För öl då? Vad finns det? Finns det något? Eller helt ärligt, varför finns det ingenting? Läs hela debattinlägget och min åsikt i frågan på http://www.mankerbeer.com/, sidan ni bör ha bytt allt ert fokus, blogrolls och rss'er mot!
För en månad sen startade jag en tävling som gick ut på att gilla min Facebooksida samt gå med på Beer Sweden-forumet och sedan maila mig när man gjort det. Priset var hemligt och det var mer en kul sak för att fira att det började växa på både Facebook och BSF.
Nu är det så dags att presentera vinnare - som är?
Om ni har missat det - Manker Beer Blog har nu flyttat klart och ny adress är www.MankerBeer.com
Där finner ni idag Manker Beer Diaries, en kort liten filmserie där jag lägger upp lite olika småbetraktelser över saker. Lättsamt, spontant och ibland lite virrigt, men förhoppningsvis kul.
Så är det äntligen dags. Idag fredag kör vi flytten. Allt är inte 100% klart så den nya sidan kommer ha lite buggaro och sådant (arkivet är tex inte hundraprocentigt än).
På den nya sidan har vi integrerat Facebook tydligare och jag ska även försöka göra en lösning mot BeerSweden Forum för mer integration dit också. Vad som finns nu är gamla inlägg samt en sektion för nya mat-och-ölserien som jag lade upp teasern på igår.
RSS-feeden ska fungera, men ni får byta källa till nya adressen.
jag kommer succesivt minska ned på den här bloggen, men det kan ta någon dag då det fortfarande är denna som man skickas till. Men ändra gärna i era blogrolls så.
På måndag den 28e släpper vi riktiga Manker Beer and Food TV. En show där Manker och M2 parar ihop öl och mat, ger er inspiration och allmän lycka.. Trailern, teaser, testet.. ger vi er nu!!
Vad är detta? Varför detta? Är det nya flaskor av Hello My Name is Ingrid? Varför står de där? Ska vi göra någonting med dem ikväll? Har de något att göra med vad som stått på Manker Beer Blog på Facebook? Kolla där så får ni ser mer och blir även först med att se kvällens teaser!
Äntligen en minut av ro, av lugn, av ingenting annat än att sakteligen ta fram flasköppnaren, ta fram den lagom kylda ölen. Tvätta ur glaset en sista gång och så slutligen att avbekläda flaskan sin kapsyl. Efter en hektisk vecka på jobbet, än mer med nya hemsidan och den nya showen som vi gjort trailer och avsnitt till så är det nu så dags att bara njuta. Struise, ett av världens absolut bästa bryggerier och även ett av mina personliga favoritbryggerier står för ölen. Den Groten Tocht, en vanlig belgisk ljus ale kan tyckas. Gjord en gång och lagom, enkel, inget speciellt. Men just nu är den perfekt, lagom och rimlig. Alla vet vi känslan av att bara kunna slappna av och luta sig tillbaka i soffan, kanske knäppa på något oerhört menlös på TV och bara dricka något i all lugnan ro. Så var det, så hoppas jag det snart blir. För närmsta dagarna är det fullt sjå. Sidan ska bli klar, bli bra och allt det andra med. Så vi hoppas ni hänger med då med.. Dags nu att få njuta.
Struise Den Groten Tocht
Utseende: lite mer grapefärgad ljus orangegul vätska med litet vitt skum med minimala bubblor som ett ihopsjunket lock längs glaskanterna ned över vätskan innan det sakta luckras upp. Doft: Söt marzipan men med mer sursyrlig grape som blir till mer marzipanpralin (de där med någon päronliknande smak)när man vevar runt glaset. Gammal yoghurt och lite vitpeppar. Doftar egentligen inte särskilt bra, samtidigt är det en rätt så typisk belgodoft. Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Rätt lätt och tunn vätska med den där sur yoghurt/söt marzipanblandningen som fanns i doften. Det är lite sursyrlig grape och citrus fast med mer åt grapebettet.
Betyg? - Bra(+). Man måste nog förstå Belgisk öl här och de olika referenserna som den här ölen har. Någon hade skrivit Chimay Triple Light någonstans och just det sursyrliga verkar vara något som folk gillar, och förstår här. Jag gör inte det, men tycker samtidigt att det är vad som livar upp den. Det är sedvanliga smaker säger den oinitierade Manker, men så är den väldigt lättdrucken
I samband med kommande nylansering av hemsidan/bloggen så är det främst ny stor sak som skiljer sig från tidigare - en ny show och samt med en ny sidekick - M2. Vi kommer tillsammans experimentera med öl, mat och bryggeribesök. Jag låter M2 här kort presentera sig själv lite kort då den större introduktionen om, och varför vi gör det här kommer i samband med premiären av showen och nya hemsidan (28e Augusti). Samma dag som vinnaren av tävlingen annonseras
M2 - stage is yours:
"Gryuére och IPA, porter och choklad. Det funkar, det vet alla läsare. Men sen då…? Det digra utbudet av ölskribenter är ett tacksamt inslag i ölsverige, och jag tror personligen att dom alla hjälper till att se till att svenskarna dricker bättre öl, men vi har alla totalt förbisett bristen på lyckade kombinationer av öl + mat.
Därför kommer jag att försöka para ihop det ena och det andra och även dela med mig av mina tankar om det jag gillar att dricka mest; IPA, DIPA och barley wines. Det blir allmänna tankar om öl och vad man kan gilla, varför och hur man går vidare - eller stannar kvar, där man är. Klassisk skolad inom kockyrket och total ölnörd så hoppas jag kunna tillföra en extra dimension till alla ölälskare som saknas i Sverige idag - öl och matparningar.
Vad gillar jag då? I god anda gör jag en lista.
Favoritöl: BrewDog/Mikkeller I Hardcore You, Cigar CIty/Grassroots Neither, Three Floyds/Mikkeller Ruggoop och såklart vår älskade blondin Hello My Name is Ingrid. Favoritbryggerier: Three Floyds, BrewDog, Mikkeller. Gillar: IPA, DIPA, Barley Wine och pingviner Gillar inte: Dunvästar, sura öl och sura kallskänkor.
Under nästa vecka vecka släpps det första avsnittet av nya serien och premiären sker med något som ligger mig varm
Manker Beer Blog har legat på blogspot sedan starten 2009 och det enda som har ändrats är förutom loggan lite av designen, betygssystemet och själva inriktningen på sidan. Men nu är det snart stopp på det. Om någon vecka kommer bloggen att flytta varpå allt ändras. Inriktningen blir densamma - att erbjuda en inblick i vad USA har att erbjuda i ölväg. Men varför stanna där? Varför sikta så lågt och skriva om sånt som enbart ett fåtal är riktigt intresserade av och som tar mer tid än vad man egentligen har. Varför inte göra det mer, bättre, mer interaktivt, roligare och större?
Så vad är det jag säger? Ja, flera saker. På den nya bloggen som kommer så finner vi:
Manker får en ny sidekick (presenteras om någon dag). Detta gör att jag får mer tid att skriva mer utförligt och mycket roligare om mer än bara en öl per dag. Vi kommer även göra en videoshow som släpps varje vecka (är målet), fler bryggerireportage (vi åker ju till USA i höst som ni vet) och mer av blandat innehåll. Tanken är också att göra det mer interaktivt, dels genom att integrera BeerSwedenForum på ett bra sätt, men även att koppla ihop de två så bra det går. Sverige har behövt ett forum som det och tillsammans med facebook och andra bloggar så är det ett stycke mätbar och växande ölhistoria som är på g.
Låter det inte bra? så håll ut, jag är fantastisk glad för att kunna göra detta och hoppas att det kommer bli så jäkla bra, för det är något vi alla vinner på. Så håll utkik på Facebook framöver då det lär bli mer uppdateringar där än här den närmsta tiden
Mikkeller har ju lika mycket olika "serier" av öl som andra har böcker, skivor, underkläder, öl eller något annat som de spar hemma. Nu verkar han i och för sig bara ha gjort en öl i den för det här inlägget aktuella serien, en suröl som han sedan lagrat på gamla Cantillonfat. Ölen kommer på en De Molen-liknande liten 25 cl flaska med vaxad topp. Läser man lite på internet om folks åsikter om ölen verkar de vara rätt olika men gemensamt är att den anses vara lite "speciell" på gott och ont, som en vildöl som ibland är lik en kriek medan den andra gången har mer vildölstoner eller rent av någon underlig arom som för tankarna åt något helt annat. En intressant iaktagelse för de som bryr sig om sådant är att Beer Advocate listar den som fruktlambic.
Lite på tal om Mikkel, men annars gällande "flying brewers" så har det diskuterats på Beer Sweden Forum om det är bra, dåligt, rätt eller fel att antingen bara släppa iväg recept till något annat bryggeri alternativt/kontra att resa runt och själv brygga där. Vad är era åsikter? Mikkel är ju en av dem som producerar överlägset flest nya öl per öl så som det känns, är han geni eller har han - om man är något krassare - varierad kvalitet? Och beror det isf på honom själv eller på främst hur duktiga De Prouf (som gör de flesta av hans öl) är?
Mikkeller Special Series Cherry Alive
Utseende: Helt platt röd vätska om drar åt "utspätt blod"-hållet, inget skum att tala om även fast det kan tvingas fram lite meck runt kanterna. Doft: Aceton är det första som slår mig, eller om det bara är oerhört koncentrerad körsbärsdoft.. med aceton. Mycket ekade dofter, kanske till och med lite vinösa inslag men vad gör det när det är en underlig aceton/nagellacksarom (väldigt koncentrerad och otippad vinäger) som sitter kvar. Säkerligen härstammar den någonstans ifrån, men varifrån, och varför? Eller är det bara vad som sker när det är surt, lite sött och ekat samtidigt på ett sätt man inte är van vid? Smakar den likadant? Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Lite kraftigare "lätt" kropp än förväntat. Smaken då? Ja, mer åt en riktigt fin kriek, riktigt fin. Men i början, innan det "sjunkit in" är det återigen nagellack och en släng aceton. Visst, vinäger är chillat och kan vara rätt gott i rätt öl, men när man har en rätt fin "kriek" going, varför då ge den de dragen? Eller är det bra? En vinägerkriek eller en kriek med vinäger? Ja, acetonen är borta och nu är det vinäger som är det nya svarta. beroende på hur man gillar vinäger visar på hur man lär gilla den här.
Betyg? - Bättre. ...och jag gillar vinäger. Det är lite "fel" först, men när man släppt tanken på kriek och körsbären och börjar förstå och tänka på den där "underliga" smaken så är det rätt gott. Vinäger och ekat med slängar av körsbär, lite krävande men gillar man det så gillar man det, annars..? ja, då lär man väl inte gilla det lika mycket.
Trots likheten i namnet så är det en lätt modifierad öl KBS, Kentucky Bourbon Stout, från Founders, och en av "toppölen" på flertalet listor. Lite som den lite mer vårfunna Canadian Breakfast Stout (som nu ska buteljeras och därmed kanske finner sin väg över till Europa på något sätt). Ölen, en American imperial stout där man tillsatte en nypa kaffe och en ungefärligt lik mängd vanilj innan man har lagt den på bourbonfat i över ett år och det är inte utan anledning som förväntan är stor inför provningen av denna. Så med lite trippellagrad gruyère och en bit lakritsglass så blev det till att sätta sig och prova den. På förhand kan jag inte låta bli att dra paralleller till Goose Island's Bourbon County Stout, en till av de här stora, bourbonlagrade kraftpaketen till imperial stout - samt en öl som ligger i toppen på de öl jag har tyckt bäst om. Att den alkoholmässigt har placerat sig på 11,2% förvillar en temporärt att tro att den är rätt snäll, den "är ju inte 14% liksom" (varför man nu tänker så..). Kanske behövs alla dem procenten för att ge ölet dess helande kraft? Eller läst jag fel nu? japp, ölet botar inte diverse sjukdomar, fysiska åkommor eller gör att cheap thrills kasseras. Vad den istället gör är att göra allt den en imperial stout ska göra. Vad kan det vara då? Bota diverse sjukdomar, fysiska åkommor och kassera cheap thrills? Vi får se.
Founders Kentucky Bourbon Stout
Utseende: Mörk brunsvart väska med kompakt "mousse"-skum av ljusbrun karaktär. Doft: Det här är som en elegantare Goose Island BCS. Mycker mer mjuk choklad i doften med fina kaffearomer, söt vanilj och bär. Men vad som förvånar, överraskar och gör att jag faller för den är sättet bourbonaromen kommer fram. Det är trätorrt och bränt, majs och lite klibbigt, men vad det inte är är spritigt, för mycket eller obalanserat. Tvärtom är det fantastiskt fint balanserat, om än med en mineralfinish. Smak: Medel till stor munkänsla med bra kolsyra. Tjock, len, mjuk och rejäl kropp. Som en chokladmousse med massa dyrt och extremt smakrikt kaffe där någon gett den en aning bourbon - och då har man bara sprätt runt ölen i munnen utann att svälja den. Bara att ha ölen i munnen ger den oerhörda mängder smak, bland dem lite spritg bourbon som fortfarande har den där balansen som gör att man känner sig lurad på "spriten" (vilket är bra då..). Väl nedför halsen är det samma starka och hårt rostade kaffe, mörkaste choklad och en ren bourbonsmak, inte blaskig och halvdan bourbon utan "riktigt" bourbon så som den ska vara. Lika sippbar som drickbar, men återigen en öl att sakta njuta av. Till min lakritsglass gör den sig perfekt, lakritsen suddar ut de kraftigare bourbontonerna medan det gör den än mjukare och underbart. Tillsammans med den trippellagrade gruyeren är det inte samma mix om än att det ger lite "godisliknande" toner. Vaniljsmaken är genomgående av yppersta klass och blir aldrig för påtaglig och aldrig för subtil, likaså bourbonens brända klibbiga majs eller eldade trä. GRYMT.
Betyg? - Kalasbra-. Nästan toppbetyg, jag gillar verkligen Goose Islands BCS och det här är egentligen bättre, mer balanserat men lika komplext och fullt av smaker, aromer och intryck. Genomgående för ölen som har fått mina toppbetyg är att de alla är öl som påtvingar en att långsamt njuta av. Oartigt nog får den dock ett minus, för det är en wow-känsla visst, men det är något som den känns oerhört bra, men har något aber som enbart anas men kanske inte ens finns. Däremot bör jag också lyfta fram att det är en markant men på något sätt subtil bourbonsmak i ölet varpå den är mer "anpassningsbar" än många eldigt brända majs-och-socker-dränkta bourbonlagrade öl kan vara.
Äntligen är det hyffsat bra väder här i Stockholm, blå himmel med klungor av moln och rätt kyligt, men det är inte ösregn åtmintone. Då kanske jag kan bortse från Systembolagets fadäs igår (ni som följer mig på Facebook kan läsa om det där) som gjorde att jag inte fick några Oskar Blues Gubna trots kvitto, registrerad delbetalning och burk i hand. Vackert där systembolaget, fortsätt gärna diskutera hur de bråkat med er på fb. Det finns även en "rolig" tråd på BSF om det hela där man kan dela med sig av sina bästa värsta Systembolagethistorier.
Det positiva med systembolagshistorien ovan var att jag fick öppna något annat från förrådet hemma och valet, då jag ändå behövde laga och äta mig lite mat, blev St:Eriks Skördeöl. Min blott andra skördeöl i år, den första blev för de som minns och har sett Sigtunas Harvest Ale. Den här gången var det istället dags för Jessica Heidrischs moderna vienna (mörk lager), vilket troligen innebär hennes sedvanliga touch av humle och en något mörkare smakrikare lager (tänk oktoberfestöl/märzen vilket är en typ av vienna). Ölen är brygd hos Slottskällans Bryggeri och är tänkt att fungera utmärkt till höstens "egna" maträtter.
St Eriks Skördeöl
Utseende: Mörkt mörkbrun vätska som man ändå anar att man kan se igenom. Ovanpå ett rejält och krävande skum som snor åt sig plats längsmed glasets väggar. Doft: Yes, humlen finns där som alltid och med den mörka malten blir det aningar om en mildare svart IPA. Bakom de dofterna, om man sätter undan humlen för ett tag finns en robust maltgrund som ändå flörtar lättsamt med lätta, ljusa aromer av gräs och te. Finner även en släng fiberbröd och nöt. Doftar trevligt är slutsatsen, typisk St Eriksdoft. Smak: Lättare till medelstor munkänsla med bra kolsyra. En lite lättare munkänsla som ändå tar plats, mjukt tjock. Smaken är igen av humlete som någon har hällt lite nötter och mörkt torrt rågbröd i typ. Örtigt, blommigt och med en bit gruyere så tas lite av humleedgen och det "mörka" bort och det blir mer ört och blomster. När ölen har fått stå framme ett tag framträder däremot någon smak som jag inte riktigt kan, eller ens vill placera då den känns aningen fel, jag har svårt att forumlera exakt vad det är, men det är något jag tycker störde.
Betyg? – Bra. En väldigt trevlig skördeöl som har rötterna stabilt förankdrade i St Eriks-traditionen med blommig, fräsch humle. Inte nog med den så har den en mer bastant maltbas som aldrig egentligen ger sig in i smak och doftkampen. Det omnämns lite tips på mat på flaskan och liksom mycket av våra svenska öl så känner man ofta hur trevliga dryckes- och matöl de är jämfört med våra mer vågade danska kusiner eller amerikanerna långt bort. Det handlar inte om att välja sida utan att fortsätta göra det man gör bra, oavsett vilket det är. För det är ingenting som är så värst speciellt med den här ölen, det är en skördeöl nothing more nothing less, men en bra sådan som liksom (i mitt tycke) håller samma bra klass som alla de andra St Eriksölen.
Så många saker undrar man om de går ihop: neongrönt och gul på kläder, framgång i väst och enorm svält i Afrika (stöd Pelle Stridh/Allt om Öl's upprop), och så till sist det lite banalare - hårdrock och finöl? Nu har vi ju In Flames och FreQuency här i Sverige men i övrigt är det mest pisslager och diverse smuggelöl som jag förknippar med hårdrock. Jag har aldrig lyssnat på Pelican, men nu när jag gör det inför det här inlägget så inser jag hur grymma de är, lite som Khoma, Aoria och Anathema. Melodiskt och mörkt men ändå förbaskat bra.
Three Floyds, de galna gossarna från Indiana gillar inte bara att göra lurig öl med skottar utan verkar även dem gilla Pelican, så mycket så att man har gjort en öl, en dubbelbock, till Pelicans 10-årsjubileumskonsert och släpp av deras skivbox.
Three Floyds själva tycker inte att det finns ord som beskriver den här ölen, så då får jag väl ta på mig ansvaret att försöka göra det här. Så dra igång videon under och låt ögonen och sinnena fröjdas över en riktigt hårt bra öl.
Three Floyds The Creeper
Utseende: Mörk, tjock och brunsvart vätska med något nougatchokladfärgat skum med minimala till små bubblor. Känns kompakt, mörkt, hårt, men ändå smakrikt. Ja, det ser nästan lite smakrikt ut. Doft: Här är det en riktigt stor doftvariation. Kallt starkt kaffe, choklad och bär (typ blå- och svartvinbär). Det är rökigt och de måste nog ha slängt i rökmalt då det är torvigt, bränt och sött rökigt. Alkoholen som finns nedtryckt i ölen känns utan att det för den delen käns spritigt eller ens som något att fästa sin tanke vid. Jag tycker mig också finnas saltlakrits och lite kola. Smak: Medelstor umnkänsla med bra kolsyra. Även smaken pendlar mellan lite bränt rökmalt, mild alkohol och bär- och kolasmak. Metallisk torv som "sötas" och mjukas upp av bär och kolasmakerna. Smaken är dubbelbock, men det är rökt,det är stout, det är så väldigt mycet i en och samma öl.
Betyg? – Bättre +, jag gillar det här, som fan. Bär, kola och metallisk torv. Rökigt, alkohol, mörkt kaffe och saltlakrits. Mixa det, mjuka upp det och gör det in i hel..e lättdrucket och du har en garanterad bakfylla. Det är lit oortoxdoxt men det är just det som gör att man lär minnas den här ölen, den har något visst med sig och det är just det där vissa som är så Three Floyds och så bra.
Kalasbra - Superb, med något extra! Bäst - Superb! Bättre - Värd att dricka om och om igen! Bra - Väl drickbar! OK - Inget mindre, inget mer Sådär - Inte helt bra Icke - Undvik denna