Surt sa krieken

Som avslöjat emellan raderna på sistone så börjar jag övergå från IPA till helt andra öltyper på sistone och om man då även har lite andra öltyper hemma så blir den resan lite lättare. Det känns ju lika bortskämt att dricka lite krieks, stouts och allehanda tyska öl som finare IPA's. Vissa kallar det att aldrig nöja sig med något, bara samla öl eller att inte uppskatta vad man "verkligen gillar". Jag å min sida kallar det för att vilja utveckla sina smakreferenser och lära sig mer om skillnader mellan öl - inte teoretiskt, utan praktiskt. Dock är detta en balansakt, den mellan teori och praktik som jag gärna skulle förbättra. Många förstår nog inte vad de dricker - vare sig det är öl, vin eller kaffe - förens de lär sig lite mer om alla smaker, tillverkningssätt m.m. Dock har jag inte haft så mycket tid för att riktigt sätta mig in i det. Men jag lovar att jag ska bättra mig, Viktor på Något Att Drickas nästan samtliga inlägg borde ju kunna bli till en hel liten bok om öl, dess kultur, tillverkning och varför den smakar som den gör - så är en bra start. Samtidigt klarar sig teori aldrig utan praktik och inom praktik så kallas det ju att "övning ger färdighet", så den enda vägen att gå är in i dryckens dimma.

Nog om detta svamlande nu, vad jag ville komma fram till var att jag har rapporterat lite om att jag börjat gilla sura öl, bråka öl eller sådana som kräver lite av en. Dels är det roligt att folk vågar brygga annorlunda saker och dels är det gott att lära sig finna smaker. Första gångerna jag drack lambic mådde jag illa och ville kräkas, nu börjar jag kunna finna smaker bättre och vipps är upplevelsen bättre (dock skulle jag inte påstå att jag kan ett uns om dem). Men när jag såg Mort Subite Oude Kriek från 2006 tillgänglig för min lilla ölpåse så var det svårt att inte slå till. Någonstans måste man ju börja och nu när hösten verkar kunna bjuda på rätt mycket lambics, krieks och geuzes så är det väl bara att börja vänja sig.

Mort Subite Oude Kriek
En vintageflaska från 2006 från detta belgiska bryggeri som verkar vara ägt av ”Alken-maes”  vilka verkar förestå bland andra heineken, Cristal (ölet) och någon mer. Har inte hittat så mycket om dem och deras hemsida är ju på belgiska eller franska så fick inte ut så mycket av den. Dock finns inte denna med på bryggeriets lista över tillgänglig öl. Någon som vet mer om bryggeriet?

Utseende: Litet skumliknande fluff som dör ned. Vackert mörkgyllenröd färg med lite mer orange’a toner mot botten. Lätt bubblande i vätskan.
Doft: Lite sursyrlig citrus och körsbär. Lite krydda, småtorr. Växlar glas till en kupa och då framträder lite mer sötma och körsbärsdoften blommar ut mer. Fin alkoholsöta röda bär.
Smak: Lättare munkänsla med minimala små bubblor i kolsyran. Smaken börjar inte så sur utan mer i jästa körsbär och lite torr strävhet. Sedan slår surheten till och munnen känns som om den fyllts med hockeypulver (eller salpetersyra för den delen), den känslan sitter kvar ett tag tills en viss sötma sakteligen suddar bort den.  En eksmak ligger en bit in i smakspektrumet och bidrar med tyngd i den annars lite lätta kroppen. Oerhört läskande och inte alltför vinägersur, även fast lite vinägertoner finns där. Vare sig för söt eller för sur utan jag tycker det balanseras väldigt bra, även fast jag tycker det saknas något. Duchesse de Bourgogne exempelvis gillade jag väldigt mycket med den trevliga sötman som var rätt genomgående och jag tror att i det här fallet så är det för att mina erfarenheter av krieks är lite begränsade. Dock får man lite salpetersyra -känsla över tänderna som snart börjar gnissla av torrhet, så den är surare än vad den smakar.

Betyg? – Bra+, når inte helt upp till ett bättre. För det skulle jag ha behövt ha druckit än fler krieks. Men jag börjar mer och mer uppskatta denna öltyp och surare öl överlag. Vad som saknas här tycker jag är lite mer smak, även fast det troligen är just såhär den är menad att vara bara att jag inte är van. Dock är det en öl jag gärna skulle dricka igen om jag kände för något riktigt surt och krispande.