Trots likheten i namnet så är det en lätt modifierad öl KBS, Kentucky Bourbon Stout, från Founders, och en av "toppölen" på flertalet listor. Lite som den lite mer vårfunna Canadian Breakfast Stout (som nu ska buteljeras och därmed kanske finner sin väg över till Europa på något sätt). Ölen, en American imperial stout där man tillsatte en nypa kaffe och en ungefärligt lik mängd vanilj innan man har lagt den på bourbonfat i över ett år och det är inte utan anledning som förväntan är stor inför provningen av denna. Så med lite trippellagrad gruyère och en bit lakritsglass så blev det till att sätta sig och prova den. På förhand kan jag inte låta bli att dra paralleller till Goose Island's Bourbon County Stout, en till av de här stora, bourbonlagrade kraftpaketen till imperial stout - samt en öl som ligger i toppen på de öl jag har tyckt bäst om. Att den alkoholmässigt har placerat sig på 11,2% förvillar en temporärt att tro att den är rätt snäll, den "är ju inte 14% liksom" (varför man nu tänker så..). Kanske behövs alla dem procenten för att ge ölet dess helande kraft? Eller läst jag fel nu? japp, ölet botar inte diverse sjukdomar, fysiska åkommor eller gör att cheap thrills kasseras. Vad den istället gör är att göra allt den en imperial stout ska göra. Vad kan det vara då? Bota diverse sjukdomar, fysiska åkommor och kassera cheap thrills? Vi får se.
Founders Kentucky Bourbon Stout
Doft: Det här är som en elegantare Goose Island BCS. Mycker mer mjuk choklad i doften med fina kaffearomer, söt vanilj och bär. Men vad som förvånar, överraskar och gör att jag faller för den är sättet bourbonaromen kommer fram. Det är trätorrt och bränt, majs och lite klibbigt, men vad det inte är är spritigt, för mycket eller obalanserat. Tvärtom är det fantastiskt fint balanserat, om än med en mineralfinish.
Smak: Medel till stor munkänsla med bra kolsyra. Tjock, len, mjuk och rejäl kropp. Som en chokladmousse med massa dyrt och extremt smakrikt kaffe där någon gett den en aning bourbon - och då har man bara sprätt runt ölen i munnen utann att svälja den. Bara att ha ölen i munnen ger den oerhörda mängder smak, bland dem lite spritg bourbon som fortfarande har den där balansen som gör att man känner sig lurad på "spriten" (vilket är bra då..). Väl nedför halsen är det samma starka och hårt rostade kaffe, mörkaste choklad och en ren bourbonsmak, inte blaskig och halvdan bourbon utan "riktigt" bourbon så som den ska vara. Lika sippbar som drickbar, men återigen en öl att sakta njuta av. Till min lakritsglass gör den sig perfekt, lakritsen suddar ut de kraftigare bourbontonerna medan det gör den än mjukare och underbart. Tillsammans med den trippellagrade gruyeren är det inte samma mix om än att det ger lite "godisliknande" toner. Vaniljsmaken är genomgående av yppersta klass och blir aldrig för påtaglig och aldrig för subtil, likaså bourbonens brända klibbiga majs eller eldade trä. GRYMT.
Betyg? - Kalasbra-. Nästan toppbetyg, jag gillar verkligen Goose Islands BCS och det här är egentligen bättre, mer balanserat men lika komplext och fullt av smaker, aromer och intryck. Genomgående för ölen som har fått mina toppbetyg är att de alla är öl som påtvingar en att långsamt njuta av. Oartigt nog får den dock ett minus, för det är en wow-känsla visst, men det är något som den känns oerhört bra, men har något aber som enbart anas men kanske inte ens finns. Däremot bör jag också lyfta fram att det är en markant men på något sätt subtil bourbonsmak i ölet varpå den är mer "anpassningsbar" än många eldigt brända majs-och-socker-dränkta bourbonlagrade öl kan vara.
No comments:
Post a Comment