Det var en gång... Southern Tier fat-dagar på Sorbon

Härom veckan var det Southern Tier-dagar på Sorbon där tre olika öl från dem kopplades på inom 24 timmar. Riktigt populärt och ölen tog slut lite väl fort. Men som tur är för er och för mig så hann jag smaka alla tre ändå. Southern Tier har ju alltid varit lite av min akilleshäl då jag förvisso gillar vad de gör, men framförallt deras IPA's har enligt mig någon säregen doft och smak som påminner mig om blöt vete eller halm. Men ju mer jag provat från dem och ju mer som inte varit rena IPA's ju bättre har jag börjat tycka om dem. Främst är det väl deras Imperial-serie som är helt underbar där framförallt alla olika "smaköl" som Choklat, Creme Brulee, Jah*va etc är med. Dock vart jag lite besviken på deras brittinspirerade barley wine Back Burner som ni kunde läsa om häromdagen. Lite väl klen, har även deras Cherry Saison på intåg hemma och även fast jag hoppas på den så har jag inga förväntningar alls då de omdömen jag hört om den har varit rätt blandade. Det som kopplades på på Sorbon var i alla fall deras riktigt bra 2XIPA, en IPA som drar åt imerialhållet men som ändå uttrycks vara mer av en "extra IPA" än IIPA. Samtidigt drog de på den vanliga IPA'n som är en riktig amerikansk IPA med mycket humle som tillsatts under deras tre humlegivor. Slutligen kopplades så deras APA - Pale Ale på.

Southern Tier IPA

Utseende: Fint utseende med mörkare gyllene vätska. Gräddigt skum med minimala bubblor.
Doft: Lite av den typiska ST-sötman men annars bra doft av tropisk frukt. Sött hö och aningen apelsinskal.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Sött blött hö som alltid i deras öl, men här är det bra och framträdande beska som suddar ut det söta och med en bra efterbeska så märks det knappt. Citrus och en ’crisp bisquit’ smak. Mjuk, god med liv i, riktigt stabil IPA som är precis sådär på rätt gräns av att vara sjukt lättdrucken och god utan att bli tråkig.

Betyg? – Bättre(-). Inte något speciellt, bara väldigt gott och klockrent stabilt. Fungerar alltid-öl kan man säga.


Southern Tier 2XIPA

Utseende: Något ljusare gyllene färg, vitt smutsigt, småporöst skum.
Doft: Humlekottar och en bra fräschör, mycket citrus, grape som går ihop rätt bra med sötman.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Bra tryck i smaken med humlekottar och en avvägd grapebetonad fruktighet. Beskan går precis som i IPA’n ihop bra mot sötman som den har. Mer tryck i efterbeskan som känns skönt då det gör den rejälare än IPA’n men ändå med det som gör IPA’n bra.

Betyg? – Bättre (-). Rejäl men något snäll jämfört med bättre IIPA’s. Känns kanske lite mer varierad på flaska. Men om IPA’n är lättdrucken och bra på så sätt så är denna den starkare storebrodern som är lite svårare att ha att göra med men som likväl är bra på samma sätt. De kompletterar varandra rätt bra.


Southern Tier Pale Ale

Utseende: Ljusare maltgyllene vätska med pilsneraktigt mjukt skummigt vitt skum med minimala bubblor och gräddig topp.
Doft: Fräsch doft av crisp citrus, lite stall och aningar av humlekotte. Bara lite av den annars vanliga ST-sötman.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Bra smak av stall och lite pale ale där det är mer pale än humlig pale ale. Efterbeskan är måttlig men lagom.

Betyg? – Bra(+). Lättdrucken och riktigt bra session-öl om man vill gå ned ett snäpp från IPA’n istället för uppåt.

En trevlig humlekväll på Sorbon

Efter en helg med ett besök på SBWF och sedan De Molen-provning med Menno på Monks så är det väldigt mycket renskrivande nu. Bara på de senaste två veckorna har väl en 50-60 olika öl provats som jag vill få klarhet i m.m. Sen var även provningen med Menno riktigt intressant och framförallt väldigt god med fler öl än jag hade anat som jag inte provat tidigare. Kul saker från den provningen redan nu att nämna är att både Op & Top, Vlaams & Hollands m.fl av de jag provat på sistone var aldrig meningen att komma utanför Holland först, så var kul att kunna sagt att man druckit dem. Men mer om det senare. Från mässan kan jag kortrapportera att Rogue förblir mitt favoritbryggeri, men inte för smaken på deras öl - utan för att dt bara är så. Med 4 nya flaskor, 6 nya öl och både plastmuggar och låtsatstatueringar med mig, så kom jag inte hem tomhänt från OT/BA's monter. Bäst hos dem? Well, det var något helt annat från Great Divide om jag inte missminner mig, men även det blir det mer av senare..

För några veckor sedan var jag och Erik på Sorbon för att tjata oss igenom lite mer humlebrygder, det blev en rätt tjåkad kväll med mycket gott, eller med mycket gott och lite mindre gott. Och för att citera Menno "drick mina humliga öl inom 6 månader, sedan är de inte lika bra" - tycker det citatet får tala för sig själv angående debatten om humle och lagring. Vad jag menar med mindre gott var att Beer Here Lupulus dracks "gammal", iof just efter utgångsdatum så den var rätt tråkig. Tur då att våra vänner i väst vet vad de gör.

---

Victory Hop Wallop

Utseende: Väldigt klargul vätska. Litet ljust skum med minimala bubblor 
Doft: Söt humle i DIPA-stil med fräsch grape och mycket persika. Äntligen lite amerikansk humle igen.
Smak: Medelstor till större munkänsla med bra kolsyra. Fyllig och söt även i smaken, riktigt mumsig. Mycket kotte, olja och malt. Fräschare och lättare än många andra IIPA/DIPA’s.

Betyg? – Bra+, bra DIPA, kraftig, söt och gott humlemaltig.Men den är inte tungt kraftig utan har snarare det där trycket i smaken som man gillar, men här mer uppbalanserat på ett drickbart sätt som jag sällan finner i kraftigare amerikanska DIPA'or.

---

Beer Here Lupulus
En välhumlat APA enligt danskarna, dock lite trött anar jag då utgångsdatumet hade passerat.

Utseende: Smågrumlig grå persika på vätskan, minimala bubblor och skum.
Doft: Lite maltigt och lutar först lite mer åt DIPA-hållet. Men med inte ens 5% så blir det ändå rätt tunng, lite beska, småsyrlig apelsin och även lite krydda.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Lättsamt och humligt med citrus och grapeskal. Lite syrligt vilket förvånar mig. Tror den tappat mest på beska och fräschheten i de fruktiga smakerna. Den var lite trist nu, men får bli att prova den igen i framtiden.

Betyg? – Ok+, fräsch och syrlig smak men lite väl tappad fruktighet och beska.Trist och lite blaskig såhär, någon gång - någonstans ska den får en till chans, det lovar jag. Men tills dess är den inte något jag minns med glädje.

---

Southern Tier 2XIPA
En typisk S.T DIPA fast snällare säger dem?

Utseende: Lite mer gyllene vätska, poröst skum 
Doft: Typisk Southern Tier doft med blöt vetehumle. Rejält torrhumlad med gräs, lite kåda och citrus. Fräsch och bra doft.
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Även smaken är sådär lite vetesöt som här går ovanligt bra in i det nötiga, torrumlade. Beskan håller sig mer i bakgrunden men gör det med bravur och bidrar till att det är en snäll men oerhört god DIPA. Känns helt klart snällare än vad den är. Här liksom i den eklagrade Unearthly’n så stör jag mig inte på det som jag brukar störa mig på, just det vetesött humlade, utan här är det verkligen välbalanserat och farligt lättdrucket.

Betyg? – Bra+, nästan bäst just på grund utav drickbarheten och den fina balansen. Lite mer uttryckt sötma än den vanliga ST-smaken vilket också ger ett litet plus i min bok. En oerhört fin och bra DIPA för de som kanske ännu inte fallit helt in i kategorin, huruvida den är stiltypisk får andra sia, men helt klart en öl att tycka om.