Små notiser och nytt sen blir det helguppehåll

Nu blir det lite uppehåll under helgen tills släppet på måndag, främst då jag sticker iväg på bröllop och inte har tid att sitta och plita ned saker här. Men vad gör det när det kommer en dos öl jag är småglad över att få testa såhär i stundande vårtider.


Alesmith IPA, Avery DuganA IPA, Mohawk Summer IPA, Oppigårds Summer Twist och Oppigård Slåtteröl bara för att nämna några - blir humligt om inte annat. Särkilt då det blir att prova Alvinnes Hop Triology snart också.


Som Beerwell skrev igår så har även Systembevakningsagenten uppdaterats lite och visar nu än mer information vilket underlättar oerhört och gör att man slipper ta omvägarna genom RB och BA för att få reda på generella omdömen om det man är intresserad av.


Sedan får vi inte glömma att Mikkeller, som för övrigt öppnar en egen Beer Bar nu i maj, snart kommer till oss med sin Mikkeller 1000 IBU vilket jag och andra redan har omnämnt. Men alltid värt att påminna.

Medan vi kommer vara i New York i Juni kommer det vara "East V West IPA Contest" på Rattle n' Hum, en bar som Fajanen skrev mycket om sedan sin vistelse där. Det kommer vara IPA från båda sidorna av USA - exklusive t.ex. Russian River, Lost Abbey m.fl (som inte distribueras i New York (oerhört synd)), som tävlar om bäst IPA. Känns som en självklarhet att gå på.

Bilder på mitt lilla inköp från tyskland lades upp under gårdagen för de som missade, först i en salig röra pga datorn som användes - men är nu i lite bättre ordning. Lite fotonjutning för de som gillar att se ölflaskor på bra öl iaf.


Nä, på återseende och trevlig helg.

Ett flyg kom lastat - med massa öl till mig!

Efter lite mer än en veckas väntande och småproblem hit och småproblem dit så kom igår två små" paket till mig att hämta. Med pirran i högsta hugg så bar det iväg - och hem kom jag med följande:

1 st Alvinne Hop Triology Centennial
1 st Alvinne Hop Triology Columbus
1 st Alvinne Hop Triology Simcoe
1 st Alvinne Extra Restyled
1 st De Molen Rasputin
1 st De Molen Lente Hop
1 st De Molen Struise Black Damnation
1 st De Molen IJsbock
1 st De Molen Bommen & Granaten
1 st De Molen Hel & Verdoemenis 666
1 st De Molen Hemel & Aarde Bruichladdich Barrel
1 st Duchesse de Bourgogne
1 st Founders Double Trouble
1 st Founder Curmudgeon Old Ale
1 st Founders Dirty Bastard Scotch Ale
1 st Freitgeist Abraxas
1 st Freitgeist Abraxxxas
1 st Mikkeller Black
1 st Mikkeller Black Peated Edt
1 st Mikkeller Black Whisky Edt
1 st Moinette Biologique
1 st Souther Tier Iniquity
1 st Souther Tier Creme Brulee
1 st Struise Pannepot Grand Reserva
1 st Struise Pannepot
1 st St. Bernardus Blanche
1 st St. Bernardus Tripel
1 st Triple Karamliet

En rätt diger lista med andra ord, men även en som gör att mitt förråd nu är mer än fyllt och därför måste tömmas av - bara att gilla läget liksom.

Tanken är att Alvinnes Hop Triology ska paralelltestas, likaså Mikkeller Black-serien. Struise Pannepot ska jämföras mot Grand Reservan och De Molen ska få bli till en De Molen-bonanza. Ska med andra ord försöka göra lite trevliga ölprovningar i framtiden.

Inte blir det värre av att det kommer massa mer kul till systemet nu på måndag också! Ibland är det kul att gilla öl!

Provning av 3 öl från Nörrebros Limited Release

Som det nog inte undgått många av er så kom det ett gäng danska öl tillsammans med Abstrakt 01 häromveckan. Men 159kr a pop för 33cl dansk öl lagrad på olika vinfat skrämde nog bort rätt många, så även mig. Men då jag styrde upp lite ölprovning i helgen så fick de ändå följa med och jag kan redan nu avslöja att det var ett bra beslut.

---

Nörrebro Skärgaardsporter Cabernet Barrel
Porter lagrad på Bordeauxfat med Cabernet Sauvignon, där det legat och gottat sig i 11 månader.

Utseende: Brunsvart, smågrumglig vätska
Doft: ”Funky fresh” med mycket speciell lite choklad och godisaktig doft. Sen lite trevliga mat och kryddrelaterade dofter som var lite svårplacerade. Oerhört speciell med en känsla av svart vinbär, choklad.
Smak: Lätt munkänsla med liten kolsyra. Lätt syrligt bärig känsla med mycket kaffe, choklad och rödvin i en bra blandning. Men inte särskilt tung så att det blir svårdrucket utan lite lättare tyngd. Svår att beskriva stundtals med sina nivåer av bra porter och rödvinsinfluerad. Oerhört len utan några beska inslag. Istället är det som en chokladbit har smält nedför en vaniljstång över lite brinnande trä. Vinets bärighet spetsar upp grundölet väl och liten kaffebitterhet uppstår men bara flyktigt. Eftersmaken har lite kaffe och likör i sig.

Betyg? – Bäst, det är något med denna som höjer sig över de två andra. En riktigt vinös och liköraktig porter, men oerhört len och med perfekt kombinerad och kunnig vinlagring.

---

Nörrebro Stevns CCC Vintage 2009
Sour ale med körsbär och brettanomyces jästkultur som sedan lagrats på Pinot Noirfat från 07 till 09. Skapad tillsammans med Will Meyers från Cambridge (en av de som är med på Black Pilsner tillsammans med Stone och BrewDog). 3 olika fat har sedan parats ihop för att ge denna slutprodukt.

Utseende: Grumligt brunröd vätska som påminner om lervälling eller avlopp. Små skumrester som lämnas smutskant.
Doft: Körsbärsspya med en ekig, lätt chokladaktig sötma. Först sur och påträngande galla som sedan lindras och tas över av mer trevliga vin och fatdofter. Typ som en dålig vinspya efter för mycket kir.
Smak: Lätt munkänsla med syrlig kolsyra. Lite bitande brettjäst som först smakar sedvanlig galla men som sedan bjuder på mer vinösa smaker. Som en blandning av surt och syrligt godispulver som tas över av en fyllig och smakrik vinkaraktär. Torr och lätt bitter eftersmak med något som påminner om blod som just börjat koagulera. Den stannar kvar länge och ger ytterligare komplexitet. Jag ogillar suröl och särskilt då de smakar lätt av blod, men denna var ändå intressant.

Betyg? – Bättre, komplex och smått varierand. Trevlig och kunnigt hantverk som fått ihop det hela väldigt bra.

---

Nörrebro Triple de Lente Sauternes Barrel
Nummer 9 i den serie av 10 som Nörrebro släppt som limited release. Hittills har tre kommit hit till sverige. Denna är lagrad 8 månader på Sauternesfat. När Fredrik på Malt Humle Jäst och Vatten besökte bryggeriet så rekommenderas just denna, så kul att det var den och inte den ”olagrade” som kom hit.

Utseende: Grumligt persikofärgad vätska med litet skum.
Doft: Också lite sur i doften, eller kanske snarare betydande syrlighet med lättare småfruktiga inslag. Lätt sötma av bland annat apelsin. Med andra ord både den vitvinssyrligheten och fruktsötman som finns i ett sauternesvin.
Smak: Lätt munkänsla med liten kolsyra. Trevlig syrlighet med mycket fruktighet och len god smak med ren vaniljstång. Inte så mycket triplesmak dock, vilket hade lyft ölen ännu mer, i alla fall fann jag inte så mycket av den som jag förväntat mig. Vinös närvaro och återigen gör Nörrebro ett utomordentligt hantverk med att blanda öl och vinfat och som dessutom ger oerhört lyckade lagringar. Eftersmaken är lätt torr med fruktig smak.

Betyg? – Bättre, ännu en komplex och mångfacceterad öl från Nörrebro. Hade gärna fått vara lite mer utpräglad belgo för att nå lite högre betyg. Men overall är jag glad att jag provade dessa tre och kan varm rekommendera er att prova dem.

---

Slutsummeringen är att Nörrebro har genomgående väldigt gott hantverk och bra kunnighet och här märker man att vinet i samtliga tre fall har gett god karaktär och lyft grundölen väldigt bra. Kanske att jag velat ha mer av känslan i grundölet för att det skulle bli riktigt toppbetyg. Men det är ändå trevliga öl och surölen förvånade mig lite då den nu hade smaker som spädde ut gallsmaken lite och gjorde den mer komplext trevlig.

Nyheter på systemet i maj + Belhaven Wee Heavy och Stenbrogaard English Dark Stout

Idag vankas det lite gott och blandat på bloggen. Först lite nyheter, sen lite ölnytt och sist lite recensioner.

Igår skrev Magnus Bark på Ofiltrerat om den lilla boken "33 Bottles of Beer", ett litet kompendium där man kan markera sin åsikt om den provade ölen i flertalet kategorier för att sedan ha en rätt bra grafisk bild av hur den var. Jag tycker den är en bra ide och dessutom oerhört bra som present till vänner där man vill boosta intresset lite extra, värt att kolla upp! Tyvärr var intresset enligt Magnus för stort och därför kommer de Klomp att ta in ett större antal för vidare försäljning, så håll koll på Ofiltrerat för mer information

Snart är det maj och förutom att det innebär mer sol och förhoppningsvis värme så är det åter dags för nya öl att dyka upp. I sedvanlig ordning har jag tagit bort de jag finner helt ointressanta samt majbocksöl som jag inte heller finner superintressant.

Måndag 3 maj
Avery duganA USA 65 cl 79,40 kr T5 - Amerikansk DIPA, must have
AleSmith IPA USA 65 cl 99,00 kr T5 - Amerikansk IPA i toppskiktet, must have
Anderson Valley Summer Solstice USA 35 cl 19,89 - En amerikansk veteöl, mnjae, men Anderson Valley kanske kan ändå kan göra den bra?
Bière Nouvelle Sur Lie 2010 Frankrike 75 cl 67,60 kr T5 - En öl som överraskade på mig då jag slutligen drack den på en provning jag hade
Estrella Damm Inedit Spanien 75 cl 47,70 kr T5 - Också en öl som överraskade sist
Mohawk Summer India Pale Ale Sverige 50 cl 32,80 kr T3 - Deras Extra IPA var bättre än Rye IPAn och denna lär därför också få slinka med hem för att se hur den är
Oppigårds Slåtteröl Sverige 50 cl 24,90 kr T2 - Oppigård lär leverera igen
Oppigårds Summer Twist Sverige 50 cl 25,90 kr T3 - Samma som ovan
Sigtuna Sommar Wit Sverige 50 cl 24,90 49,80 kr T2 - Förhoppningsvis lika bra som vårweizen
S:t Eriks Sommarlager Sverige 33 cl 17,90 kr T2 - S:t Eriks Pilsner vart oerhört trevlig så denna lär få följa med hem
Sleepy Bulldog Summer Pale Ale Sverige 33 cl 18,90 kr T2 - Svensk APA från Wisby

Fredag 14 maj
Amager Rugporter Danmark 50 cl 67,20 kr T6 - Får se om blir värd att prova
Herslev Bryghus Sparrisöl 2010 Danmark 50 cl 55,30 kr T6 - Sparrisöl? Tja, kanske värt där med att prova
Mikkeller 1000 IBU Danmark 37,5 cl 99,00 kr T6 - Var superb och toppöl på fat, ska va lite tamare på flaska, men lär ändå blir en eller två

---

Så var det dags för lite öl då. Egentligen mest lite rester från ölprovningen i helgen samt förra veckan.

Belhaven Wee Heavy
En english strong ale från samma bryggeri som i fjol gav oss Twisted Thistle.

Utseende: Mörkt lite bränt ekfärgad vätska. Cappucinofärgat skum och minimala till mellanstora bubblor som dör rätt fort till små rester
Doft: Lätt bränd doft av rostad malt som skapar en trevlig söt doft i stil med karamelliserat socker och lätt mörk sirap. Nästan lite fyllig sötma. Slutdofter av lite mörk soja och lite lite kaffe. Sammantaget en rätt karamellsöt, men fyllig och lätt bitter doft.
Smak: Mer än medelstor munkänsla med väldigt fyllig och bra kolsyra. Bra kraft hos de 6,5%’en där man märker vilket extra push det ger med lite högre alkoholstyrka om man lyckas balansera den väl. Smaken är rätt mörk och fylld med bränd malt, mörk fruktighet och till slut karamell och lite mörk fudge. Djupet i fylligheten är också ett plus och tillsammans med det lite syrliga som påminner om soja ger det bra resultat. Kanske lite för söt till slut.

Betyg? – Bra-, mörk, fyllig, lätt bränd och karamelliserad ale som dock fastnar i sötmaträsket till slut.

---

Stensbogaard English Dark Stout
En av de två öl från detta danska bryggeri som jag lät bli fram tills ölprovningen här i lördags. Inte testat deras IPA som jag tror är mer brittiskt influerad och därmed lite för maltig för min smak. Har även läst och hört att den ska vara sådär, så känns inte som någon förlust.

Utseende: Mörk, mörk brun vätska med litet mörkt cappucinoskum.
Doft: Fin doft med söt len vanilj, lätt rökighet, kaffe och choklad. Doften övergår till en söt doft av sötlakrits på slutet. Rätt lätt men inte klen doft som ändå kan stoltsera med ett rätt brett doftregister. Däremot är det något efteråt som påminner om mjölkighet eller laktos och ger en lite mjölkig syra till doften.
Smak: Lätt men fyllig munkänsla med liten kolsyra. Mycket sötlakrits dominerar smaken. Laktosen dyker även upp här och ger lite syrligt slut. Mycket av kaffen, chokladen och det andra som fanns i doften är inte lika framträdande här vilket ger ett lite enkelt och kanske även småtråkigt resultat.

Betyg? – Ok+, det börjar väl med sötlakrits och trevliga dofter men i smaken blir det mest mjölkigt och lite som att äta dåligt sötlakritsgodis.

BrewDog AB 01 och Angels Share # 5 Korre värdiga en lördag!

Igår bokades en resa till New York in, det blir 7-15e Juni och jag tänkte nu förhöra mig bland er här vart man lättast och bäst köper öl med sig hem eller provar öl på något shysst ställe?

I förrgår däremot var det ju ölprovning, utsritt mellan danskarna var BrewDogs senaste skapelse - AB:01. En redan rätt omtalad quadrupel med extra vaniljbönor som är första delen av 16 (som det verkar bli under åren) i Abstraktserien. Jag har tidigare redogjort för de nästkommande delarna i serien och det kanske ser mer intressant ut än vad det är. Men en öl som denna rekommenderar BrewDog själva att den får ligga och lagras i 12-24 månader. Blet ju att köpa ett par flaskor (numrerade 20-24 av 3200) för att prova, så att man vet för framtiden lite. Typ.

BrewDog AB:01
Utseende: Lätt mörk orangefärgad vätska, ljus i botten och mörkare upptill. Mjällt skum med minimala bubblor som lägger sig som ett litet lock och sedan övergår till enbart rester.
Doft: Quadrupeltypisk sötma med lite alkoholsting och alldeles lagom doft av något sött och lent i form av vanilj. Dofterna växer allteftersom men kretsar kring sötma och alkoholsting.
Smak: Lätt munkänsla med liten kolsyra. Väl avvägd smak av alkohol, vaniljsötma och lite apelsin och jäst. De två sista kommer mer som en oerhört anonym "piff" på smaken. Smaken är oerhört tunn, men samtidigt silkeslen vilket ger en matchande kombo. Vaniljsötman är vad som domderar vart och hur ölen ska forma sig och jag tycker kanske att det är lite synd då mycket av det belgiska i den är helt borttrollat.

Betyg? - Bra+, den är lite enkel, lite för len och ingen smaksensation, som man kanske väntat sig. Men jag förstår poängen med att behöva lagra dem för att nå maximal utveckling i ölen. Just nu är den enbart trevlig och uppvisar en god sötma.

---

Innan vi ens hade börjat med ölprovningen gick vi förbi Wirströms i gamla stan som förutom sina 8-9 vanliga tappöl brukar ha en kul gästöl då och då. Precis som sist jag var där var det "Slottskällan # 4 Korre" vilket jag inte förstod mycket av. Angels Share #5 Korre (eller #4 Snygg) är mer troligt att det är som är i fatet. Glömde att fråga, men prova gör jag gärna.

Angels Share #5 Korre
En enligt RB "pale ale med tonvikt på malt. Jäst med en alejäst för att få fram en flörtigt fruktig ale lätt och lite busigt kryddad med korianderfrön för att lyfta fram humlens citrustoner."

Utseende: Mahognyfärgad vätska med cremefärgat, mjällt skum.
Doft: Som vanligt rätt svår på för lite kall öl. Men lite mörk sirap och en lätt aning om humle är vad som tränger igenom.
Smak: Rätt lätt men växande munkänsla med stor fyllig kolsyra. God smak med väldigt fin fyllighet och en bra dos av karamellsöt malt och lätt bra besk klang för att parera sötman. Len och oerhört trevlig med liten dos av soja eller mörkt socker, vilket får mig att tänka mer på brown ale i den humligare skalan än på pale ale.

Betyg? - Bra+, kanske ingen stor palett med smaker, men fyllig och god och med en maltsötma som får växa rätt bra men aldrig för mycket utan att humlen är där och dämpar det. Tyvärr var det en snabb "in och ut"-öl så jag hann aldrig ge den ett djupare test, men samtidigt serverades den väldigt kall. Så korrianderkryddningen hade svårt att lysa igenom.

---

Summa summarum är att BrewDogs Abstraktserie är intressant att ge ett till försök för att sedan försöka hitta en liten röd tråd. Vidare är Angels Shareserien från Jessica Heidrisch ännu ett bevis på hennes fina kunskaper som ölbryggare, vilket vi senast sett i form av St Eriks Pilsner

Gammal Stone IPA vägdes upp av Avery IPA och Belzebuth

Igår var det ölprovning med Nörrebros 3 öl samt Abstrakt 01, men mer om detta imorgon då jag har tid att skriva ned allt. Nu blir det tillbakablick istället.

I fredags tänkte jag och Erik börjat kvällen på Sorbon med lite IPA för att sedan avsluta med något tyngre i stil med en barley wine, så blev också fallet och vilken barley wine det blev kunde ni läsa igår.

---

I IPA-väg blev det dock först en Stone IPA och sedan en Avery IPA.

Stone IPA
En IPA som vi först efteråt ser är "bäst före 06 03 09", så lite gammal med andra ord, vilket är synd på en annars väldigt bra IPA. Men men, lite att göra åt.
Utseende: Inte helt klar, persikogul vätska med litet vitt skum som dör rätt fort.
Doft: Bra beska med persika och mango lite uppblandat med lite jordig kotte. Lite trött är intrycket vi fick men trots det uppvisar den fortfarande en bra fruktighet.
Smak: Rätt lätt munkänsla med bra kolsyra. Mycket fin beska som är lätt bitande med en fin citrus och grapecocktailsmak. Blir rätt bra även i efterbeskan. Dock känns den lite trött men potentialen lyser trots allt igenom.

Betyg? - Bra, säkert mycket bättre i en fräschare upplaga. Men skapar ändå en känsla av att man vill ha mer.

---

Efter denna vart vi rekomenderade Avery IPA istället som också ska vara en bra och smakrik sådan, vilket alla IPA's är för oss humlefantaster.

Utseende: Lätt grumlig vätska med persikofärgad vätska med lite lätt gulaktigt skum. Kompakt och halvmjällt med minimala bubblor.
Doft: Kraftig doft med mycket humlekotte, citrus, grape följt av ”lättare” humledofter med lättare fruktighet som avslutar med en lätt jordig persikodoft. Väldigt fin mix av jordig, lite mörk doft med humlekotte, jordgubbe varierat med lite lättare tropiska frukter.
Smak: Medelstor munkänsla med lite lättare kolsyra. Mycket fin smak med direkt och stor beska som växer sig större i munnen. Beskan gör sig väl med den väl balanserade fruktigheten och den ständiga pendlingen mellan mörk och ljus humlighet. Avslutningsvis är det en smak av burkmandarin med sin särskilda smak av lätt syrlig sötma.

Betyg? – Bra+, variationsrik IPA med en hela tiden närvarande beska. Tappar inte utan håller sig hela tiden bra genom att bjuda på något nytt. Smaken kommer och slår till lite växande.

---

Kvällens pausdryck innan barley wine'en blev Brasserie Grain d’Orge Belzebuth
En 13%’ig belgisk strong ale rekomenderad av Erik som haft den högt på sin lista och som av en slump blev rekommenderad en annan kund på Sorbon, varpå vi också tog in en.

Utseende: Lätt grummel i vätskan. Persikofärgat med lite röd-orangefärgad vätska. Minimala bubblor med lite vitt skum.
Doft: Lätt vetesöt doft där åtminstone sötman är oundviklig att sätta fingret på. Det är något vinöst, cognacsaktigt över doften med lite lätt av äppelsyra i. Även kanske lite bubbelgum och lätt av skumbanan, dock väldigt svåravläst då doften ändå domineras av någonting sött.
Smak: Lätt munkänsla med ok kolsyra. Direkt i munnen kommer en kraftfull, lätt alkoholstark känsla som snabbt övergår till en fin söt smak. Lätta smaker av lite vete och calvados. Annars är det enbart en närvarande sötma som finns där och alkoholen märks i en lätt brännande känsla, men inte alls i smaken.

Betyg? – OK+. En väldigt speciell brygd som är välgjord med lite alkoholbitighet som övergår till en fin lätt vinös smak. Kanske lite för mycket sötma.

Great Divide Old Ruffian Barley Wine + lördagens ölprovning

Igår blev det grillning i den gnutta sol som fanns kvar runt middagstid följt av ett kortare besök på Sorbon i god fredagsanda. Mot kvällens slut tyckte vi att det var dags för något rejälare, något godare och kanske till och med något smuttbart - så in med en barley wine tänkte vi. Vilken vi skulle välja var mindre klart men till slut föll valet på Great Divide Old Ruffian Barley Wine. En barley wine i mer humligt stuk och på 85-90 IBU.

Utseende: Tunt litet lager cappucinofärgat skum som dör ned till ett smutsigt litet lock som i sin tur tunnas ut till lite rester. Oerhört vackert kristallklar färg på vätskan som går i en rödbrun ton med lite orange't i.
Doft: Suverän typisk barley wine-doft som ändå är lite mer återhållsam med de torkade, mörka frukterna. Istället är det saftig och god fruktighet åt det lite friskare hållet. Efteråt får de lite tyngre mörka och torkade frukterna tid att komma fram. Väldigt tydlig beska med vissa rena humleinslag av citron och grape. Man skulle enkelt kunna spendera mer tid med att bara sitta och dofta på den då den uppvisar en fin variation i doftpaletten. Avslutar med lite lätt torkade aprikoser och lite karamelliserat socker och karamell.
Smak: Lätt munkänsla med en liten och snabb kolsyra. Stor beska som slår till direkt då vätskan lagt sig tillrätta i munnen. Lika snabbt drar sig beskan tillbaka och sätter sig tillrätta på bänkraden märkt "efterbeska", enda beviset på att den var där och huggit till är en lätt brännande känsla. Denna är får också avsluta tillsammans med en söt klang. Smaken är med vällagrad och lätt vinös och de lite typiska barley wine-frukterna är nu mer utblandade med mer grape och citrussmak. Rätt stor och långvarig efterbeska där även en viss syrlighet är med. Just dessa två saker, beskan och syrligheten kommer fram mer och mer och i takt med det kommer även lite mer smak av torkade frukter fram.

Betyg? - Bra+ ett kraftpaket i form av syra, beska och trevliga smaker och dofter. En typisk brygd att ha en kall vinter framför brasan. Just att den är lite humligare och inte bara besk tycker jag är lite ovanligt vilket gör den lite mer besk än söt. På gott och ont.

Barley wines på sommaren, hur ska man egentligen förbereda sig för att få den där vinterkänslan? Smutta på något värmande och gott är ju klart trevligare då det är kallt och mörkt ute än på våren. Då passar en IPA bättre. Tur att barley wines är gott oavsett då.

Framöver bjuds det på fler öl från gårdagen samt lite från kvällens ölprovning där Nörrebros olika öl testas samt BrewDog Abstrakt 01 och kanske lite mer. Ska bli väldigt kul att testa dessa olika öl med lite olika stuk.

Ölprisernas vara och variation

Som Fred kommenterade i förrgår på mitt inlägg om öl och deras prissättning så skiljer sig öl väldigt mycket jämfört med vin och i hur konsumnenternas lojalitet påverkas av priset.

Vanliga faktorer som ofta spelar in när jag och troligen andra med ska välja vart man ska gå, precis som med en vanlig restaurang är:
Utbud
Läge
Prissättning
Klientel/Stämning/Atmosfär etc

Monks har exempelvis ett väldigt bredd utbud. rätt bra läge inne i stan med deras båda ställen. Hyfsat varierat när det gäller klientel (beroende också lite på vilken av de två man är på) och därmed även varierad stämning och atmosfär. Däremot är det sällan man går in och känner att man gör ett kap. De är väldigt prismedvetna på så sätt.

Bishops Arms varierar kraftigt när det kommer till priser men även här kan man sällan fynda då ekvationen "läge/pris + utbud" alltid är helt olika. Dock kan man då och då hitta rätt bra flaskor till ett rätt bra pris om man har tur.

Sorbon har ett sämre läge och därmed kanske en annan prissättning, men samtidigt har de ett bra avvägt utbud, varierat och också bra klientel.

Sen finns andra ställen som Oliver Twist, Akkurat, Fräcka Halvpannan, Babajan, Pressklubben/Cafe Duval m.fl som också har det rätt varierat med utbud, pris, klientel etc. Men de har jag sämre erfarenhet av, jag har alltså inte varit där lika ofta som på de andra.


Frågan är alltså vad man prioriterar? Vad prioriterar de som driver ställena?

Min egen ölresa har gått via Bishops Arms sedan Monks och nu till Sorbon och troligen av den anledningen att jag hellre dricker fler goda öl än kanske 2 på en kväll. För den extra 10'an är just vad som, om man slår ut det på ett par öl, blir skillnaden på 1-2 "extra". Med tiden blir det rätt stora summor. Och här kommer det där med lojalitet också in. Vi som konsumenter går inte bara efter utbud och läge som många kan tänkas tro. Se på vin och restauranger t.ex. så har en restaurang utanför stan, men som ändå är av finare klass mycket svårare att dra folk trots sitt rykte - som just är det enda som egentligen drar folk (tillsammans med mat, service etc som är vad som just gett upphovet till ryktet). Men kan du då få kunderna att känna att "wow, det här var värt det" så lär de troligen överväga ett återbesök (även fast det här är klar åtskillnad på ölställe och restaurang).


För även om vi själva annars prioriterar ölen och utbudet före pris och läge så gör inte alla ens vänner det, de är helt enkelt inte lika intresserade. De kan ha intresse, men inte fullt ut. Att de då ska följa med till ett ställe som har en skevare prisbild men som ligger i stan är mer naturligt för dem. De orkar inte åka långt men "tar gärna en öl eller två". Dessa hade helt klart "vunnits över" med en bra prissättning och samtidigt fått upp intresset när de börjat testa lite fler och mer varierade stilar etc.

Slutligen var det det där med ekvationen inpris/utpris som kan vara lite underligt ibland.
Det är ju fler faktorer som spelar in, tillgång, tillgänglighet, efterfrågan.
Just tillgänglighet är det som kan göra öl som är billig in till dyr ut. Samuel Adams Utopia, BrewDog Pingvinen etc är ju öl som får rätt rejäla påslag just för att man inte bara dricker "fin" öl utan även väldigt exklusiv sådan. Samtidigt innebär det också att de som sätter priserna måste ha en god priskunskap och på ett smart sätt kunna slå ut detta mot annan öl. Inte i form av att viss öl är dyrare för att täcka upp annan utan tvärtom, kanske göra mindre bra öl någon krona dyrare för att kunna hålla en relativt jämn prisnivå.


Där måste jag sluta för idag och jag ber slutligen om ursäkt för ett lite ostrukturerat inlägg som inte blev som jag ville. Men nyvaken och rätt sliten och nu på väg till jobbet gör det med en. Men solen kommer fram och idag ska det grillas och sedan i sedvanlig ordning åkas till Sorbon. Någon annan som har liknande planer?

Och så ett musiktips från några jag varmt kan rekommendera, Mad Lee Riot - för er med spotify.

Resan fortsätter - Jämtlands Bärnsten

Igår skrev Fred en intressant kommentar om diskussionen kring öl och dess priser, tyvärr har jag ingen möjlighet idag att gå vidare med den just nu. Men imorgon så vill jag fortsätta den diskussionen då han reste poängen med att vin- och ölkonsumenter har olika lojalitet vilket är en poäng jag delar starkt.


Men idag går min resa med jämtlands går vidare, fast nu i den takt jag råkar ramla över någon av deras öl. Denna gång rör det sig om deras Bärnsten. En premium lager med en lite mindre medaljlista jämfört med många av deras andra öl. Denna kan ”bara” stoltsera med ett guld, fast då i kategorin ”Bästa svenska öl oavsett kategori” , dock var det 2001.


Jämtlands Bärnsten

Utseende: Fin, just bärnstensfärgad, rätt mjuk vätska. Ser värmande och gott ut bara av att se på den välkomnande färgen. Skummet är poröst med mjäll topp och i god lagerstil vitfärgat med små till stora bubblor.
Doft: Samma doft av citrus men framförallt stall som i deras President och Pilgrim. Det höiga är nog en mer gräsartad och välutvecklad brödig doft som i mitt tycke är trevligare såhär än i den annars rätt metalliska och tråkiga doften/smaken. Liten ton av kola.
Smak: Medel munkänsla med bra och rätt rejäl kolsyra som skapar en bra och fyllig lager. Här gör sig denna fyllighet oerhört bra med den rätt torra, gräsiga smaken som blir en nästan mustig lager istället för en grå och kemisk sådan som i massproducerade motsvarigheter. Känns typiskt Jämtlands med en lite fruktig jäsig smak. Måste däremot påpeka igen hur trevlig fylligheten är när den serveras såhär relativt kyld. Liten dos humle märks i eftersmaken och letar man finner man fler små, korta, humlereferenser.

Betyg? – Bra-, typisk Jämtlands-öl, men fylligheten gör sig väl med det där maltigt, jäsigt, kolasmakande som är lite Jämtlands sådär. Det är något där som gör att den enligt mig höjer sig lite över Presidenten. Iaf när den serveras såhär. Denna välkyld på en varm dag i sommar till lite grillat blir det nog att testa.

Hur mycket är det värt att betala för öl + Amager IPA

Sverige med sitt alkoholmonopol är ett intressant studieobjekt när det gäller att se till prissättning på öl - både den som finns på nämnda systembolag, men också de öl som kommer till krogar etc. Detta kan och bör man sedan ha i minnet då man ser till deras priser utomlands samt i tillverkningslandet. Jag tror och tycker att systembolaget håller en rätt bra prisbild på sina öl, ordinarie sortimentet blandar rätt bra och de nyheter som kommer in för oss fantaster har sällan överpriser.

Jämför vi med krogar så är det ju lite annorlunda då de får sin öl via leverantörer som i sin tur får in ölen från respektive tillverkningsland och har en helt annan kostnadsbild. Men samtidigt är det värt att kommentera på hur t.ex. Sierra Nevada Bigfoot kan variera med 10-20 kronor beroende på om man är på Sorbon (billigare), Monks (dyrare), Bishops Arms (dyrare) eller t.ex. en köttrestaurang som Saddle And Sabre (mellan). Restauranger har ju inte samma intresse av att pumpa iväg litervis med öl, ofta har de någon shysst deal inom leden som gör att de kommer över ölen från första början men det är då man jämför priser på "ölhak" som det blir intressant.

Argument - Ställen utanför stan kan man hävda har billigare priser pga lägre hyror, behöver locka folk etc? Nej skulle jag säga, det finns ju flera bra ställen innanför stockholms tullar som tar bra priser. Samtidigt kanske dessa inte har samma utbud som de större ställena och därför inte behöver sprida sin "risk" genom att genomgående hålla högre priser.

Men vad är vi då beredda att betala för ölen, tas det i beaktning? Monks tar nästan 400 kronor för en De Molen IJsbock som ligger på 18cl. Jag köpte en sådan häromdagen för 40kronor. Är det hype, tron på okunkap hos konsument eller bara övepriser?

Den dyraste ölen jag har köpt på krog ligger väl på 400 kronor skulle jag tro, men då delade jag den också, samt så var den på 65cl. På systemet var det nog BrewDogs Pingvin som var dyraste per cl.

Igår blev jag exempelvis erbjuden att köpa några 3 Fonteinen Geuze Millennium (som är pensionerad och väldigt gammal). Dock för 1000 kronor flaskan, vilket kändes lite mycket. Men samtidigt vet jag att den flaskan på något ölhak hade gått för kanske det dubbla. Ungefär som med Samuel Adams Utopias. Är det då mer (märk mer, inte helt) värt att investera i öl man annars vet skulle vara bra mycket dyrare och framförallt svårare att få tag på här hemma om man nu får tillfället? Nu tänker jag inte på Millenniumen då, då jag inte gillar lambic eller geuze - utan generellt?

---

Men nu till öl - igår dracks till slut något från danska Amager Bryghus som jag lät bli då de kom med sina Hr. och Fru Fredriksen, men IPA gillar jag så den inhandlades nu senaste.

Amager Bryghus IPA
Simcoe, Amarillo och Cascade har ormgrop med en släng torrhumling i denna danska IPA. Den är däremot på hela 7% vilket ger mig föraningar om en lite tyngre IPA.

Utseende: Det pumpas ut en lite tyngre, lätt grumlig och rätt mörk röd-orangefärgat vätska. Skummet är rätt högt och rätt ljusbrunt med minimala till små bubblor. Ser rätt kraftig ut, på ett inbjudande och bra sätt. Tätt kompakt skum som ser så inbjudande och mjukt ut att man vill ha det som kudde.
Doft: Doften är fylld av de olika fruktiga amerikanska humlesorterna – men med en lite kraftigare finish som även avslutar med lite söt hasselnöt. Humligare och friskare än en DIPA eller Pale Ale men samtidigt maltigare och lite åthållsammare än vanlig IPA. Det är dofter av nötter, lätt liten grapedoft som sötas ut av malt och där den friska fruktigheten inte släpps loss mer än att man anar den. Fin beska på slutet.
Smak: Lätt munkänsla med relativt liten kolsyra. Känns lite tam, nästan lite döende utan att det innebär en tyngre, gammal humlesmak. Mer att den är lite klen och inte så humlebombastisk. I mitt tycke är den kanske lite för maltig och inte heller beskan (eller efterbeskan) är särskilt imponerande, dock finns den i en lite syrlig känsla efteråt i munnen. Samtidigt är den inte dålig, det är bra saker som finns där i flaskan, men de är kanske lite ojämna
Betyg? – OK, det finns potential i doften, likaså i smaken. Men alla intryck i form av doft och smak är för strömlinjeformade samtidigt som de balanseras för restriktivt och det är inte något som riktigt går att särskilja mer explicit.

Ölbeställning 2 + Sierra Nevada Dark Lager, Flying Dog Gonzo, Rogue St Rogue Red

• Hade svårt att hålla fingrarna borta från Bierkompass sortiment, så blev en till beställning med lite mer från De Molen samt Alvinnes Hop Triology. Alltid kul att parallelltesta olika sorter sådär. Så 23 olika öl är på ingång snart, trevligt värre. Särskilt kul ska det bli att prova Black Damnation samt testa de olika Mikkeller Black sorterna mot varandra (kanske mer än att prova själva Mikkeller Black i sig). Även lyckats få med lite amerikanskt som ännu inte ligger uppe för försäljning.

• På lördag vankas det Dansk-provning i form av 3 x Nörrebro, Amager IPA och kanske BrewDog Abstrakt 01. Bara för att dra igenom dem för skojs skull sådär. Trevligt det med, mycket är trevligt denna vecka känner jag.

• Till detta rekomenderas följande album för er som har spotify. Grungehjälten Mark Lanegan på sång i majoriteten av låtarna

---

Till och kring maten förra fredagen på Sorbon dracks det ju öl, och öl som ännu inte jag skrivit om. Nämligen dessa godbitar.

Sierra Nevada Dark Lager
På ena tappen finns denna brygd från ett av de bryggerier jag tycker bäst om som husöl – de levererar alltid och har vanlig och bra öl med vissa roligare brygder såsom Harvest-serien m.m. Denna kallas egentligen för Sierra Nevada Schwarzbier men på tappetiketten stod det Dark Lager så så får det vara tills vidare. Kategorin dark lager brukar jag ibland ha svårt för, jag gillar det lite maltigare stuket som ofta har spår av rökighet, charkuteri som sedan lätt sjunker bort mot en ljusare lagerkropp. Är denna i samma stuk?

Utseende: Minimala bubblor och cappucinofärgat skum. Lite mörkare brunt träfärgad vätska med strimmor av oxblodsfärg i.
Doft: Lätt mörkt och rostat med lätt rökig god doft där malten tynger ner det precis lagom. En lätt kryddighet och lite lätta toner av charkuteri, men inte mer än i form av kanske lätt rökt skinka. Inte alls så tung som den annars kan vara med andra ord.
Smak: Medelstor munkänsla med en förvånansvärt trevlig beska som passar perfekt med den sötma malten ger. Även efterbeskan är väldigt trevlig utan att det på något sätt känns vare sig humlat eller för uppbalanserat för att kontra bort eventuell humlesmak. Det smakar lätt men ändå mörkt utav torkade plommon och aprikoser. Här är det mer humlebeska än charkuteri vilket lyfter upplevelsen och ger en bättre fyllighet. Samtidigt är det lätt rökt skinka som sagt som gör att den ändå känns lite stiltypisk, om än med trevligare inslag av lite rå fruktighet och beska.
Betyg? – Bra+, Riktigt god och var mer och kanske lite annorlunda än vad jag förväntat mig. En perfekt öl att ha på tapp för de som gillar lite mörkare öl men inte vill ha något för tungt!

---

Erik körde på än tyngre och tog in en imperial porter.

Flying Dog Gonzo
En imperial porter med en mer omtyckt och välrenommerad storebror som fått i sig lite mer whiskey under sina dagar. Men nu var det lillebrors tur att träffa ölguden.

Utseende: Minimala bubblor. Gräddbrunt skum och en mörk brunsvart vätska.
Doft: Fin rätt fyllig doft dominerad av torkade mörka körsbär, skogsbär, russin och plommon. Ändå aldrig för mycket av den mörka fruktigheten. Inte heller är det för mycket utan precis lagom alkohol som biter till då och då och förhöjer de andra smakerna utan att det känns spritigt. Väldigt bra variation över lag med dofterna. Sötman får mig att tänka mer på en trevlig barley wine som det sakta smuttas på framför en brasa, så trevlig känsla att få här med.
Smak: Rätt lätt munkänsla med bra kolsyra. Mörka frukterna från doften återkommer välkommet i smaken fast nu med en kamrat i form av rökt trä som tallat på farfars whiskeyskåp. Jag finner även lite blommighet där någonstans som livar upp de tyngre smakerna och ger lite friskhet i smaken.
Betyg? – Bättre, trevlig sötma och bra smaker som tillsammans ger en öl som är utmärkt att sakta smutta i sig men som inte är för illasinnad att dricka mer av.

---

Rogue Saint Rogue Red
Till "efterrätt" delade vi en en torrhumlad amber ale där frågan är hur den enligt mig rätt klena amber ale typen funkar med större dos humle.

Utseende: Lätt grumlig röd vätska med botten med mer orangefärgade toner. Mjällt cappucinofärgat skum med minimala bubblor.
Doft: Rätt så torrhumlad med den lite typiska jordiga jordgubbedoften. Tillsammans till detta både en känsla av torkade, inlagda och sötade frukter och bär. Inte för humlepigg, om det beror på flaskans fräschör eller att det är så det ska vara vet jag inte – men skulle tro på en blandning. Slutligen är det en liten syrlighet.
Smak: Lätt munkänsla, väldigt tunn, med liten kolsyra som tillsammans ger en känsla av urvattnad humlejuice. Inte samma tyngd i smaken som doften vill säga. På tungan och direkt i munnen kommer smakerna fram bättre än då man börjar rulla runt den i munnen. Lite besk persika och lätt smak av mango om man noggrant följer de spår som lämnas. Däremot är den oerhört läskande och det får mig att ana att det är precis såhär man velat ha ölen. Läskande, lätt och tunn men ändå med okey beska och underliggande, fin, fruktighet. Slutar också med en liten smak av bittra kärnor.
Betyg? – Bra, läskande, fin, doft och smak i munnen. Säkerligen väldigt passande som en, paradoxalt nog, sommaröl som inte behöver smaka alltför mycket så länge den står upp på andra sätt.

---

Ölbeställning, Skebo TGB och Victory Hop Devil startar veckan.

Före helgen så skickade jag iväg en order ned söderut för att beställa lite öl från den eminenta sidan bierkompass.de vilket jag nu efter helgen nog kommer göra igen då de fått in lite mer av De Molens tyngre artelleri samt Alvinne's Hop Triology. Det mesta även för en vettig peng och liten fraktkostnad. Känns som en bra sida för oss som gillar bättre öl, men ni får inte köpa mer än att det räcker åt mig! Sebastian som sköter sakerna där verkar även vara en shysst prick och vi har haft lite bra mailkonversation över helgen, så det ska nog bli bra.
Lite från De Molen, Founders, Alvinne med mera är på väg hem och det kommer nog göra Manker till en gladare person sen.
Några fler sidor ni kan rekomendera för att få tag i lite roligare öl?

---

Under fredagens besök på Sorbon så provade vi såklart mer öl än de av Mikkeller jag skrev om igår. Bland annat hade dem Skebo Triple Gold Bitter på fat vilket provades. East Kent Golding, First Gold och Styrian Golding humle samsas I denna Pale Ale (?) eller bitter. ”Hoppy Anniversary Ale” som de själva skriver på deras 1års födelsedagsbrygd.

Utseende: Nästan lite veteölsgrumlig gul färg med vitt skum som dör rätt fort.
Doft: Inte för mycket dofter till en början. Utan mer bitter ale’igt med lite jäst och lätt torr humle. Sedan kommer det mer dofter och då dyker hö, halm stall upp. Troligen från Styrian Golding’en som jag tycker brukar ha dessa attribut. Men framförallt är det doft av ärtor eller ärtsoppa.
Smak: Rätt stor munkänsla med fyllig kolsyra som följs av smak av hö och fin, lite söt, bitter eftersmak. Hö och sött stall? Kanske även lite vetekorn eller blötlagt råg eller andra sädesslag. Ärtor framförallt. Bitterheten och beskan utvecklas allteftersom till en trevlig upplevelse.
Betyg? – Bra, inte världens mest underbara smak, men fin bitterbesk smak av kärnor, lite äpple och ärtsoppa.

---

Efter detta behövde vi like vampyrerna i tv-serien True Blood vår artificiella juice, humlejuice. Så varför inte ta in något man inte provat innan men ofta varit sugen på? Typ Victory Hop Devil.

Utseende: Lite grumlig färg i mörk bärnstensstuk. Med minimala bubblor och lät jästgult skum
Doft: Fin beska med massa god humle där framförallt grape och lite citrus kommer fram. Inte så stor fruktighet i övrigt. Tvärtom får grape’en stå i centrum men balanseras oerhört väl så att den inte blir för bitig. Istället sköter en doft av humlekotte och jord uppdraget att ruffa till doften lite.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Stor kraftig beska med lika mycket grape och citron som i doften. Men utan att bli för färskt påträngande (inte för att färskt skulle vara något dåligt). Den lite jordiga smaken ackompanjerad av humlekottar blir också väl tyglad och alla smaker samsas mycket väl och bidrar till att den blir väldigt läskande.
Betyg? – Bra, utan att bli för mycket av något så levererar den den sorts humlejuice vi gärna vill åt

Efter fest - Lost Abbey Judgement Day och en smutt Dogfish 120 Minute IPA

Efter en gårdag av kalansande och trevligheter blev det lite bläddrande i blocket för att se vilka öl som skulle gås igenom idag. Jag hade ju självklart hoppats på något från BrewDog från igår, men det blev det ju inget av. Ni som var där - var det trevligt?

En glädjande nyhet kom från Dempa inatt (jag läste det iaf då): Mikkellers 1000 IBU - en fruktig och god humlebomb - kommer på flaska den 15'e maj i vinkällarbutikerna. 99kr per flaska får manslänga fram. Nu verkar det ändå som om den varit bättre på fat än på flaska. Vad jag tyckte om den kan ni se här.

---

Förra tisdagen drack jag till slut ena flaskan Lost Abbey Judgement Day som står hemma. Det var ett bra val.

Lost Abbey Judgement Day
Till slut öppnas ena flaskan som vart kvar sen släppet i höstas av denna godsak. En ABT/Quadrupel som bryggts med russin och sedan fått ligga till sig vilket syns på jästutvecklingen i flaskan.

Utseende: Krämig svart vätska med poröst skum och minimala till små bubblor.
Doft: Oerhört angenäm med väldigt tydliga russindofter men också med alkoholsyltade sviskon och annan torkad frukt i bakgrunden. Nästan lite lättare barley wine över den, fast med mer tryck, mindre beska och kanske lite lättare. Det är marinerade bär, jordgubbar, körsbär och över detta lite mörkt socker och bitig alkohol.
Smak: Väl utvecklad kolsyra och rätt stor munkänsla. Kraftig smak!! Det är en fyllig brygd med alkohol, sötma och syrlighet till det yttersta som försvinner ned i halsen. Det är en intressant utvecklad smak av jäst som nog är annorlunda än vad den var då den kom och som nog kan bli mer intressant med tiden, i alla fall märks det i syran hos ölen. Överlag är den mycket bra med fina torkade frukter och bra sting i alla smaker. Enda minuset är att syran knaprar in mer och mer på tungan och sätter sig nästan som en spärr till slut.
Betyg? – Bättre+, en riktig sippöl att dela och njuta utav. Fin utveckling och fina smaker och jag är glad att jag till slut fick hälla upp den. En mörkare Quadrupel men som ändå lyckas ha en bra balans med smakerna, alkoholen och jästen.

---

I fredags på Sorbon krängde de iväg en flaska av Dogfish fina 120 Minute IPA och bartendern fick ett smakprov som han sedan lät mig få en smutt på. Men för en ölfantast kan detta ibland vara nog.

Dogfish 120 Minute IPA
Smak och doft: Lätt söt aprikos med fin vinös lagring i stil med hur Samichlaus Helles har utvecklat sin fruktiga likör- eller vinighet. Lent med lite nötighet, aprikos och med stor variation och lätt mandelmassa.
Betyg? – Bäst, komplex, len, njutning som skapar stort "vill-ha-mer"-behov.


Nu kollar solen fram och det blir kaffedags. Lite njutning där med!

Fredag blev 3 x Mikkeller och en uppenbarelse

Först ut, glöm inte BrewDog James @Bishops Arms på Folkungagatan idag, dock missar jag det vilket är lite synd. Men blir lite BrewDog på bloggen ändå idag.

Igår efter ännu en dags slit blev det ett litet besök i Bromma på Sorbon med Erik för en stadig bit mat och lite trevlig dryck. Utan att på förhand veta riktigt vad vi ville testa utan det fick bli lite spontana val. Cirkus 7 öl blev det under kvällen och de lär väl bockas av under helgen här på bloggen, men idag är det Mikkeller som får representera.

---

Mikkeller och BrewDog gjorde förra våren en samarbetsöl - Devine Rebel, den lyckades vi leta fram på Sorbon så i våra glas den fick hällas upp! En öl av två av de bryggerier som vågar ta ut svängarna och prova nya saker kan som vi vet antingen bli mindre bra (t.ex. Bashah:n som jag inte gillade så värst) eller bättre (t.ex. Juxtaposition som var riktigt bra)

Mikkeller BrewDog Devine Rebel
En barley wine från förra våren där ¼ har lagrats på speysidefat och där både ale och champagnejäst har tillsatts. En riktig berg-och-dalbana från två innovativa bryggerier!

Utseende: Rödbrun grumlig vätska med något nästan klart skinande nedtill. Inget skum bortsett från en liten döende kantrest.
Doft: Vilken doft! Humle som blivit till flytande juice och börjat dofta som finare likörer. Hallon, champagnejäst och annat gott tillsammans med mörkt socker och lite rökigt sting. Frukten ligger undertill och ger sötma och smak tillsammans med malten. Hugger till vid topparna med whiskystinget innan det bär av ned igen till en len fin njutning.
Smak: Medelstor munkänsla med liten kolsyra. Direkt är det en stor, alkoholbitande men inte jobbig smak som knockar en. Munkänslan går från rätt stor till att bli lättare och mjuk, len och med smak av söta persikokärnor, mandelmassa och ren smörkola. Inte brittisk karamellkola utan ren, mjuk smörkola. Speysidewhiskeyn och champagnejästen har verkligen växt ihop väl. Oerhört sippbar trots de 12.1%’en. Balansen är förstaklassig och går från sting till lekfullhet.
Betyg? – Bäst+, nästan toppbetyg, men detta är en öl som får betyget ”bäst” men som har det lilla extra. Komplexiteten, smakerna, balansen, resa – den är krävande men ändå rätt medgivande. En upplevelse för min del.

---

Senast vi var där har de den magnifika Mikkeller 1000 IBU på fat, den var såklart slut nu men istället var det Mikkeller Simcoe Single Hop på fat som gällde. En öl jag redan provat, och själv torrhumlat med Simcoehumle, men då på flaska. Så får se hur den är på fat.

Mikkeller Simcoe Single Hop
Utseende: Lite bruna reflexer i den lite matta bärnstensaktiga vätskan. Minimala bubblor och halvmjäll topp.
Doft: Simcoe är så gott så gott! Persika och lite passionsfrukt, kanske lite ananas. Med en uns av humlekotte som bidrar med lite jordighet. Kanske lite blommigare i doften än flaskversionen, dock inte utblommad utan bokstavligen jordnära.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Inte samma smakbomb som den var på flaska utan mer smak av humlekotte, jordighet och dov fruktighet. Något bittert kärnaktigt i eftersmaken.
Betyg? – Bra, lite sämre än på flaska, men fortfarande en bra single hop med en lockande doft.

---

Sista Mikkellerölen blir i sammanhanget ett fusk då den dracks i tisdags, men likförbaskat var den väldigt trevlig och bör bli omnämnd nu.

Mikkeller Fra & Til
Kvar från i julas så fick denna nu komma fram till slut. En imperial porter i julestil fast efter en eftermiddag i solen? Varför inte?
Utseende: Ljusbrun vätska och rätt mjällt skum med minimala bubblor.
Doft: Bränt och mörkt med lite pepprig choklad och bränt trä. Ändå med fina mörka humletoner i god Mikkelleranda. Efter det en släng med kryddor som lockar tillbaka julen med nejlika, pommerans och ingefära. Trevlig varm doft utan att bli för kryddig såhär efter julen, exempelvis var mycket annan julöl mindre spännande väl efter julen då kryddigheten mest var störande.
Smak: Rätt fyllig munkänsla men sen kommer en lättare munkänsla med mer bränt trä och kryddor fram. Liten lätt chokladtouch vilar under det mörka, kryddiga. Inte för mycket av något utan väl balanserad och bra humlad även i smaken.
Betyg? – Bra+, bra och varierad i smaken och inte alls fel att ta fram såhär in på våren.

---

Jahapp, är väl bara att konstatera att Mikkeller gör sällan misslyckad öl utan har en väldigt bra och hög lägstanivå vilket gör att man sällan blir missnöjd. Den nästan alltid närvarande humleprofilen som dyker upp oavsett öltyp är nästan alltid lika balanserad och tillåts sällan förstöra helhetsupplevelsen Bra för de som gillar humle, bra för de som gillar lite experimenterade, bra för mig.

Sveriges piggaste ölbloggare ger 3 x Jämtlands

Såhär på morgonkvisten blir det extra intressant att posta iväg ett inlägg, varför vet jag inte utan det är troligen mina morgondemoner som låter sig tala. Gårdagens inköp har smält in lite och jag får se om jag plockar på mig lite danskt imorgon (om det finns kvar då, vilket det borde) bara för att prova.

Jag har också lagt in lite ölbeställningar här och där vilka vi får se hur det går bra med. Något kul måste man ju få unna sig. Mer om det med imorgon.
Igår hintade jag om att jag druckit mer Jämtlands samt Lost Abbey Judgement Day, stämmer mycket riktigt men den senare får ni vänta lite mer med utan idag blir det Jämtlands för sista raderna.

Jag ska nog ta och skriva ned en färdig liten ölkrönika kring de senaste dagarnas diskussion om ölens vara eller icke-vara och hur det kommer sig att vi har en rätt outvecklad ölkultur. För att vi har en ölkultur är klart, en rätt traditionsrik och fin sådan - tyvärr utvecklades den inte riktigt så som man kunde ha hoppats. Fram för gårdsförsäljning med andra ord.

Men Jämtlands var det..

---

Jämtlands Hell
En premium lager med en hel massa guldmedaljer och med ett namn som nog för många icke-fantaster att köpa på sig den.

Utseende: Gyllengul vätska och vitt skum. Som väntat.
Doft: Jäsig med höiga inslag men ändå med en trelig citrusdoft som får samsas med lite persika och kanske även lite kärnor.
Smak: Fyllig munkänsla med mycket stall och lättare citrussmak från en rätt trevlig humle. Lite fruktjuiceighet under detta och helt klart är den smakrikare än de flesta andra lagers.

Betyg? – OK+, bättre än okey, men inte bättre än så, vilket i denna kategori ändå är rätt bra

---

Jämtland Pilgrim Ale
Ännu en storvinnare med 9 guld, 3 silver och 1 brons – ett öl som med andra ord haft en bra lägsta nivå.

Utseende: Rätt poröst skum med minimala till små bubblor. Vätskan är lätt brunfärgad med röda reflexioner.
Doft: Mycket söt malt, en näve nötter och en släng karamell och vipps in i stallet med doften till slut. Liten touch av krydda finns där och tillsammans med den lite stalliga doften uppvisar dem tillsammans något som får mig att tänka på rökigt trä och kaffe. I slutfasen finns även lite jäsig degdoft och apelsin.
Smak: Medel- till större munkänsla och lätt kolsyra med små bubblor. Beskan och den söta malten växelspelar rätt bra och ger lite pepprig eftersmak. Samma lite jäsiga smak som finns i doften och i bakgrunden vilar den lite typiska apelsinsmaken, kanske även lite nejlika. De lite sötare nötterna kommer fram på slutet i sällskap med det brända träet. Kanske lite för syrlig.

Betyg? – OK, lite för syrlig för min smak men passar bättre till mat där smakerna tar ut sig bättre.

---

Jämtlands President Lager
En nordtysk pilsner med tjeckisk humle som även den har en hel radda medaljer i släptåg.

Utseende: Klart gyllengul vätska med minimala vita bubblor.
Doft: Söt lite karamellaktig brödighet med något lite godisaktigt där. Syrligheten från den tjeckiska humlen och pilsnermalten gör att det blir lite vitvins känsla över doften. Rätt trevligt om man gillar pilsnerstuket.
Smak: Lätt munkänsla med bra kolsyra. Smaken domineras av stall med bra beska och lite söt citrus. Den har en bra fyllighet och överlag är den trevligare än den brödiga lagerölen man som svensk annars får säga sig vara van vid. Dock kommer hösmaken fram rätt ordentligt och särskilt till grillad fläskkarre som legat med hickoryflis.

Betyg? – Bra, absolut en bra pilsner med trevliga smaker av citrus, stall och len malt samt lite vitt vin. Trevligt och bra!

Inköp: BrewDog Abstrakt 01 (20-24)

Igår vart det lite provning av mer från Jämtlands samt så knäcktes korken på Lost Abbey Judgement Day (mer om allt det imorgon) tillsammans med lite grillning. Så idag vart det en trött Manker som stod och väntade utanför Regeringsgatan på att få tag i lite av nyheterna, eller snarare på BrewDogs Abstrakt 01. Första delen i denna serie om 4, som blir 8 som kan bli 16 (låter lite som ett påfund man hört om förut).

Hursomhelst så vart jag först fram till ölhyllan och plockade på mig fem av dessa numrerade flaskor. Självklart botaniserade jag genom de som stod på hyllan och lyckades få tag på flaskorna 20 till 24. Rätt nöjd med andra ord då det bara görs 3200 flaskor och alltid kul med låga nummer av någon oförklarlig anledning.

Flaskorna från Nörrebro stod jag länge och tittade på, räknade på, funderade på kring framtida ölprovningar - men lät dem sedan stå. Vill man ha en av varje och sedan prova igenom med lite vänner så blir det ändå lite dyrt. Men får se, kanske ändrar mig under dagen.

Varför denna okunkap hos folket - jo, det är dessas fel!

Gårdagens ämne berörde, både lite här och även på flashback där ämnet nyligen diskuterats rejält. Detta är bra, det är vad som gör att andra, kanske lite nyare öldrickare eller alkoholkonsumenter exponeras för andra namn, drycker, åsikter än de media, självutnämnda tyckare (liksom vi själva), experter, krogpersonal etc har.

Ett till, verkligt, exempel på hur förbaskat fel det blir ibland är på just restaurangen. Många krogar stoltserar med helt okey vinlistor som de säkerligen har haft en konsult eller liknande som har satt ihop, för den är för okunnig eller obalanserad för att de själva ska ha gjort den. Vinerna är från alla segment - röda, vita, mousserande, Pinot Noir, Chardonnay, Bordeaux etc etc. Mycket finns där och personalen pratar engagerat om det mesta vinet. Men att göra det samma för öl skulle inte gå an. Vi var på en japansk restaurang och som dryck valdes mousserande, vin och jag tog en öl (Hitashino Nest). Flaskan mousserande vårdades ömt, provsmakades, kyldes och hela faderullen. Men min öl visste de inte ens vilken de var och när jag påpekade att den stod i baren så förstod hon fortfarande inte, när den väl hade hittats kom hon med en kortare utläggning om vad det var för något - vilket jag redan visste och även påpekade att den andra isf är godare och att jag valde den. I relativa priser är min öl dyrare än mycket annan dryck, men bara för att det är en öl så tror mycket serveringspersonal och liknande att det är skitsamma vilken man väljer, hur den serveras, vad man berättar om den.

Dessutom skämdes man nästan för att beställa en öl, så låg status har massproducerande företag lyckats få ölen att ha!
Vem skulle liksom bli glad om någon rekomenderade en tokmörk whiskeylagrad imperial stout till något där en bra veteöl hade gjort sig bättre?
Samtidigt blir det en fråga om hönan och ägget - vems är felet? Är det kunden som måste engagera sig i vad den dricker, eller personal, skribenter och tyckare?


I gårdagens inlägg fick jag en till länk till en kort recension från "öltyckaren" som skriver för Leva & Bo. I den gav han Bötet Barley Wine 3/5, Aventinus Weizen-Eisbock 3/5 och Zlatopramens Half n' half full pott med 5/5! Med motiveringen att den är som en blandad lager och ale - som om det vore något bra. Denna öl är i mitt tycke gräslig och långt ifrån värd toppbetyg. Särskilt då rubriken är att man ska bredda sina smaker - då är ju en IPA perfekt och Bötet Barley Wine likaså där man får jobba med sötman och den beska som ändå finns där. Vad ska då en halvbrygd som Zlatopramens Half n' Half där och göra?

Jo, lite av det som är min poäng är en blandning av allt detta - Självutnämnda tyckare eller personal tycker till om öl. Men ingen som just börjat på en restaurang skulle häva ur sig saker om vin de inte visste något om? Inte heller är det särskilt vanligt att vinlistor eller vinskribenter har helt oexisterande förkunskaper!

Tvärtom bör du prova åtskilligt med vin innan du skulle börja kunna uttala dig om ämnet, ofta har du också gärna en utbildning i botten - lång eller kort, men den finns. Men inte för öl, kanske för att det är en helt annan skola, men en minst lika komplex sådan där det krävs att du har både bredd och djup i ditt kunnande för att det ska bli en bra mix.

Vilken öltyp bör jag rekomendera och sedan vilken öl inom denna öltyp är att rekomendera till kunden utifrån hans önskemål. På krogar som Monks, Sorbon, Bishops Arms (även fast vissa av dem har en lite lägre grad av ölnörderi), Man In The Moon mfl så finns denna kunskap och de delar gärna med sig av den. Problemet är att deras kunder oftast är rätt kunniga de med. Det är istället tid att börja sprida detta till andra och på andra ställen.

Jag har gjort mitt lass genom att få in ett par vänner på att sluta med stora stark eller burköl och istället börja få prova på flera öltyper och även olika sorter inom dem. För vad mer kan vi göra då vi oftast jobbar i motvind eller med andra som redan är på den rätta sidan?

Carlsberg Hof bästa öl? Nu får det fan vara nog tidningsskribenter!

Vid lunchen idag slog jag upp helgens gamla Leva & Bo-bilaga från Expressen och kom till den lilla öldelen (en notis på 20 x 5 cm) där det finns lite, medelmåttiga, öltipps m.m
Någon jeppe vid namn Lasse Råde hade där recenserat och tyckt till om bland annat St Eriks Pilsner, Carlsberg Hof (är ju på PET-flaska nu), TT Green Lager och Adnams The Bitter.


S:t Eriks fick välförtjänt en 4 (av 5) i betyg vilket den förtjänar, näst på tur kommer Carlsberg Hof som - får en 4'a, men inte nog med det. den utses som "favorit". Oavsett om det enbart är bland dessa fyra (men inte ens då!) så är detta en rätt vanlig syn i diverse tidningar. De uttalar sig hit och dit om komplett meningslös öl och denna gång vinner den på "utmärkt törstsläckare, lite malt, citrus och behaglig alkoholprocent" - inget som vittnar om en smakupplevelse eller annat som gör den bra i andra former än som törstsläckare? Inte undra på att svenskar dricker för mycket öl när tidningarna bara pumpar ur sig skräptipps och kassa recensioner och där bättre öl frammålas som "spännande" eller "exotisk" snarare än "bra" och "smakrik". Den rätt smaklösa La Trappe Wit fick omdömet att vara bra men kanske lite annorlunda smak då den kom i vissa tidningar.

Hur ska man kunna sprida bättre ölkonsumtion eller alkoholkonsumtion överlag om man andrafierar bättre dryck som uppmuntrar till smakupplevelser och ökat intresse snarare än masskonsumtion och supande?
Ingen visrecensent hade höjt något skitvin till skyarna för att det var lättdrucket eller enkelt - tvärtom, de skulle få ett OK betyg max och sedan kanske en notis om att det är ett dugligt suparvin (fast omformulerat i stil med "friskt picknikvin" typ). En whiskey likaså, hade aldrig fått sådana omdömen.

Nä, nu får det vara nog. Gör om och gör rätt! Jag är medveten om att smak är relativt och att den stora massan kanske föredrar enkelt och att min åsikt och min smak är just min egen, men när man ställer det i relation till andra drycker så ser man hur fullbordat puckat just öl behandlas i media.

Fy!

Jämtlands Postiljon kommer med bra bud

Så var det igång det jag pratade om igår - att prova igenom Jämtlands utbud, eller de jag kommer över. Så för snart tjugonde ölen i rad så blir det icke-amerikansk öl. Men pga tidsbrist och att jag inte hinner mig ut på stan för att prova dem så får det kanske bli så ett tag.

Först ut blev vilket kunde avslöjas igår Jämtlands Postiljon. En Strong Pale Ale eller ESB i brittisk stil på 5,8% och som har vunnit flera priser genom åren (tex 7 guld på SBWF)


Utseende: Fint halvmjällt smutsigt skum med blandade storlek på bubblorna, från minimala till stora. Fint dovt brun vätska med reflexer av lite orangerött.

Doft: Pale Ale enligt bränd nötighet och mycket fin beska med en bra dos knäckig karamell. Den lite starkare alkoholstyrkan spär på det brända och ger en nästan lite rökig doft i botten av alkoholen. Den där doften som jag finner i mycket av jämtlands öl är där. Kanske är det lite nötknäckig apelsin? Hade humlebeskan varit lite tyngre och ölen haft mer fruktighet hade den kanske vunnit på lagring. För det är något lätt fruktigt, nästan lite mustigt som vill fram. En fatlagrad variant någon?

Smak: Lätt munkänsla med oerhört mjuk kolsyra i stil med brittiska bitters. Direkt i munnen är det lite lätt beskspretande smaker med en väl återhållsam sötma. Den extra alkoholstyrkan gör att den får mer komplexa uttryck istället för att bli alltför enkel. Smaken har en rätt tung smakbas som lätta upp av den nötknäckiga sötman och istället blir lite sötsyrlig. Det är inte så distinkta smaker vilket jag inte heller tycker mig finna i de andra öl från Jämtlands jag har druckit men denna gång är det en munkänsla och en upplevelse som väger upp denna kritik. Hade den haft en tyngre fyllighet och kropp hade den påmint lite om en ”pale ale’igare” variant på Nynäshamns Bötet Barley Wine. Samtidig är detta vad jag skulle vilja likställa med en brittisk ESB eller Pale Ale, den ska vara just såhär. Lite lättsam, ha smakerna där men utan att de får vara i centrum, en bra grundbeska och istället är det viktigt att den är trevlig att dricka.

Betyg? – Bättre, en lätt men rätt kraftfull Strong Pale Ale eller ESB med bra beska och en trevlig knäcknötig sötma som skapar en finfin munkänsla gör att det är många olika känslor gommen får sortera in allteftersom i sin smakbank. Först undrade jag om jag var lite för givmild nu men utan andra smaker i munnen (ja, jag hade faktiskt borstat tänderna av en slump en stund tidigare) och med en bra temperatur på ölen (vilket är viktigare än vad man ibland orkar sig med) så är det en komplex munupplevelse. En bra start för Jämtlands med andra ord.



Dagens fråga - Varför skulle Falcon, enligt sina reklamer, göra bra öl bara för att de har tillgång till bra vatten? Har de inte lärt sig att det är ett hantverk och ingen saftblandning?

Jämtlandsvecka kanske?

Funderar på att ta mig en rejäl genomkörare på Jämtlands utbud som finns på systemet. Många hissar bryggeriet och tycker att de både har en särskild "hussmak" och gör finfina öl. Själv tycker jag att de förvisso gör bra öl, men kanske mer passande de som gärna dricker en bra öl till maten. Men så har jag främst druckit säsongsöl och liknande som har just den funktionen - vara bra öl, till bra pris, till bra svensk mat. Förvisso var påskölen i år rätt blek och julölen var bra men utan något som lyfter den.

Så nu kommer det vankas President, Bärnsten, Pilgrim, Hell, Postiljon m.fl. Det kommer nog bli trevligt och samtidigt är det kul att prova mycket från ett bryggeri i någorlunda begränsat tidsspann så att man hinner bilda sig en bra uppfattning som inte kantas av minnesluckor eller fall av regnande får.

Ikväll står en Jämtlands Postiljon framme, vad jag tycker om den får vi nog se imorgon eller på måndag.