Belgian ale som de först bryggde 2003 men missade lite med receptet varpå de fick en slutprodukt med mörkare färg och vissa andra smaker än anat. Denna flaska är från 2008 och med sina 6% får vi se hur den mår idag.
Utseende: Mörkare bärnstensfärgad vätska fast mer varmt grumlig än klar. Nötfärgat skum med en hel blandning storlekar på bubblorna. Lämnar rester på glaskanten. Håller sig kvar länge.
Doft: Typisk lättsam belgisk ale som dock känns lite fylligare än vanligt. Krydda, citrus och jäst fast även en nötig maltig doft. Viss aning om bär.
Smak: Lättare munkänsla med stor kolsyra. Fyllig och väldigt skön känsla i munnen med en smak som direkt slår en som oväntad utifrån doften. Smakar av karamell, bär, mer bär och lite jäst och kryddor. Smaken är ju både fyllig, krämig och har en bra bas att stå på varav bärsmak med framförallt hallon och vilda jordgubbar blir väldigt välintegrerad. Viss syrlighet framträder mer och mer i eftersmaken som även har lite torr, lätt surhet och även en del bitterhet – men ändå mot en rätt fyllig grund. Någon bismak dock på absoluta slutet som jag inte vet om jag gillar, lite unket som om det är massa jäst som tagit upp smaker som inte borde vara där (typ blandning av sura dåliga bär och karamell).
Betyg? – Bra+, jag gillar hur det blir både lite kraft bakom smakerna och hur de bäriga smakerna kommer in mot smaker av jäst, kryddor och karamell. Inte riktigt en fruktöl, men det går inte att undgå bärinfluenserna (som inte ens nämns på flaskan). Kanske lite svårplacerad då den inte är bär-/fruktigt veteölsinspirerad utan mer belgisk ale och fruktmixad med mer fyllighet vilket gör att man bör vara sugen på lite bärighet om man ska dricka den på kvällen och bara chillaxa lite.
Struise Roste Jeanne
Namnet betyder då ”red haired Jeanne” vilket är en session beer brygd till det årliga firandet av någon historisk häxhändelse i staden Nieuwpoort som går av stapeln 10 och 11e juli. Med session beer menar man tydligen i det här fallet då en belgian ale på 7%.
Utseende: Mörk brun vätska med lite ljusare mot botten, grumligt. Skummet är först väldigt mjällt men blir porösare och spricker upp med lite rester på kanterna som resultat.
Doft: Rostad doft av malt, toffee och vissa inslag av humlig bitterhet.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smaken har först tydlig och ren karamell med lite humlig citrus utan direkt beska. Genomgående är det rätt humligt med en liten liten beska i den annars rätt maltiga och söta smaken. Lite socker och jäst finns där tillsammans med maltsmaken. Den efterbeska känslan med karamell mot kraftigare malt växer mer och mer och mot den milda jästsmaken så känns den inte så typiskt belgisk utan kunde nästan ha varit amerikansk. Dock är det just när jästen och det sockriga kommer fram som dess bakgrund kommer fram. Det finns också någon smak där som jag kände i en av de öl jag tog hem från Japan i vintras och som jag inte kunde sätta fingret på – en tunn karamelljästig smak som känns lite urvattnad och gammal, men som ändå är rätt trevlig då den är lite söt och slutar småsyrligt. Kanske är det lite nötigt på något sätt?
Betyg? – Bra, det är inga fel på den här. Men samtidigt så händer inte så mycket i dofterna eller smaken och visst som en stark session beer skulle den väl funka för de som är häxor och lätt drar i sig 2-3 stycken på raken. I sådana tillfällen passar de smaker som finns och den fylliga och söta smaken gör sig väl med det humliga som finns där lite barnsligt lurigt. Men nu vill jag ha lite roligare brygder från Struise, så snart blir det att gå in på Black Albert m.fl
Roste Jeanne har jag hemma, blir kul att dricka den även om den på din beskrivning inte lätt som yppersta världsklass, inte för att jag förväntat mig det.
ReplyDelete