Coors Light - Sista amerikanska ölen på systembolaget

Ja, i min resa runt amerikansk öl så måste man börja lokalt och sedan sprida sina dryckesspröt. Både för att lära sig vad det är man dricker, vad man uppskattar men också för vad som finns. Som jag ofta framhäver i diskussioner, du måste inte gilla all öl (eller vin, sprit, etc) - men om du inte provar olika sorter hämmar du din referensram och framförallt kunskapen om vad du faktiskt tycker om.

Därför har jag under året som bloggen varit igång försökt prova det man kommer över på denna sida Atlanten och systembolagets utbud är ju en bra grund att "bara bocka av". Så från det ordinarie sortimentet har öl efter öl bockats av och häromdagen stod jag mot min slutnemesis. Coors Light. En öl jag ska erkänna att jag gärna dricker, dels för att jag förstår poängen med light-öl från en "fest"-synvinkel, men också för att den är perfekt att hinka i sig om man är på det humöret.

Men det är skillnad på att hinka i sig öl och att dissekera den, ta ut smaker,dofter, intryck i formen av en recension. Först då får man den placerad på sin måttstock.

---

Så såhär var den, Coors Light från Miller/Coors. Som för övrigt är ett av de två bryggerier med "flest sämsta öl" på RB.

Utseende: Vitt skum, rätt poröst trots allt. Små till medelstora bubblor. Lite äppelgyllene gul färg.
Doft: Inte så mycket. Liten humlebeska och lite maltig sötma med doft av lite majs och brödighet.
Smak: Rätt lätt munkänsla. Inte så mycket smak men ändå inte helt smaklös. Poängen med öl likt denna är att de inte ska smaka dåligt eller mycket - så de blir hellre vattniga. Liten känsla av kolsyrad, välutspädd äppeljuice. Perfekt som "sitta-på-stranden-och-grilla-öl" i sommarsolen då man vill ha något att hinka på under en kväll

Betyg? - Sådär+, Den ska ju serveras iskall (så att de traditionella bergen på flaskan blir blå). Just att den inte är dålig utan bara menlös är vad som gör den "+" i min bok jämfört med andra lagers. Jämför bara med Spendrups Pistonhead som inte går att dricka eller andra brödiga svenska massproducerade lagers där smaken till slut ger en kväljningar och avsky.

---

Drack sista kvarvarande rester ur min BFM 11éme flaska igår och jag börjar nog gilla den mer och mer. Att den tappat lite kolsyra och fått mer luft gjrode att smakerna blev lite tydligare. Fortfarande en lite rörig öl, men intressant.

Ska nog köpa på mig ett gäng Sigtuna Vårweizen och Amarillo Spring imorgon inför sommaren. Fasiken att inte dem kom typ 1-2 månad senare. Nu är de slut då man vill ha dem som mest. Iof kommer det ju bra mycket annat gott också så. Men ändå, just sådana man själv faller för och vill ha bredvid grillen ska man hålla hårt i.

edit: som david påpekar i kommentarerna så kommer de finnas kvar "under våren". Men ser man till antalet släppta öl/antalet som kommer släppas så är ungefär hälften redan i butik om jag läser systembevakningsagenten rätt.