Belgoduell - St Bernardus Blance vs St Bernardus Tripel

Nu blir det två belgodueller framöver, idag är det två brygder från St Bernad Brouwerij som möts och imorgon är det Struise Pannepot mot Struise Pannepot Grand Reserva som möts. Lite underligt då jag tycker sådär om belgisk öl, eller snarare inte är indrucken. Något som nog ändras efter dessa dueller då i alla fall morgondagens duell blev rätt intressant.

St Bernard Brouwerij har ju ett par brygder på sitt samvete som brukar ticka in rätt bra omdömen och där deras quadrupel ABT 12 brukar ligga i samma liga som westvleteren 12 och Rochefort Trappistes 10, vilka också är de två som ligger före den på RB. Dock är det inte den jag idag ska ge utlåtanden om.

Istället är det två av de vanligare brygderna, deras Blanche/Wit samt deras Tripel.

---

St Bernardus Blance/Wit
6 bästa belgian wit’en på RB och en brygd som är framtagen under Pierre Celis (Hoegaarden och Celis fader) vakande ögon.

Utseende: Grådisig, lite unken persikofärgad vätska. Litet gråvitt skum.
Doft: Mjuk söt doft av lite banan, vitpeppar och en jäsighet som har en rätt framträdande syrlighet. Koriander och citrusskal står för kryddningen utöver pepparen.
Smak: Lätt munkänsla och pirrig kolsyra. Trevligt med en mer sur och syrlig wit med mycket vitpeppar och något sött i bakgrunden. Surheten ger karaktär och för tankarna åt geuze. Smakerna blir extra framträdande med en rejäl dos syra i munnen. Dock händer det inte så mycket mer utan det är en lite enkla smaker men med en trevlig surhet.

Betyg? – Bra. Surheten höjer denna wit som tillsammans med en bra kryddighet och lätt jäsighet gör den till en läskande och god öl.

---

St Bernardus Tripel
12e bästa tripeln enligt RB och St Bernards kan sina saker.

Utseende: Döende skum med en smågrumlig varmt persikofärgad vätska
Doft: Rätt söt doft med jäst och apelsin. Sötman balanseras direkt av något surt även här. Lite kakig och kryddad doft med vitpeppar och koriander. Inte så kraftfull doft.
Smak: Halvfyllig munkänsla med pirrig kolsyra även här. Rätt speciell smak med en sötsyrlighet som smälter samman väldigt många intryck. Mer än öl med stor dryckskänsla än en öl med mycket smakrikedom.

Betyg? – Bra-, alldaglig tripel som kanske är lite för menlös för sina 8%. Däremot är den trevlig och enkel och har inget som gör att den blir ansträngande att njuta av. En bra kvälls eller vardagstripel.

---

Slutsummering: För någon som inte har belgisk öl som beer of preference så måste jag nog ändå säga att dessa två var väldigt trevliga. Surheten som finns i dem båda gör att de skiljer sig från så många andra liknande öl. Tyvärr är de inte lika smakfulla och kraftiga i sina smaker vilket jag kanske saknade, men samtidigt hade det nog blivit svårt att ha både den egenskapen och ändå kunna bjuda på det sursyrliga. De är bra öl, helt klart och är nog rätt passande som vardagsöl att ha hemma och kunna ta sig en då och då.