De Molen-festival och den underbara De Molen Hel & Verdoemenis Misto B.A

 På tal om De Molen så kör Monks just nu en liten De Molen-festival i samband med att de köpt upp mer eller mindre allt utav vad Menno hade kvar i sina lager. Menno ska bygga ut och då är det bra att skeppa iväg allt "gammalt". Hela menyn hittar ni här och sammanlagt kommer det att rulla 11 olika fat där bland annat två speciallagringar är med. Stora mängder ger rätt bra priser, så ta en tripp förbi om ni vill dricka bra holländsk öl!

---

Provade den enda ölen de kopplat på just nu på Porterhouse igår, De Molen 1914 Tripel Stout SSS, som likt sin namnlike porter 1914 är bryggd från Ron Pattinson från The Mill. En espressotorr och rätt rostad doft med samma toner i smaken tillsammans med mörka maltsotter. (betyg: Bra+, trevlig och lite speciell sådär som även portern var).

---

Så mer De Molen då? Det står något om Misto B.A i rubriken?
Denna gång är H&V:n lagrad på bourbonfat av olika slag: Wild Turkey, Audin Nichols och nykolade bourbonfat. Sedan antar jag att man blendat dem till denna slutprodukt. 18cl flaska även här och flaska 1169 av 2483. Här är alkoholhalten dock på 12% och inte 10%.

De Molen Hel & Verdoemenis Misto B.A

Utseende: Svartbrun vätska, nästintill skumlös frånsett en lite brun smutsig hinna som lägger sig över vätskan.
Doft: Här är det tydlig whiskeylagring, eller snarare bourbon – det är kola och vanilj med enbart tillräckligt rökig smak för att rough’a ut sötman. Väldigt mycket kola och karamell i bourbonstuk. Men även en hel del hasselnöt och en dos mörk chokladkola har letat sig in och ger lite mer djup i doften.
Smak: Lättare munkänsla med mjuk, lätt kolsyra. Oerhört len och nästan som om den saknar kolsyra. Stor och underbar smak av chokladkola, lite hasselnöt och bourbon – men det fortsätter med vanilj, lite espressochoklad och en uns fin spritighet vilket blir perfekt i denna fylliga och lent mörka imperial stout. Det är verkligen fenomenalt mjukt och ändå så smakrikt, som att dricka Kaggen fast med mer smaker men mindre elegans – och framförallt i större mängd (även fast 18cl är för lite som det känns nu!)

Betyg? – Bäst+, av I.S:s som har fått riktigt höga betyg så har många haft stor elegans i smaken och samtidigt en bra drickbarhet. Det här är detsamma, men annorlunda – här blir jag återigen kär i det jag dricker och medan jag fick för lite utav Kaggen på mässan för att verkligen kunna frossa i mig ett helt glas så fick jag här 18 cl njutning på grönt stearininsluten flaska. Här får man fram så mycket av de väldigt väldigt bra smakerna som whisky och bourbonlagring kan ge men samtidigt utan att det blir för mycket av något, ofta tycker jag det kan blir lite för mycket vanilj eller för mycket rökighet utan att det blir någon bra balans. Här är det dessutom nästan helt lent p.g.a. bristen på kolsyra vilket gör att det blir enkelt, lättdrucket men absolut inte utan sting eller komplexitet i smaken.