De Molen Rook och Vuur, och till efterrätt - Cantillon Kriek!

Igår var det lite torsdagmiddag i all enkelhet - lite fläskkotlett och gott till det och så lite god öl. Hade jag vetat dett dagens "snöoväder" skulle komma hade jag nog valt lite starkare alternativ för att temporärt gå i ide över dagen, men vafan - det är ju fredag, helg, kalas! Hursomhelst så står man där som vanligt och beskådar de olika öl man har och ja, igår blev det inte svårare än att jag tog en flaska med lite hetta. De Molen Rook & Vuur, eller Smoke & Fire heter denna utvalda rököl av den simpla anledning att det är rökmalt och chilipeppar som står för smaken. Bryggd och buteljerad i år (16e april resp. 20 maj) och japp, premiant- och saaz står som humlesorter igen med en slut-IBU på 42,6. Flaska 99 av 498. Fint nummer där.Chilipepprad öl är ju något som dyker upp då och då och ett av mina bästa och även sämsta ölminnen har just chili, eller kanske det vara jalapeno inblandat.. Men det är en annan historia. Beroende på ölen i övrigt så tycker jag att chilismaken ibland kan göra ölen antingen blaskig och ta ut andra smaker - alternativt vara en väldigt bra "piff" till en lite tyngre öl. Då jag på förhand inte riktigt utifrån flaskan hade läst mig till vad det är för öltyp i botten så får jag leva ovetandes ett tag till..

Flaska nummer två fick agera efterrätt och då jag inte orkade vänta på att vare sig Dugges Kals Stout eller Great Divides Yeti skulle få lite temperatur, eller om jag bara ville ha något väldigt gott, så åkte Cantillon Kriek fram. En öl jag pratat med folk lite om på sistone och jag tror att den kan gå rätt bra på systembolaget då den är både en snäll lambic, oerhört god, lättdrucken med bra alkoholprocent - men dock lite dyr. En klassisk lambic som jag troligen inte provat tidigare, men är kul med en bra kriek i bolagets ordinarie sortiment – mer ”annorlunda” öl åt folket! För lite mer bra info om krieks, Cantillon etc så skrev Schnille och Schmak om det igår (?). Via länken kan man även komma in på Victor på Något Att Drickas riktigt bra inlägg om spontanjäst öl, mer läsvärt för den som inte redan läst det!

De Molen Rook & Vuur

Utseende: Svartbrun vätska med ett lite lätt nougatfärgat skum med minimala till medelstora bubblor. 
Doft: Choklad är det första jag tänker på innan jag snabbt ändrar mig till ”brinnande rökmalt”. Det verkligen doftar rökigt och chilihett innan man ens smakat på den. Skumpas det runt lite mer framträder än mer dofter av lite saltlakrits, lätta saltiga charkuterier och lite karamell.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Fyllig men rätt lätt smak med många olika intryck som direkt sveper över en. Här är det verkligen bara att börja bena ur smaker. Först är det lite brittisk stout som känns, lite lätt och krämig med lite karamell, ur det kommer mer rökmalt med lite bränt trä och rök. Detta avrundas i sin tur med lite chilisting och har man druckit öl med chili förut så känner man igen det stinget. Tar man lite slösigt en större klunk känner man av nästan lite ale’iga eller brittisk strong ale-aktiga smaker. Rimmat fläsk eller salt lufttorkad skinka och lite choklad blir rätt speciellt ihop. Hela ölen i sig är rätt speciell och inte alls så tung och kraftig som jag först trodde den skulle vara.  Dyker upp lite likör om man letar mot slutet och när den hettats upp mer utav värmen än chilin (hö hö..)

Betyg? – Bättre-, lättare, tunnare och mer ale’ig än förväntat, men likväl inte lik en ”rök-ale”. Mer brittisk stout med massa rökt malt och lite extra krydda i form av chili (fan vad dåliga skämt man kan få in här…). Krydigg rök och karamell får på något sätt symbolisera ledorden här. I början var den riktigt bra med rätt bastant och varierad smak, men den blir lite för mycket kompis med en efter en stund varpå man tröttnar lite på den, som den menlösa men schysta killen som alltid hade godis i skolan. Samtidigt har jag Mennos Freya & Thor i bakhuvudet och då den var rökig, mjuk och len så är den här lite lättare – men ändå annorlunda, hade det varit en stout hade man nog behövt boosta på chilin än mer för att den skulle märkas av och då kanske den hade blivit mer obalanserad. Nä, drickbar, lite rolig och god – men inte så toppen som man kunde få för sig.


Cantillon Kriek

Utseende: Matt lite mörkare röd vätska med litet rosa bubbel vid upphällningen som dock inte kan kallas för skum.   
Doft: Syrlig doft av körsbär, lite stall och någon citrus- eller äppelsyra. Något friskare och nästan lurigt sött finns där i stil med snällare blodgrapefrukt.
Smak: Lättare munkänsla med bra rätt enhetlig kolsyra. En direkt fin sur känsla som pendlar mellan mer surt och lite syrligt medan vätskan sakta slinker ner och lämnar en naturlig torr och saltpetersyrlig känsla i munnen. Om andra lambics har gjort samma och lämnat en mer bedövande torr- och surhet  i munnen så är denna mer lik en trevlig bismak man inte vill ska försvinna förens den ”måste”. Lite trä, körsbär, citrus- och grapejuice ger en väldigt fin smak och det är verkligen så otroligt gott! Inte för att smaken i sig är något speciellt egentligen, bara att balansen i surhet, syra och smak är kalas! Samtidigt är den på 5% - och ja, jag ska köpa lådvis och ha! Den här borde ha kommit i somras för gud vad jag skulle ha hinkat den! 

Betyg? – Bäst, många krieks och fruktlambic har varit väldigt imponerande på mig. De har ofta haft bra smak, fräsch smak, sur smak etc etc, men sällan har de varit så perfekt balanserade mellan lagom smakrika och så underbart drickvänliga. Man kunde tro att en 5%’ig och ”vanlig” kriek skulle vara tråkig – tvärtom, medan många andra gör lambics eller krieks som har någon liten bismak eller bikänsla som man återkommer till när man tänker tillbaka på den, eller provar igen – så är denna bara drickbar och riktigt fin! Kanske borde den fått högre betyg, kanske lägre – vad vet jag, de öl som får min motsvarighet till toppbetyg har något extra och oftast är det en blandning av drickbarhet och finess och det har denna, men jag får inte samma ”wow” känsla. Vad jag får? Ett leende på läpparna och ett sug efter mycket mer av denna!