Saturday, April 30, 2011

Lite om gårdagen och så kickstartat vi med Struise / Stillwater Outblack


Efter en lätt slitig gårdag som började rätt tidigt för att sedan fortästtas på Marie Laveau där det förutom jag och mitt lilla sällskap inte var så mycket folk frånsett Brooklyngänget, de som höll i eventet samt Jerry Lindahl (skribent, dryckesprovhållare och livsnjutare). Förutom Sorachi Ace och Summer Ale'en så fanns även de båda Local-ölen 1 och 2 där. Så med tanke på att det fagra priset av 25 kronor glaset så var det ett under att alla flaskor inte tog slut snabbare än vad de gjorde. Men det var ett trevligt litet event som kanske inte lockade så mycket folk men som det sades så var dagen mer vigd åt att besöka olika kunder och hälsa på hos deras barer. Kvällen slutade för min del på Oliver Twist (dit även ovanstående grupp hittat sig) för en hamburgare och en Smuttynose IPA vid 22-23 tiden vilket var lite väl sent och där smaklökarna nu började bli rätt sömniga. I samband med gårdagen så lades faktiskt den första officiella bilden på mig upp på facebook, kunde ju inte motstå frestelsen att fota mig med Garrett. Så för den som alltid undrat hur jag ser ut och vem jag är - kolla facebooksidan.

Inför den nya dagen nu så börjar vi igång lite lätt för att sedan på facebook senare lägga upp lite bilder, eventuellt klipp och annat från kvällens middag på Allmänna Galleriet där jag även fått en intervju med Garrett - om det blir det första "Manker Beer TV"-avsnittet eller inte får vi se då. 

Vi tar väl och kör igång idag istället med lite amerikanskt mörkt belgo? Struise som anses som en av de bästa bryggerierna i världen tog emot den då kringresande bryggaren Brian "Stillwater" Strumke som var i Europa och bryggde en "import series". Brian tog även emot en guldmedalj för bästa nya bryggare 2011 på Rate Beers årliga tävling. Hursomhelst så gjorde dem en gemensam öl - Outblack. En belgian strong ale som de skrivit ihop med en black IPA för att få fram någon form av hybrid som både korsar stilar som ursprung. Målet var att göra en öl som har det bästa från båda öltyperna utan att luta för mycket åt endera hållet.


Struise / Stillwater Outblack

Utseende: Mörkbrun vätska med oerhört kompakt skum. Gräddig topp.
Doft: Kanel, julkryddor med nejlika och apelsin. Lite fruktiga inslag av päron och menthol. Färskt, fruktigt och ja påminner lite om Struises Tjeeses. Det är humleinslag i bakgrunden med bränt gräs, citrus och humlekrydda.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Kanel och sötma med belgiska inslag och äpple, päronfrukt och lite inslag av jäst. Väldigt fräsch. Inslag av julkryddor men ändå inte typiskt belgisk julöl. Lite mer allmän smak än tjeeses men väldigt trevlig. Hur inslagen av black IPA kommer fram vet jag inte riktigt utan i så fall mer för att det är mörk malt och lite brända toner med en humling som ger mer citrus, gärs och oljig textur än beska och humlefrukter.

Betyg? – Bättre-. God och varierad men samtidigt något lätt. Det finns något som är väldigt intressant med den, lite julig, lite inslag och smaker av jäst men ändå inte med lätt porös kropp. En stabil öl om än kanske lite för experimentell för att kännas som något man tar ett par flaskor av. Men för att vara bland det första Brian har fått ut så är det en riktigt bra inledning!

Friday, April 29, 2011

Are you naughty or nice? Southern Tier Krampus, årets styggaste öl!


 Alla vet ju om att tomten, St. Nicholas eller Santa Claus är en snäll figur som bryr sig om alla svaga, alla barn, alla ensamma. Så varje jul åker han runt och delar ut paket. Samtidigt finns det en tradition som säger att medan tomten är iväg på godhjärtade uppdrag så sköter hans elaka side kick Krampus en andra sidan - han åker runt och bestraffar de stygga.  Juldjävulen petar stygga barn med vassa pinnar och slår dem med piskor. Grovt och elakt? Javisst, men roligare att läsa om än tomten och säkert något som får barnen att uppföra sig bättre lättare!

För att fira denna Krampus så har Southern Tier gjort en lite upphumlad helles (imp. pilsner, helles eller något liknande) på mörk malt och humle som ska "create the diabolical spirit of this brew". Typriktigt används lagerjäst och ölen kallagras sedan i 30 dagar. Så som det står på flaskan, byt ut kakorna mot en flaska Krampus och Merry Kramp-mas to all, and to all a good pint!


Southern Tier Krampus

Utseende: Bottnar i en persikoorangefärgad fin färg med mörkare uppåt toppen där sedan ett gulaktigt kompakt skum med minimala små fina bubblor träder ihop till en gräddig och sammanhållen topp. Utseendet är strålande.
Doft: Doftar sådär underbart som imperial pils gör. Sötma, fruktighet och torkade aprikoser som slutar i en fruktskål med honung och humlebeska som virvlar runt. Hade inte honung och blommor funnits där så hade den likörartade fruktsötman blivit mer obalanserad. Jag känner igen lite från belgisk öl och något jag druckit men inte minns vilken det är från Lost Abbey.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey-bra kolsyra. Fruktig och torkat fruktiga smaker blandas med en beska som drar ett varv och blir bittert och krulligt i munnen. Trots den stora upplevelsen mildas den av och ger en lite kärnbitter eftersmak och på något sätt känns det att man använt lagerjäst. Det blir lite frukt och citrus unken eftersmak där lagern märks av lite och drar åt en gammal weissen-bock eller gammal IPA – men på ett delvis bra sätt. För det är alltså en lager som smakar så mycket och har så mycket fin gammal DIPA/Imp.pilsner OCH där 9% är helt borta. Det är med andra ord ett stycke mästerverk bara att få ihop det tycker jag. Tyvärr falnar smaken lite när väl glädjen över att känna så trevliga DIPA-smaker i en helles lagt sig, men likväl är det inget som är alltför negativt.

Betyg? – Bättre(-). Lite metalliskt mot slutet kanske, eller om det bara är bittert. Men som jag skrev. Med enbart två humlesorter (Chinook i boilen och Williamette som torrhumling) och på 9% så är den här lagrade lagern oerhört smakrik, lättdrucken, besk, bitter. Allt. En liten nackdel är att det metalliska kom fram först när jag försökte para ihop den med mat (kyckling). Men likväl.

Thursday, April 28, 2011

Vårens mest Epic öl! Epic Armageddon IPA, svaret? 42 såklart!


Ni har väl inte missat förmiddagens inlägg om The Bruery Black Tuesdag - heltklart värt att titta in på. Galet bra öl!

Men eftersom vädret vägrar bli sämre och suget att lästa sig med något gott och svalkande aldrig sinar så får vi gå vidare med något mer uppfriskande och törstsläckande. Vad passar då bättre än lite Nya Zeeländsk IPA? Epic Brewing Company (inte att förväxla med namnen från Salt Lake City). Armageddon IPA'n kom för någon månad sedan och blev en favorit i min vänskapskrets. Läskande, god och med den bästa av alla referenser till mästerverket Liftarens Guide till Galaxen! Klockrent! Allt verkade så bra med denna ölen, innan den hamnat i flaskan. För hur skulle den vara, vad skulle den smaka? 60 IBU och humlad med C-humle som Cascade, Centennial, Columbus och även Simcoe gav en rätt lockande föraning om att det skulle vara lättsamt men väldigt smakrikt och gott!


Epic Armageddon IPA

Utseende: Något mörkare gyllene bärnstensfärgad vätska med poröst ljust skum som lägger sig som ett litet lock innan det sakta försvinner ut. 
Doft: Stor doft av bittra humlekottar, torkad tropisk frukt som blandas ut med fräscha blommiga dofter. Anar även lite tvål och humlekotteolja, samt mandariner – mycket mandariner.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Inte rejäl kropp men det växer ut bra i munnen och för fram smaker av bitter mandarin i samklang med blomster på ett väldigt bra sätt. Det är lättdrucket men ändå väldigt smakrikt och stundtals är det så pass att man tror att den borde ha högra alkoholhalt och ha en kraftigare, tyngre kropp – men med bra balans och smaker som man lätt faller för så är det en charmant och inbjudande IPA. Med bra karamellsmak och fruktighet från mandarin och aprikos samtidigt som bitterheten med en sötad grape och citrussmak ’snällar av’ det. Ingen rackabajsare, men väldigt bra för att vara så väldigt lagom.

Betyg? – Bra+. Väldigt bra, lätt att tycka om och smaker som inte blir för extrema åt något håll utan istället är den väldigt basic men väldigt smakrik. Tyvärr gör det den inte bättre men för en IPA i ’mellansegmentet’ så är den nog i topp just för att de lite kaxigare smakerna ändå anas. Verkligen en IPA som passar de flesta öldrickartyperna!!

Manker slår på stora trumman - The Bruery Black Tuesday


Förra tisdagen lade jag upp lite bilder på Facebooksidan med bland annat Hello My Name is Ingrid, Bells Batch 10.000, Devine Rebel Mortlash 2008 och så - The Bruery Black Tuesday. Den sista av dessa är en sån där öl som man bör ha hört talas om, eller åtminstone nog har hört sina överdrivet ölintresserade vänner nämna någon gång. Eller så har man inte det, av helt förklarliga skäl - ölen släpps bara en dag om året, på bryggeriet. Så liksom Dark Lord Day och liknande så är det här är en öl som görs svårfunnen och därmed väldigt dyr om man inte lyckas byta till sig den. Det har också medfört en enorm hype kring ölen som får toppoängare efter toppoängare på RB och BA. Samtidigt finns inte en hype förens folk påpekar att den är hype'ad varpå "hype'en" lever vidare... Oh well, som tur var så finns det dem som gillar bra öl oavsett pris och en sådan råkar jag känna, så på en grillkväll med en diger mat- och öluppställning så serverades då bland annat denna.

Ölen i sig är en imperial stout på runt galna 19.5% (varierar något, men våran var märkt så) som lagrats i över ett år på bourbonfat för att få rejäl smak och rundas av lite. Så stark, och på bourbonfat? Det låter nästan farligt kan jag förstå om någon skulle säga - och ja, det gäller att de är balanserade annars kan spritigheten tillsammans med en överdriven karaktär av lagringen helt förstöra ölen i mitt tycke. Jag kan säga att den var rätt lättdrucken, eller vad sägs om det här skamliga och dekadenta slutet på de sista av den?

Så, då var ju frågan - är den här ölen en av de mer hype'ade som finns eller är den värd alla toppbetyg den får runtom på internet? Vi släpper den lös och ger er The Bruery Black Tuesday.


The Bruery Black Tuesday

Utseende: Mörkbrun nästan svart vätska med ett snabbt döende skum.
Doft: Underbar och kraftig doft av bourbon, sött bränt majs. Melass, sirap och vanilj som lyfts av den höga alkoholen men ändå är väl avrundad och kraftig men ändå mild. Gudomligt gott! Bränd mörk malt och en bourbon som varierar mellan vanilj, söt majs och så det brända igen. Om Goose Island BCS är sjukt bra, ja då är denna likväl snäppet bättre och mer elegant komplex.
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Elegant smak av cognac, bourbon, söt bourbonmajs. Smakerna varierar och trycker på samtidigt som de artigt håller nere på tjoet och tjimmet. Rejäla doser av mörk malt, choklad, fylligt kaffe och den har ingen som helst närvaro av de 19.5%’en.  Mörka torkade frukter som ger den där fina sherrykaraktären samt karaktär från trälagringen i sig. Mmmm.

Betyg? – Kalasbra. Wow, glatt överraskad. Riktigt bra, elegant och komplex. Ja, den är delvis värd hype’en. Samtidigt gillar jag öl som dessa och för en IPA-fantast så kan den nog vara helt annorlunda. Det här var grymt gott och plötsligt vart inte min tidigare favorit Goose Island BSC lika speciell. Den har en värdig överman här! Den är så välbalanserad men ändå så kraftfull att det är en utmärkt öl att bara sitta och smutta på. Den kanske inte är värd var vår värd hade fått betala för den (osäker på vad den kostar i USA) och jag förstår att den hype'as - men i min bok så slår den samtliga referenser i samma kategori där väl främst den nämnda GI BSC'n förut var i topp. Sedan kanske mitt "kalasbra" inte är detsamma som en 5'a på någon ratingsida utan mer ett överbetyg för öl som enligt mig är något extra. Men en öl ni bör testa om ni någonsin får chansen.

Wednesday, April 27, 2011

Grillat och Pere Jacques 2010 - länge leve våren!



  • Är ni sugna på att läsa om trevliga 21st Amendment, läs då förmiddagens inlägg där jag går igenom ett par av deras burköl.
  • Humligheter rapporterar att Haket - Bar och Sånt i Göteborg har fått in Mikkellers Single Hop serie på hela 19 olika singelhumlingar. Ibland är det inte alltid i Stockholm som man ska vara. Samma humlefantast har sedan sagt att även kommer att dyka upp i Stockholm på den trevliga restaurangen Babajan (grym etnomat!).


Vad ska man nu hitta på då? Solen skiner ju fortfarande, det blir nästan så att man får skylla sina "öl-i-solen" på det riktigt trevliga vädret och i längden är ju inte det särskilt nyttigt? Men vad gör det egentligen. Grilla och god öl - bra kombo som fungerar varje dag. Häromdagen vankades det t.ex. lite fläskkött och en Goose Island Pere Jacques 2010 som jag inte plockat upp förens nyligen. Funkar utmärkt även om jag kanske tycker att de övriga ölen från Goose Islands belgoserie är snäppet roligare. Likväl en väldigt bra belgian strong ale som kanske inte sticker ut särskilt om man jämför den med Europeiska motsvarigheter, men för att vara Amerikansk så är den väldigt stabil!

Pere Jacques 2010

Utseende: Bärnstensfärgad vätska, grumlig varm orange. Ser väldigt fint ut i solskenet.
Doft: Doftar sirap, släng ängsblommor, lite karamell, alkohol uran aprit, sultanrussin och kanske lite mandarin
Smak: Smakar lätt, medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Mjukt fyllig och len men ändå lite spritzig. Lättdrucken och god smak. Ljus sirap, karamell, ngn krydda i bakgrunden. Bra mittemellan belgo strong ale tycker jag. Väldigt bra för att va amerikanskt. Men behöver nog liksom alla dessa öl något år (i mitt tycke) för att göra sig mer rätta.

Betyg? - Bra+. Väldigt enkel o stabil. Men smakrik och enkel och trots 8% så lyser inte alkoholen igenom så som den ibland kan göra i dessa öl. Funkar bra med mat där sötma och lite karamelliserad marinad/glaze på köttet smälter ihop samtidigt som det blir mjukt och friskt i munnen. Bra kombo!

Tre grymma burköl från 21st Amendment från Ot's start på Micromerica


Som de som följer sidan på Facebook vet så besökte jag i måndags Oliver Twists Micromerica som startade samma dag. Öl från alla USA's kanter och hörn och som vanligt med bra priser och bra blandning av gammalt och nytt. Då jag i somras drack Monks Blood från 21st Amendment så blev jag grymt imponerad av hur San Fransiscobryggeriet hade lyckats i sin belgotolkning, riktigt jäkla god var den! Sedan dess har bilden av 21st Amendment varit rätt luddig då jag inte har kunnat dricka mer från dem. Men då jag följer podcasten Beer School som "sponsras" av nämnde bryggeri så har jag ändå fått rätt bra bild av dem. Så när OT nu providerat inte mindre än fyra olika öl från dem var det bara att sätta igång och dricka. Riktigt bra mix av öl från dem också med en IPA, en american pale ale, en Black IPA och slutligen då en belgo strong ale.

 Vi börjar med deras gamla hus-IPA 21A-IPA som bytt namn till Brew Free or Die IPA. En IPA på 70 IBU och med Warrior, Columbus, Cascade samt torrhumlad med Amarillo, Simcoe och den för mig okända Ahtanum. Det är lite kul att den serveras på Virgin Airlines...

Sedan tar vi med oss apan upp i rymden med deras Bitter American. En säsongsöl med Warrior, Cascade, Simcoe och Centennielhumle

Och sist slutar vi med deras rockiga Back in Black. Deras revolt mot brittiska IPA's som humlats i mixar av Columbus, Centennial och Simcoe. Eller som de själva säger om den "Our Black IPA is a Declaration of Independence from the tyranny of the expected."

Överlag tre väldigt bra öl där det nog ändå var Bitter American som stod ut lite på grund av dess lättdruckenhet.. Läs och förstå varför..

21st Amendment Brew Free or Die IPA

Utseende:
Kastanjebrun vätska med litet gulaktigt skum med minimal bubblor. 
Doft: Fruktig och syrlig doft med stjärnfrukt, passionsfrukt och persika.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med en okey kolsyra. Smakar blommor, rivet citrusskal och grapefruktjuice som övergår i en färsk fruktighet. Däremot är det en lite väl syrlig bitterhet i smaken som jag tycker överskuggar det hela. Defekt?

Betyg? – Bra+. Enkel och rätt god om man väl kommer förbi det syrliga. En som drack den just efter mig lämnade tillbaka burken och tyckte att den var defekt och vi enades om att den inte alls skulle vara såhär syrlig. Likväl hade den mycket jag gillade.


21st Amendment Bitter American

Utseende: Lite klar rödorange gyllene vätska med ett litet poröst skum.
Doft: Trevlig bitter karamelldoft med lite hö och humlig citrus. Påminner om Nils Oscar eller Oppigård med det där lite karamelliserade eller om det är amarillon jag anar?
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Lätt och snäll med en riklig eftersmak av karamell och humlecitrus. Slutar sedan rätt tvärt men lämnar kvar en precis rätt dos efterbeska. En öl man kan dricka ett sexpack av vid lägerelden efter at ha hike’at runt lite. Något som skulle göra sig bra i Sverige som session ale.

Betyg? – Bra(+). Lite väl snäll men utmärkt session ale som påminner lite om Dales Pale Ale. Har smak, har doft och saknar drag som gör den dålig. Likväl är det ingenting man kanske njuter av i stora mängder, men gärna något man släcker eller bara sitter och chillar med i ett trevligt sällskap.


21st Amendment Back In Black

Utseende: Mörk svartbrun vätska
Doft: Bränd malt och rökig, nästan charkrökig doft som ebbar iväg med massa humle, brända inslag och citrus. Rätt mild och inte så tydlig BIPA som många andra.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Börjar mer åt stouthållet med choklad och bränd malt för att sedan göra ett side-step och slänga på lite humle på brasan. Humlig porter eller lättare stout i mitt tycke.

Betyg? – Bra+. Måste nog dricka den här igen och kanske en aning varmare. För jag tycker inte riktigt att det är humlen som är i centrum här. Visst är det mycket humlekotte och citrus, men inte samma beska som i många andra. Likväl väldigt lättdrucken och väldigt god!

Tuesday, April 26, 2011

Garrett Oliver till Sverige - uppdaterat och så


Update 20.59: Nu har jag även fått en liten intervju med Garret som ska äga rum på AG under lördagen. Han har fullt upp under vistelsen här så jag är glad om han kan ta sig vilken liten tid som helst.

Mer info 18:04:

Som AlltOmÖl skrev om imorse och som jag sedan hakade på och spred på Facebook så kommer Brooklyn Breweries Garrett Oliver hit till Sverige till helgen. Upplägget som är, är enligt Carlsberg följande:
Bryggmästarmiddag på AG
Den 30 april kommer Brooklyn Brewerys bryggmästare Garrett Oliver till Stockholm för att presentera de båda tillfälliga nyheterna och en del överraskningar från bryggeriet på nyöppnade restaurang AG på Kungsholmen. Restaurangens meny kommer att kombineras med öl från Brooklyn Brewery. Garrett Oliver kommer tillsammans med fyra bryggarkollegor att finnas på plats för att inspirera och svara på frågor.
– Vi arbetar aktivt med att öka kunskapen kring hur olika öl kan kombineras med mat, och det är kul att se att intresset och kunskapen kring öl som måltidsdryck har ökat i Sverige. På AG ger vi gästerna en möjlighet att uppleva ölets värld av smaker och träffa världen kanske främsta auktoritet på ämnet öl och mat i kombination, , säger Henric Byström, PR-chef på Carlsberg Sverige.
Till bryggmästarmiddagen den 30 april krävs ingen föranmälan, men intresserade uppmanas att snabbt boka bord då restaurang AG är populär och ofta fullbokad.
Dagen innan, 29 april, gästar även Garrett Oliver med bryggarkollegorna Marie Laveau på en After Work i humlets tecken.
 Snabb som man är så kunde jag konstatera att många bord som alltid på AG är bokade men att det fanns lediga bord vid 18.00 och 20.45 (just nu finns det lediga bort 18.00 och 21.15). Så 18.00 kommer jag vara där i sällskap med en öldrickande kompanjon. Det är lite synd att upplägget är mer som en meet and greet och ingen riktig beer makers dinner, särskilt då Garrett är så ofantligt kunnig inom området mat, öl och även vin. Är det någon mer som ska dit så hör gärna av er här eller via facebooksidan!

Det är ju även ett event redan på fredagen med AW på Marie Laveau och det ska bli intressant att höra mer om hur upplägget där är. "Tyvärr" tror jag att mycket fokus kommer ligga på Brooklyn Lager, EIPA, Sorachi Ace och Summer Ale och inte på deras övriga portfölj. Men bara att man faktiskt börjar ta hit mer än "det vanliga" tycker jag är stort. I en film på youtube jag såg förut idag så berättar Garrett att Sverige är den TREDJE största marknaden för Brooklyn efter New York och Boston, och då får vi knappt hit något av sortimentet. Så förhoppningsvis kanske det kommer att dyka upp annat från dem framöver och kanske även mindre släpp av lite mer exklusiva öl. Vi får se.

Garrett Oliver till Sverige! och så om premiären av Sorbon X!



Idag hade jag egentligen enbart tänkt sätta ihop en rapport om förra veckans release av nya Sorbon X och allt som skedde där. Men icke, Tack vare Pelle AlltOmÖl så bara måste jag börja med det han nyss skrev om att det redan nu på lördag vankas finfrämmande med Garrett Oliver från Brooklyn Brewery - allt tack vare Carlsberg och deras släpp av Summer Ale'en och Sorachi Ace. Båda är förvisso druckna men likväl vill man inte missa något likt detta. Men läs mer på AlltOmÖl och hos Carlsberg. Det är ingen föranmälan utan man bokar bord som vanligt hos AG (Allmänna Galleriet) där det äger rum och sedan kommer Garrett och några till spatsera runt och ge tipps, info etc. Jag har bokat bord vid 18.00 (vilket var vad som fanns förutom 20.45).. Fan vad kul!

Nej nu återgår vi till det jag skulle skriva om och det som jag även smått direktrapporterade om på Facebook förra torsdagen, nämligen Brommakrogen Sorbon's nyrelease av deras husöl Sorbon X. Redan dagen innan hade jag lyckats knipa tag på en butteljerad version av ölen som jag presenterade i en liten sneak article. Då kändes ölen inte fullt utjäst och saknade kolsyra men var ändå väldigt lovande med en väldigt lätt och fin humlesmak. Den saknade kanske lite kropp mot slutet men då kom en fin efterbeska med god amarillohumle och rättade till allt.

På krogen på Skärtorsdagen var det rätt fullt redan vid 6-tiden vilket inte är så förvånande med tanke på det fina vädret och det ölsug som allt som oftast hänger ihop med lite solsken. Förutom undertecknade så var det såklart folk från personalen samt representation från Wicked Wine som är dem som tillsammans med Ölvisholt och Sorbon ligger bakom ölen och har sett till att den kommit hit. Det var även Gonzo från Wicked Wine som inledde det hela med ett litet tal om hur och varför ölen kommit till och lite om deras relation till Sorbon. Lite innan det lyckades jag få titta på den nya toppskylten som är otroligt snygg och väldigt påkostad, gjord i flera lager och är en hybrid på Ölvisholt och Sorbon i en och samma. Efter att Gonzo hade pratat klart så tog Bjarni, en av bryggarna uppe på Island över via mobiltelefonkontakt och pratade lite om Ölvisholt, deras öl och slutligen om hur Sorbon X växt fram. Riktigt ödmjuk och trevlig kille och det vore minsann trevligt att besöka Island och hinna med att avlägga en visit på enda bryggeriet som inte bara inriktat sig på blaskig eurolager utan som verkligen tar fram riktigt fin öl.

Ungefär samtidigt som Bjarni sa farväl och lycka till så började ölen hällas upp och med en fin samling väntade så tog det 8 - ÅTTA - minuter innan det första fatet på 30 liter tog slut. Hur snabbt resterande fat tog slut vet jag inte riktigt då jag spenderade tiden med att dricka öl, snacka med Wicked Wine och sedan ta mig hem för ett stycke mat. Men det viktiga återstår, hur var ölen? Nu när den ändå var i sitt rätta esse och hade fått ligga och mumsa till sig på fat ett tag.


Sorbon X (fat)

Utseende: Klart gulgyllene vätska med litet ljust skum. 
Doft: Citrus, strävt gräs och blommit humle. Än så länge ungefär samma dofter som den hade på flaska. Det hela vägs upp av en fin sötma från malten och det som först känns som om det drar åt jäst och apelsinhållet (tänk Nils Oscar eller Jämtlands) är mer och mer amarillohumlen (som den blivit rikligt torrhumlad med)
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Ljus, lätt och fruktig. Robust och trevlig med ett slut som har mycket bättre balans än på flaska. Beska, efterbeska och sötma ger ett smakslut som ebbar ut i den där trevliga efterbeskan. Amarillohumlen känns av mer och mer och det är inte så konstigt utan visar snarare på hur lätt det vore för Spendrups och liknande att faktiskt sätta lite karaktär på deras annars rätt mediokra öl.

Betyg? -  Bra. Mild och smygsöt bitter eller isländsk pale ale med bra balans och en lättdruckenhet som paras fint med smaker, dofter och intryck i en mix som drar åt det förra men som verkligen gör den till en grym husöl. Det här är ingenting ölfantaster eller sommelierer kommer gå i taket för - den kommer vara något som får de som annars beställer in en stor stark kan dricka och sakta men säkert lära sig dricka riktig öl. Just att den har allt som finns i en bra lager eller superlätt pale ale gör att den kommer tilltala många, samtidigt har den faktiskt smaker, den har beska, det finns en humlesmak. Så det är kul att den tog emot väl och som jag skrev på Facebook så är det verkligen kul att se hur många krogar som tar fram egna husöl och liknande och sakta men säkert vågar ta för sig. Mer sånt tack!

Monday, April 25, 2011

Inför kvällens humlechock, en välåldrad Green Flash Barleywine Vintage 2008


Efter en kväll på OT som kanske gick något överstyr (mest på grund utav glädjen att det är sol och att man slapp jobba) så är det nu en ny dag med ett nyss besök på OT i sikte. Anledningen är deras Micromerica-dagar som jag skrev om igår. Det blir helt fenomenalt för oss som bara inte kan sluta dricka bra amerikansk öl och med tanke på vad som finns på fat (och flaska såklart) så är det lite lycka som infinner sig.

Mer amerikanskt då? Monks av alla ställen har på sistone kunnat visa upp ett bra utbud av öl från Green Flash, det där grymma bryggeriet som gett oss West Coast IPA'n och Hop Head Red med mer. Monks hade fått in ett par flaskor av deras barleywine, Le Freak, Trippel m.m. Om de är slut vet jag inte, men för alla som gillar Green Flash och amerikansk västkustöl så är ett besök till Wallingatan att rekomendera.

Så vi kör vidare på samma spår och lägger iväg en recension av Green Flash Barleywine, fast 2008 vintage. En flaska jag fann i Rom och som sedan dracks hemma i Stockholm och som nu förevigas på digitala papper. Ölen är en american-style Barleywine som haft ett rejält långkok på tre timmar för att få upp alla karaktärerna från malten och humlen. Alkoholen är på 10,9%, IBU'n på 85 och de är lika lämplig som att dricka olagrad som med ett par års lagring på nacken, vilket den har nu.



Green Flash Barleywine Vintage 2008

Utseende: Brun ekfärgad vätska med cremefärgat skum.
Doft: Tydligt inslag av malt, toffee och vanilj. En gnutta humle med citrus och örter ger lite bett till det och det slutar i en lovande arom av karamell. Väldigt enkelt, men välbalanserat och väldoftande.
Smak: Lätt munkänsla med bra kolsyra. Mild lätt kropp med bra smak av söt malt och toffee. Som i doften så kommer citrus och lite sträva, riviga smaker från humlen in och gör helheten en tjänst. Den har åldrats väl och är inte för söt utan smakerna är mer utvecklade och har gått ihop väl.

Betyg? – Bättre(-). Mycket malt men inte för enkel för det. Toffee och bra inslag av humle gör att den ändå var väldigt trevlig och en bra och vällagrad barley wine. Inte samma superhumling som många american style-barleywines brukar ha men spåren av de tiderna finns här och man märker rätt tydligt hur humlen ger vika med tiden men ändå har kvar att ge.


Sunday, April 24, 2011

Amerikanskt slut på påsken, Micromerica på OT!




Imorgon firar Oliver Twist att påsken är slut och att allt meck med kycklingar, godis och annat är över - eller egentligen inte. Men de fortsätter att ge oss grym amerikansk öl som Jugge har styrt hit från andra sidan Atlanten. Vad sägs om följande öl på fat och flaska? Taget från Oliver Twist's facebooksida.

Ska bli riktigt kul att få dricka mer från 21st Ammendment, ett helt fantastiskt bryggeri från San Fransisco och Smuttynose BIG A IPA och IPA är inte heller helt fel! Maharadjan från Avery - på flaska och fat är ju också två helt fantastiska öl och Left Hand, Left Coast, Laughing Dog, Moylans, Bells - ja listan tar aldrig slut med all grym öl!

Efter en dag i solen vet jag garanterat var jag ska parkera min rumpa och svalka mig! Hoppas vi ses där och tack OT och Jugge för att ni skämmer bort oss!

Saturday, April 23, 2011

Räddande påskkärring! Glad påsk!



Bloggen tar lite helgledigt (tror jag, jag har ju svårt att låta bli och skriva) och passar på att njuta av sol, öl och god mat. Just ölen var jag nära på att gå miste om då jag helt missat att köpa påsköl och hemma fanns bara tunga stouts och pansarporters. Då får man ett sms från tjejen som inte bara ordnar påskmiddag ikväll utan även frågar vad för påsköl hon ska köpa till mig. En finare gest en dag som detta då jag själv inte kan komma iväg och handla och mittölpaket som aldrig kom fram är svår att finna. Synd bara att jag inte riktigt har sug efter påsköl, men en Mohawk Red Easter och något från Nynäs, Nils Oscar eller liknande känns inte helt fel! Eller finns det någon påsköl som är fel? Tror fasiken inte det, inte när påskafton väl är här och man står utan öl.

Så nu är påsken är räddad, maten lär vara super och nu så finns även påsköl! På tal om det. Vad för påsköl blir det för er egen del då och framförallt - vad i matväg får man bara inte glömma?

Hallelujah och glad påsk på er alla!

Friday, April 22, 2011

Långfredag med grillning och så Dark Horse Reserve Special Black Bier Ale



Gårdagens rapportering från Sorbon och deras Sorbon X återfinns på facebooksidan men kan kort återges med att det var rätt fullt ute i Bromma och efter att Gonzo från Wicked Wine hållt ett litet introduktionstal så ringde Bjarni från Ölvisholt ned och talade lite om Ölvisholt och deras nya bryggsamarbete med Sorbon. Samtidigt avtäcktes de (otroligt snygga!) nya toppskyltarna till ölen och de första pints'en hälldes upp. Första fatet tog slut på 8 minuter och takten efter det vet jag inte men det verkade bli en bra succée. Som husöl är den fantastisk med sin blommiga säregna amarillohumlearom och lättdruckenhet. Som en "vanlig husöl" men med en grym efterbeska passande en öl som annars kostar en tia mer per glas. Så grattis till dem och jag hoppas att vi får se fler av dessa samarbeten mellan krogar och bryggerier! Dels ger de bryggerierna en extra inkomstkälla så de kan växa och dels kanske vi slipper husöl i form av skitöl.

Men nu är det långfredag och en annan dag och då den är så underbart solig så lär det bli att grilla lite idag. Tyvärr hann jag inte plocka på mig öl riktigt så jag får ta av det som finns hemma, synd då jag hade velat prova de båda Mohawkölen samt Nynäs påsköl. Men får bli efter helgen. Nu lär en Brooklyn Local 2 åka fram istället, och det duger det med. En fin entrecot och så lite öl på det. Synd bara att alla humlebomber som är på väg till mig tar sin tid, annars vore det grymt med något humligt i glaset nu.


Tills dess så får man väl ta och avtäcka den andra ölen jag tagit hem från Dark Horse vilket även är den tredje ölen jag provar från dem. Det är deras "Our Reserve Special Black Bier", en lättare porter som jag personligen tycker är mellan porter/stout/dark ale-hållet. Det är även deras egen tolkning av ölen, inte en stout, inte en porter utan något åt "strong black ale"-hållet.


Dark Horse Reserve Special Black Bier Ale

Utseende: Mörkare brunsvart vätska med kaffefärgat skum med minimala bubblor och gräddig topp.
Doft: Rostat kaffe, mer vanligt inte lika rostat kaffe och sedan en aning salta charkuterier och lättrökt malt. Fyllig och något bärsöt samt lite choklad på det.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rätt tung för att inte vara en stout, eller bra smak snarare. Rätt tjock och fyllig i munnen. Smaken är som doften fylld med kaffe och rostat kaffe, men inte av samma rökiga eller salta ton. Kaffe och en lätt men lagom dos av choklad. Mörk malt och ja, kroppen är passande och det är som en lättare stout eller rejälare porter eller schwartz. Ändå så var det tydligen en porter? Bastant.

Betyg? – Bättre-, Mycket smak och bra kropp ökar helhetsintrycket av att det är mer än en porter, men samtidigt inte en stout. Den är mjukare och fylligare – likt en stout men ändå något tunnare och med mer kaffe likt en porter. Fin karaktär på ölen! En öl som lär passa både de som vill ha en bastantare stout och de som föredrar en lättare porter med karaktär. Även ett bevis på att Dark Horse kan göra bra saker och jag ska nog försöka leta upp deras 5'th Ammendment om jag ser den igen..

Thursday, April 21, 2011

Exklusiv provning av nya Sorbon X, på flaska



Gamla loggan
 Ikväll är det till slut premiär för stockholmskrogen Sorbons nya husöl - Sorbon X. Tidigare brygdes den hos Sigtuna och var i största del deras ESB men nu är den helt brygd uppe hos Ölvisholt på Island och med ett speciellt recept enbart för denna öl. Grabbarna i ledtåg med Gonzo från Wicked Wine stack helt enkelt upp och brygde första batchen på plats. Snacket har gått på deras facebooksida om vad för öltyp det egentligen är, men jag skulle klassa den som en form av mildare bitter, IPA eller en snäll APA. Premiären ikväll är sedan någon vecka totalt fullbokad på Sorbon och de första 8 faten lär ta slut fort (Wicked Wine sitter dock på fler, så för de som missar så behöver de inte vänta för länge). Samtidigt kommer även den nya loggan att presenteras för ölen och den ska tydligen vara riktigt snygg! Det kommer också bli lite isländskt tjöt över digitala förbindelser och annat kul, så gå dit och häng på uteserveringen eller i baren om du inte fått tag på ett bord. Fråga även efter mig om ni voll snacka öl eller vad som helst.

Nu har det fallit sig så att jag lyckades på tag på en av kanske 30 speciellt framtagna butteljerade Sorbon X och igår kväll provades den för att idag kunna ge ett utlåtande. Jag vill påpeka att dessa flaskor inte var helt färdiga utan blev rätt hastigt framtagna i absolut sista sekund så för att inte ge en missvisande bild så utesluter jag något betyg tills det att ölen haft riktigt premiär. För den som inte kan vara på denna premiär så kommer jag rapportera lite smått via facebookgruppen, så gå med där nu!
Ölvisholt / Sorbon - Sorbon X

Utseende: Klargyllene gulorange vätska med små gulvita porösa bubblor i skummet.
Doft: Doftar först av torrt humle, strävt gräs, ljus malt och lite torkad frukt men då jag vispar runt lite i glaset så framträder lite kaxigare men ändå mild beska. Som en snäll bitter eller apa. Känns inte utjäst utan kunde nog behövt lite kolsyra för att pressa fram mer aromer, men så var det på flaska också.
Smak: Lättare till något medelstor munkänsla med okey kolsyra. Oerhört lättdrucken och mild men ändå med en bra smakrikedom. Smakar av humle med crisp citrus, strävt torrt gräs, blomster och en maltkaraktär som skapar balans. Eftersmaken faller bort lite snabbt i brist på kolsyra men istället finns där en torr efterbeska som sitter kvar riktigt fint och nästan är att föredra för en såhär pass lättdrucken session ale. Smaken växer och som den är nu på flaska så är det en beskare mild bitter eller väldigt snäll APA mer än en IPA.  Tror den kommer få lite mer kropp och karaktär då den får jäsa ut mer än vad den har fått göra såhär på flaska, dessutom är den ju tänkt att enbart serveras på fat med allt det innebär i kolsyretillsättning.

Omdöme: Då den inte är till för att släppas på flaska och de enstaka flaskor som tappats gjordes lite hastigt så vill jag inte sätta betyg på den innan den faktiskt har släppts. Men vad är omdömet då? Ja, som ”vanlig öl” tappar den eftersmaken lite snabbt till förmån för en fin efterbeska, men som session öl vilket det ändå är så har den en väldigt intressant och lurig beska. Precis som jag skrev om smaken så lär bli än bättre och mer utrycksfull på fat med lite extra skjuts av kolsyra, för på flaska kändes den inte helt utjäst (mest  lite lite kolsyra). Det visade sig sent igår att alkoholhalten slutade runt 5.5% medan jag antog att den låg på runt 4.3%. Nä, det blir intressant att se hur den smakar på fat ikväll för det är lovande och lär fungera för en stor publik vilket är ölets målgrupp.

Wednesday, April 20, 2011

Kvällsnotis: Exklusivt om nya Sorbon X och så lite Rodenbach Vintage 2008




  • Efter morgonens avslöjande om Sigtuna så har reaktionerna mer handlat om vad det egentligen spelar för roll? Så det ska bli intressant att fortsätta följa det hela..
  • Imorgon klockan sju kopplar Sorbon ute i Bromma i Stockholm på sin nya version av Sorbon X. Deras "husöl" som i dess nya form är en bitter (säger jag) mer än APA/IPA ska fungera som en utmärkt session ale (ligger på runt 4-4.2% om jag inte minns fel). Sorbon var själva uppe på Island hos Ölvisholt där de tog fram det nya receptet och gjorde de första batcherna. Ölen kommer även lanseras till andra krogar framöver men imorgon är det bara ute i Bromma ölen finns. Det har varit fullbokat ett tag nu men de låter hälsa att det finns lite platser utomhus samt 1-2 obokningsbara bord för de som är intresserade av att smaka detta.

    Men för de som inte orkar vänta tills klockan sju så kommer jag att på bloggen och facebooksidan presentera en exklusiv provning av en av de otroligt få flasktappningar av denna öl som gjorts. Det hela lär läggas upp runt förmiddagen.

Men nog om sånt nu, kvällsöl framför fotbollen får väl tanken kallas och fram åker då ännu en sån där grym öl vi svenskar har blivit bortskämda med på systembolaget. En elegant fin Rodenbach Vintage 2008. Ni känner nästan alla till vad det är för suröl så vi går rakt över till den!


Rodenbach Vintage 2008

Utseende: Något mörkare orange och ekfärgad vätska. 
Doft: Vinäger och mycket nedtonad sådan där eklagring har gjort den mer finstämd och njutbar. Lite citrus, lite lakto men mycket gott. Verkligen trevlig att dofta på.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Bär och fruktig eksmak. Vinäger och smultron med lite jordgubbar. Liksom i doften så har eken verkligen gjort under här, inte genom att ge vaniljkaraktär utan mer att den är mildare och mer komplex.

Betyg?
– Bäst. Underbar. Mild vinäger och ek. För oss som gillar öl likt dessa så är den helt fantastisk. Den är verkligen elegant, komplex, finessrik och ja, vackra ord på flaska vill jag påstå.

Dagens storm mojnade men följs av Victory Stormking


Så, då var det ute i det fria och som ingen kan ha undgått att se så handlade det hela om Sigtuna Brygghus uttåg ur föreningen Sveriges Småbryggerier. Uttalanden och analyser av beskedet skrivs det bättre om på Pilsner.Nu, Ofiltrerat och BeerSweden. Så läs mer om det där. Vad effekten blir är väl lite som Bark skriver att det kanske kommer pratas om ett minskat intresse och en minskad storlek för svenska småbryggerier. Samtidigt hoppas jag att många ser bortom stämplar och annat och koncentrerar sig på det viktiga - skön god öl vilket både kvarstående bryggerier samt Sigtuna lär producera!

För egen del ska jag skriva ned anteckningarna från gårdagens utomordentligt trevliga grillväll med The Bruery's Black Tuesday i centrum. Lite småbilder på det finns på facebooksidan, så kika där om du vill se fantastisk öl skändas lite lätt.

Tills dess blir det återigen lite amerikanskt och Pennsylvanias ena stolthet - Victory. Deras Stormking är en fint humlad imperial stout som är en av de där bjässarna som ligger rätt högt på olika listor hit och dit men som ändå lyckats hålla sig rätt tillgänglig och lagom prissatt. Humlad med hela Pacific Northwest-humlekottar och med en fin rostad aura för att ge djup i smaken.

För övrigt bara måste ni kika in denna reklem på deras "Brewery on wheels" som får glassbilen att synas i ett helt nytt ljus. Tänk om en sån här hade rullat fram på gatorna?


Victory Stormking
Utseende: Mörk brunsvart vätska med ljust ekbrunt skum. 
Doft: Ovanligt humlig imperial stout. Grön örtig humle och humlekotteolja. Bittert gräs och kakao. Med andra ord är det humle och kakao i den något bittra doften.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Lätt men fyllig. Stor närvaro av humlen med mycket bittert gräs och örtig humle och så kakaon. Precis som i doften så är det kakao och humle. Det är mjukt, smakrikt och ändå lite kaxigt.

Betyg? – Bättre. Jag gillar det bittra och hur det samspelar med kakaon och det är verkligen gott men på något sätt så hålls det simpelt nog för att det ska bli lite av en "vardagsstout". Kunde lätt varit lika trevlig att ha på bolagets hyllor som Yetin och Gonzon kan jag tycka. Alla är trevliga, alla är riktigt bra men kanske att de är snäppet vassare.

Ölsverige håller andan? För vad?


Det senaste dygnet har både Pilsner.nu och BeerSweden skrivit lite om att det är något på G i ölsverige och särskilt då i relatation till den lilla "konferens" som hölls häromdagen med de svenska mikrobryggerierna. Förväntningarna verkar vara höga och röster har hörts om ditten och datten och det enda jag kan säga eller påstå är ett rykte jag har hört i januari som handlar om hur ett litet bryggeri nu blivit uppköpta av ett stort (får hoppas att det handlar om någonting helt annat). Men spänningen består och ingen vet in eller ut om vad som sker. Samtidigt forumlerade Darren det som att det verkar vara någon form av inkvisition av ett litet svenskt bryggeri som snarare innebär att det lägger ned av olika juridiska anledningar eller liknande, vilka det i så fall blir eller vad som helst annat blir att se.

Tills imorgon och den pressrelease som ska ske 09.00 från ännu okänt bryggeri så får vi avakta och se.
 Nu ska jag stänga ned och stänga ut efter en kväll med bland annat den fenomenala The Bruery Black Tuesday och Devine Rebel Mortlach 2008.


På återseende och låt oss hoppas om det bästa för svensk mikroöl!





Tuesday, April 19, 2011

En dag ägnad åt The Bruery: Saison Rue, 2 Turtle Doves, Orchard White



En av alla de öl jag har sett och sett och sett men aldrig har druckit är The Bruery's Saison de LenteVarför vet jag inte - om det är för att jag tidigare har haft lite svårt för saisons eller om det bara har blivit så. Botgörning är dagens ledord och rejäl sådan! Förhoppningsvis genom att dricka deras Black Tuesday ikväll men annars också genom att genomfört en provning med de tre öl som Brill vackert nog släppte på styckplock tidigare.  För att vara något jag tidigare aldrig ha provat så var det tre rätt vågade flaskor som letade sig hem till mig. Eller vad sägs om: 2 Turtle Doves, med rostade pekannötter och choklad, Orchard White - en wit med lavendelblomster och slutligen Saison Rue, en rågsaison med brett! För att vara små så gör dem ändå en rätt lång lista på öl, men det känns ju som om mycket är tack vare deras trevliga läge i Placienta Kalifornien (typ ovanför Anaheim, kvack kvack). För att bara ha funnits i tre år är det ändå lite fint att man ändå hamnar väldigt högt (29'a?) på exempelvis RateBeers 2011 lista över bästa bryggerier.

Vilka fler öl från dem bara "måste" man prova? Saison de Lente kommer ju ryka nästa gång jag ser den. Men jag vill utforska mer av vad de har att erbjuda, för som de själva säger så vill dem ansluta sig till den skara bryggerier som vill utmana definitionen av vad öl bör vara och hur man kan göra det.


The Bruery Saison Rue
En belgian style ale/saison uppiggad med rågmalt och Brettanomyces.

Utseende: Något mörkare lätt grumlig bärnstensfärgad vätska med vitt litet poröst skum.
Doft: Doftar körsbär (men inga körsbär i?). skurtrasa och brett med lite maltdjup. Doftar enkelt och väldigt bra om man bara gillar att dofta på brett.
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Söt smak som påminner om korn- och rågsprit fast med karaktär från bretten. Filt, körsbär, råg och brett. Lite udda.

Betyg? – Bra(-). Bra brettdoft som smakar kornsprit och brett. Stundtals med andra bra intryck. Men mnjae, det är lite för obalanserat.


The Bruery 2 Turtle Doves
Denna julöl är en Belgian-style dark stong ale brygd med kakao och rostade pekannötter.

Utseende: Mörk vätska med fint skum med minimala bubblor och gräddig topp.
Doft: Välrostad fruktig ljus chokladdoft samt kaffe. Lite krydda som påminner om chili men utan sting. Chokladpudding, fyllig sådan, rejäl stout.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Fyllig men ändå tunn och den påminner om en riktigt bra chokladporter eller något tunnare men smakrik stout som likväl har en tunn porös kropp. Mycket choklad och tydlig och smått bitter pekannötssmak. Nötterna går ihop väl med allt det andra.

Betyg? – Bra+. Finfin chokladsmak med trevlig rostad nötsmak. Kanske lite för mycket inslag av jäst för att den ska vara så bastant som jag personligen hade föredragit den.


The Bruery Orchard White
Californian white ale med färsk citrus, vete och lavendel.

Utseende: Matt grågul vätska med lite bubblor som hoppar runt i glaset. Stort vitt skum med små till medelstora bubblor och porös topp.
Doft: Doftar mycket av citrus och citrongräs, kryddblomster och lavendeln lyser igenom med lite söt och på något sätt accepterande plastig doft. Fräscht!
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Stor fyllig och porös kropp där smaken först är av ljus malt och lätt sur citron och apelsin. Det fortsätter med vitpeppar och blommande lavendel som dör ut i den där plastiga karaktären i ett ’plastig och tunt’ slut.

Betyg? – Bra+. Läskande och fräscht med drag av ljus belgisk ale med kanske något för anonyma smaker men som ändå finns där.








Monday, April 18, 2011

Kvällsnotis: Manker goes Facebook!


Det är ju onekligen så att vi lever i en tid där saker sker från en dag till en annan. Ena dagen är Dogfish Head rätt små, dagen efter stänger de ned den inhemska distributionen i flertalet delstater, ena dagen är Cheap Thrills ett Zappaalbum och dagen efter är det en öl folk går i taket över. Så fungerar det även för oss ölbloggare - ena dagen är bloggar en fantastisk uppfinning och ett sätt att verkligen nå ut till folk, dagen efter är så finns det ett smidigare alternativ. Hybrider likt BeerSweden och AlltOmÖl är troligen det mest effektiva samtidigt som det jag tror vi kommer få se mest av i framtiden är Ölbloggar som gått över till Facebook - hur skrämmande det än må vara.

Så igårkväll togs så beslutet att även jag tar steget från ett digitalt medium till ett annat, om än inte så främmande sådant. Tidigare har jag skrivit för lite andra sidor så att nu flytta mycket av bloggaktiviteten dit känns rätt naturligt. Det är lättare att diskutera med folk, att posta åsikter, tankar, bilder, smårecensioner etc som inte riktigt skulle vara värdigt ett helt blogginlägg m.m. Så förhoppningsvis går det åt det bättre. Eventuellt kanske jag även gör den sidan mer internationell för att kunna nå ut även till USA, något som provat på bloggen men som inte föll perfekt ut. Men vi får se. Vi syns på bloggen och nu även facebook!


Systembolaget är kanske på rätt väg? och North Peak Archangel Summer Wheat



Gårdagens tankar kring Systembolagets utveckling och framför allt Marc Schutermans (Brill) kommentar om att leverantörerna faktiskt kan providera bolaget med större mängder än vad de gör fick mig att tänka än längre. Självklart kanske det inte går att släppa 60 Bat out of Hell i alla 30 stora butikerna utan med den får det bli ett exklusivt litet släpp, medan vad vi har sett ske är ändå hur fler och fler bra öl letar sig till åtminstone T5-modulerna (om jag nu har förstått hela modulsystemet rätt). Men frågan är om fler öl till fler butiker är rätt väg ändå? Som boende i Stockholm och relativt nära en av dessa "30 utvalda butiker" så vet jag att ett tjof öl fortfarande står kvar där i hyllorna - även av sådant som De Molen, Beer Here och Epic. Dilemmat är väl att göra avvägningen vart bör dessa öl skickas och hur mycket. Är det rimligt att en öl får stå på hyllorna i Stockholm i ett par månader medan t.ex. Darren uppe i Umeå gott får gå och beställa sig en flaska och hoppas att den inte tar slut så att han kan beställa fler dagen efter. Men där är väl lite av svaret också, att en fördel med de "nya" släppen ändå är att det går att beställa hem den sedan så fort släppet väl har varit. Om jag så känner för det kan jag gå in på Happarandas systembolag och beställa en flaska från Lund (vilket ändå lär gå från depån). Så kanske ska man låta depån sitta på större mängder öl i så fall? Är det i så fall rätt väg att gå, det tror jag inte heller. Eller att man ska göra som med Ingrid, Utopias eller styckplocken från Brill eller Great Brands - lägga privatimport vilket skulle förutsätta ett väl fungerande samarbete med leverantörerna och Systembolaget. Men det låter lite lockande, att alla leverantörer får ha med sin lista likt på systembolagets beställningssortiment där man kan plocka in öl i sin korg och sedan klicka på skicka. Visst finns det massvis av logistiska och praktiska problem men det vore intressant - om det inte vore för att jag inte tror att detta skulle gynna konsumenten. Åtminstone inte den konsumenten som ännu inte har gått från kissöl, till cheap thrills, till dålig lager, till Sierra Nevada Pale Ale, vågat prova en DIPA, halsar Mikkeller 1000 IBU med glädje och som nu två gånger i månaden står och köar utanför systembolaget? För det är ju denna målgrupp som det hela hänger på. Vill man öka intresset där, hur ska man göra det, vem ska göra det, vad ska man erbjuda, hur mycket, vem ska erbjuda det etc etc etc etc.

Så min summeringen är även idag är lite delad. För visst vill man öka ett gryende intresse som man antar även kan mättas. Samtidigt är det väl som med öl i allmänhet - man ska aldrig pracka på någon något som "ska" vara gott utan alla måste få göra det själva. Så då är bredd och djup, lite som idag kanske en bra mellanväg, för hur många dricker gärna god öl, av dessa hur många följer vad som släpps och anser sig vara intresserade, av dessa hur många skulle vilja köpa en Sweet Horizon, av dessa hur många skulle köa för att köpa Utopian. Hoppas ni ser poängen. Så kanske är inte problemet så akut utan det är lite tid kvar och jag tror nog systembolaget för rätt bra statistik över vilken öl som säljs var. Och det går ju som sagt frammåt. Så vi får väl avvakta och se helt enkelt, tills dess får väl den svenska öl-communityn ta hand om varandra. Skicka runt lite öl själva åt någon som inte fått tag på det den önskade eller liknande. Det låter ju både vänligt och stärkande.


Stärkande är också dagens öl - North Peak Archangel Summer Wheat Ale. En "fruktöl" då den faktiskt har körsbär i sig samtidigt som jag nog inte skulle vilja dra det fullt så långt. på 5% är den rätt lagom och en sommar-veteöl med körsbär låter som något som skulle kunna vara väldigt bra. Dessutom är det trevligt att få prova något från detta Michiganbaserade bryggeri som jag aldrig har testat någonting från tidigare.


North Peak Archangel Summer Wheat Ale

Utseende: Något grumlig mörkare bärnstensfärgad vätska med fluffigt poröst litet skum. 
Doft: Wow! Funky. Veteöl? Icke, här är det farmhouse ale med extra kick av körsbär. Som en vetekraftigare geuze eller kriek, eller bara en typisk men riktigt läskande amerikansk farmhouse ale! Körsbärsjuice’en höjer verkligen det hela.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Juicefruktighet från körsbären i en läskande farmhouse mix. Lagom sur syrlighet, funk, gamla trasor och allt sånt med mer citrus mot slutet. Helt oväntat men väldigt välkommen överraskning!

Betyg? – Bra+. Överraskande och väldigt lättdrucken och god och fruktig farmhouse ale. Ingen veteöl här inte vill jag påstå.

Sunday, April 17, 2011

Gör systembolaget mäktigare + Southern Tier Harvest

Lite tack vare att solen skiner och att jag fortfarande är lite schleten sedan ölprovningen i fredags så har jag helt space'at ut på att jag har paket med öl på väg hit. Efter senaste släppet så är det både välkommet och skönt att redan ha betalt. På tal om systembolaget så tycker jag det börjar bli dags att de inser bredden (hur många som faktiskt är intresserade) ölintresset har och inte bara kör på djupet (vad de köper in). Visst är det kul med svårfunna öl, men det förtar lite av stämningen att det bara kommer en näve flaskor. Samtidigt är det orimligt att i god 60-talsanda ransonera ut antalet flaskor så min slutsats är att det är dags för "lilla" Sverige att ryta ifrån och kräva fler flaskor. Visst gör det att många amerikanska bryggerier inte kommer kunna få sin öl på vår marknad då de inte kan producera de mängderna för sverige, men med planering och vilja så tror jag ändå att det ska gå! Ta whiskey som liknelse där de brittiska destillerierna pumpar hit olika experimentsbrygder tack vare svenskarnas stora intresse och vilja att prova nya saker. Detsamma finns inom öl skulle jag vilja påstå och det är också en fördel då att vi har vårt monopol som enhetligt kan börja sätta tryck på leverantörer och bryggerier. För de flesta bryggerier VILL ju ändå kunna få ut mer öl på markaden! Och intresset finns ju! Vilka hinder finns då egentligen? Ja, leverantörerna kanske? Inget ont om dem, men öl ska ju både finnas på krog och systembolag och man vill ju inte att systembolaget ska få en större andel av totalmängden som leverantörerna kan providera utan bara att de utöver krogarna ska få tillräckligt för att tillgodose fler. Frågan som kvarstår är väl vilka och hur som ska driva det framåt? Systembolaget själva, i allians med leverantörer eller leverantörerna som i slutändan är de som får tag på ölen?


Nä, dags att slänga in en öl också och för att följa de senaste dagarnas tema så väljer vi väl ut Southern Tier Harvest, deras brittiska Extra Special Bitter (ESB) som precis som det låter är deras skördeöl. Med färsk brittisk humle och en bra maltbas så kan det här nog slå väl ut.


Souther Tier Harvest

Utseende: Bärnstensfärgad vätska med lätt porösts, gulaktigt skum.
Doft: Maltigare pale ale i doften. Söt blöt malt med citrus och gräsig humle.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Börjar beskt med mycket citrus och grape men mildas sedan av med blöt maltighet. Citrus och humlesmak och ja, sättet malten, med lite rågstuk slår igenom ger variation och lite kul smakblandningar. Trodde den skulle vara något mer maltig än såhär humlig.

Betyg? – Bättre. Skönt växelspel mellan beskt och maltsött. Enkel men ändå väldigt välgjord och oerhört enkel att ta till sig. Blev förvånad över hur den var, på ett positivt sätt! Hur den känns amerikansk utan att gå åt kryddigare humlehållet utan ändå behåller maltigheten gör det verkligen till något som passar till det mesta! Blir klart att dricka igen

Saturday, April 16, 2011

Återhämtningsjuice - SKA Nefarious Ten Pin Imperial Porter

Såhär efter en rätt lång och oerhört kraftig ölprovning igår med 4 öl från Stillwater, Behemoth, 3 x Horizons, Rug/Hwet/Oatgoop m.m, m.m så är man lite trött och schleten idag. Vad passar då med att i lugn och ro sakta luta sig tillbaka i soffan och hälla upp en kopp te och göra sig en macka. Oerhört avslappnande om det inte vore för det fina vädret ute som man vill ut och spatsera runt i. Samtidigt så är det i hemmets trygga vrå vi nu kör en släng öl. Inte vilken öl som heller utan det blev SKA Nefarious Ten Pin Imperial Porter som tillsammans med Decadent IIPA'n kom, sågs och dracks för någon månad sedan. En rätt trallvänlig skapelse på 60IBU och på rimliga 8% som dock inte har fått alltför stora hyllningskörer , vare sig innan eller efter att den kom hit till Sverige.


SKA Nefarious Ten Pin Imperial Porter

Utseende: Mörkbrun vätska med ljusbrunt skum.
Doft: Doft av spritig kakao och kaffe men ändå så är den bara 8%, så borde inte kännas så stark. Bär och likörsöt alkohol med lite mandel dyker upp. Det finns mycket dofter men mixen är lite spritig och framförallt söt och spritig med någon kryddig känsla.
Smak: Lätt munkänsla med okey till bra kolsyra. Halvfyllig. Bra smak med utvecklad fruktighet. Rätt mycket kaffe och visst, det smakar mycket men det smakar inte tydligt åt något håll. Lättdrucken och sett till det så är den väl smakrik, men den kunde varit än mer fylld med smak.

Betyg? – Bättre-. Enkel men god. Smakrik men i längden något för lätt sett till kraften i smakerna. Så visst, det är lite motsägelsefullt, men så var även ölen. En drickbar och snäll porter men nu börjar vi också bli lite väl bortskämda med bra öl av alla de typer att det inte bara räcker med en gedigen och bra öl för att få många att höja på ögonbrynen

Friday, April 15, 2011

Ölinköp från dagens exklusiva släpp!

Efter en timmes köande utanför systembolaget (fick stå ensam där längst fram och frysa ett tag) så var jag åtminstone garanterad delar av den ölskörd jag hade planerat inför dagens släpp. För det var ett dyrt (exklusivt kanske är rätt ord) släpp där det mer eller mindre var ransonerat på samtliga öl. Men inför kvällens ölprovning var det bara att ladda upp och följdaktligen blev det:

2 Cigar City Bolita Nut Brown Ale - som jag noterade har en annan etikett än den som det är på krogarna som har fått in den.. varför?
2 Nogne O Red Horizon
2 Nogne O Dark Horizon 3rd ed.
1 Goose Island Pere Jaqcues - missade sist, så tur att de hade en kvar
1 Sierra Nevada 30th Anniversary Ale Our Brewers Reserve
1 De Molen / Flying Dog Bat out of Hell som jag dock inte köpte åt mig själv.

Generellt vet jag inte vad jag ska säga om släppet mer än att det var ordentligt lång ölkö och ovanligt få som skulle ha vin eller whiskey idag, vilket väl är kul att se. Nästa steg för systembolaget är väl att se till så att man kan förse den växande skara ölfantaster som ändå finns. Spontant känns det som om man ibland beställer in de mängder som skulle ha försett ölnördar för kanske 1-3 år sedan. Idag är det större intresse än någonsin (märk ordet intresse!) och det bör man uppmuntra och svara till.

En notis för övrigt är att Monks nu i majsläppet kommer ha med sin första "egna" vilket är kul att se. Det vart en Russian Imperial Porter (jag hade fel som förutsatte att det var en stout pga Russian Imperial i namnet..) som är summan av en bryggkurs som Charles Casino har lett. Kul, bara att hoppas att det inte blir som med St Eriks eller Mohawk och att vi plötsligt får se 100 olika Monksbrygder som automatiskt kommer in till systembolaget. Inget ont om St Eriks eller Mohawk men jag skulle gärna se ökat fokus på andra svenska mikrobryggar OCKSÅ.


Nä, nu blir det att fippla vidare och planera inför ikväll då vi för en gångs skull även kommer ha snygga triple karamlietglas att dricka ur - tack Sorbon för det!

Thursday, April 14, 2011

Analys av systembolagets ölsläpp 15/4 och så Stillwaterpaket!

Så, äntligen är det dags för ett nytt släpp på systembolaget och denna gång blir det extra dyrt och extra gott! Jag är rätt imponerad och samtidigt förfarad över vad som kommer nu.

Struise Black Albert
, grunden till Black Damnation-serien är riktigt god men kanske lite dyr för att man ska vilja köpa ett gäng flaskor. Dock riktigt god och som alltid med Struise så levererar dem!

Cigar City Bolita Double Nut Brown Ale
, ja Cigar City kom till Sverige via Brill men detta är tyvärr den enda flaskan som kommer till systembolaget och nu verkar även styckflaskorna vara slut hos Brill. Så passa på, trots priset, för vad jag har hört så ska den här vara riktigt god! Vanligtvis gillar jag brown ale's men nötiga sådana (tänk Rogue Hazelnut Brown) brukar verkligen kunna höja sig om de görs bra och det har inte varit något från Cigar City som har svikit mig så.

Sierra Nevada 30th Anniversary Our Brewers Reserve är sista delen av 4 i denna serie och är en blend av Bigfoot, Pale Ale'en och Celebration om jag inte har förstått någonting fel. Man har tagit de bästa olika ölen från bryggeriet och fört dem samman och visst är priset dyrt, men vafasiken - ta och dela på 2-3 pers då? Samtidigt har jag sett att de tar runt 200 för den i England...

Nøgne Ø's båda bidrag är båda riktigt goda även om 2'nd edition och i sin tur 1'st edition av Dark Horizon ska vara bättre enligt de flesta (jag har bara druckit 2'nd och 3rd så). Red Horizon är söt men riktigt trevligt att smutta på som efterrätt när man känner sig förtjänt av det, dessutom är det intressant för de som vill lära sig om öl och bryggtekniker att se vad man kan åstadkomma med sakejäst. Tyvärr hade Brill för få Sweet Horizons kvar för att de skulle få komma med, men för den som är intresserad så går de att ta hem (styckvis) från nämnda leverantör!

Sist ut är De Molen och Flying Dogs helvetesbarn - Bat out of Hell! En ordentlig imperial porter baserad på Hel & Verdomenis och Gonzon och då ingen av de två är att tala illa om så är även denna en riktigt best. Tyvärr var den inte så fantastisk som jag föväntade mig då jag drack den, men likväl en väldigt god öl. Så för den som har 250kr över och väljer mellan Bugg och öl, välj öl!

11156 Struise Black Albert 33 cl 59,90 kr
11163 Cigar City Bolita Brown Double Nut Brown Ale USA 75 cl 119,00 kr T7
11165 Sierra Nevada 30th Anniversary Our Brewers Reserve USA 75 cl 399,00 kr T7
1693 Nøgne Ø Red Horizon Norge 25 cl 99,00 kr T7
1617 Nøgne Ø Dark Horizon 3rd Edition Norge 25 cl 99,00 kr T7
11164 De Molen / Flying Dog Bat Out Of Hell Nederländerna 75 cl 248,90 kr T7


För övrigt var jag förbi systembolaget nyss och hämtade ett litet paket, eller lösa flaskor snarare. Det är Stillwater som Brill har fått hem ett gäng flaskor av och som även dem går att plocka styckvis som nu ska provas på en ölprovning imorgon. Brian på Stillwater har även lovat mig en liten intervju framöver så får bli en special om dessa öl sedan. Han kom ju i topp på Rate Beers årliga award-lista som bästa nya bryggare och både Jaded och Outblack var riktigt välgjorda så ska bli kul att prova även dessa! Och flaskorna är ju så sjukt snygga också!

Wednesday, April 13, 2011

Tillbaks i barleywine tiden - Sierra Nevada 2008 på fat

När det gäller lagring så är det ofta vissa öl som ofta dyker upp, troligen för att det är dem vi har tillgång här hemma i Sverige. Sierra Nevada Bigfoot, Great Devide Yeti, Brooklyn Chocolate Stout, Traquair och nu Gonzon (m.fl..). Både chocolate stouten och Bigfooten har jag provat 6månader respektive ett år efter inköp och de har båda utvecklats, sedan om de har utvecklats väl låter jag vara osagt. Jag märker att jag föredrar fyllighet och lite humlebett ovanför lätt oxiderade och tunnare, men elegantare, smaker. Samtidigt spelar en hord olika faktorer in på hur väl de lagras och jag bör säga att jag inte lagrar dem enligt ultimata förhållanden och vissa hävdar ju att man kanske bör vänta ännu ett par år innan man dricker dem.

Tur då att vissa krogar även serverar dessa lagrade öl på fat, som har stått i bättre förhållanden och som inte tar plats i ens eget förråd. När jag nyligen var på O'Connors i Uppsala hade dem Sierra Nevada Bigfoot 2008 på fat vilket fick det att vattnas lite i munnen på mig, samtidigt som det blev annan öl som fick sätta vätskan till. Så när jag då vara hemma i Stockholm och för en vecka sen ungefär såg att även Sorbon hade denna barley wine från samma år så blev det den perfekta efterrätten.

Sierra Nevada 2008 (fat)

Omdöme: Både smak och doft hade en mildare och mer utvecklad karaktär men i en något tunnare kropp. där humlen hade dragit sig tillbaka och inte gav samma kryddiga och bittra känsla som jag tycker gör att det känns mer i munnen. Blåa bär och en fin söt likörartad maltsmak där man ändå anar lite humle djupt ned i glaset i form av lite gräsig och citrushumlesmak. Det doftar likt en Bigfoot som blivit gammal och menlös men som ändå är lika omtänksam och gästvänlig som på yngre dagar.

Betyg? - Bättre. Mycket mer karaktär nu även om kroppen och den trevliga blandningen mellan humle och maltsmaker är lite annorlunda än "förr". Det är nästan så att jag föredrar den då den bara har fått stå några månader och lagt sig mer än såhär. Samtidigt är den väldigt trevlig o snäll, både för de som gillar den lr för 'nya' som får dricka en lagrad Bigfoot som första Bigfoot.