Stoutsen och kapitalet

Nu vet jag inte om det finns en öl som heter så, men borde det göra kan jag tycka. Jag skulle vilja brygga öl bara för att få igenom alla koncept och namn jag har kommit på, skulle nog bli rätt bra. Det som gjort lite att jag fallit ifrån IPA's på sistone är förutom att man efter att ha druckit ett par übergoda IPA så börjar man bli lite bortskämd och inte förstå varför man ska nöja sig med sämre. Jag tycker nämligen att IPA är en trevlig men lite variationssvag kategori då och då. Därför har jag försökt dricka lite stouts, barley wines och suröl på sistone och just den första kategorin av dessa förvånat mig då och då. Ena stunden dricker man en asfaltstung och ändå finstämd imperial stout för att andra dricka en sammetslen och bärig variant och slutligen får man en lite syrligare stout. Som öl #500 så blev det ju den fina Stone Russian Imperial Stout, därefter vankades det på hemmafronten följande två - rätt speciella på sitt sätt - stouts.

---

Alvinne Morpheus Dark

Tydligen en specialbrygd version av deras imperial stout Podge Belgian Imperial Stout, men här använder man bryggeriets ”nya” morpheusjäst. En jäst de gjort en 4-5 olika ölsorter med den nya jäststammen de tagit fram. Den ligger på 10,2% alkohol, har en IBU på 47 tack vare Magnus och EKG-humle, samt 7 maltsorter.

Utseende: Ljusare mörkbrun vätska, typ chokladspätt vatten. Fluffigt karamellfärgat skum.
Doft: Lite knäckig mörk maltdoft, kryddor med lite peppar, lite jästartad syrlighet som växlar mot lite utvattnad choklad och karamellsötma. Lite som en jäsigare belgian strong ale med stoutinslag av chokald.
Smak: Lättare till medesltor munkänsla med växande kolsyra. Riktigt söt, betydligt sötare än förväntat mig. Lätt i smakerna och ingen större kropp, trots sötman med lite karamell och lite tunn mjölkchoklad så övergår det till en rätt bitter och torr eftersmak och känsla i munnen. Möjligen finns vissa stoutinslag men överlag tycker jag den är lättare och har större bitterhet och jästkaraktär än majoriteten av de stouts jag provat. Jag undrar lite om jästens kryddighet och syrlighet kommer tonas ned lite med tiden och den kan växa till sig på något sätt, för just nu är den lite ojämn – om än intressant.

Betyg? – Bra, det här är intressant tycker jag. Det flyttar fokusen på vad en stout ska vara genom att ha en tunnare kropp med betydligt klarare humlekaraktär i bitterheten och där jästen bidrar med både kryddighet och syrlighet. Med tiden tror jag att den kan bli mer karamellig och ha en mer likörartad alkoholstil och där smakerna blir tydligare, men en imperial stout – mnjae?

---

Green Flash Stout (Double Stout)
En till stout I världsklass, kraftig och stor, alkoholstyrka på 8,8%.

Utseende: Brunt småporöst skum som med rester på glaskanterna sjunker ned lite. Brunsvart vätska.
Doft: Aromatisk doft med välrostade toner i en lättsam men kraftig stil. Mörk tung sirap bidrar med tung söt doft och lägger sig på lite bärig spritighet. 
Smak: Lättare munkänsla med bra kolsyra med små bubblor. Mjölkchokladlen smak som direkt sätter sig med lite jordighet. Det är något småsaftigt som följer innan det kommer lite rostad kaffesmak, vad kan jag inte riktigt sätta ord på, men det ger en trevlig variation i smakupplevelsen.  Sirapig kaffegodis eller någon frukt möjligen. Smakerna känns av i en renare tappning då och då då ölen inte är alltför tung. Sidenlen känsla på tungan.

Betyg? – Bättre-, krämig, smakrik och väldigt ”stor” stout som inte är alltför lätt att få i sig men ändå är riktigt bra. Gillar att det inte blir för rostat utan att det finns lenare och variationsrika alternativ. Trevlig och/men utan större krussiduller.