En serie på 3 öl som alla har samma 3 maltsorter, samma färg, samma alkoholhalt (7.1%) och alla har Morpheusjästen i sig vilket ger en extra syrlighet till ölen. De tre delarna är Centennial på 83 IBU (EBU), Simcoe på 115 IBU och slutligen Columbus på 136 IBU. Rätt varierade pjäser med andra ord och det intressanta blir alltså att se dels hur humlesorterna
varierar men även i fråga om hur de anpassar sig och sin beska till bryggningssättet och Morpheusjästen. Jästen är framtagen av Marc De Keukeleire, en gammal hemmabryggare som Alvinne sedan plockade upp och anställde. Hittade följande lilla information om jästen på ett franskt (?) ölforum "We know it has beeryeast, Brettanomyces, lactobacilles and acetobacteria in it", lite blandat alltså.Alvinne Hop Triology Centennial
Utseende: Dånande kolsyra som skummar över. Darn. Blir till slut en grumlig mörk men ändå varm persikofärg med lite brunt i.
Doft: Mycket persika och lite syrlig citrus där bakom den. Den minst beska av de tre och det märks lite i tonen den tar sig, eller om det är humlesorten då jag tyckte mig finna lite av samma lättsamhet i Founders Centennial? Det är ändå mer smak här med persika och aprikos med en viss eftersötma. Lite lätt kottighet under frukten ger en jordig liten finish utan att det blir fallen frukt. Grape’en är inte särskilt sur utan enbart stundtals bitig. Jästen ger även en lite pepparaktig kryddighet.
Smak: Lätt (pga tappade kolsyran) munkänsla. Trevlig bitter smak med söt grape som ger en skön balans i lite amerikansk stil. Viss smak av peppar som nog är mer tydlig nu då kolsyran annars bubblor iväg lite av den. Trevligt.
Betyg? – Bra, trevlig vardags-IPA som med en någorlunda modest beska inte bedövar munnen utan inbjuder till att ta en till. Fina citrussmaker med grapesyra som gör sig bra med det tropiska. Dessutom bra touch av jästen.
Alvinne Hop Triology Simcoe
Utseende: Samma som ovan. Dock utan att pysa över.
Doft: Mer ”vanlig” IPA här med en starkare beska i doften och lite mer citrusfrukter utöver grape’en. Kottigheten är även den mer framträdande med lite lätt barrig oljighet. Frukter finns det såklart i amerikansk stil. Även fast jag kanske tycker att de är lite tillbakaknuffade av maltigheten.
Smak: Medelstor munkänsla med lätt men växande kolsyra. Fruktigheten är lite sött svettig sådär söt men syrligt. Efterbeskan är återigen tillräcklig utan att leka tandläkare med stygg spruta. Har dock för mig att Mikkellers Simcoe var lite tydligare fruktig? Efterbeskan ger sig dock inte utan kryper sakta, sakta fram.
Betyg? – Bra, maltigheten och den lite syrliga beskan tar återigen udden utav mycket av fruktigheten vilket är synd på hittills 2 annars intressanta IPA’s. Samtidigt är det ett experimentprojekt och det är därför fortfarande väldigt intressant att se hur tydlig jästkaraktär gör sig med IPA’s, tänk typ Alesmith IPA.
Alvinne Hop Triology Columbus
Första columbushumlen för mig.
Utseende: Samma som ovan.
Doft: Än kraftigare humle såklart än i de övriga två och det är en bra dos mycket mer kotte och citrusskal. Kanske även mer citrus än grape denna gång. Även en släng kåda och lite kottig oljighet. En lätt blommighet tittar fram ur skogens alla dofter och för med sig lite frukt som funnits en bit bak i doften. Mer lik än amerikansk IPA nu igen vilket är trevligt för oss som gillar det. Dock kanske med en väl tydlig maltkaraktär.
Smak: Stor munkänsla med bra kolsyra! Sista steget bland de tre går på knock direkt och med en bra bitighet och skön fyllighet så kommer man långt. Smakerna är av grape och barrig torr smak. Beskan är stor och fin men bedövar inte alls först, men sedan ger den sig på en igen, och igen. Under det hela vilar tropiska frukter och denna gång är det nog mer jästig syrlighet än malt som märks som övrigt ackompanjemang.
Betyg? – Bra+, bäst av de tre då den har något litet extra som sticker ut. Precis som en god IPA ska ha. Beskan, doften och smaken varierar väl.
Slutsummering: Nu vet jag inte vilka växlar man ska lägga in i det här, alla tre ölen har fått ”sådär” bra betyg på RB t.ex. och som jag har skrivit ovan är de rätt experimentella . Jästen har övergående en viss inflytande på alla tre medan åtminstone den sista av de tre lyckas stå emot mycket av den med sin betydligt större IBU. Smakmässigt går dem från lätt fruktig, mjuk och len (centennial) till lite mer grape'ig, besk men med viss fruktighet (Simcoe) till torr beska med mer grape och citrus (Columbus).
Till detta bjussar vi på en av världens bästa skivor genom tiderna, lyssna igenom från början till slut och låt sedan stå på repeat!Neil Young – Harvest
