Dubbelt upp med Mikkeller - Nelson Sauvin Single Hop och Thörst

 Mikkeller är om inte troligen en av de mest kända nordiska bryggerierna så åtminstone en av de bättre, eller om det är andra vägen runt? Hursomhelst så gör man mängder med öl och vågar experimentera rätt friskt. Idag har jag två av deras öl att gå igenom lite, dels 'Mikkeller Thörst' som jag drack på fat på Sorbon och vilken är en öl som görs varje årstid, enligt vad jag blev tillsagd iaf. Dock har jag bara sett sommar och höst-versionen och detta kändes inte som någon vinterversion (vilket den sades vara..). Red ale på 5% med humlesorterna Zeus, Amarillo och Amarillo. Zeushumle har jag inte sett tidigare så det är alltid kul med nya humlesorter. 

Och på tal om nya humlesorter så ramlar vi direkt in på öl nummer två idag - Mikkeller Nelson Sauvin Single Hop. En av ölen i deras Single Hop-serie där man gör samma öl med enbart skillnaden att man tillsätter olika humlesorter. Här föll valet på den nya zeeländska humlesorten Nelson Sauvin, en humlesort som många svenskar eventuellt lärde känna genom Det Lille Bryggeri's Nelson Sauvin Pale Ale som vi haft besök av på systembolaget. Humlesorten som kännetecknas av krusbär och vindruvan Sauvignon Blanc verkar bli mer och mer populär och intrycken av den verkar vara rätt delade mellan de som gillar den och de som tycker den är lite sådär.

Mikkeller Thörst (fat)

Utseende: Grumligare dassbrun vätska med lite vattnigare botten. Guldkrämigt skum med minimala bubblor.
Doft: Persika och tropik! Kalas! Tydlig kaskad av cascadehumle (höhö). Ja, enkelt men perfekt. Doftar läskande och lockande med det fruktiga.
Smak: Lättare munkänsla med bra kolsyra. Persika och syrliga beska tropiska frukter. Tydlig smak av både cascade och amarillo. Red ale beskt men ändå i en något enklare tappning och även lite syrligare. Passar bra i denna lite tunna kropp då det tillsammans med en låga alkoholprocenten gör den bra som törstsläckare och session-öl. Något metalliskt i smaken mot slutet kommer och stör.

Betyg? – Bäst-, kanske lite tunn. Men oerhört läskande och välsmakande, lite som ett komplement till Oppigårds Amarillo Spring om det varit sommar igen.

Mikkeller Nelson Sauvin Single Hop

Utseende: Mörkare grumlig orangefärgad vätska, säkert mörkast hittills och det går från klart ljusare i botten till dovt mörk topp. Ovanpå är ett kompakt poröst skum med minimala till små bubblor med en desto gräddigare och fyllig topp.
Doft: Väldigt fruktig och med en doft med stora inslag av aprikos, nässlor och torkade ljusa frukter. Men det finns även doft som påminner om läkerol cassis och passinsfrukt vilket visar på en rätt syrlig fruktighet med lite tyngre dofter som backup.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smaken är lite klenare än doften, lite plattare. Den ljusa fruktigheten är där men är längre bak på tungan. Den är inte tunn, bara lite tillbakadragen i kroppen. Fruktigheten är mer åt grapefrukt, apelsin, sweetie etc hållet – citrusfrukter alltså, mer än exempelvis de aprikoser och passionsfrukter som var lite närvarande i doften. Beskan märks mer av i efterbeskan än tidigare och lite kan det nog bero på att det är lite kola/karamell från malten som dämpar smakerna ’up front’, och så även beskan?

Betyg? – Bra, vet inte om flaskan är någorlunda gammal, men mest i så fall någon vecka, så kan väl eventuellt ha lite förståelse där. Men annars är det lite speciell doft med syrliga ljusa frukter med en aning tropik – medan smaken är åt samma håll, men blir lite för klen för att få fram den smakflora som troligen finns där. Eller den finns där, det kan man känna av – men den exploderar inte på tungan på det sätt man vill, eller förväntar sig. Inte sämre än de andra i serien som ligger mellan bra+ och bättre- betygsmässigt – men nog den med snällast smak, tyvärr.