra, trots den låga alkoholhalten vet jag inte, hur mycket jag än känner efter, om detta är en öl jag skulle vilja sitta och dricka ett par av. Missförstå mig inte, det är nog en av de trevligare IPA’s jag druckit från De Molen, bara att det inte är något i smaken som verkligen fångar mig. Den är god och väldigt lätt att ta till sig och jag tror att många nog hade gillat den om den kom till bolaget, även fast det nog kan bli svårt då systemet inte riktigt, vad jag kommer ihåg, har tagit in IPA's liknande denna förut.

Saturday, September 4, 2010

Ett paket från Alvinne och Alesmiths kåta djävul




Igår var det liten ölprovning av lite goda IPA's och annan ljus öl frånDe Molen - och visst, som vanligt är deras mörka öl bättre än den ljusa, men jag var inte lika besviken denna gång som vissa tidigare gånger utav de ljusa ölen. Men mer om det imorgon, vem vet - kanske går ner lite mer från dem ikväll. Anledningen? Well, fick mitt paket från Alvinne igår. Rätt shysst och gott med dricka. Bl.a. var det del 2-4 av Struises Black Damnation där jag innan bara hade 1'an (på 75'a medans dessa är 33, men funkar ändå), diverse roliga De Molen, Struise Pannepeut'ar, Pottar och sedan en hel radda från Alvinne själva där jag av någon anledning tagit med deras Morpheus Dark som jag nyss drack. Men men, den var helt okey så det går bra det. Också kul att jag fick med Southern Tier Imperial Oat då jag nyligen drack deras Mokah (mer om den senare), tror bara det är Javah'n kvar nu i den serien - som alla imponerat på mig. Fråga dock? BrewDog 5 AM Saintoch den för Norge producerade Alpha Dog - samma öl? Har samma etikett (men olika namn) dock har jag förmig att A-Dog är en red ale och denna en blonde? Nu ska jag bara göra lite plats för allt hemma, börjar åter bli fullt efter senaste leveransen samt senaste släppet på systemet. (mer bilder längre ned, skitbloggen klarar ju inte fler bilder)


Nu över till något helt annat - Alesmith.Från USA-resan har jag och Erik fortfarande kvar en hel radda olika öl som ska inmundigas någon gång framöver - mestadels är det kvar från Dogfish Head, men även diverse trevliga barley wines som dock lär få vänta tills höstmörkret kommer. Men Alesmith lyckades vi klura oss fram till att vi ville ha lite med oss hem utav och nu var det till slut dags att dricka upp den ene av dem. Tillfället var en kräftskiva - ölen var Alesmith Horny Devil. En Belgian Strong ale med enbart belgiska ingredienser


Alesmith Horny Devil

Utseende: Lätt grumligt med persikofärgad vätska och litet vitt skum.
Doft: Fin lite sötare doft med druva, gräs, jäst en del kryddor. Känns rätt druvfräsch i någon lite lättare och syrligare stil än vad jag förväntat mig.
Smak: Stor munkänsla med stor smak av åter syrliga druvor, gräs och lite söt nötighet. Väldigt fräsch smak även fast resultatet blev lite för fräscht i längden - kanske t.o.m obalanserat. Hade förväntat mig lite mer frukt och mer sötma än detta.

Betyg? - Bra+, trots att den är lite begränsad i smakerna så gillar jag hur fräsch den är och visst, den har sina belgiska smaker där. Men mot slutet får jag mer saisonvibbar än belgian strong ale



Mer bilder, för den som, ja vill se.. eller blev dessa två iaf, finns fler av mer, men men



Thursday, April 29, 2010

Ett flyg kom lastat - med massa öl till mig!

Efter lite mer än en veckas väntande och småproblem hit och småproblem dit så kom igår två små" paket till mig att hämta. Med pirran i högsta hugg så bar det iväg - och hem kom jag med följande:

1 st Alvinne Hop Triology Centennial
1 st Alvinne Hop Triology Columbus
1 st Alvinne Hop Triology Simcoe
1 st Alvinne Extra Restyled
1 st De Molen Rasputin
1 st De Molen Lente Hop
1 st De Molen Struise Black Damnation
1 st De Molen IJsbock
1 st De Molen Bommen & Granaten
1 st De Molen Hel & Verdoemenis 666
1 st De Molen Hemel & Aarde Bruichladdich Barrel
1 st Duchesse de Bourgogne
1 st Founders Double Trouble
1 st Founder Curmudgeon Old Ale
1 st Founders Dirty Bastard Scotch Ale
1 st Freitgeist Abraxas
1 st Freitgeist Abraxxxas
1 st Mikkeller Black
1 st Mikkeller Black Peated Edt
1 st Mikkeller Black Whisky Edt
1 st Moinette Biologique
1 st Souther Tier Iniquity
1 st Souther Tier Creme Brulee
1 st Struise Pannepot Grand Reserva
1 st Struise Pannepot
1 st St. Bernardus Blanche
1 st St. Bernardus Tripel
1 st Triple Karamliet

En rätt diger lista med andra ord, men även en som gör att mitt förråd nu är mer än fyllt och därför måste tömmas av - bara att gilla läget liksom.

Tanken är att Alvinnes Hop Triology ska paralelltestas, likaså Mikkeller Black-serien. Struise Pannepot ska jämföras mot Grand Reservan och De Molen ska få bli till en De Molen-bonanza. Ska med andra ord försöka göra lite trevliga ölprovningar i framtiden.

Inte blir det värre av att det kommer massa mer kul till systemet nu på måndag också! Ibland är det kul att gilla öl!

Tuesday, April 20, 2010

Ölbeställning 2 + Sierra Nevada Dark Lager, Flying Dog Gonzo, Rogue St Rogue Red

  • Hade svårt att hålla fingrarna borta från Bierkompass sortiment, så blev en till beställning med lite mer från De Molen samt Alvinnes Hop Triology. Alltid kul att parallelltesta olika sorter sådär. Så 23 olika öl är på ingång snart, trevligt värre. Särskilt kul ska det bli att prova Black Damnation samt testa de olika Mikkeller Black sorterna mot varandra (kanske mer än att prova själva Mikkeller Black i sig). Även lyckats få med lite amerikanskt som ännu inte ligger uppe för försäljning.
  • På lördag vankas det Dansk-provning i form av 3 x Nörrebro, Amager IPA och kanske BrewDog Abstrakt 01. Bara för att dra igenom dem för skojs skull sådär. Trevligt det med, mycket är trevligt denna vecka känner jag.
  • Till detta rekomenderas följande album för er som har spotify. Grungehjälten Mark Lanegan på sång i majoriteten av låtarna

Till och kring maten förra fredagen på Sorbon dracks det ju öl, och öl som ännu inte jag skrivit om. Nämligen dessa godbitar.
Sierra Nevada Dark Lager
På ena tappen finns denna brygd från ett av de bryggerier jag tycker bäst om som husöl – de levererar alltid och har vanlig och bra öl med vissa roligare brygder såsom Harvest-serien m.m. Denna kallas egentligen för Sierra Nevada Schwarzbier men på tappetiketten stod det Dark Lager så så får det vara tills vidare. Kategorin dark lager brukar jag ibland ha svårt för, jag gillar det lite maltigare stuket som ofta har spår av rökighet, charkuteri som sedan lätt sjunker bort mot en ljusare lagerkropp. Är denna i samma stuk?

Utseende: Minimala bubblor och cappucinofärgat skum. Lite mörkare brunt träfärgad vätska med strimmor av oxblodsfärg i.
Doft: Lätt mörkt och rostat med lätt rökig god doft där malten tynger ner det precis lagom. En lätt kryddighet och lite lätta toner av charkuteri, men inte mer än i form av kanske lätt rökt skinka. Inte alls så tung som den annars kan vara med andra ord.
Smak: Medelstor munkänsla med en förvånansvärt trevlig beska som passar perfekt med den sötma malten ger. Även efterbeskan är väldigt trevlig utan att det på något sätt känns vare sig humlat eller för uppbalanserat för att kontra bort eventuell humlesmak. Det smakar lätt men ändå mörkt utav torkade plommon och aprikoser. Här är det mer humlebeska än charkuteri vilket lyfter upplevelsen och ger en bättre fyllighet. Samtidigt är det lätt rökt skinka som sagt som gör att den ändå känns lite stiltypisk, om än med trevligare inslag av lite rå fruktighet och beska.
Betyg? – Bra+, Riktigt god och var mer och kanske lite annorlunda än vad jag förväntat mig. En perfekt öl att ha på tapp för de som gillar lite mörkare öl men inte vill ha något för tungt!


Erik körde på än tyngre och tog in en imperial porter.
Flying Dog Gonzo
En imperial porter med en mer omtyckt och välrenommerad storebror som fått i sig lite mer whiskey under sina dagar. Men nu var det lillebrors tur att träffa ölguden.

Utseende: Minimala bubblor. Gräddbrunt skum och en mörk brunsvart vätska.
Doft: Fin rätt fyllig doft dominerad av torkade mörka körsbär, skogsbär, russin och plommon. Ändå aldrig för mycket av den mörka fruktigheten. Inte heller är det för mycket utan precis lagom alkohol som biter till då och då och förhöjer de andra smakerna utan att det känns spritigt. Väldigt bra variation över lag med dofterna. Sötman får mig att tänka mer på en trevlig barley wine som det sakta smuttas på framför en brasa, så trevlig känsla att få här med.
Smak: Rätt lätt munkänsla med bra kolsyra. Mörka frukterna från doften återkommer välkommet i smaken fast nu med en kamrat i form av rökt trä som tallat på farfars whiskeyskåp. Jag finner även lite blommighet där någonstans som livar upp de tyngre smakerna och ger lite friskhet i smaken.
Betyg? – Bättre, trevlig sötma och bra smaker som tillsammans ger en öl som är utmärkt att sakta smutta i sig men som inte är för illasinnad att dricka mer av.


Rogue Saint Rogue Red
Till "efterrätt" delade vi en en torrhumlad amber ale där frågan är hur den enligt mig rätt klena amber ale typen funkar med större dos humle.

Utseende: Lätt grumlig röd vätska med botten med mer orangefärgade toner. Mjällt cappucinofärgat skum med minimala bubblor.
Doft: Rätt så torrhumlad med den lite typiska jordiga jordgubbedoften. Tillsammans till detta både en känsla av torkade, inlagda och sötade frukter och bär. Inte för humlepigg, om det beror på flaskans fräschör eller att det är så det ska vara vet jag inte – men skulle tro på en blandning. Slutligen är det en liten syrlighet.
Smak: Lätt munkänsla, väldigt tunn, med liten kolsyra som tillsammans ger en känsla av urvattnad humlejuice. Inte samma tyngd i smaken som doften vill säga. På tungan och direkt i munnen kommer smakerna fram bättre än då man börjar rulla runt den i munnen. Lite besk persika och lätt smak av mango om man noggrant följer de spår som lämnas. Däremot är den oerhört läskande och det får mig att ana att det är precis såhär man velat ha ölen. Läskande, lätt och tunn men ändå med okey beska och underliggande, fin, fruktighet. Slutar också med en liten smak av bittra kärnor.
Betyg? – Bra, läskande, fin, doft och smak i munnen. Säkerligen väldigt passande som en, paradoxalt nog, sommaröl som inte behöver smaka alltför mycket så länge den står upp på andra sätt.