Alvinnehelg del IV - Alvinne Kerasus 2009 och valdags

Idag är det val - vilket ingen har missat, men duktig som man varit, eller lat, så har man förtidsröstat och kan därmed ta det lite lugnare och mer chillat idag. Till valvakan ikväll får jag se om och vad som plockas fram, men i väntan på Nightowl så kanske det blir Gapsar och Melchior från Alvinne för att avsluta det i sinom tid. Så Alvinnetåget rullat vidar och idag har lotten fallit på deras vintage sour ale Kerasus från 2009.  En vintage 2009 sour ale på måttliga 6%. Efter att ha blivit lite besviken på deras Morpheus Wild så har jag inte större förväntningar på denna, den har inte heller fått särskilt upphetsande omdömen på vare sig BA eller RB. Tydligen gjordes 09’an med mosade körsbär medan 10’an har gjorts med hela körsbär vilket ska ha gett den lite mer smak av körsbären.


Alvinnehelg del I - Naked Ladies
Alvinnehelg del II - Morpheus Wild
Alvinnehelg del III - Mano Negra


Alvinne Kerasus 2009

Utseende: Blodigt leverfärgat vätska, rätt dovt mörkt, med minimalt skum som direkt sjunker ut till glaskanterna och bildar sig en liten braseldsring.
Doft: Halv torr och surt körsbär. Med andra ord vad man förväntar sig och inte så mycket mer. Finns lite toner av källare och trä.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med okey kolsyra, lite sedvanligt fizzig sådan. En välbalanserad surhet som inte slår över mot sött utan mer mot fruktsötma eller i detta fallet bärsötma. Jag får även lite andra bär i smakerna med mörka mer mogna körsbär, eventuellt lite svarta vinbär och kanske lite lingonsyrlighet. Även fast den kanske inte är så mycket bättre än bra så gillar jag blenden och hur det inte blir en missmach av sötma och sur syrlighet som böljar fram och tillbaka och i slutändan bara blir obalanserad. Det blir lite klent mot slutet och istället för den där lite mysiga ruttna/jästa körsbärssmaken så blir det lite som en skum körsbärsjuice – om än trevlig sådan.

Betyg? – Bra-, Färgen på vätskan var ovanlig och skapade ett lite spänningsmoment, doften i sig var väl lite vad man kan förvänta sig av en öl av denna kalibern – inte mer än skäligt. Smaken började och slutade rätt monotomt och lite för enkelt. Däremellan skedde dock lite som ändå gör att jag tycker den har lite att komma med. Balansen mot sötman var mer mot det bärsöta än ”söt-söta” och kändes därmed lite fräschare och trevligare. Det syrligt sura var, ja, rätt lagom men var ändå tillfredsställande. Såhär en stund efter att ha tagit sista klunken sitter en autentisk och trevlig körsbärssmak kvar i munnen. Tyvärr räddar det inte bort det lilla minuset i betyget, men det gör ändå att jag nog skulle vilja prova på 2010’an sen för att se hur den tar sig med hela körsbär istället för mos.