Bruin on Brune - Achel mot Moinetee - Belgotest

I frånvaro av Dylans Blonde on Blonde och med desto mer mörkare belgisk hemma så fick gårdagens middag i solen sällskap av två Belgian Strong Ales. Achel 8 Bruin, som förutom det roliga namnet har brygts av Brouwerij der Trappistenabdij De Achelse Kluis, säg det snabbt tio gånger. Intressant med detta lilla bryggeri är att de bara gör "tre" sorters öl men samtliga i en bruin och en blond version. På sin hemsida nämner man inte ens att munkarna brygger öl utan påpekar mer sin historia och vad det innebär att vara munk.

Men hur var deras öl då?

---

Achel 8 Bruin

Utseende: Högt och väldigt poröst lätt karamellfärgat skum med små till stora bubblor. Puttrar ned. Fin varm ekbrun vätska.
Doft: Söt sirapinspirerad doft med lätt brända/rostade karamelltoner samt mörk frukt. Även vissa underliggande aromer av jäst och krydda såsom ingefära och apelsinskal. Trevlig doft som inte tas över av de 8%'en.
Smak: Medel till stor munkänsla med bra kolsyra. Ölen ger en len och behaglig känsla i munnen med mycket sirap, lite bränt och lätt kryddat. Sötman finns där men tar aldrig mer rum än vad den borde. Viss fruktighet finns men jag anser att det är mer åt limpa och sirap som får extra sting av alkoholen, utan att det blir spritigt.

Betyg? - Bra, inte mer eller mindre än vad man riktigt förväntat sig, men jämför man med många av de mer kryddiga eller smakrika ölen i denna typ så känns denna lite mindre bra. Kanske att den haft mer omväxling i smaken som tar slut rätt fort. Men nu är detta ingen öl som ska säljas in hos någon viss konsumentgrupp eller liknande utan ett klosteröl och får därför kanske en mycket "lättare" approach.

---

Efter denna brygd vart det så matdags, lax och scampispett med jordgubb, melon och avocadosallad. Fräscht och gott. Till detta dracks senare en öl från Brasserie Dupont, den tredje ölen i deras Moinetteserie (även innefattande en blonde och en saison, där den senare har blivit recenserad här tidigare). Bryggeriet kanske annars mest är känt för sina saisons och då kanske deras Dupont Avec les Bons Voeux. Men nu är det deras Brune som gäller.

Moinette Brune

Utseende: Poröst högt, lite ihåligt, skum med små till stora bubblor. Avloppsbrun, krämvarm brun färg på vätskan.
Doft: Tydlig syra med lätta dofter av limpa, sirap och en gnutta krydda. Dofter som om det kommer ha en markant syra och vara rätt lätt i kroppen. Nästan lite beska inslag finns även där. Slutligen kommer en viss nyans av godis och karamellaktig sötma.
Smak: Medelstor munkänsla med stor kolsyra med små fizziga bubblor. Den anade syran fanns alltså där och genom mer fizzig smak och en lättare kropp så blir den rätt läskande och god. Smaken har rätt maltig känsla med limpa, frukt och sirap vilket ger en trevlig sötma under det syrligt beska. Får tyvärr lite lagertypiska inslag på slutet.

Betyg? - OK+, det är en bra öl, självklart, men mixen med att ha både mycket syra, beska och viss sötma gör den lite knepig och spretig. Den lätta kroppen med syrligheten ger stundtals lite avslagna intryck och jag tycker inte den når fullt ut. Den påminner rätt mycket om deras Saison med syrligheten och det är kul att man låter humlen få lite rum att ge beska. Men det är nog framförallt de sötare och smakrikare intrycken jag saknar.


Två rätt bra öl med andra ord som är bra på vad de är, dock inga högpoängare i min bok. Men bör belgofantaster tror jag att båda kommer vara desto mer uppskattade.