Snart SBWF igen och ikväll De Molen-provning med Menno - så nu, De Molen Mout and Mocca 2

Sattan vad lång rubrik, men ni vet vad man säger om långa rubriker? Var något om långa lemmar, mycket plats för öl i magen eller mycket innehåll i inlägget? Nä, slutdillat nu. Ikväll, eller snarare om en timme är det dags för mig att åter åka ut till Nacka, nu med ölkompanjonen Erik som följeslagare. Direkt därifrån kommer vi vid 7-8 snåret att åka in till Monks Porterhouse för en ölprivning med Menno från De Molen. Det blir intressant att se vad för öl han har med sig, särskilt då jag har frossat lite i De Molen-öl på sistone. En inte alltför vild chansning är att det bl.a. blir den nya Op & Top som han verkar vilja ha som återkommande öl och möjligen även något vi eventuellt kan få se på systembolaget i framtiden om mina fåglar viskat rätt.

På mässan blir det nog mer amerikanskt än vad jag i tidigare inlägg skrivit om, men självklart blir det ett smakprov av både Oppigårds Bangalore Twice samt lite mer gott från Närke - "gäller att passa på" blir dagens signum. Men att Rogue hade 5-6 öl på tapp gör att en Roguefantast som jag nog kommer att stå kvar vid den montern lite. Nu har jag läst om ett par bloggare som ska dit imorgon kontra var där igår, men ingen som ska dit idag? Hör av er och leta efter killen i den gröna Brooklyntröjan (och nej, inte inne i Brooklyns rätt dåliga monter). På tal om Brooklyns monter så skulle han som är inköpsansvarig för deras öl i Sverige vara där nu i dagarna och även, eventuellt, ha med sig lite Brooklyn Blast. Vore kul då det är en öl jag drack några gånger i New York och gillade starkt!

Åter över till De Molen. Igår drack jag inför dagen i ära lite mer från dem, och nu är det sant. Jag har druckit fler öl från De Molen än något annat bryggeri, inklusive Sierra Nevada och Samuel Adams som jag ändå anser att jag betat av rätt bra. Darn, ölen som fick "bägare att rinna över" blev:

De Molen Mout & Mocca 2
Den andra ”utgåvan” av denna stout där den första hade kaffesorterna Cuba Dark, Timor, Kenia och Wild Mocca medan denna andra har Guatemala, Antigua och Cuba Dark. Riktigt vad det blir för skillnad där vet jag inte då jag inte provat den första och inte är alltför insnöad på kaffe. Men beskan ligger på båda på 84,9 tack vare ”de vanliga De Molen humlesortherana” (Premiant och tjeckisk Saaz), flaskan är nummer 122 av 431. 

Utseende: Brunsvart vätska med lite ljusbrunt poröst skum med små till medelstora bubblor.
Doft: Stor rostad kaffedoft med choklad, lite ek, plommon och vanilj.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Först känner man av att den har en rätt hög IBU då vätskan slår ned på tungan, lite onda aningar om den tunna och speciella Kopi Loewacken. Men när smakerna slår sig hos hjärnan så är det finaste cappucino, vanilj, massa rostad malt och len lite bärsmakande och fyllig choklad. Väldigt fint uppdelat och utan att bli bittert, även fast det finns lite bitter och torr kaffe där med. Väldigt bra kaffesmak som verkligen är välbalanserad och jag tror fasiken att den slår sig in där i toppen bland de kaffestouts jag har druckit tillsammans med Peche Mortel. Här är det dock fylligare och med en restsötma som också lyfter upp intrycket. Alkoholen (10%) finns där men är exakt och perfekt lagom för att ge sting till restsötman och göra att kaffebönorna och det bäriga gör sig som bäst.

Betyg? – Bäst, det här var riktigt gott! Väldigt fylligt och med tydlig och rätt ren kaffesmak som inte blir för bitter eller torr utan som med en bra beska och restsötma balanseras upp.


Nixpix. Nu blir det att byta om och börja röra sig snart! Morsning!