Amager Galanthus Nivalis och Dicentra Cuccullaria

Som flera uppmärksamma bloggare märkte så har listan på nyheter på systembolaget under hösten fyllts på lite. Främst var det väl lite nya danskar där främst Djävlebrygg fick med två, men även där Amager kommer med två olika öl. Dels deras flemish red Dicentra Cucullaria - som legat 7 månader på Bordeauxfat, samt deras barley wine Galanthus Nivalis som lagrats hela 13 månader på portvinsfat. Den förre har humlats "upp" till 20 IBU med hjälp av EKG-humle medan den senare har en rätt saftig alkoholprocent och har en "medveten oxidering". Min tur gjorde att jag nyligen hade beställt dessa då jag sedan fick läsa om deras framtida ankomst till systembolaget. Nu är de även druckna, och i väntan på att jag renskriver mina ark från SBWF från i lördags så är det vad ni får hålla till godo med.

Amager Dicentra Cucullaria

Utseende: Brun vätska med litet skum som snabbt lägger sig som en ring längs med glaskanten
Doft: Tydligt vinös karaktär med inslag av vinäger, häst och trä.
Smak: Lättare munkänsla med bra kolsyra i typisk lite fizzig surölsstuk. Smaken är väldigt vinös med ekfatslagrat och kraftigt rödvin men med en mer syrlig vinägerkaraktär som tar udden av det alltför vinösa. Mot slutet av smaken sötas den ned lite utan att bli söt, snarare dämpas både det vinösa och det syrliga och börjar dra mer åt trä, russin och frukt. Eftersmaken är småtorr men ändå med någon dov karamell och framförallt ekfatslagrat vin.

Betyg? – Bra, en vinös, ekfatslagrad flemish red som är både lite torr och syrligt vinägersmakande. Det finns fylliga smaker som framförallt härkommer från det vinösa och tillsammans med lite karamell. Kanske inte den mest roliga ”red’en” men jag gillar de vinösa varianterna på öl likt denna (tänker främst då på Nörrebro’s olika öl). Dock är denna inte lika magnifika som dem.

Amager Galanthus Nivalis

Utseende: Vattnig brun färg på vätskan. Lite skum vid upphällningen men som snabbt försvinner och lämnar inga som helst spår av något skum på vätskan. 
Doft: Doftar som om någon hällt mörkt socker i en tunna med portvin. Verkligen trevlig doft där sockriga toner ligger och visar sig under portvinsdoften. Plommon och karamell mot slutetl
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Riktigt trevlig smak med en oerhört påtaglig portvinskaraktär, men med mörkt socker, plommon och lite värmande alkohol. Man skulle kunna sluta där, men det vore att ta bort lite av de berömmande ord som finns kvar för denna öl. Lite äppelpaj utan kanel. Trots att den har en sötma så blir det inte en klibbig sötma utan snarare en mer dämpad sådan på grund utav det torra, lite sträva i portvinet. Trots tydliga mer brittiskt influerade barley wine-influenser så tar nog portvinet över lite. Det gör det med bravur, men man kanske hade velat ha lite mer plommon, lite mer frukt, lite mer sötma för att verkligen känna att det här är en magnifik barley wine. Jag tror nog att det är min första fatlagrade barley wine på det här sättet? Jag gillar vad det kan göra för ölen men samtidigt måste man kunna balansera det. Har dem gjort det här? När sötman och portvinet just mötts, innan det senare tar över – då slår det gnistor, men sedan blir det som en för spetsad häxblandning.

Betyg? – Bättre-, det är svårdrucket, det är oerhört mycket portvin, men samtidigt kan jag inte säga att det är något jag någonsin druckit förut. Det blir visserligen mer som ett glas sockrat portvin men samtidigt bryr jag mig inte alltför mycket. På hösten och vintern vill man ha en sockrig, värmande barley wine men på våren kan jag se det här som lite mer passande. Då knoppar spricker upp och saker börjar komma fram, men då mörket och kylan ändå finnas kvar. Helt klart en kul öl för fler att testa i vinter!