Liefmans Goudenband
Utseende: Klar mörkbrun vätska med nougatfärgat kompakt skum med minimala till små bubblor med fin gräddig topp.
Doft: Trevlig något trä och vaniljdämpad doft av vinäger. Rätt fylliga dofter med inbjudande balans av vinäger och det söta, något äppeldoftande. Dofter av karamell och även körsbär och andra lite sötare röda bär kommer på besök emmellanåt
Smak: Lättare munkänsla med bra småffizzig kolsyra. Tunn men fyllig och med en smak som kopplar åt många referenser på en gång – det är vanilj och ek, det är vinäger och äpplen och det är mustig lite källarkaramell. En spontan tanke är att det är en bättra Panil Bariquée utan laktosen och med bättre komplexitet i smaken, och variation för den delen. Gungar omkring rätt bra i fina cirkelrörelser i baktakt mellan att vara för söt för att sedan brytas av mot vinägern. Kanske hade jag velat ha mer sur vinäger, men samtidigt känner jag nu hur det crispat till sig rätt bra i munnen och blivit rätt stramt.
Betyg? – Bättre. Drickbar och sådär njutbart sötsursyrligt med en rätt bra, och ja – komplex, variation på dofter och smak som har allt från karamell, till äpple till källare till röda bär. Kanske hade jag föredragit lite mer vinäger och surt bett och nu var den lite mer åt det ’osura’ och kanske sötsmakande hållet (inte för söt för den delen). Nä, överlag är det här en sån öl jag skulle vilja ha hemma för att då och då kunna ta något lättdrucket men ändå med lite styrka och variation i smakerna. Dock kan jag kanske förstå dem som tycker den är aningen söt eller kanske lite trist, men jag tycker den är god och drickbar – men inte något jag slår volter av.
No comments:
Post a Comment