Vad kom först? Ölet eller doftsinnet?

Läste igenom ett av de livsstils och livsnjutarmagasin jag läser lite då och då igår och fann där en artikel om viner, dofter och våra kroppars reaktioner till dem. En person utvecklar (tydligen) sin doftarsenal under sina 20-30 år för att sedan bli allt sämre på att finna dofter och vad personen gillar. Det är tydligen något med att binda dofterna till en minnesbank som inte, än, är nedsmutsad med minnen, kopplingar, flera doftblandningar etc.

Män finner oftast dofter som påminner om kvinnliga dofter mer tilldragande då kopplingen går till "en vacker kvinna" eller som det ursprungligen är - "en könsmogen kvinna". Tvärtom gäller då för kvinnor som gillar typiskt manliga dofter som mysk, läder, vinyl etc.

Enligt detta resonemang skulle kvinnor då gilla lite tyngre viner - eller doften i alla fall, medan män gärna doftar på ett lite blommigare, gärna rosen-doftande vin.
Som redan påpekat så gäller detta främst i unga dagar enligt teorin då vi sedan bildar oss mer knutna doftreferenser och preferenser. Se bara på ölvärlden, tror knappast det är särskilt kvinnliga dofter i en lambic eller suröl utan snarare något man lärt sig att uppskatta mer och mer.


Oavsett vad som stod kring vin började jag funderar på detta samband inom öl. Vilka öl gillar vi att dofta på och kan det skilja sig mellan åldrar, kön, kunskapsgrad och liknande? Enligt vinresonemanget skulle kvinnor kanske då gilla mer komplexa och lätt rökiga imperial stouts medan män gärna skulle dofta på fruktöl, blommiga IPA:s eller lambic. Ja, för jag måste nog ändra mig igen. hormonet östrogen som, vilket alla vet, är det kvinnliga könshormonet ska nämligen ge doft av bland annat svett, en doft jag tycker finns i mycket lambicöl.

Men är det såhär? Eller går utvecklingen snarare i takt med åldern? Börjar man med lättare drycker, lagers och ljus ale för att sedan utveckla sina doftreferenser inom ölvärlden? Jag själv tror att jag har gått den vägen, kanske med undantag för mycket av den ljusa lagern. Men att man måste börja vid en lättare punkt för att sedan finna de komplexare dofterna senare. Men kanske är detta också fel väg då, kanske ska man börja med svåra öl vid ung ålder för att senare börja njuta mer. Är doften annars kopplad för mycket till smaken, eller ens till att kunna dricka öl? Måste man kunna dricka öl innan man ens kan uppskatta och finna dofterna?

För att påpeka igen är att det gäller dofter, inte smaker eller drycken i sig. Men hur har andras, era, doftsinnen utvecklats och vilka dofter i öl uppskattar ni mest och varför tror ni?