En dos exklusiv farmhouse IPA på Sorbon, Flying Dog In de Wildeman Farmhouse IPA

   Gå med i Manker Beer Blog @ Facebook!

Som jag skrev igår så skulle Sorbon i Bromma i Stockholm koppla på ett hemligt men exklusivt fat under gårdagen. Fatet, Flying Dog In de Wildeman Farmhouse IPA är en specialbryggd saison som humlats ordentligt med citra inför den holländska krogens (Bierproeflokaal In de Wildeman)25-årsjubileum. Lite väl vågat tog jag in två glas utav den samt en 1-kiloshamburgare att äta till den (dumt men gjort).

Det ska ha läckt ut lite flaskor av ölen och något fat verkar ha pust ut i USA men annars är ölet serverat exklusivt i Holland samt nu två fat på Sorbon under deras USA-veckor. Tydligen hade folk väntat vid öppning för att få smaka på ölen och det var inte utan anledning som det första fatet tog slut på bara några timmar under kvällen. Tur då att Flying Dogs svenska distributör Wicked Wine fick tag på två fat där det återstående fatet kopplas på i nästa vecka. På förhand känns farmhouse IPA eller IPA saison som om det kan bära eller brista, i mitt tycke blir de ofta för porösa och lätta där humlen mest ger smak i det hela utan att det för den delen smakar gott. Skulle det bli skillnad nu? Ja, det blev det...

Flying Dog In der wildeman Farmouse IPA

Utseende: Lätt disig gulorange vätska, litet vitt skräpskum.
Doft: Citrus o fruktig humle, saisonkryddig men milt. Citrus, lite apelsinskal och mer frukt, nästan lite amarillo med sin speciellt fruktiga stil. Det är både torra saisondofter blandat med fräscha IPAnyanser som blandats bra mycket bättre än jag hade kunnat hoppas på.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rätt kraftigt tryck. Massa citrus, apelsin o citronskal, persikor som är ngt lätt syrliga och så en väldigt lagom touch av saisonjäst. Läskande, 'fruktig' med lite syrligt och torrt som balanserar upp och varierar smakerna. Funkar väldigt länge med det torra, humliga och den något speciella från jästen, efterrapar humlepellets. Helt klart smakar det som det bästa från båda världar och väldigt trevligt, läskande men också smakfullt.

Betyg? - Bättre. Väldigt välbalanserad. Har bra humle och o frukt, är läskande och visar upp små doser av banan, kryddor, citrus från saisonjästen. Den är speciell indeed med att vara läskande, smakrik och oerhört mångsidig för o va väldigt lättdrucken och trots att den börjar något kraftigare så vänjer man sig snabbt och tyngden minskar något. Riktigt välgjort och överträffade mina förväntningar rätt stort! Ska försöka prova lite från nästa fat också för att se om jag inte gillar ölet bättre än vad jag först gjorde. Synd att ölen är så svår att få tag på, för bra är den!

   Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook!

De Molen Hemel & Aarde Bruichladdish '72

Jag räkna upp det till att vi hade en 7-8 flaskor från De Molen stående här och "tar plats" som man så fint får kalla det. Och då allt ska drickas för eller senare så var det lika bra att ta något "finare" vid ett tillfälle som jag förvisso helt glömt bort annars. Valet förr till slut på den lilla flaskan med Hemel & Aarde som lagrats på Bruichladdishtunnor från '72 - så mer om den om en liten stund. Sedan så var det den där "lömska blindprovningen" jag skrev om för någon vecka sen, den kväll där vi på Sorbon fick två glas framför oss med uppmaningen "drick och kolla" - den ena flaskan var för oss okänd och den andra en öppnad Sotholmen Extra Stout som stått framme i ett dygn. Om dessa två står det också mer, fast efter De Molen-flaskan nu då.

De Molen Hemel & Aarde Bruichladdich Barrel ’72.

Utseende: Mörkbrun vätska, litet skum.
Doft: Stor whiskeydoft som nästan är mer rökig än bitig. Efter det kommer lite lagrad, fruktig mjukhet. Rostat och bränt trä.
Smak: Mjuk och mysig stout där rökigheten är i centrum i munnen men ändå har en stor mjukhet. Inte mineraligt torr utan det blir nästan lite bärig mjukhet. Hade nog vunnit lite extra på att vara lite kraftigare och tyngre.

Betyg? – Bättre, som en perfekt whiskeystout men utan den sköna tyngd som gör öl likt denna sippbar. Men den är fortfarande en riktigt bra öl!


Okända och öppnade öl


En utgången flaska jag fick ”blindprova” på Sorbon (Dugges Holy Cow).

Doften var av IPA, ej USA utan mer norrut. Utvecklad nötighet, lite nöt och knäckighet. Lite stall och gräs. Kolaknäck. Lite gammal? Smaken kändes lite gammal i hur humlen var trött och rätt knäckig. Gräsig humle.
Betyg? – OK, haha, mnjae, man kände att det var lite gammalt i hur humlen börjat utveckla bismaker och hur andra maltiga inslag nu var mer framträdande. Självfallet kul här med att se hur smakerna förändras, men inte så gott.

Nynäshamns Sotholmen Extra Stout
En flaska som stått öppnad och framme i över ett dygn.

Doften var av tjära, läder, gummi men även med lite frukt. Aning rökighet på slutet.
Smaken var lätt och avslagen och mer träig med rökigt slut. Lite läder och charkuterier.

Betyg? – Bra-, trevlig såhär då karaktären hos den ”öppnats” upp mer och vädrats fram. Trots att vätskan smakar mindre så tyckte jag att dofterna var rätt intressanta. ”Bra” är väl ändå lite överbetyg, men kul sak att prova.

Fredag blev 3 x Mikkeller och en uppenbarelse

Först ut, glöm inte BrewDog James @Bishops Arms på Folkungagatan idag, dock missar jag det vilket är lite synd. Men blir lite BrewDog på bloggen ändå idag.

Igår efter ännu en dags slit blev det ett litet besök i Bromma på Sorbon med Erik för en stadig bit mat och lite trevlig dryck. Utan att på förhand veta riktigt vad vi ville testa utan det fick bli lite spontana val. Cirkus 7 öl blev det under kvällen och de lär väl bockas av under helgen här på bloggen, men idag är det Mikkeller som får representera.

---

Mikkeller och BrewDog gjorde förra våren en samarbetsöl - Devine Rebel, den lyckades vi leta fram på Sorbon så i våra glas den fick hällas upp! En öl av två av de bryggerier som vågar ta ut svängarna och prova nya saker kan som vi vet antingen bli mindre bra (t.ex. Bashah:n som jag inte gillade så värst) eller bättre (t.ex. Juxtaposition som var riktigt bra)

Mikkeller BrewDog Devine Rebel
En barley wine från förra våren där ¼ har lagrats på speysidefat och där både ale och champagnejäst har tillsatts. En riktig berg-och-dalbana från två innovativa bryggerier!

Utseende: Rödbrun grumlig vätska med något nästan klart skinande nedtill. Inget skum bortsett från en liten döende kantrest.
Doft: Vilken doft! Humle som blivit till flytande juice och börjat dofta som finare likörer. Hallon, champagnejäst och annat gott tillsammans med mörkt socker och lite rökigt sting. Frukten ligger undertill och ger sötma och smak tillsammans med malten. Hugger till vid topparna med whiskystinget innan det bär av ned igen till en len fin njutning.
Smak: Medelstor munkänsla med liten kolsyra. Direkt är det en stor, alkoholbitande men inte jobbig smak som knockar en. Munkänslan går från rätt stor till att bli lättare och mjuk, len och med smak av söta persikokärnor, mandelmassa och ren smörkola. Inte brittisk karamellkola utan ren, mjuk smörkola. Speysidewhiskeyn och champagnejästen har verkligen växt ihop väl. Oerhört sippbar trots de 12.1%’en. Balansen är förstaklassig och går från sting till lekfullhet.
Betyg? – Bäst+, nästan toppbetyg, men detta är en öl som får betyget ”bäst” men som har det lilla extra. Komplexiteten, smakerna, balansen, resa – den är krävande men ändå rätt medgivande. En upplevelse för min del.

---

Senast vi var där har de den magnifika Mikkeller 1000 IBU på fat, den var såklart slut nu men istället var det Mikkeller Simcoe Single Hop på fat som gällde. En öl jag redan provat, och själv torrhumlat med Simcoehumle, men då på flaska. Så får se hur den är på fat.

Mikkeller Simcoe Single Hop
Utseende: Lite bruna reflexer i den lite matta bärnstensaktiga vätskan. Minimala bubblor och halvmjäll topp.
Doft: Simcoe är så gott så gott! Persika och lite passionsfrukt, kanske lite ananas. Med en uns av humlekotte som bidrar med lite jordighet. Kanske lite blommigare i doften än flaskversionen, dock inte utblommad utan bokstavligen jordnära.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Inte samma smakbomb som den var på flaska utan mer smak av humlekotte, jordighet och dov fruktighet. Något bittert kärnaktigt i eftersmaken.
Betyg? – Bra, lite sämre än på flaska, men fortfarande en bra single hop med en lockande doft.

---

Sista Mikkellerölen blir i sammanhanget ett fusk då den dracks i tisdags, men likförbaskat var den väldigt trevlig och bör bli omnämnd nu.

Mikkeller Fra & Til
Kvar från i julas så fick denna nu komma fram till slut. En imperial porter i julestil fast efter en eftermiddag i solen? Varför inte?
Utseende: Ljusbrun vätska och rätt mjällt skum med minimala bubblor.
Doft: Bränt och mörkt med lite pepprig choklad och bränt trä. Ändå med fina mörka humletoner i god Mikkelleranda. Efter det en släng med kryddor som lockar tillbaka julen med nejlika, pommerans och ingefära. Trevlig varm doft utan att bli för kryddig såhär efter julen, exempelvis var mycket annan julöl mindre spännande väl efter julen då kryddigheten mest var störande.
Smak: Rätt fyllig munkänsla men sen kommer en lättare munkänsla med mer bränt trä och kryddor fram. Liten lätt chokladtouch vilar under det mörka, kryddiga. Inte för mycket av något utan väl balanserad och bra humlad även i smaken.
Betyg? – Bra+, bra och varierad i smaken och inte alls fel att ta fram såhär in på våren.

---

Jahapp, är väl bara att konstatera att Mikkeller gör sällan misslyckad öl utan har en väldigt bra och hög lägstanivå vilket gör att man sällan blir missnöjd. Den nästan alltid närvarande humleprofilen som dyker upp oavsett öltyp är nästan alltid lika balanserad och tillåts sällan förstöra helhetsupplevelsen Bra för de som gillar humle, bra för de som gillar lite experimenterade, bra för mig.

Smånyheter; dagens släpp, majsläpper, nyheter från andra etc

• Jaha, då var det onsdag och solen skiner och våren närmar sig. Påskölen börjar ta slut hemma i förrådet så blev att fylla på med de jag glömt; Oppigårds Easter Ale och Nils Oscar Kalaspåsköl. De båda samt Sigtuna Röd Påsk är de jag ännu inte recenserat i år och den lilla recensionen kommer nog upp imorgon skulle jag tro.
  
  
• Var förbi Regeringsgatan nu kring lunch och plockade på mig lite nyheter att ha inför helgen, blev en vardera av Mohawk Extra IPA, Mikkeller Jackie Brown, BrewDog Trashy Blonde, Früli Strawberry Beer, S:t Eriks Pilsner, Dugges Lager no 1 och säkerligen någon mer. Men dessa kändes mest aktuella och det blir nog att bunkra upp senare i vår så att man har lite för framtiden.
  
  Extra kul är det att både Dugges och BrewDog fått etablera sig lite i vår med rätt många brygder på systemet, främst gäller det väl BrewDog som nu får in sin 4'e öl i det någorlundare ordinarie sortimentet (Zeitgeist, Punk IPA, Lager 77 och Trashy Blonde). Sen har de ju haft Bashah, Juxtaposition (samarbete iof), Nuclear Tactical Penguine också. Går bra för dem med andra ord. Dugges har ju haft några fler gästspel under våren men jag skulle verkligen vilja se mer av dem här så att man inte behöver åka ned till Götet för att få tag på dem.
  
  
• Som Fredrik på Malt, Humle, Jäst & Vatten skrivit om så kommer Garrett Oliver från Brooklyn till Sverige i vår. Dock verkar det inte bli till Stockholm utan till Skåne. Mer finns att läsa om på länken. Lite synd då jag gärna gått på BMD i Stockholm med honom, han verkar vara en riktigt skön och trevlig person med mycket kunskap.
  
  
• Ibland undrar man lite om vissa öls hållbarhet, batcher m.m Mikkellers 1000 IBU blev ju som bekant den 4'e ölen att nå toppbetyg bland de cirkus 240 ölen jag recenserat under året. En kanonöl kunde både jag och Erik instämma då vi drack den häromveckan på Sorbon. Men Erik och Filip bakom bloggen Ölanteckningar tyckte mer den doftade urin och var väldigt obalanserad. Servitören på Sorbon nämnde för oss att de var de första i Sverige med att kunna servera den så frågan är om det är något mer hållbarheten, när den bunkrats eller liknande som ligger bakom de rätt skilda åsikterna - eller om det bara är väldigt olika smak?
  
  
• Som bland annat går att läsa på Dempas blogg så kommer det i Majnyheterna på Systembolaget en till Pistonehad från Spendrups. Pistonhead Summer Beer heter den och är något jag absolut inte kommer köpa.
  
  Däremot kommer följande tas hem från tillfälliga Majsläppet
  Oppigårds Summer Twist
  Mohawk Summer India Pale Ale
  Avery Dugan A India Pale Ale
  AleSmith IPA
  Sigtuna Sommar Wit
  Estrella Damm Inedit
  
  Med andra ord kan vi se fram emot maj och ett par läskande och god öl som kommer då!

Jahapp, det var nog allt för idag då. Over and out.

Left Hand Oak Aged Imperial Stout - Vänster är det nya svarta?

Igårkväll efter ett par tunga dagars jobb så vart jag allt förtjänt av en öl. Men i brist på "vardagsöl" så föll valet på en flaska modell "större".

Left Hand Oak Aged Imperial Stout

25% Eklagrad malt 75% vanlig. Lagrad I 9 månader på brandyfat. Ännu en sån här öl man har druckit men aldrig kommit ihåg att anteckna något om. Left Hands lättare brygder kan ibland vara lite tama men jag minns att denna var helt okey och visar att de kan när de vill. Minns jag rätt?
Intressant att man bytt till Brandyfat då den tidigare var lagrad på franska vinfat, vore intressant att paralellprova dem och se om och hur det skiljer sig.

Utseende: Medelhögt skum som faller rätt fort till smutsigt cappucinofärgade rester. Små till medelstora bubblor.

Doft: Massvis med lätt ekrökig och rätt söt lakrits. Men varför stanna där i godisbutiken när chokladen är så nära till hands? Lite kaffebitter choklad placerar lakritssötman lite bak om. Ju varmare ölen blir ju mer framträder dofterna från ekfatslagringen. Den doftar, vilket vissa imperial stouts med rätt bra kolsyra gör har jag märkt, just kolsyra, lite fizzande hur det nu kan dofta. Påminner lite om lätt nejlika tillsammans med underton av charkuteri utan att ge köttig eller rökig doft – mer som en vanlig salami.

Smak: Medel till lite större munkänsla. Rätt len vätska, liten just fizzande kolsyra. Den är inte stor och den är inte pirrig, men rör ändå runt på tungan. Fin len chokladsmak efter att munnen först har fått en boost av lakrits. Man känner att det är lite ekig smak där, men den balanserar väl med övriga smakerna och tar inte över eller lägger sig menlös. Den är också rätt fyllig, något som kanske låter lite motsägelsefullt till något som är ”fizzigt” (tänk bara att barndomens hockeypulver skulle vara nougatigt typ). För att vara på 10,4% står den sig rätt bra. Jämför man med BrewDogs båda paradoxer jag nyligen provade så visar denna på komplexiteten och smakskalan man önskar hos en imperial stout, den saknar förvisso rökighet, kanske lite kraft och den där ”WOW”känslan som man kunde få hos Paradoxernas rätt klara whiskeysmak. Men vilket man föredrar är som alltid en smaksak. Eftersmaken är lite blommigt humlebesk, fortfarande fyllig, lite fruktig och smutsigt, jordigt maltig (tänk korn som legat på marken…), inte för mycket så att man tänker barley wine – det är den fortfarande för kraftig för. Men ändå så att den avslutar på ett annat sätt en den startar.

Betyg? - Bra+, ett bra betyg för en bra öl. Den saknar något för att nå ett ”bättre” – vad vet jag inte riktigt, men den är lite lätt varierande i smaken och trevlig att unna sig efter en lång arbetsdag. Hade gärna upplevt mer av det lite fruktiga som finns där. Tur att jag sparar mig en skvätt till imorgon.

---

Ikväll däremot blir det ett besök i Bromma och på Sorbon (är tanken iaf), kanske en mellanlandning på Akkurat för att få sig ett glas Smutty Nose Barley Wine. Förhoppningsvis kommer kvällen föra med sig lite nytt och gott, och en solig dag som denna så känns livet allt rätt shysst!