En omväg värd att ta! Uinta Crooked Line Detour IPA

Mer sommar på Manker beer Blog @ Facebook

Det är lite stiltje på ölfronten för min del, fullt upp med annat varpå det är lätt att glömma sådant som att det är nyheter i beställningssortimentet och att det släpps biljetter till GABF idag. Men det känns mer och mer som om många bloggar, mig inräknad, har funnit lättare kanaler att nå ut "snabbt" via Facebook istället för de mer statiska bloggarna. Så kika in där.

Ryktas även om ett nytt stort ölforum, bäst är att kolla på BeerSweden då och då för att veta mer.. Nu, öl.

---

När Wicked Wine tog in Uinta till Sverige var det inte bara Cookeyed Cooper och Labyrinth som kom, även fast det bara var dem två vi fick bekanta oss på hos Systembolaget så kom ju även Anglers Pale Ale samt Detour IPA'n. Det är också den sista av dessa vi nu ska bekanta oss med. Som del av bryggeriets Crooked Line-serie så är den "nyskapande" men ändå rätt så typisk, man ska avvika lite från förväntningar och gränser men inte för den delen börja göra extrema eller alternativa öl. Om själva ölen finns det inte så mycket information, Uinta har lite att lära där från många andra bryggerier som mer än gärna berättar rakt igenom hur ölen kommit till och vad den innehåller (se lite mer om den via WW här). Synd då just dubbel IPA's och andra öl är kul att få reda på saker om då humlesorter etc kan ha rätt stor betydelse på ölen.

Så utan större utsvävningar om annat så går vi väl in på denna trevliga dubbel-IPA.



Uinta Crooked Line Detour IPA

Utseende: Något mer klargyllene bärnstensfärgad vätska med fint "IPA-skum"
.
Doft: Doftar balanserat om man kan uttrycka sig, så om balans var en påtaglig doft. det är humlekåda, kottar och ändå en mild fruktig doft. Även om man slår ett varv i glaset så är det samma typ av dofter som håller sig kvar; trevliga humledofter. 

Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smaken är lättsam och trevlig med en bra beska med samma balanserade humlerike som i dofte - det är kottar, kåda, barr och grape, och så den där milda frukten. Jag ska erkänna att jag ibland har svårt för rätt humlekottebaserade (D/I)IPA's som inte varierar sig, det kan ibland bli lite tamt och smakerna försvinner rätt fort, men denna oerhört (!) lättdruckna 9,5%'iga DIPA'n lyckas ändå lägga sig på en väldigt angenäm nivå. 



Betyg? – Bättre. Oerhört välbalanserad och lättdrucken, besk men mild, humleskog men ändå med variation. Kanske lite rivigare beska hade varit bra, kanske hade det gett lite metall i smaken (anar det bara nästan nu), kanske ska man inte bry sig utan bara acceptera att det är en tilltalande och likväl rätt bastant DIPA som känns lika vardaglig som en Sierra Nevada Torpedo, en sån där öl som är lite för mycket för en (iaf denna med sin %) men som är god nog att dricka om och om igen.

Mer sommar på Manker beer Blog @ Facebook

Mer bär åt folket - Sly Fox Black Raspberry Reserve

Mer sommar på Manker beer Blog @ Facebook

Då jag igår skrev om Three Floyds försök på en oktoberfestöl så är det faktiskt en slump att jag idag skriver om ett annat försök på en tysk öl. Istället för Three Floyds så är det Sly Fox, de som brygger den goda 113 IPA'n, som försöker sig på något så vågat som en tyskinspirerad veteöl med tysk pilsner- och vetemalt med lite tradition-humle och för varje gallon (cirka 3.7 liter) av öl så har man dryga 500gram röda och svarta hallon. Med 8% så är den rätt kraftig och riskerar (troligen) inte att tappa smak, inte heller tror jag den blir "för mycket". Pennsylvaniabaserade Sly Fox är för mig smånya och utöver deras 113 IPA så verkar mycket av deras öl vara inriktade på Belgiska och Tyska öltyper, något som också påpekas på deras hemsida. Jag har även deras tripel Incubus hemma, så det ska bli intressant att framöver testa om de håller en rätt hög nivå rätt igenom. Men nu var det mörk hallonöl..

Sly Fox Black Raspberry Reserve

Utseende: Disig mörkröd vätska med ett litet döende skum.

Doft: Mörka hallon och en liten glänta med genuin bärdoft, björnbär, jordgubbar och ett helt hallonsnår. Just att det är en genuin bärdoft är vad man tar med sig från doften.
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Porös och mycket lättare än vad den annars trevliga doften avslöjar. Bär och jordgubbar som dock faller lite på grund utav den lite väl porösa och tunna kroppen vilket nog kan härledas till vetemalten, hade den varit bättre som en vanlig ale eller hade bärsmaken försvunnit? Troligen. Läskande är den dock och det finns mycket gott smakmässigt, med lite mer kropp och mer kraft hade den ökat omdömet några steg.



Betyg? – Bättre (-). Underbar fin doft av mörka hallon och bär, men smaken levererar inte därefter och tyvärr blir det lite drabbande för ölen i stort då vetemalten tunnar utan ett snäpp för mycket. Likväl trevlig, god, läskande.

Mer sommar på Manker beer Blog @ Facebook

Es is nicht normal - Three Floyds MunsterFest

Mer rock på Manker Beer Blog @ Facebook

Amerikaner misslyckas mer ofta än sällan när det gäller att göra Europeiska öltyper och det är väl enbart ett par få bryggerier som galant klarar av det hela vägen. Three Floyds brukar dock ge ifrån sig väldigt bra öl och därför är det extra spännande när de har tagit sig an en traditionell oktoberfestöl eller märzen. De följer tysa Reinheitsgebot, renlighetslagen från 1516 som säger att ölen ska innehålla malt, humle, jäst och vatten - ingenting mer. Det blir med andra ord en liknande öl som Sam Adams och Weihenstephan gjorde i Infinium men ändå inte då man här siktar på en något maltigare märzen jämfört med deras ljusare och lättare öl. Med sin Bavariska noble humle och ett rätt så traditionellt repcept gör man denna öl som först var för att hedra  Prince Ludwigs bröllop i 1810. MunsteFest är för de som inte vet om det en twist på ordet Oktoberfest där man bytt ut oktober till Munster varifrån bryggeriet kommer.

Three Floyds MunsterFest

Utseende: Något mörkare gyllenorange vätska med ljust nougatfärgat poröst skum med minimala till små bubblor.

Doft: Frisk doft med malt, både torr men även söt sådan. Malten doftar även aromatiskt och inte bara malligt som det ibland kan göra; det är kola, nougat, en liten russinask och lite mörk sockerkaksdeg. Till det anas lite citrus. 

Smak: Medelstor munkänsla med oket till bra kolsyra. Kroppen är lätt men poröst växande och pendlar mellan att vara lätt och något kraftigare. Det är en instant smak av kola, karamell och nästan den där nötiga belgiska kolasmaken som finns i allt från dubblar till quadruplar. Känns stundtals mer belgisk än tysk. Som någon hade skrivit någonstans så är den här ölen ett bevis på att även 3F har problem med att göra spännande öl enligt tyska renhetslagarna. Ändå så tycker jag att det fungerar, lite citrus och gräs och den rätt smakrika maltvariationen gör att det är väldigt drickbart om än lite långtråkigt. 



Betyg? – Bra+. Kunde eventuellt fått aningen högre betyg om den, om den, bara varit lite roligare. Det säger mer om reingeitsgebot än om 3F eller om oktoberfestöl i sig. Som skrivet så är ölen en rätt stiltypisk märzen med malt i centrum, aning citrus men inte direkt någon beska. Den här var dock inte så sötklibbig som vissa andra märzen från USA kan vara där malten får lite väl mycket att säga till om. Nä, prova den om ni gillar mörka lagers eller ales men förvänta er inte extra något bara för att det står Three Floyds på flaskan.

Mer rock på Manker Beer Blog @ Facebook

Nya svenska ölaktörer del 4 - Sea-Goat Brewing

Mer rock på Manker Beer Blog @ Facebook

Tidigare delar:
1. Åre BryggCompagni
2. Kapusta Brewing
3. Bloggarna


Vi kör direkt vidare på del 4 av serien "nya svenska ölaktörer" där turen nu kommit till killarna bakom Sea-Goat Brewing, årets silvermedaljör i Mikkeller Hop Bomb Challange.

Bakom namnet som jag tror hänvisar till det speciella djuret här, döljer sig två bröder; Viktor och Tobias Lund. Av en lite otippad slump börjar vår historia inte där utan för 6-7 år sedan. Då hade jag en grunge/rockklubb på Söder i Stockholm vid namn Club Navelludd (indeed...) där vi förutom grym musik även hade liveband. Så en dag skulle vi ha det sköna stonerrockbandet Jellyfish Syndrome på scen; ett band där Tobias var sångare och ännu en brorsa även var med. Att jag en handfull år senare skulle stöta på Tobias i helt andra sammanhang var nog svårt att tro för oss båda.

Hursomhelst, Sea-Goat Brewing handlar om att brygga god öl som ska vara god att dricka och välgjord trots låg nivå med simpel utrustning och minimala förutsättningar. Liksom de flesta hembryggare vill de göra öl som de själva gillar varpå det ofta blir humlecentrerade öltyper. Det var efter att ha pratat löst om att brygga öl en längre tid, men där ingenting hänt, som Viktor till slut fick ett litet startkit i present varpå det hela drog igång. Sedan dess försöker de brygga åtminstone två batcher i månaden och det var här som man beslöt att skicka in sin blott andra öl - deras Hypertropicla PIPA (pineapple IPA, pineapple som en hint till de tropiska smakerna de var ute efter i humlen). Med den kom de som sagt två i Mikkeller Hop Bomb Challange och ölen kommer recenseras här under. De har även bryggt rätt vågat och friskt och i min åsikt vågar de experimentera med allt från chili till lakrits till "vanliga" sommar-IPA's. Första målet är kunna brygga mer vilket kräver både mer tid och utrustning. Mer öl, både sett till batcher men även batchens storlek brukar kunna ta sin tid att få igång, men sett till hur Sea-Goat snabbt har utvecklats och kvalitéen på deras öl så lär det inte ta alltför lång tid..


De två öl från dem jag har provat, Hypertropical PIPAn, rejält humlad med citra, amarillo, simcoe och tomahawk och deras chili-IPA A Brown Reason to Live2 (chili) som även den är rikligt humlad med citra, tomahawk, simcoe och amarillo för att sluta på 152 IBU och 9,2%
 är båda oerhört välgjorda där jag faktiskt föll helt för den senare av de två. Men för att ge er en bättre uppfattning av ölen så går vi nu in i djupet på dem båda.


Sea-Goat Brewing Hypertropical PIPA


Utseende: Disigt grumligt något brunare kola- alternativt mosig bananfärgad vätska med lite nougataktigare skum med minimala bubblor. 


Doft: Humleoas. Som första gången jag doftade på Oppigårds Amarillo! Simcoen och Amarillon ger perfekta humlesmaker där Citran ger edge och mer citrus till de båda andras mer tropiska aromer. Tomahawken med sin höga alfasyra höjer beskan på ölen väldigt väl. Vispar man runt i glaset, vilket man måste för att få fram djupet i dofterna så är det mango, persika och Piña Colada (ananas och lite gräddigt).
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Kolsyran är inte alltför kraftig men mild vilket ger mer utrymme för fruktigheten i smaken. Mycket tropiska frukter och mycket citrus med humlekottar och en växande beska i eftersmaken. Lite metalliskt humleoljigt bitter på slutet, vilket jag börjat inse att jag personligen gillar. Bit för bit drar beskan fram och det är nyanser från Citran och framförallt Tomahawken som märks mest. Kanske att den trevliga fruktigheten förskjuts något, eller temporärt i förmån för beskan. 



Betyg? – Bättre-. Den tappar ju längre ned i glaset man kommer då främst humlekotte etc kommer fram tydligare vilket nog är för att det är mer humlerester och annat som är kvar från bryggningen. Men för att vara killarnas ANDRA brygd någonsin så kan man ju inte vara annat än djupt imponerad. Hur de träffar rätt i doften och hur väl det börjar i smaken, imponerande och det finns mycket potential här! Ska bli intressant att dricka deras chili-IPA snart!



Sea-Goat A Brown Reason to Live IPA2 (chili)
 
Utseende: (se bild)

Doft: Fläder, massvis med fin fläderdoft och tropiska frukter. Sedan smyger sig en lurig chilisdoft fram med bade chiliespresso och chilichoklad. Inte hett utan bara précis en dos så att det anas och lyfter! Väldigt balanerade dofter och det är verkligen en fröjd att dofta på ölen!
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Chiliespresson går även igenom här mot en stor humlig vägg med tropiska frukter och chili-humlekottar. Kaffe och choklad blandas med frukter och tillsammans blir det bra mycket mer spännande än man kan ana. Hettar till lite efteråt och då är det lättare att ana chilin, gott är det oavsett!



Betyg? – Bättre(+). Ge dem ett bryggkontrakt på den här ölen, föll helt för dess smak av både tropiska frukter, humle och en perfekt chilismak och doft.

Mer rock på Manker Beer Blog @ Facebook

Nya svenska ölaktörer del 3 - Ölbloggarna

Diskutera på Manker Beer Blog @ Facebook

Efter del 1 om Åre BryggCompagni och del 2 om Kapusta Brewing så kör vi vidare med del 3 i serien om "nya svenska ölaktörer". Turen har nu kommit till ölbloggarna och de personer som ibland mer engagerat än andra direkt och indirekt påverkar svensk och internationell ölkultur.

• Dagens inlägg kan dock vara lite svamligt och det beror på att jag "friskriver" ner mina tankar och åsikter i ämnet utan större eftertanke...

Nu är jag, som svensk manlig ölbloggare, oerhört subjektiv i min bedömning och mina åsikter men samtidigt är det svårt att undgå den påverkan bloggar, skribenter och gemene öltyckare har haft. Självfallet kan det vara lite hönan och ägget, vad kom först i den nya sociala kultur där avståndet mellan bryggerier, distributörer, krogar och konsumenter aldrig har varit mindre? Samtidigt känns det irrelevant, huvudsaken är att det främjar alla. Bryggerier och bryggare får hjälp att finna nya kanaler för att deras produkter ska uppmätksammas och deras öl (ibland ogynnsamt) dissikeras för att sedan monteras ihop i olika formuleringar. Dock är denna form av nästintill gratis PR väldigt viktigt och även väldigt uppskattad, konsumenter får reda på mer om öl de kanske aldrig har hört talas om och fler får lättare reda på var, när och hur man kan få tag på en öl (eller vilken vara det nu kan gälla). Sidor såsom Fatkoll, BeerSweden (blogg och allt i ett), I Glaset med flera är på olika sätt sociala media som på något sätt kan relateras med bloggar eller liknande och som är en länk mellan de olika delarna i hela "ölprocessen". För när Darren exempelvis bidrog till skapandet av Hello, My Name is Ingrid så var det inte bara ett kul projekt utan visade också möjligheterna som finns inom ölvärlden. En öppenhet och ett intresse som troligen är något svårare att finna inom andra områden. Visst hade något liknande kunnat ske om det varit en privatperson som föreslagit ölen, men det speciella med bloggar är att det också är ett kommunikativt media, det du eller ni gör åskådliggörs för andra som i sin tur kan förmedla det vidare. För många som inte har råd med PR så handlar det om att synas, höras och att folk vet om en, en uppgift som bloggar precis som "mun-till-mun"-snack bidrar med.

Olika bloggar har dock olika syften och olika upplägg och det är också lite av charmen; det bidrar till att ge en flora av olika inriktningar - någon som bara skriver recensioner, någon som är mer konservartiv, någon är galen, någon är extra lustig etc etc. Vissa är små och andra är stora, men jag vill ändå påstå att samtliga behövs. Eller behövs och behövs, jag vill återigen påpeka att vikten av dessa kanaler inte ska förstoras, eller ska den? Underskattar jag kanske rentutav "makten" som ligger hos diverese bloggar? Samtidigt bör vikten av dessa bloggar relateras till övriga världen; när jag pratade med Morten på Amager Bryghus förstod han inte riktigt vad jag gjorde, bloggar i Danmark finns men är få och detsamma verkar gälla i övriga Norden. Vad kan detta bero på? Nu har jag aldrig varit med på någon internationell bloggkonferens men det vore intressant att veta hur åsikterna är där, vad för mål är gemensamma för bloggar i olika länder etc? Vad skriver man om, varför skriver man, hur förhåller man sig till andra och annat? Allt det där är intressant, även för de som bara vill dricka en god öl och inte bryr sig så mycket mer. För även om det är antalet sålda flaskor och feedbacken från krogar som många distributörer kanske ser på så är det en viss sorts feedback som många skrivna källor såsom bloggar ändå bidrar med. Ofta finns både en kunskap och ett intresse som tillsammans gör informationen "filtrerad" och "kunnig" och det gäller då kanske att förhålla sig både subjektivt och objektivt för att förmedla hur någonting smakar, vad den kan passa till, för vem, när, hur etc. Att bara vara objektiv fungerar inte, för även om en eurolager (don't get me started again..) kan vara "okey" så är det lättare att förmedla när den kan tänkas passa än att beskriva dess (brist på..) smaker och på något sätt betygssätta den. Här är balansgången mellan pretantiöst och subjektivitet intressant, jag tycker inte att jag (t.ex.) är pretto om jag totalsågar en sketen eurolager på burk med motiveringen att det är blask som dock passar utmärkt i duschen en tokvarm sommardag. Men, som är långt ifrån något jag skulle servera på en middag lika lite som jag skulle ta fram de där MER-stora vinförpackningarna med sugrör som finns på systembolaget.


Men varför är då bloggar en ny svensk ölaktör? Ja, av samma anledning som jag kan ha åsikter om öl precis lika berättigat som mr no name på gatan så är det bara så. Att intresse föder intresse och ökat intresse föder fördjupat intresse i många fall och åtminstone en medvetenhet i andra. För det är inte bloggarna i sig kanske som är det viktiga utan att de fungerar som en intressealstrande och kunskapsfödande sfär där folk oavsett "förkunskaper" kan lära sig något - om de vill, de kan få intresse för något - om de vill, de kan uppmuntras prova på något nytt - om de vill. Och så fortsätter det, och Sverige är speciellt - för även om vi har Systembolag och Staten där i allt vi gör så poppar det upp nya bryggerier dagligen, krogar börjar satsa på bra öl och det där svenska "post-moderna kunskaps- och intressesamhället" har nu kommit till ölkulturen. Idag kan du se events, vad krogar serverar när, du kan lära dig brygga egen öl, läsa om öl som du kanske bara kommer finna på någon resa, men likväl - du lär dig mer om det. Och det är något vi ska vara stolta över tycker jag, för det är en sak att gå ifrån semi-materiella saker till något som faktiskt har den positiva sidoeffekten att det kan minska binge-drickandet och en osund alkoholkultur vilket i sin tur har vidare samhällsnyttor. Sure, kanske lite långdraget, men det finns någonting här att bygga vidare på.


Så, utifrån det här ostrukturerade och blajjiga inlägget så är det nästan mer intressant att höra vad andra, "icke-bloggare" har att säga? Varför läser ni ölbloggar, vad tycker ni om ölbloggarna, vad kan de göra bättre och vad gör de sämre? Är den en viktig ölaktör, och varför eller varför inte?

Diskutera på Manker Beer Blog @ Facebook

Lite kort om ingenting och vart dricker man öl i Göteborg?

Missa icke Manker Beer Blog @ Facebook!

Nej, idag står jag inte nere i Köpenhamn med en flaska Blåbär i handen, så kan det gå och det är egentligen ingenting jag är bedrövad över. Vart en trevlig midsommar i Stockholm med vänner, god mat och öl istället. Men jag hoppas få läsa upp mig lite om vad som sker och hur det går nere för de som stått och köat idag.

Provade att göra "rödvinssmör" utan vin men med Evil Twin Soft Dookie igår, lite speciellt och föll väl inte helt perfekt ut - mest på grund utav att jag gjorde det hela lite väl slarvigt, men i övrigt var det ett intressant försök som nog blir att prova igen. Har ni någon bra öl så koka upp den med lite lök och kryddor och mixa ihop sedan med lite smör och låt stelna igen.

Bloggen ligger lite i sommardvala nu vilket är rätt skönt och aktiviteten ligger något mer på Facebooksidan istället. Och det är även där jag ska försöka lägga upp lite under nästa helg då jag åker iväg till Göteborg för ett par dagar hos några vänner. Så ingen Maiden eller Metallica (tyvärr) men väl lite öl och god mat (återigen).

Nu är dock frågan, för någon som aldrig varit ute i Göteborg på det sättet, vart ska man gå ut? Var har de bäst stämning, ölutbud och framförallt priser. Av 4-5 pers så är det mest jag som tycker det är värt att spendera ett par tjugor extra på sin öl, de andra må gilla den, men i slutändan vill vi nog mest ha en trevlig kväll (men gärna på ett ställe med bra dryckesutbud). Så tippsa gärna, här eller på facebook. Jag har läst mig till ett par ställen, men samtidigt vill jag ha en restaurang eller krog där "alla" kommer ha kul. Om vi nu ens går ut, det får vi se.

Något annat man ska göra i Göteborg? Ska försöka hinna förbi Oceanbryggeriet om det löser sig och även förbi något Systembolag som har deras (Oceanbryggeriets) Glenn #5 för att ta hem en kartong. Bra nu inför Allsvenskans sommaruppehåll.

Japp, det var väl allt för nu. Hoppas ni alla haft en trevlig midsommar!

Missa icke Manker Beer Blog @ Facebook!

Glad midsommar!

  Midsommarfirande på Manker Beer Blog @ Facebook!

Idag på midsommarafton borde samtliga gå på uppspeedat halvvarv, njuta av någon dags ledighet men likväl ha bra kul. Så jag har egentligen inte mycket mer att säga eller göra än att önska alla en glad midsommar och att ni valt ut lite bra öl och annan dryck att dricka. För min del vankas det Sam Adams och Brooklyn till lunch för att till middagen plocka fram bl.a. Green Flash Le Freak, Avery The Reverend, Marin Brewing St Albion Amber Ale och så kör vi lite Soft Dookie efteråt, enkelt men ändå annat än Kung. Hann tyvärr inte köpa på mig Sigtuna Summer IPA eller Oppigårds Summer Pale Ale för annars hade det legat ett par såna hemma också.

Nu får jag önska er trevlig dag så hörs vi efter helgen för nu ska jag iväg och förbereda inför kvällens middag!

  Midsommarfirande på Manker Beer Blog @ Facebook!

Inkörsportsöl, eklagrade öl och Weyerbacher Heresy

  Extra allt på Manker Beer Blog @ Facebook!

Bourbon- liksom eklagrad öl är ofta någonting som man antingen gillar eller har lite svårt för. På samma sätt som inte alla slänger superlativ över Belgiska quadruplar eller andra över humlestinna IPA's så får man använda det lite klyschiga uttrycket om att allt är individuellt.  Därför är det svårt att förklara charmen i t.ex. Pliny the Elder eller Black Tuesday för någon som oavsett vilket kommer förstå eller uppskatta smakerna, de är helt enkelt inte inom deras "smakram" än. Ibland kan kunskap och övning hjälpa, förstå vad man smakar och via den vägen börja gilla det genom att börja lätt och sedan prova vidare - som med exempelvis lambics och suröl, något få blir blixtförälskade i. För min del var det nog bland annat Duschesse de Bourgogne som ledde mig till att våga prova surare och surare öl, en annars rätt mild öl och inte alls en lambic, men det var en inkörsport.

Så för att stega vidare om det här då, inkörsportar - och framförallt till öl som kan vara lite "bråkigare". IPA's är ju relativt enkelt, man börjar med en snäll pale ale går vidare till en humligare dito och sedan provar sig fram från lättare IPA's till bedövande trippel IPA's. Men så var det de där jekla eklagrade ölen...

Brill kommer snart få in Weyerbachers öl i sitt sortiment och av en slump så provade jag deras (bryggeriets alltå) Heresy rätt så nyligen. Man har eklagrat sin Old Heathen Imperial Stout i gamla bourbonfat och får därmed fram de karaktäristiska dragen av vanilj, bränd sötma, ek och choklad. Anledningen att jag nämner den i ett inlägg som kort diskuterar inkörsportsöl är att jag förväntade mig en oerhört explosiv bourbonlagrad imperial stout, men fick en väldigt len och lättdrucken öl där de annars riviga smakerna och dofterna var rätt så milda, på ett bra sätt. Så våga prova den sen, även om ni inte egentligen föredrar denna typ av öl - för i mitt tycke är den lite snällare än väntat.


Weyerbacher Heresy

Utseende: Svart vätska med chokldbrunt skum med små till mellanstora bubblor. Crème bruleebränt utseende på toppen
. 
Doft: Mycket choklad,spresso och en angenäm vaniljarom med sötma och bär som resultat. Det eklagrade gör sig oerhört bra utan att bli för “på” som det annars kan bli. 

Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Fyller upp bra med smak av trä, bränt trä och en lätt bourbonartad smak av vanilj och bourbon. Det tippar mellan att vara väldigt njutbart med den utomordentligt välsatta styrkan I smaken av bourbon och eklagring. Samtidigt  pendlar den mellan att ha mycket av den varan och att ha mer choklad, kaffe och en uns soya. Mer vaniljfinish och I längden är det som drar upp betyget att den är så len. Lättdrucken, len och ändå med potenta och rejäla smaker.



Betyg? – Bättre(+). Som det skrevs, potent, len och fina smaker. En eklagrad stout som nog även många som inte gillar eklagrade smaker skulle uppskatta. Bourbonaromerna och smakerna kommer fram väl utan att bli för påträngande och spänner in med alla de andra fina smakerna. 

 Extra allt på Manker Beer Blog @ Facebook!

Tillbaka till nomaderna; Southern Tier Farmers Tan

 Extra allt på Manker Beer Blog @ Facebook!

Det blev ingen tripp ned till Köpenhamn över midsommar så jag får se fram emot att dricka trevlig öl med lite goda vänner här i Stockholm istället, självfallet väldigt trevligt det med, men samtidigt synd då jag hade velat prova Blåbär'en. Men livet är längre än i år och allt har sin tid eller någonting.

Igår drack jag Shorts Nicie Spicie, en kryddöl som jag hade plockat på mig på vinst och förlust senast jag vara nere i Köpenhamn och jag har mörkt att research och spontanitet är ungefär värda lika mycket när man ska plocka på sig öl utifrån en viss budget. Ett ytterligare resultat var att jag även plockat på mig en hönbeklädd öl från Southern Tier. Lite nyfiken över vad det var för något jag köpt så tog jag en passande dag fram dagens öl; en imperial pale lager från Southern Tier, ett bryggeri som sällan gör dålig öl. Proppad med Magnum och Mt. Hood-humle för att torrhumlas med Santium, Sterling och Mt. Hood där Santium för mig är en något ny humlesort. Ölen är en homage till de första bönderna vars arbete har bidragit till möjligheten att kunna brygga öl.

Så fram med den, av med kapsylen och fram också med en bit Gruyere, en finfin ost i sig själv men som jag försöker börja para ihop med diverse öl för att se vad som funkar.

Southern Tier Farmer’s Tan


Utseende: Citrongul vätska växande kompakt mjällt litet skum med minimala bubblor.

Doft: Det metalliska som vissa weissen-bocks eller imperial pilsners brukar ha finns här och avslöjar ljus lätt gräddig malt och citrus. Lite citrus, lite apelsin, lite ja – imperial pilsner.

 Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Metallisk början av bitterhumle och ljus malt som doppas ned i ett citrusbad. Det är blandat av sötma, metallisk bitterhet och malt. Överlag allt det som imperial pilsners brukar ha, oftast räcker det, men bland de bättre i sin stil så utmärker sig ofta humlesmakerna mer. Samtidigt är det läskande, det är inte för citrusbeskt och bittert utan den sötman som kommer i eftersmaken (tillsammans med bitterhet) ger lite finess till ölen.



Betyg? – Bra+. Jag gillar det. Den är enkel, läskande och väldigt god. Samtidigt saknar jag mer djup i smakerna, kanske lite mer humlesmak och ”något mer”. Men läskande gräsklipparöl för dem som vill dricka något starkare…

Extra allt på Manker Beer Blog @ Facebook!

Jul i juli, i juni - De Molen Juleøl & Kerstbier

Extra allt på Manker Beer Blog @ Facebook!

Jul och juli är inte helt olika, visserligen skiljer det sig i form av tid och genomsnittstemperatur men är man krass så är det bara att i som särskiljer de två orden åt. Så trots att det är juni nu så blickar vi framåt till juli med en julöl från ena favoriten, De Molen. Menno gör ju nästintill bara välgjorda öl och denna De Molen Juleøl & Kerstbier hoppas jag falla in i samma anda som många av hans bättre (imperial) porters. Detta är inte heller vilken imperial porter som helst utan en imperial porter brygd till Jeppe på Drikkeriget. Ovanligt nog saknas också de vanliga De Molen-bitarna med information om ingredienser, styrka etc, troligtvis då det inte är De Molens "egen öl", men synd då sånt alltid är kul att veta. 


De Molen Juleøl & Kerstbier

Doft: Riktigt angenäm arom med fina toner av kakao, mycket kakao som följs av lite rostad malt och en enkel espresso. Aromerna får verkligen lysa själva vilket jag tycker den vinner på. Doftar man lite djupare finner man dofter av trä, mörk choklad och en viss viskositet. Väntar man lite till så kommer svarta vinbär och mörk sirap fram mer. Känns som en öl som behöver sin temperatur för att blomma ut helt. Verkligen väldoftande.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Fyllig och len och växer ut i munnen på ett lätt men ändå tungt sätt. Blir tjockt helt enkelt. Smakar som de första De Molen-ölen jag drack. Det är en rökig snabbt bränd malt med chokladsås och espresso som någon tappat lite mörka svarta bär i som slukas ned. Man anar att det ska komma lite kryddigare slut, eller kanske beska, eller rostat – ja någonting som ska förstöra på slutet. Men jag finner ingenting sådant utan den här skulle kunna sköljas ned fort och enkelt för den är verkligen god. Tjock men lätt utan att bli sött klibbig i munnen och ja, Bloed Zweet and Tranen, kanske är det den som den påminner om. Hursomhelst så gillar jag det starkt.

Betyg? – Bättre(+). Fina smaker, aromer och helheltsintrycket är nästan lite för bra för man riskerar att bara hälla i sig ölen lite väl entusiastiskt. Den är ändå på 8.5% och upplevelsen blir så mycket bättre om man tar den i små fina sippar. Samtidigt är den så lätt så att det är svårt att hålla sig.

Extra allt på Manker Beer Blog @ Facebook!

Nya svenska ölaktörer del 2 - (Christian) Kapusta Brewing

 Läs mer på Manker Beer Blog @ Facebook!

Då har det blivit dags att fortsätta med min serie om "nya svenska ölaktörer"; efter att ha startat med Åre BryggCompagni så åker vi nu söderut och ner till Skåne för att göra ett besök hos en hembryggare. De svenska hembryggarframgångarna börjar bli fler och fler och är värda att uppmärksamma. Därför har jag nu bett Christian Kapusta, årets bronsmedaljör i Mikkeller Hop Bomb Challange att berätta lite om sig och sin öl. Vi avslutar sedan med att prova hans IPANEMA (inte samma öl som tog 3'eplatsen utan en somrig IPA som för tankarna till de brasilianska stränderna).

Den 33 åriga malmöbon började utveckla sitt ölintresse i relativt "bra" ålder, runt 20, och precis som för de flesta så behöver man hitta sin egen inkörsport i ölens gyllene värld. Hans blev tjeckisk öl som efter en period av tjeckifiering flöt vidare in i tysk och engelsk öl. Därifrån togs steget till de lite mer krävande belgiska ölen där abbey ales och trappistöl florerar och övar upp ens smak- och doftsinnen. Han menar att det stora "aha-ögonblicket" var efter att ha inspirerats av Mikkeller och uppsvinget av amerikansk craft beer. Men genom att vara en hophead och beer geek som dock har gjort en resa bland olika ölstilar så har han favoritbryggerier i De Molen, Three Floyds, Founders, 3 Fonteinen och Lagunitas - en rätt blandad skara med andra ord.

Hur går man från att gilla öl till att börja brygga dså? Christian är relativt ny inom området och började så nyligen som i förra sommaren. Efter att ha druckit något med lite för mycket humle i så började man spåna  om att brygga öl inom kompisgänget, något som rann ut i sanden och som gjorde att han bestämde sig för att dra igång det hela själv istället. Efter grundlig research och efter att ha hört sig för bland andra bryggare och folk i ölbranchen så bestämde han sig för att köpa en billig hemma kit-utrustning som dock byggdes på och blev både dyrare och mer professionell, något som nog känns igen bland flera hembryggare.

Lite lustigt så var det efter ett besök på Helsingborgs Hembryggargille som han bestämde sig för att göra första brygden, en trippel-humlad oatmeal stout (...) som fortfarande ligger till sig för att mogna. Blott den andra ölen var det som senare kom att skickas in till Mikkellers tävling, en amerikansk IPA där Tore från To Øl insisterade på att den borde skickas in. Som sagt, en tredje plats blev belöningen och sedan dess har det bryggts mer och mer.

Framtidsplanerna då? Christian siktar högt och vill "brygga öl i världsklass" som inte begränsas av råvaror eller utrustningen utan som helt styrs av hans egen kunskap. Och just därför att det saknas regler för hur man kan göra öl när man brygger själv utan att man kan filura fram recept och koncept är vad som är viktigt, det enda som styr är tiden, en begränsning som är svår att slippa undan (Mikkel skulle nog säga annorlunda dock haha...). Näst på tur efter IPA's och stouts är att på något sätt våga sätta ihop en suröl. Runt två öl i månaden är målet nu och vid sidan om det att få mer kunskap om hela bryggningsprocessen och fallgropar och tricks. Helst hade han hittat något bryggeri att samarbeta med likt Mikkel, men i "brist på något bra bryggeri i Skåne" så siktar han själv på att på något sätt bli det första.


Om vi då övergår till ölen? Den somriga IPA'n med namnet IPANEMA; en brittisk-indisk öl som fått smaka på Brasiliens stränder och Skånsk uppfinningsrikedom.  Den är på 5,9% och 88 IBU tack vare Warrior, Centennial, Amarillo och Citrahumle.

Kapusta Brewing IPANEMA

Utseende: Välfiltrerad mörkt disig kastanjfärgad vätska med ett stort fint poröst skum.
Doft: Mycket fruktighet som slår sig ihop med de lite roughare humlekottarna från Centennial, Citra och Warrior. Färska frukter från Amarillon och det är grape, mycket citrus och lite gräs och örter och även fast det låter mycket så är det oerhört välbalanserat mellan det fruktiga och det lite kraftiga.
Smak: Lättare munkänsla med okey till bra kolsyra. Typiskt hembryggarlätt kropp som ger ett första intryck av att vara en cocktail av citrus och frukt-IPA. Väldigt behaglig beska som växer fram och sedan mildras och så håller den på vilket gör den läskande och ändå med ett bra bett utan att bli bedövande - mer passande och mer somrigt läskande med andra ord. Letar man runt mer hittar man även grapeskal, en liten aprikos och så det sträva gräset och kanske hade man kunnat lägga till lite mer Amarillo för att behålla den fruktiga biten något längre. Nu pendlar det lite liksom med beskan mellan roughare smaker och dofter (gräs, citrus, grape, örter) och de fruktigare (aprikos, tropik) och även fast det också är en av fördelarna så blir det mer åt det första på slutet.

Betyg? - Bättre-. Som sagt, lite mer genomgående fruktighet för att balansera upp slutet, men det verkar vara någonting jag känner igen från de (förvisso få) hemmabrygder jag har smakat. Men de kraftiga humlesmakerna över lag och balansen med dem och med beskan gör ölen läskande och väldigt vänlig, eller lättillgänglig för många hade nog varit rätt uttryck.

Läs mer på Manker Beer Blog @ Facebook! 

Årets första bottennapp, Hopping Frog Turbo Shandy

   Gå med i Manker Beer Blog @ Facebook!

Shandy, öl blandad med lemonad eller citronläsk låter halvt lyckat, halvt oerhört äckligt. Men står man i Ölbutikken en schysst dag och ser Hoppin Frog Turbo Shandy så tänker man inte riktigt på det. Deras shandy ör något kraftigare med mer malt och mer tryck. Men att alkoholen på 7% är lika högt som IBUn på 7,3 IBU säger ändå någonting.  Allt förtjänar ett försök och en chans att visa vad det går för, så även denna och Hoppin Frog brukar ju göra bra saker. Åtminstone var det så jag tänkte...

Hopping Frog Turbo Shandy

Utseende: Klar dammgyllene vätska med ett lätt poröst skum som direkt dör
.
Doft: Schweppes lemmen blandat med lemonad, trocadero/pommac och någon ful citrussprit. Letar man kan man ana lite söt fruktdoft.

Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smakar hmm, som det doftar. Lemonad med det sursryliga från Schweppes och på det slänger man citroner och lite citruslikör. Egentligen oerhört äckligt och jag förstår inte vad det har med öl att göra då det inte är någon humle direkt i. Visst är det läskande och allt det där, men det är fysiken inte gott.



Betyg? – OK-. Inte min femma, eller tia. Det har en potential som läskande sommaröl om man vill dra det att kalla den för öl. Men ja. .hmm, nä. I vasken åkte merparten av flaskan, vilket är synd på en dryck som ändå kostade rätt mycket.

   Gå med i Manker Beer Blog @ Facebook!

En dos exklusiv farmhouse IPA på Sorbon, Flying Dog In de Wildeman Farmhouse IPA

   Gå med i Manker Beer Blog @ Facebook!

Som jag skrev igår så skulle Sorbon i Bromma i Stockholm koppla på ett hemligt men exklusivt fat under gårdagen. Fatet, Flying Dog In de Wildeman Farmhouse IPA är en specialbryggd saison som humlats ordentligt med citra inför den holländska krogens (Bierproeflokaal In de Wildeman)25-årsjubileum. Lite väl vågat tog jag in två glas utav den samt en 1-kiloshamburgare att äta till den (dumt men gjort).

Det ska ha läckt ut lite flaskor av ölen och något fat verkar ha pust ut i USA men annars är ölet serverat exklusivt i Holland samt nu två fat på Sorbon under deras USA-veckor. Tydligen hade folk väntat vid öppning för att få smaka på ölen och det var inte utan anledning som det första fatet tog slut på bara några timmar under kvällen. Tur då att Flying Dogs svenska distributör Wicked Wine fick tag på två fat där det återstående fatet kopplas på i nästa vecka. På förhand känns farmhouse IPA eller IPA saison som om det kan bära eller brista, i mitt tycke blir de ofta för porösa och lätta där humlen mest ger smak i det hela utan att det för den delen smakar gott. Skulle det bli skillnad nu? Ja, det blev det...

Flying Dog In der wildeman Farmouse IPA

Utseende: Lätt disig gulorange vätska, litet vitt skräpskum.
Doft: Citrus o fruktig humle, saisonkryddig men milt. Citrus, lite apelsinskal och mer frukt, nästan lite amarillo med sin speciellt fruktiga stil. Det är både torra saisondofter blandat med fräscha IPAnyanser som blandats bra mycket bättre än jag hade kunnat hoppas på.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rätt kraftigt tryck. Massa citrus, apelsin o citronskal, persikor som är ngt lätt syrliga och så en väldigt lagom touch av saisonjäst. Läskande, 'fruktig' med lite syrligt och torrt som balanserar upp och varierar smakerna. Funkar väldigt länge med det torra, humliga och den något speciella från jästen, efterrapar humlepellets. Helt klart smakar det som det bästa från båda världar och väldigt trevligt, läskande men också smakfullt.

Betyg? - Bättre. Väldigt välbalanserad. Har bra humle och o frukt, är läskande och visar upp små doser av banan, kryddor, citrus från saisonjästen. Den är speciell indeed med att vara läskande, smakrik och oerhört mångsidig för o va väldigt lättdrucken och trots att den börjar något kraftigare så vänjer man sig snabbt och tyngden minskar något. Riktigt välgjort och överträffade mina förväntningar rätt stort! Ska försöka prova lite från nästa fat också för att se om jag inte gillar ölet bättre än vad jag först gjorde. Synd att ölen är så svår att få tag på, för bra är den!

   Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook!

(Shorts) Huma-Lupa-Licious! Alla hop heads nya uttryck...

   Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook!

Efter gårdagens start på serien om "Nya svenska ölaktörer" tar vi någon dags paus i väntan på att jag får en fungerande dator samt samlar på mig lite mer info om kommande inlägg. Men om du inte redan har läst det så gör det. Blir lite hembryggare, minibryggerier och annat framöver.

Idag återgår vi därför temporärt till vad som brukar finnas här, bra Amerikansk öl. På tal om det så kan alla Stockholmare idag finna ett exklusivt fat från ett Amerikanskt bryggeri som enbart har funnits på en krog i Europa tidigare ute på Sorbon. Läskande öl utlovas och fatet kopplas väl på runt öppning idag. Men det var inte det jag skulle skriva om - utan det är något Shorts Brewing Company från Michigan har fått fram som får stå i mitten av cirkeln idag. Det är deras IPA namngiven efter humleplantan - Humulus Lupulus - som har namngivit ölen Shorts Huma-Lupa-Licious. Humlen står precis som anat i centrum och man säger sig ha en bra dos malt för att få fram en mer komplex slutprodukt. Oavsett vilket så är annars huma-lupa-licious ett riktigt användbart uttryck för alla humleknarkare som gemensamt kan skråla det likt Fred Flinstone gjorde med Yaba-daba-doo i Flintstones.



Shorts Huma-Lupa-Licious

Utseende: Disgrumlig persikofärgad vätska med kompakt litet skum
Doft: Doftar först avslaget innan näsan rättar till sig och ger ifrån sig massiva humledofter som påminnr mer om triple-IPA än en "vanlig" IPA. Blommig humle, besk humle, torkade frukter, tropiska frukter, det mesta går att finna under stor närvaro av citrus och grape. Känner inte en alltför framträdande malt utan det är nog mest att det är risken för att den har stått en vecka eller två för länge.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Trots att den känns lite åldrad så är den potent och fruktig. Mycket grape, citrus och lättorkad frukt, lite blommor, lite bitterhet och beska, men hela tiden med en mjuk avrudning innan eftersmaken. En eftermsak som bjuder på lite metallisk bitterhet som återigen drar mer mot trippel-IPA.

Betyg? - Bättre-. Litet minus för inte helt färsk men den är välbalanserad och väldigt humlig och spelar med många olika humlevariationer i smak och doft. Kanske att den kunde fått vara lite mer balanserad, men tror är mer utav ett ålderstecken. Annars är den besk, smakrik och väldigt trevlig.

Det här är ju nackdelen med att köpa humlebomber var som helst annars än om de är direkt nyinkomna alternativt direkt i USA. Samtidigt var den inte alltför trött utan pendlar stundtals mellan IPA, DIA och Trippel-IPA.

   Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook!

Nya svenska ölaktörer del 1 - Åre BryggCompagni

  Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook!

Bild från Åre BryggCompagni

Svensk ölbryggningsverksamhet är oundvikligen något att hålla koll på den närmsta tiden; en uppsjö av samarbeten - mellan privatpersoner/bloggare/företag och även mellan bryggerier uppstår för jämnan. Under ett par få år där Ängö Kvartersbryggeri, Roel Brewery AB och Malmö Brygghus är bara några nya bryggerier som redan börjat etablera sig. Samtidigt ser vi flertalet nya hembryggare som börjar få fäste där främst Janne Sandström och Per Andersson har utmärkt sig med sina vinster men där även bröderna Lund (Sea-Goat) och Christian Kapusta visat sig fungera i internationella sammanhang (eller åtminstone danska..vilket inte är fy skam). Men vi ser även flera än mindre små och nya aktörer komma fram; fantombryggeriet Omnipollo, Kallholmens Maltbryggeri (som Johan/Portersteken nyss skrev om) och så Åre BryggCompagni. Jag tänkte ha en liten serie nu då och då med en titt på ovanstående nya bryggerier eller hembryggare då det är värt att uppmärksamma den framfart de redan nu har fått. Tippsa gärna om hembryggare, nya bryggerier eller annat att lyfta fram!



Först ut är Årebaserade Åre BryggCompagni;

Anders Abrahamsson, en av initiativtagarna bakom bryggeriet förklarar deras story som så att det var fyra smålänningar med rätt olika bakgrund som gillar att brygga och som tyckte att Åre behöver ett eget bryggeri. Så Anders, hans fru Johanna, svågern Anton Elmlund och en gemensam vän till dem, Daniel Flink, satte igång ett projekt som snart börjar skörda frukt. Efter att de flyttat till Åre så har de nu kunnat satsa helhjärtat på projektet och mixen av deras olika bakgrunder (Anders är exempelvis affärsutvecklare, Anton sommelier, Johanna trädgårdsingenjör och Daniel kock) gör att alla kan bidrag med något.

Bryggeriet ska inte likställas Åre bryggeri säger Anders utan ÅBCs (min egen akronym..) ambition är att få fram smakfulla öl där man blandar det nya amerikanska med gamla svenska bryggtraditioner för att få fram öl som passar utmärkt att avnjuta efter en dag av aktiviteter. Det här är något jag själv har efterlyst, att blanda nytt och gammalt, att våga använda det nya och anpassa det till gammal fin bryggtradition. Ett sätt som ÅBC gör detta är genom att använda en gammal svensk humlesort, Svalöf Mauritz.

Ölen den är del av, en APA med namnet Compagniets APA kommer bli en öl med amerikansk karaktär men med svenska inslag utav den gamla svenska humlesorten. Deras plan är att själva börja odla upp humlen genom att få humlesticklingar från SLUs genbank i Julita, på så sätt är målet att kunna sätta en helt egen prägel på ölet. Ölen är gjord på tre sorters malt och fyra sorters humle där Svalöf Mauritz är en tidig smakgiva med rätt låg alfasyra. Jag har inte kunnat prova ölen men då de även använt Amarillohumle så låter den som om den 5,6%'iga ölen har bra fruktighet och behagligt passande beska. Man gör även en Compagniets Summer Pale, en ljus APA med två sorters malt, fyra sorters humle och även den humlad medkommer bli en riktigt ljus APA gjord på två sorters malt och även denna är väl humlad med fyra sorters humle varav en är Svalöf Mauritz, alkoholen är på lite kraftigare 6%.

Gängets framtidsplaner, förutom att få upp produktionen på sina provbrygder är att fixa bolagsbildningen och få iordning alla tillstånd. Efter det är planen att få fram några stabila öl som man under 2012 kan få ut på marknaden. Det finns även en långsiktig tanke att starta upp en restaurang där man kan kombinera arbetet och intresset för öl med mat. Men det är för framtiden..

Spännande, vågat och roligt med tanken att blanda det svenska med nya ingredienser, öltyper och idéer. Vi får se hur det artar sig i framtiden och hur ölen smakar när den börjar tillverkas i något större mängd.
Läs mer om projektet och följ det här: Facebook,

  Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook!

An Alesmith Wee Heavy för en wee cold day

Efter en trevlig gårdag på Akkurat där det blev ett par geuzues där främst Hanssens Oude Geuzue 2001 framstod som bäst (två blev väl Cantillon Cognac följt av den korkskadade Hanssens Oude Geuzue 1998). Drack även Fegley's Brew Works Space Monkey, en hallonsaison som framstod som blek efter att just innan ha druckit caskversionen av Oceanbryggeriets Raspberry Summer.

Men nu är det en ny dag, och ikväll blir det ölprovning och grillning där jag tar med mig flertalet lite roliga öl, tror bland annat The Bruery Coton får följa med i sällskap av Sly Fox Raspberry och kanske Shorts Soft Parade. Detta trots alla goda nyheter som kom idag och där jag köpte lite blandat av det som kom, priserna till trots. Tur att det inte är något släpp i juli får man väl tänka..Släppet gick lite lugnare än sist här uppe i Stockholm även om det var en tapper liten kö som spatserade in vid 10-snåret. Lite kyliga vindar och en sådär vaken sol skrämde nog iväg några, vilket även priserna på dessa annars trevliga om än exklusiva öl kan ha gjort.

Om vi åter slänger ett öga på det gångna så kan vi leda oss tillbaka till mitt besök i Danmark och Köpenhamn. Väl där på ett hemligt litet ställe lyckades jag prata till mig en flaska Alesmith Wee Heavy som jag har en Alesmithdiggande vän (samt jag själv) som har velat prova väldigt länge. Självfallet blev det att knipa en flaska och sedan öppna när tillfället var det rätta. Då vi hade trånat lite efter att få tag på den så blev detta tillfälle rätt snart.

Ölen på 10% är av öltypen "Scotch ale", en värmande öl lämplig för kalla vinterkvällar med sin närvaro av alkohol, milda humleinslag och mer markanta maltbas. Man har använt en blandning av Maris Otter- och mörkt rostad malt som typriktigt ska bli len, fyllig med en tydlig inriktning på malten.


Alesmith Wee Heavy

Utseende: Chokladmörkt skum med beigefärgat skum som dör ned till en ring med lite smuts upptill.
Doft: Kaffe och rök mot en maltig bas med sötma, malt och choklad. Rejäla dofter av framförallt choklad och malt.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Mycket malt och choklad. Söt malt är nog det som genomgående utmärker ölen. Chokladen och espresson släpar med i eftersmaken och det kommer även något som känns som likör på slutet.

Betyg? – Bättre-. Söt kola och chokladsmak där brittiskt möter amerikansk attityd. Lagringsbarheten känns stor och det är en öl som kanske är väl söt stundtals. Får den stå ett tag så kommer nog smakerna utvecklas något, samtidigt som man inte vill att den blir för syrlig, det finns ju inte direkt någon malt som ska mildras ned. Men lagras den bara på bästa sätt så.

St Eriks Pale Ale och sedvanlig kärleksförklaring!

  Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook!

Som alltid när jag pratar om St Eriks så börjar jag oftast med att hylla Jessica Heidrisch för hennes förmåga att få fram oerhört stabila och tilltalande öl. Så även denna gång, många (med all rätt) ifrågasätter hur St Eriks liksom Mohawk har fått sådan plats hos Systembolaget i relation till andra svenska mikrobryggerier. Mohawk-ölen kan jag hålla med om är något för dyr för att det ska vara fortsatt rimligt men här fyller då St Eriks den luckan. De är humant prissatta och oftast prisvärda. Den enda fadäsen är att jag aldrig hann prova Dubh'en som jag råkade missa när den kom, vilket suger! För i övrigt är det de lätta, snarlika men inbjudande ölen som St Eriks har kommit att stå för i mina ögon. De får oftast rätt bra betyg men ändå sällan över "bättre" av den anledning att de "safe'ar" något, vilket i längden är mer värt. Men de fungerar därför som en bra motpol till all extremöl som tävlar i beska, lagringar och smaker. Visst, jag gillar den extremiteten, det är där komplexiteter och häftiga variationer skapas, men ett lika välgjort hantverk kan även vara en perfekt balanserad american pale ale som St Eriks Pale Ale där citra står för en fräsch citruskaraktär i ölet. Så plocka ihop någon av denna, Sigtuna Summer IPA, Oppigårds Summer Pale Ale och även St Eriks Pilsner så har ni en perfekt läskande svensk sommarblandning till midsommar. Sedan kan ni såklart bryta av med något värre och kaxigare lite senare, typ något av det som släpps på systembolaget imorgon!


St Eriks Pale Ale

Utseende: Klargyllene vätska med fint ljus skum.
Doft: Som alltid med Jessicas öl så är det oerhört fräsch humledoft. Här är det citrus, apesin, mild grape och ljus frukt och letar man djupare i glaset så framträder en trevlig aledoft (malt).
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rätt lätt men sådär somrigt enkelt. Smaken påminner om de övriga St. Eriks ölen med sin friska milda humlesmak med blomster, citrus och nyslaget gräs. Det är öl som St Eriks som kanske får oförtjänt skit av många som jag tycker visar hur bra och enkel ”vanlig” öl kan vara. Hellre denna och den underbara pilsnern till grillat än skumma artificiella eurolagers. Denna känns genomgående fräsch, somrig och den flörtar både med gamla pilsnerdrickare och mer inbitna ölfantaster, det är inget meck hit med att förstå en humlecocktail eller meck dit med att avgöra om malten tar över - det är mest inbjudande och färdigt att förtära, så en bra "vardagsöl" ska vara.

Betyg? – Bra+. Till min örtstekta fläskfile passade det utmärkt med det blommiga och citrussmakande. En enkel och läskande öl som är mild men ändå smakrik på ett tillgängligt och lättdrucket sätt.

  Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook!

Bland pirater och labyrinter! Uinta Labyrinth Black Ale och Cookeyed Cooper Barey Wine

   Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook!

Som jag skrivit om på sistone så är det lite nytt spänande amerikanskt som kommer nu på onsdagssläppet, förutom Lost Abbey's Angel Share så är det nog främst två bjässar som har varit riktigt spännande. En av dem, Labyrinth har jag druckit tidigare och gav den då väldigt högt poäng, medan den andra Cookeyed Cooper för mig är ny. Men vi backar bandet något; Uinta Brewing Company härstammar från Utah och närmare bestämt Salt Lake City. Från ett litet ombyggt garage började man så tidigt som 1993 brygga öl för rätt lokal distribution och många av de första ölen, ofta pale ales, fick fiske- eller naturlaterade namn. 2003 började man även brygga organiska öl under labeln "Four+" där man syftar till att alla fyra ingredienserna är de enda beståndsdelarna i ölen medan plusset är för att visa att man lagt till sitt hantverkskunnande. Tyvärr har jag aldrig haft möjligheten att prova någon av dessa.

Vad jag däremot har provat, på sistone (drack exempelvis deras Tilted Smile och Angler's Pale Ale förra veckan) är bryggeriets två sverigeaktuella bjässar från Crooked Line-serien, en exklusiv serie öl med lite högre alkoholhalt och lite extra allt. Enligt seriens egen hemsida så är målet att brygga utanför boxen eller de linjer som satts ut, att göra något nytt och spännande.

Först ut är Uinta Crooked Line Labyrinth Black Ale, en russian imperial porter som man har bryggt tillsammans med en tillsats av lakritsstavar för att ge lite extra komplexitet till ölen innan man lagrar den på ekfat. Den följs av bryggeriets Crooked Line-barley wine, Cookeyed Cooper, som lagrats på bourbonfat. Båda har en alkoholhalt på mellan 11-13% och visserlien kommer de att kosta runt 180kronor flaskan på onsdag, men med tanke på att det är ne rejäl 75'a så är det värt och rekomenderat att dela en på två för att kunna avnjuta dem bäst.




Uinta Crooked Line Labyrinth Black Ale 

Utseende: Brunsvart vätska, brunt chokladskum
Doft: Underbar doft av choklad där espresso och likör integreras väligt fint. det är likörsötma, lite bränt träd och både salt- och sötlakrits i finfin harmoni. alkohok märks inte. doftten är komplex men enkel och balanserar likör, lakrits och de mer kaffe- och chokladaktiga aromerna utmärkt
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Direkt smak av väldigt fint välrostat kaffe med bitter mörk choklad och lite bär. Ektunna och återigen en blandning av söt- och saltlakrits. Att den är så stark märks inte alls utan det är välbalanserat och lurigt enkelt drucket med lite siraps skön eftersmak. Kommer lite vanilj mot slutet utan att ge intrycket av att vara eklagrad, så även de som inte har en fabläs för eklagrade öl lär uppskatta denna. Ekad lakrits? Både lättsam och kraftig på samma gång och serverad något kyld så tycker jag att lakritssältan och eken går ihop utmärkt. Lite varmare så framträder mer kaffe och choklad så det gäller att anpassa värmen något efter vad man föredrar.

Betyg? -  Bättre+. Serveras ngt för varm varpå den blir lite lättare och lakritsen kommer in lite mindre tydligt i de andra smakerna. Välbalanserad och med en tydlig lakritskaraktär som lyfter de andra smakerna och aromerna varpå ölen får lite extra variation. Den står kvar på samma betyg som jag gav den sist och jag ska erkänna att jag är en lakritstorsk och att det kanske inte är alla som kommer falla för de inslagen. Samtidigt är den oerhört välgjord och både lättdrucken och smakrik för en såpass stark imperial porter, så även de som gillar lite kaxigare porters lär gilla den!


Uinta Crooked Line Cockeyed Cooper

Utseende: Rödkoppargllenmörk vätsk, jusbrunt skum
Doft: Börjar lätt med främst lite kola och spår av beska. Framträder mer kola, karamell, torkade frukter, mörk choklad under den anade stora humlebeskan. lite alkohol utan att bli bitig eller spritig, en dos vanilj, choklad, beska. Lite varierad utan att dra åt ett visst håll, men den vinner lite på det på ngt sätt. Bourbon'en är inte för markant såhär när ölen är ngt varm än som sig bör. Lite mer nedkyld så framträder dofterna något klarare och det är mer frukt och malt som tydligare utmärker sig.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Typisk barley winesmak med toffee, bourbonlagring, särskilt i eftersmaken, men inte sådär majsspritig eller utmärkande som det ibland kan vara. Något bränt socker mest och lite vanilj är de tydligaste spåren från lagringen. Oerhört balanserad, måttlig och ändå smakfull. Humlebeskan ska inte vara i centrum här, men den inns där - i smaken, i eftersmaken och genomgående. Rätt lagom och på ett förtjänstfullt balanserat sätt. På något sätt drar den lite åt Stone Old Guardian fast med en något mindre expressiv beska.

Betyg? - Bättre. Balanserat och en genomgående bra öl. Inte den typiska bourbonlagrade barley wine'et som drar på med extra allt, stor beska under en smakbedövande smak av bränt majssprit och kola, toffee. Både lättdrucken och smakrik gör att den trots att bourbonlagringen är lite lätt dold ändå känns trevlig utan att bli för mycket åt något håll, det är som om man vill ha den stora beskan och de stora smakerna men ändå vill göra det efter sina egna riktlinjer.

  Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook!

Jaag går och fiskar... Uinta Angler's Pale Ale

  Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook!

 Ändå borta från Salt Like City i Uta, en delstat där väl främst (amerikanska) Epic är det mer kända av övriga bryggerierna så kommer nu Uinta att finnas i Sverige genom Wicked Wine, vilket är lite spännande. Uinta Anglers Pale Ale är en nordvästlig american pale ale vilket redan i deras benämning garderar sig mot något mindre humle i ölen, den har exempelvis en IBU på måttliga 32. Ölen, vilket avslöjas i namnet, är en tribute till alla fiskare och jag anar lite redan på förhand att det här är en öl som likt Oskar Blues Dales Pale Ale kommer vara mer anpassad för lugna, stilla sommarkvällar än heta fartfyllda sommardagar. Initiellt finns ölen på dessa krogar enligt Wicked Wines facebooksida:  Bishops Arms Örebro, Texas Longhorn Gävle, Haket & Don Picasso Göteborg, O'Connors Uppsala, Sorbon Bromma, Stockholm

Uinta Angler's Pale Ale

Utseende: Något mörkare gyllene bärnstens med rätt så kompakt skum med minimala till små bubblor med en gräddig topp. 
Doft: En doft av något maltigare pale ale med jordig, nästan örtlikande humling. Torkat gräs, en blomma eller två, och lite gammal nötkaka. Det är en frisk sötma och inte någon klibbig, sticky sådan men man märker att humlen har fått stå till baka för att skapa mer balans.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Även smaken är något maltcentrerad med torr brittisk nötkaka, lite örter och kryddor och en lätt släng av blomster. Ibland kan öl som den här få lite blaskig och artificiell eftersmak av nötkaka vilket blir rätt äckligt, här går det aldrig så långt utan det stannar vid en maltigare pale ale med lite citrus och en kanske lite för snäll beska som hade behövts för att leda bort en från den något söta eftersmaken.  Pelle på Allt Om Öl nämnde fruktsoda med beska och den sötman som finns i fruktsoda tycker jag att han har nailat hos Angler'sen.

Betyg? – Bra- . En dag lika varm som denna så blir den för söt och den blommiga citrusfräshören jag tycker brukar finnas i bra APA’s saknas här.Det hade behövt något mer citrus eller beska för att bryta Det är spår av örter, citrus och lite gräs, men sötman slår igenom lite för mycket. Samtidigt drack jag den en het sommardag och det är därför jag menar att jag tror ölen gör sig bra mycket bättre med lite grillat med en schysst glaze en fin sommarkväll ute i skärgården med vindarna som sveper omkring och man har en skön stillhet som nyss infunnit sig, där - då tror jag att denna kommer helt till sin rätt.

  Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook!

Wild thing! Victory Wild Devil och så dagens första öl!

  Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook!

Just  hemkommen från jobbet så är det dags för en svalkande öl, valet föll på Southern Tiers Farmers Tan, en enkel läskande pale lager som jag ska ta i mig tillsammans med lite ljuvlig Gruyere. Passar väldigt bra ihop!
Något annat läskande amerikanskt är Victory's Wild Devil - en farmhouse ale som jag drack för ett tag sedan på Oliver Twist i Stockholm. Så skål på er, låt lördagen smaka och läs på!


Victory Wild Devil 

Utseende: Vamare persikofärgad vätska, poröst skum.
Doft: Porösa lätta dofter av gräs, citrus och vilt kravlande jäst.
Smak: Lätt munkänsla med porös kropp och kolsyra. Ananas, passionsfrukt och en humlekaraktär som ändå märks av. Dock faller det in i vildjästens dans och det blir mer lätt än sursyrligt. Fortfarande med en småbesk känsla som gör den läskande och trevlig.

Betyg? - Bra+. Rätt lagom. Har potential men blir lite porös mot slutet och eftersmaken faller då bort.

 Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook!

Genomgång av systembolagets släpp onsdag 15/6

 Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook!

"Äntligen" dags igen för ett nytt släpp på moder Systembolaget. Tyvärr är det åter dags för några få att skämmas bord med möjligheten att köpa på sig dessa rariteter. Tycka vad man vill, men ölkultur är ju meningen att tillfalla nästan alla, så vi får hoppas på en framtida lösning så att fler kan köpa mer av dessa.

Men oavsett, vad är det som kommer nu på onsdag? Det är en blandning av dyra, exklusiva och rätt speciella öl med allt från långlagerade "ryska kaffeporters" till brandylagrade barley wines och extrema svarta IPA's. Samtidigt är det "sommarens" sista släpp, så man har råd att plocka på sig lite av dessa samt lite god sommaröl inför midsommar och sommarkvällarna! Traditionsenligt följer här en kort genomgång om vad som släpps på onsdag den 15'e. Som vanligt går det att beställa en av vardera den första dagen och annars är det först till kvarn!


Ja, Lost Abbey's Angel's Share brandylagrade barley wine är ju visserligen dyr - men är en av de där ölen som får det att vattnas i mångas munnar. Detta är den "vanliga" och jag har bara provat den och den cognacslagrade. Beroende på vad man gillar sådana lagringar, ja så lär man gilla denna. Det är en komplex och rätt svår öl på många sätt, men det är också en öl som gärna ligger och väntar ett tag i ens hemliga förråd.

BrewDog AB:06 är en enormt humlad black, eller "cascadian" IPA som enligt Darren på Beer Sweden skulle vara väldigt tydligt humlad och kanske behöva sätta sig något. Jag kommer onekligen att tänka å Hornbeer Hophorn från SBWF i höstas som var helt nybrygd och smakade mer DIPA än BIPA (mycket akronymer här nu..). Självfallet är det en öl många vill ha för att förbättra samlingen av hela serien, så även för mig. Lär falla många i smaken.

Uinta från Utah lanseras i form av två öl, dels Uinta Crooked Line Labyrinth Black Ale, en imperial porter som bryggts tillsammans med lakritsstavar och dels deras Crooked Line Cockeyed Cooper Barley Wine. Båda är rätt dyra kan man tycka, men då gäller det två stora öl i 75 cl flaskor. När jag tidigare drack deras Labyrinth vart jag riktigt imponerad, en rejäl imperial porter med tydliga inslag från lakritsen. Deras barley wine hoppas jag mycket på och tror den kan vara riktigt spännande! Båda kommer ni kunna läsa om redan nu på måndag. Så håll er uppdaterade på facebooksidan!

Amager Colocoff kunde ni läsa lite snabbt om efter mitt besök på Amager, det är en russian imperial coffee porter som lagrats på whiskeyfat från Colorado i hela 28 månader! En riktigt smak- och aromrik öl förväntas och även här så är den dyr men så är det som ni ser inget som man slänger ihop över en natt.

Drie Fonteinen Doesjel är sist ut  och även den hår på över 100-lappen. Men det är ingen vanlig lambic då man tar död på den unga jästen varpå ölen inte "jäser ut" som i vanlig lambic. läs mer om då jag drack den tidigiare här. Den är dyr den med, men för lambicälskaren är den lite av ett måste. oerhört elegant och fina smaker!


Black Rooster The Hoptimizer är danska Black Roosters Amerikanska IPA med massa Chinook- och Cascadehumle. Tyvärr har det blivit lite meck där och proverna Systembolaget fick in motsvarade inte de senare flaskorna. Så tills vidare är lanseringen uppskjuten


Hela listan:
15 JUNI
1541 Lost Abbey The Angel's Share Brandy Barrel-Aged USA 37,5cl 159:- T7
11176 BrewDog Abstrakt AB:06 UK 37,5cl 125:-T7
10046  Black Rooster The Hoptimizer IPA 50cl 49,90:-T7
11710 Uinita Crooked Line Cockeyed Cooper Barley Wine75cl 178,90:- T7
11714  Uinita Crooked Line Labyrinth Black Ale 75cl 179,90:- T7
11732  Amager Colocoff 37,5cl 115,90:- T7
14000 Drie Fonteinen Doesjel 75cl 149:- T7

 Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook!

Hetta + IPA = Sant = Three Floyds Dreadnaught

 Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook!

Mitt i denna apvärme så har jag haft fullt upp med examinerande och långa dagar i hetta. Men nu är det tillbaks till verkligheten! En helg med provning av Uinta väntar och idag ska det bli både en och två IPA's som ska slinka ned i min hals. Först ut blir bröderna Lundh's (SeaGoat) PIPA. En fruktig humlebomb har jag blivit utlovad och det ska bli kul att se om den lever upp till sin andra placering på Mikkeller Hop Bomb Challange.

Men nu en annan humlenbomb!

Three Floyds Dreadnaught målas ofta upp som imperial IPA'n med extra I, den toppar listor över bästa humlebomber, över bästa IIPA's och mycket mer. Men är den så bra? Är ölen som framställs som "a hophead's dream beer" den fruktexplosion som silas genom humlekottarna rakt ned i den törstade humleofilens spruta? Som alltid finns det bara att sätt att prova vad denna 9,5%'iga IBU-fest (100 IBU) går för...


Three Floyds Dreadnaught

Utseende: Gyllenvarmt gulorange vätska
Doft: Grym doft med humlekottemos och en balansgång få dansöser skulle kunna få sina små ihoptryckta fötter att klara av. Lite sötgräddig malt sätts sporadiskt i kontrast mot kotte, kotte och mer humlekotte. Fruktigheten med grape och lätta inslag av karribisk strandparty är också där.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Stor smak av humlekottar som ger oljig smak med bra sälta. Skog och en välbalanserad maltbas sätts mot en fruktmix som jag hade hoppats hade varit något mer framträdande. Som alltid med Three Floyds så är "besvikelsen" ofta i att de är på tok för välbalanserade vilket kan kräva lite mer av den som dricker ölen, samtidigt som det inbjuder för fler att gilla deras öl!

Betyg? - Bättre+. Balansen är toppenbra, smakerna följer lika väl som en dresserad katt och likväl så är man lite ställd. Man förväntar sig något mer, något som exploderar eller puttar omkull än - och som jag skrev ovan så är det det som gör ölen både oerhört bra men också dess svaghet.

 Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook!