Bloggfirande med Mikkeller 1000 IBU och Southern Tier Creme Brulee till efterrätt

Då bloggen fyllde 1 år i söndags så behövdes det såklart firas och hur gör man det på bästa sätt gällande en ölblogg? Jo man dricker lite gott och äter lite gott. Det dracks Samuel Smith Yorkshire Stingo (riktigt bra!), De Molen Lente Hop (mnjae) samt de två som jag kommer skriva om här idag. De övriga två kommer i morgon, men värt att vänta på då britten där var väldigt trevlig och lite mer än jag förväntat mig. Köttet vart fläskkött och till det dracks det som ni kunde läsa igår (?) Spezial Rauchbier Märzen, en riktigt trevlig kombo att prova på! Sedan dukades det fram goda flaskor och kollades på Sverige - Kanada i Hockey VM. Lite söndagsunderhållning sådär.

---

Mikkeller 1000 IBU
På fat var denna en gudagåva, men har mest läst sämre omdömen om den på flaska. Så när denna Double Imperial IPA kom hit på flaska var det att prova. Ölen med de teoretiska 1000 IBU'en har kanske börjat hype'as också och det är lite synd då att fatversionen är svårare att få tag på än flaskans dito.

Utseende: Grumlig, lite övermogen och dålig persika. Minimalt bubbligt skum.
Doft: Oerhörd humledoft! Ren humlekotte, precis som i fatversionen. Oljigheten samsas perfekt med kåda och kotte. Citrus och grape står ut bland frukterna och anar även lite söt sweetie. Inte samma fruktighet dock som i fatversionen efter denna kottighet och det är oerhört olyckligt då det var det som höjde fatversionen så enormt. Blir istället som ett humlebladste eller en humlekaramell på det sättet att det är mer humle än själva smakerna humlen ska ge som kommer fram.
Smak: Medelstor munkänsla med medelaktig kolsyra. Beskan tar över en annars lite tunnare smak. Inte alls lika underbar smak som på fat utan mer kotte och kåda. Som om man tagit en näve humle och tryckt in i munnen, vilket inte ger utlopp för de smaker som kan utvinnas. Tvärtom mot vad vi förväntade oss så är det nästan ingen fruktighet alls.

Betyg? – Bra+, kanske lite givmilt med tanke på vad som står ovan. Men det är fortfarande en intressant öl. Kanske mer så än en bra öl jämfört med fatversionen som var helt annorlunda och bjöd på bra mycket mer smaker istället för att bara smaka humle och ha bitterhet. Så om ni kommer över den på fat, jämför och bli glada – för den ska vara bättre. Är det någon annan som provat båda och kan känna någon, eller samma/annan, skillnad?

---

Southern Tier Creme Brulee
En Imperial Stout med mörk karamellmalt, andra maltsorter, laktos och vaniljbönor – precis vad man förväntar sig i något som ska bli till en Creme Brulee. Columbus- (bitter) och Horizonhumle (arom) står för humlingen. Perfekt öl som efterrätt denna firardag, något sött och gott är man ju förtjänt av - så drickbar tårta?

Utseende: Litet frostigt skum som dör ner. Brunsvart vätska.
Doft: Plötsligt befinner vi oss på en restaurang i Spanien eller Frankrike och har just ätit en god middag och ska nu få in desserten. Så luktar det. Lite bränt socker on top, sedan kola och vaniljsötma därunder. Riktigt fint! Lite liköraktig laktos långt bak om man vill leta upp något som väl avslöjar att det inte är en riktig efterrätt utan en öl. Vaniljmjölkig lätthet och på slutet kommer det lite mer traditionella stoutdofter som exempelvis choklad.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med medel kolsyra. Inte samma tydliga creme brulee som i doften utan nu mer choklad i smaken. Men vipps så möter den på kola och vaniljens sötma igen och i avslutningen så blir det lite bränd torrhet. Men så intressant, och så gott att se hur man kan brygga en öl som så pass bra liknar en dessert, eller något annat som inte är en ”öl”.

Betyg? – Bättre, drickbar efterrätt! Choklad, vanilj med gräddighet, lite bränt torrhet och ja, detta var riktigt gott och jag kan förstår att Southern Tiers Mokah, Choklat m.fl blivit så hyllade. Det är inte lätt att imitera smaker och därmed ännu svårare att imitera hela ”rätter”. Tänk om någon hade fått för sig att göra en superbt brygd ”chokladtårta” eller ”prinsesstårta” och fått det att smaka perfekt. Här ser man möjligheterna med att använda laktos i bryggningen. Samtidigt är det ett delikat hantverk då för mycket kan ge en mjölkig, lite tunn känsla samt för mycket mjölksyra vilket kanske krockar med något som ska vara mer sött. Det var också kul att se att de faktiskt lyckats med att få fram den där brända sockersmaken, eller framförallt doften lyckades de med – troligen genom att ha just mörk karamellmalt och i perfekt mängd. Grattis på mig med all ära, detta var jag värd!