Blir att pausa lite i Alvinneskrivandet då jag inte hunnit föra över alla anteckningarna till datorn än, med en hel hög av saker som måste göras denna vecka så får det bli lite fulrecensioner av diverse öl som legat kvar på samvetskontot sedan de senaste två veckorna. Å anda sidan är det inte två helt dåliga öl som ersätter Alvinne idag. En kaffe och choklad-öl samt en fantastisk julöl.
Southern Tier Mokah
Brygd med jamaikanskt kaffe, rostad choklad, karamell-, choklad- och svartmalt. Detta är en ”mix” av Choklat och Javah som tillsammans blir det lite kaffechokladiga Mokah.
Utseende: Brunsvart vätska
Doft: Chokladen blommar ut med inslag av rostat kaffe likt chokladdoppade kaffebönor. Precis som i denna serie är det inget hymmel om vilka utvalda dofter och smaker som ska finnas, vilket lämnar ute allehanda andra smak- och dofter. Likt choklat men inte lika mjuk chokladdoft utan mer torrt kaffe.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Stor smak av kaffebönorna, halvtorr början innan chokladen börjar komma fram med smak och en mjukare känsla. Även här är det chokladdoppad kaffepistill. Fylligt och fin eftersmak.
Betyg? – Bättre, inga krussiduller här heller utan det är en väldigt välgjord serie utan större överraskningar eller fallgropar. Fyllig smak, inga bi- eller eftersmaker som vissa av de andra i serien kan ha då smakerna börjar falla isär lite. Samtidigt är denna jämförelsevis lite otydligare i smakerna.
Struise Tsjeeses
Fat på Monks Porterhouse. Är en blond abbey triple vinteröl som lagrats 8
månader på diverese stenfrukter.
Utseende: Väldigt gräddigt skum, lätt grumligt gyllene persikofärgat skum.
Doft: Komplext är väl ordet jag söker. Bubbelgum, godissocker, gummi, mer bubbelgum. Gott och inte extremt eller kemikaliskt. Lite som en cray trippel mot slutet när lite krydda kommer fram. Wow.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Fyllig root beer och barley wine som möts hemma hos en quadrupel. Det är bär, honung och superkomplext även i smaken. Även lite veteölskänslor.
Betyg? – Bäst (+), helt underbar och om öl genom åren har varit komplexa så är de första sipparna på denna mer än så. Smaker, dofter och intryck tävlar om uppmärksamhet. Dock är parentesen där av en anledning, jag tycker nämligen att den tappar sin ”wow”-känsla efter en stund vilket många andra toppöl inte gör, de är genomarbetade på ett fenomenalt sätt, denna tappar det efter en stund. Men likväl har den verkligen det lilla extra.
Tuesday, September 21, 2010
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
drack också den där tsjeesees på monks porterhouse för inte så länge sen .. en fantastisk öl! mumsfillibabba.
ReplyDelete