Monks Porter House - Three Floyds och Mikkeller, Struise

Igår var andra dagen för Monks Porter House's förhandsvisningar och det var inte så fullt som jag anade men ändå gott om folk - vilket förklarades med att det "bara" fanns ett visst antal sittplatser för att avnjuta den middag man blev bjuden på. Sittplatser fanns det dock gott om och jag tycker man har lyckats få in både en trevlig, mer intim miljö men också mer sittplatser än på de andra två Monks. Här är det små tunnlar och gångar på nedervåningen som gäller i det gamla före detta palats som inhyser krogen. Snart kommer det även inhysas bryggeri och vinbar - vilket gör det till ett ställe som har lite av allt och inte bara lockar dit ölnördar - vinbarer överlag är något jag är oerhört positiv till att det kommer mer av.

---

Maten var vällagad och god där min kompis Oscar som blev min +1 för kvällen påpekade att korven var att dö för, så gott (ha ha) betyg där med andra ord.
Till maten dracks även en Ocean IPA (fat) som med sin maltiga knäckighet och lite karamell och citrus vart en bra brittisk IPA till maten, dock lite för enkelspårig och klen för min smak (Betyg? - Bra-).
Utöver det dracks även Monks Dark Lager, en av deras egna brygder som har varit med ett bra tag. Lite knäckig och laktossöt tyckte jag doften var medan smaken var rätt lätt, med en sötma från likörpiffade bär och med rätt tydlig maltighet (Betyg? - OK+).

Med cirkus 36 av 54 tappkranar igång så var fatutbudet ändå rätt imponerande och frontade även 7-8 av Monks egna öl varav några var helt nya för mig. Victoria, Madeleine och Carl-Philip från vad som verkar vara kungafamiljsserien var alla öl som det gick rätt gott om. Av dessa smakade jag endast Madeleine som var den som nog gick mest - undra varför... Lite halvsur doft med vinäger, bär och espresso. Smaken är lättare och har en halvtorr känsla i munnen med smak av espresso och först mot slutet kommer vinägern fram. Läskande och lite annorlunda porter (?). (Betyg? - Bra). Det som blir riktigt kul är att se hur utbudet av svenska mikrobryggerier på tapp kommer se ut när det är färdigt. Nu hade man riktigt många roliga öl från vissa småbryggerier man knappt sett något från samt ett - Sandbruket (?) jag aldrig hört om innan. Riktigt kul och stort plus! Det fanns även lite gammal Unibroe och 4-5 olika De Molen på tapp - bara en sån sak ger ännu ett plus.

---

På flaska fanns det också relativt mycket även fast det kommer komma in mer framöver och förhoppningsvis även då en öllista. Nu snackade jag med dem om det och det verkade som om öllistan skulle vara någorlunda fixerad vid basutbudet och att det utöver den skulle finnas mer av andra sorter. Synd säger jag som inte vill behöva fråga om utbud eller pris utan lätt kunna se det i en pärm. Det som dracks på flaska var inga dåliga saker utan vi började stort med en amerikansk dry stout i form av Three Floyds Black Sun.

Three Floyds Black Sun
Utseende: Tunn fin brun vätska och ett minimalt litet skum.
Doft: Barley wine-aktig likörig doft från vällagrad malt. Sedan kommer en tyngre men ändå lättsam doft med lite träiga, brända toner och bär. Jordig och ren humlekotte ger även vissa smaker från humleriket och lite beska. Avslutar med lite mer sötma med lite vanilj i sig. Underbart.
Smak: Lättare munkänsla med rätt tunn kolsyra. Lite mineral, trä och bär i en mjuk växande harmoni. Sedan blir det lite mer humliga bär och sedan växlar det över igen till rätt mycket choklad och kaffe. Fram och till baka, fram och tillbaka pågår detta komplexa växelspel medan en hel radda smaker och intryck passerar och återkommer. Det finns många olika intryck bland smakerna och vissa känns svårare än andra att få grepp om, men det torra gör att det känns som om alla smakerna ändå lyckas samsas under paraplyet och jag gillar det, starkt.

Betyg ? - Bäst (-), med ett litet litet minus för det i längden lite enkla i smaken. Samtidigt är det som när jag drack Alesmiths Speedway Stout som också har en rätt lätt känsla i smakerna men som ändå är underbart len, mjuk och smakrikt komplex i en rätt enkel skepnad. Lite samma kände jag här och jag gillade hur smaker och dofter verkligen växelspelar och kommer och går.

---

Kvällens sista öl blev Mikkeller & Struises samarbetsöl Struise Elliot Brew. Vilken är öl nummer 2 i Rate Beers world edition series av öl de requestat fram. Ölen i sig är en DIPA på 150 IBU, liten kul miss är att det är samma design på etiketten som på de stora flaskorna då de inte ens ändrat från 75cl till 33 cl vilket var storleken på flaskan.


Mikkeller / Struise Struise Elliot Brew

Utseende: Rödorange vätska med vitt poröst skum.
Doft: Len doft med stor fruktig sötma, söt kotte och söta röda bär, lite kakdegig jäst. Doftar rätt ordentligt torrhumlat men utan att beskan lyser igenom för mycket. Annars är det sött som är ledordet i doften.
Smak: Medel till större munkänsla med bra fyllighet och rejäl sötma, kraft i smaken och liköriga bär. Som en ljus, söt barley wine tänker jag då beskan ligger välgömd och inte lika IPA-artigt påträngande. Den beskan som faktiskt finns växer på en och kryper fram mer och mer ut ur de liköriga bären. Är det slutligen lite jäst jag anar också.

Betyg? - Bättre, söt och speciella smaker. Mer söt än besk trots den höga IBU:n vilket är kul att se och vilket visar att hög IBU inte måste innebära beska bomber utan att det går att integrera på andra sätt. Trevlig och sippbar, kanske lite för sött i längden.



Well, det får sammanfatta gårdagen. Jag ser rätt stor potential på stället och kan man bara få till en aktuell öllista så är jag såld. Läget är bra, historiskt och sittplatserna känns mer intima här än på de andra ställena - även fast loungeområdet vid baren kanske är lite trångt. Men ge det ett besök när det öppnar upp officiellt på fredag, den 20'e, så!