Dilemmeat i att spara/lagra öl

De flesta som gillar god öl har åtminstone någon öl sparad på åtminstone något sätt hemma. Vare sig det är lite spillror som blivit kvar, favoritölen som man köpte en låda av etc. Man sparar nog lika mycket för sin egen skull som för ölens skull, ungefär som om man skulle haft en fin whiskey eller vinflaska. Den är helt enkelt för fin och god för att bara hosta i sig lite snabbt sådär på en onsdagskväll.

Själv blev det lite av slumpen som gjorde att jag börjat spara på mig lite öl, egentligen aldrig för att lagra den i det ordet bemärkelse - att utveckla smakkomplexitet och få fram finare smaker ur en kanske lite bitig eller bångstyrig öl. Utan jag skulle ha en provning och helt enkelt så blev vissa saker kvar. De står där än idag. Men jag har glömt om de står där av lagringsskäl eller bara nostalgiska sådana, och nostalgiska för vad? Ungefär som att jag har 18 Brooklyn Black Chocolate Stout hemma då den är oerhört god för det bra priset som vart på den, men jag tar sällan någon. Eller som min flaska Sierra Nevada Harvest som inte gör sig bättre med att få ligga och "dra sig", humle ska drickas fort. Samtidigt är det sånt som känns så jobbigt. För när vet man då att ölen är "klar"? Måste man isf spara på sig ett par av den för att sedan kunna ha för att kunna vertikalprova dem senare, men då kan man ju vänta i dussinet år om intresset och ens anala fixering kring att inte våga nalla på dem är kvar. Nä, detta är nog väldigt individuellt, men fortfarande rätt intressant.

Idag ska det grillas, det är ju grilltisdag och innan det ska jag gå tillbaka till systembolaget med en flaska Alesmith IPA. Jag har redan provat den liksom och visst var den bra, men för den hundringen kan jag köpa en Mikkeller 1000 IBU på fredag och se hur den skiljer sig mot fatvarianten. Alltså är det kanske en fråga om att vilja prova nya saker, ha råd och ha tillgång till dem. Jag provar hellre mycket roliga saker än bunkrar på mig av en viss sorts, vilket samtidigt är synd. Man bör ju prova och lära sig för att även lära sig vad det är man gillar - så att man kan utveckla just det sinnet och sedan ha en viss öl hemma att ta då och då när man känner att man är sugen på "det där som just jag gillar".

Därför är det så svårt att gilla IPA och därför vilja ha mycket IPA hemma, för det känns lite slöseri med att ha ett par fina IPA's hemma om man inte ska dricka dem inom en snar framtid, samtidigt känns det lite lyxigt att tänka så, hade man haft ett par stouts så hade man lätt kunnat låta dem ligga och ta en först då man faktiskt känner för det. Men en IPA, kanske en stor och relativt "dyr" sådan är ju lite svårare att få i sig ensam en torsdagkväll , särskilt då om man har 2-3 stycken av den - vad ska man göra då, supa på t.ex. en Avery DuganA känns oerhört korkat!

Vidare då, när vet man att det är dags? Att faktiskt öppna en flaska? Som den hög De Molen vi beställde hem och som känns rätt fina. Luras vi att kostnaden på krogen? Att en IJsbock kostar 5-600 och att det därför känns lite sådär att ta den "bara sådär". Nä, i det fallet blir det nog en De Molen provning trots allt. För förrådet man har blir ju som en ölbank, jag har öl för ett rätt fint värde hemma och varje gång jag tar bort något så minskar värdet i den. Inget reellt värde, men likväl någon form av affektionsvärde. Därför känner man sig kanske både slösaktig och ovärdig att ta någon finare eller större pjäs som står där och väntar, man vill helt enkelt inte göra av med något man redan gjort av med slantar för att få tag på.

Överlag tror jag det mesta handlar om "rätt tillfälle" och vilket detta rätta tillfälle är beror helt på, kanske en eller ett par goda vänner kommer över, kanske man har något visst att fira, kanske är man bara värd det lilla extra - kanske är det då man ska kunna unna sig något man trots allt har sparat på så länge? Vare sig det är en öl, mat, vin eller vad det nu kan vara.

Eller?