Då har det blivit dags att fortsätta med min serie om "nya svenska ölaktörer"; efter att ha startat med Åre BryggCompagni så åker vi nu söderut och ner till Skåne för att göra ett besök hos en hembryggare. De svenska hembryggarframgångarna börjar bli fler och fler och är värda att uppmärksamma. Därför har jag nu bett Christian Kapusta, årets bronsmedaljör i Mikkeller Hop Bomb Challange att berätta lite om sig och sin öl. Vi avslutar sedan med att prova hans IPANEMA (inte samma öl som tog 3'eplatsen utan en somrig IPA som för tankarna till de brasilianska stränderna).
Den 33 åriga malmöbon började utveckla sitt ölintresse i relativt "bra" ålder, runt 20, och precis som för de flesta så behöver man hitta sin egen inkörsport i ölens gyllene värld. Hans blev tjeckisk öl som efter en period av tjeckifiering flöt vidare in i tysk och engelsk öl. Därifrån togs steget till de lite mer krävande belgiska ölen där abbey ales och trappistöl florerar och övar upp ens smak- och doftsinnen. Han menar att det stora "aha-ögonblicket" var efter att ha inspirerats av Mikkeller och uppsvinget av amerikansk craft beer. Men genom att vara en hophead och beer geek som dock har gjort en resa bland olika ölstilar så har han favoritbryggerier i De Molen, Three Floyds, Founders, 3 Fonteinen och Lagunitas - en rätt blandad skara med andra ord.
Hur går man från att gilla öl till att börja brygga dså? Christian är relativt ny inom området och började så nyligen som i förra sommaren. Efter att ha druckit något med lite för mycket humle i så började man spåna om att brygga öl inom kompisgänget, något som rann ut i sanden och som gjorde att han bestämde sig för att dra igång det hela själv istället. Efter grundlig research och efter att ha hört sig för bland andra bryggare och folk i ölbranchen så bestämde han sig för att köpa en billig hemma kit-utrustning som dock byggdes på och blev både dyrare och mer professionell, något som nog känns igen bland flera hembryggare.
Lite lustigt så var det efter ett besök på Helsingborgs Hembryggargille som han bestämde sig för att göra första brygden, en trippel-humlad oatmeal stout (...) som fortfarande ligger till sig för att mogna. Blott den andra ölen var det som senare kom att skickas in till Mikkellers tävling, en amerikansk IPA där Tore från To Øl insisterade på att den borde skickas in. Som sagt, en tredje plats blev belöningen och sedan dess har det bryggts mer och mer.
Framtidsplanerna då? Christian siktar högt och vill "brygga öl i världsklass" som inte begränsas av råvaror eller utrustningen utan som helt styrs av hans egen kunskap. Och just därför att det saknas regler för hur man kan göra öl när man brygger själv utan att man kan filura fram recept och koncept är vad som är viktigt, det enda som styr är tiden, en begränsning som är svår att slippa undan (Mikkel skulle nog säga annorlunda dock haha...). Näst på tur efter IPA's och stouts är att på något sätt våga sätta ihop en suröl. Runt två öl i månaden är målet nu och vid sidan om det att få mer kunskap om hela bryggningsprocessen och fallgropar och tricks. Helst hade han hittat något bryggeri att samarbeta med likt Mikkel, men i "brist på något bra bryggeri i Skåne" så siktar han själv på att på något sätt bli det första.
Om vi då övergår till ölen? Den somriga IPA'n med namnet IPANEMA; en brittisk-indisk öl som fått smaka på Brasiliens stränder och Skånsk uppfinningsrikedom. Den är på 5,9% och 88 IBU tack vare Warrior, Centennial, Amarillo och Citrahumle.
Kapusta Brewing IPANEMA
Utseende: Välfiltrerad mörkt disig kastanjfärgad vätska med ett stort fint poröst skum.
Doft: Mycket fruktighet som slår sig ihop med de lite roughare humlekottarna från Centennial, Citra och Warrior. Färska frukter från Amarillon och det är grape, mycket citrus och lite gräs och örter och även fast det låter mycket så är det oerhört välbalanserat mellan det fruktiga och det lite kraftiga.
Smak: Lättare munkänsla med okey till bra kolsyra. Typiskt hembryggarlätt kropp som ger ett första intryck av att vara en cocktail av citrus och frukt-IPA. Väldigt behaglig beska som växer fram och sedan mildras och så håller den på vilket gör den läskande och ändå med ett bra bett utan att bli bedövande - mer passande och mer somrigt läskande med andra ord. Letar man runt mer hittar man även grapeskal, en liten aprikos och så det sträva gräset och kanske hade man kunnat lägga till lite mer Amarillo för att behålla den fruktiga biten något längre. Nu pendlar det lite liksom med beskan mellan roughare smaker och dofter (gräs, citrus, grape, örter) och de fruktigare (aprikos, tropik) och även fast det också är en av fördelarna så blir det mer åt det första på slutet.
Betyg? - Bättre-. Som sagt, lite mer genomgående fruktighet för att balansera upp slutet, men det verkar vara någonting jag känner igen från de (förvisso få) hemmabrygder jag har smakat. Men de kraftiga humlesmakerna över lag och balansen med dem och med beskan gör ölen läskande och väldigt vänlig, eller lättillgänglig för många hade nog varit rätt uttryck.
No comments:
Post a Comment