Nøgne Ø Dark Horizon 3’rd Edition och anekdot om 2'nd ed

På något sett har Dark Horizon varit en öl jag sett upp till genom åren - inte nödvändigtvis för att den är väldigt god, vilket den är. Utan nog mer för att jag så väl kommer ihåg första gången jag drack 2'nd edition. Det var då den kommit till systembolaget och jag köpte på mig tre flaskor (samt massa annat) för att ha till vad som kom att bli vår första stora ölprovning som jag styrde upp. Vi hade en rätt stor lista med öl den kvällen men av någon anledning var det Dark Horizon vi såg fram emot, helt utan att veta något egentligen om de öl vi hade köpt - t.ex. hällde vi ju ut en fin Cantillon då vi tyckte den smakade galla. Det tog två-tre år innan jag började förstå och uppskatta lambics. Dark Horizon föll dock all i smaken, den var riktigt god, kraftig och tung med underbart goda mörka smaker. Vi hade dessutom en flaska kvar som en väns dåvarande flickvän sedan halsade under en förfest innan de skulle ut lite senare - bara en sån sak ni. Utan att veta vad det var för öl, att den för oss var relativt dyr och en öl som egentligen är på tok för stark och kraftfull för att halsa, men bra kämpat får man väl säga.

Tur att jag har en flaska Dark Horzin 2'nd edition kvar från USA då med andra ord. 1'st Edition har jag aldrig provat men bara hört att det är den som ska vara den riktigt bra medan de andra blir sämre i kronologisk ordning. Eller 'dålig' och 'dålig' - inte alls lika väldigt bra tror jag snarare? Så nu hade Sorbon fått in (och har nog några kvar) några flaskor av 3'rd edition, en flaska jag hört  skulle vara spritig och inte alls lika bra som de andra. Men vad gör det, vill man prova den så vill man. Flaskan är från 03/07/08 och alkoholhalten lägger sig på 15.5% och som verkar vara inne nu så har man även adderat kaffe till receptet.

Nøgne Ø Dark Horizon 3’rd Edition

Utseende: Ljusare mörkbrun vätska med små strimmor av ljus som lyser igenom. Lite cappucinofärgat skum som blir till en svart liten plump i mitten. 
Doft: Tydlig halvtorr doft av starkt, starkt kaffe. Grymt bra kaffe dock. Ungefär som de där kaffekaramellerna som finns – fast med bättre kaffe. Kraftig doft efteråt av aningen spritiga kaffebönor. Jag stör mig inte på det för det är en oerhört speciell något torr och syrligt kryddig finish på det. Med den sötma som finns påminner det även något om körsbärs cough syrup fast utan allt dåligt. Lite nyputsat läder.
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Direkt skjuter smakerna fram och biter till. Det är lite fizzigt och rätt skönt i munnen. En snäll, snäll sötma närmar sig och tar över – för sött är det, men jag tycker inte det är klibbigt. Som en grymt bra brygd kaffe som har överösts med sockerbitar men ändå lyckas bli drickbar. Kaffelikör skulle man kunna kalla smaken. Att den är nästan 16% märks inte av utan den är oerhört lättdrucken, tyvärr, då det är en liten flaska. Det kommer även vinös fruktighet ut ur det hela, men kanske inte så tydligt som man hoppats och det nog på grund av sötman.

Betyg? – Bättre(+), något för söt, men jag har inte större problem med det. Att många kallar den spritig kan jag inte heller hålla med om. Oerhört lättdrucken och bra och rejäl smak. Sedan kanske de två andra är bättre, vilket jag nog också kan tro då smakrikedomen i denna är lite för enkelspårig. Men det gör inte så mycket om man gillar kaffelikör. Det lilla lilla pluset är mer för att visa att jag gärna hade druckit denna om och om igen då jag är sugen på lite söt och 'smaskig' imperial stout mer än en tung, men kanske betydligt mycket mer smakrik dito.