Alla som gillar rököl sträcker upp en hand. Igår skrev importören Brekeriet en liknande fråga på sin Facebooksida. Kortfattat använder man bara en lite större mängd rökt malt i bryggningen. Flera olika metoder har använts och används för denna process; rökning över direkt eld, soltorkning och indirekt eldning. Så egentligen är det inte svårare än att man använder en större mängd rökmalt, men det intressanta (i mitt tycke) är vilka öl man gör detta med. De flesta har nog åtminstone kommit nära en rökporter, rökbock eller en rökig stout - men en rökgt blonde ale? Jag har gillat De molen sedan dag ett och provat ett par av Mennos rököl och vissa har varit bättre än andra, men han har likväl varit väldigt duktig med att välja ut ingredienserna. Så när jag hittade en flaska Zak & As (säck och aska) från senare delen av 2010 kändes det naturligt att prova den. För Menno går all in med malten och använder 100% rökmalt från Bamberg (det kanske mest kända området för rökmalt) men gör det i en ljusare blond ale (inte nödvändigtvis en blonde ale per definition utan mer att det är en rökt ljus ale). Premium och Saaz används som vanligt för bitter- respektive aromhumle och IBU'n stannar på 39,1 (när de väl anger IBU'n som standards så kan det vara kul att återge).
De Molen Zak & As
Utseende: Disig persikofärgad lite gråa matta fläckar och jästfällning. Skummet är tjockt men poröst.
Doft: Typisk rökig doft men med fräcka blommiga toner och lite citrusskal. Tycker det går ihop riktigt bra och det finns aningar av fruktighet. Det blir en godisliknande blandning av det fruktiga i ölen tillsammans med det lättrökta och mer torkat fruktdoftande från rökmalten.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Lätt i munnen men växer upp ordentligt. Rökta blombuketter där en eftersmak av "rökta bismaker" kommer fram. Saknar balans och det som verkade lovande i doften missar målet här. Blomster, ljus frukt och kryddig aska på det, lite som man kan finna i doften men utan balans och så var det de här bismakerna..
Betyg? – OK+. Egentligen närmare ett ”Bra-” men nä, jag förväntar mig mer här. Intressant men det är underliga sid- och bismaker och sådant dömer jag ut direkt. Vilket är synd men ändå förväntat och lite av charmen i det extremt hantverksmässiga jag tycker Menno gör. Här vågar man och ibland failar man, ibland inte.
No comments:
Post a Comment