Mikkeller Big Worse Barley Wine samt lite single hop

Den danske nomaden Mikkeller Borg Bjersö far europa runt och brygger trevliga öl som alla snappar upp lite av det som är typiskt med bryggeriet eller landet där de görs - åtminstone är det lite av min uppfattning. Samtliga tre öl jag tänkte skriva lite om idag har han exempelvis bryggt hos De Proef i belgien som blivit lite av ett tillhåll dit alla världens olika bryggare verkar dra sig då och då.

På hemmaplan bryggde han först barley wine'et Big Bad Barley Wine på 10%, en maltig dänga jag inte provat än. Men tydligen var inte det nog, dåligt kan ju bli värre och sedan värst. Så han åkte ned till Belgien och puttrade fram Big Worse och Big Worst Barley Wine på 12 respektive 17,6%. Det är nu mellan-styggingen Big Worse Barley Wine som vi smaskade i oss.

Mikkeller Big Worse Barley Wine

Utseende: Grumligt med orangebrun varm vätska. Små skumrester.
Doft: Godissockrigt, nästan lite mjödigt med honung, lagrade, spritiga bär. Påminner om den 4 år gamla Stone Double Bastarden vi drack i USA med just denna spritigt bärighet.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra med rätt små bubblor. Tydlig alkohol trots ”bara” 12% - man har druckit bra mycket mer balanserade alkoholstarka öl. Lär behöva stå på sig och dämpa alkoholen och boosta upp smakerna än mer. Smakerna är av brunt socker, godissocker, honung och bär. Lite plommon/sviskon, körsbär och en liten dos russin med lite karamellsås, vinös. Men överlag är smaken lite undanskymd av alkoholen som kräver tid av den som dricker.

Betyg? – Bättre-, en ytterst svårbedömd barley wine som känns väldigt rebellisk och ung med sin spretiga spritighet. Ger man den ett par år i en undanskymd källare så kommer den kunna uppvisa ett fantastiskt och variationsrikt smakspektrum som redan nu anas. Det är honung, socker, spritiga bär och annat som kommer lägga sig i en perfekt balans om den bara får stå. Men till dess är den lite obalanserad, men ändå väldigt smakrik och ytterst trevlig om man bara lägger åtsidan sina åsikter om alkoholen. Pendlar mellan ett bra+ och ett bättre- men dess komplexitet gällande smakerna ger den ett svagt bättre- som bara tiden verkar kunna sätta begränsningen på.

---

Med i denna tyska sändning kom även två av de Single Hop'ar som jag inte provat ännu (är ju ett gäng) - Cascade och Tomahawk. Dessa dracks till kräftskivan i helgen, så blev lite korta sammanfattande anteckningar om dem. Båda två faller rätt väl in i vad jag anser om de övriga delarna i denna Single Hop-serie - mycket välgjorda och goda öl som alla visar det bästa (eller sämsta) i varje humlesort. Vissa lämpar sig mer än andra för att klara sig på egen hand, men likväl är det kul att prova dem såhär enskilt.


Mikkeller Single Hop Cascade IPA

Utseende: Grumligt, varmt mörkorange vätska. Fluffigt fint skum.
Doft: Persika och blommor med lite beskare grape. Lite nektarsött och mjukt. Väldigt trevlig.
Smak: Medelstor till större munkänsla med bra kolsyra. Nektarsött och fruktigt med rätt fyllig beska som känns väl avvägd till det lite maltiga och fruktiga. Trevligt att dricka med inte alltför hög beska.

Betyg? - Bättre-, gillar det söta och lite nektarlena med mjuka fina smaker.


Mikkeller Single Hop Tomahawk IPA

Utseende: samma varma färg och skum som i föregående öl.
Doft: Frukter, typ ananas med lite blommor och strävt gräs. Mer naturliga och rena humlesmaker än fruktigt. Lovande beska i doften.
Smak: Medelstor till större munkänsla med bra kolsyra. Här är beskan större och väldigt trevlig med mycket citrus och gräs. Småkryddigt och gott om man gillar humlesorter med hög alfasyra och stor beska. Vilket jag gör.

Betyg? - Bättre-, gillar beskan och det lite gräskryddigt sträva, citrus och mineralfräscht.