På MankerBeer.com -> Marin Brewing Mt. Tam Pale Ale

Just nu på NYA HEMSIDAN www.mankerbeer.com så kör vi en titt på Marin Brewing's Mt. Tam Pale Ale. En pale ale som får tankarna åt en mild Flying Dog Snake Dog blendad med St Eriks Pilsner. Så lägg om rss'er och blogrolls dit och bege er till www.mankerbeer.com

På MankerBeer.com => Manker Beer Diaries 2 - Oceanbryggeriet Glenn #5

Idag borta på NYA HEMSIDAN, MankerBeer.com pratar vi lite Oceanbryggeriet Glenn #5 i videoshowen Manker Beer Diaries -2-. Så ändra rss'er och blogrolls och skynda dit istället.

Manker Beer and Food Tv - Uppe på Mankerbeer.com

Japp, om ni MOT FÖRMODAN, inte har ändrat era inställningar till den nya hemsidan så får ni mer hjälp nu. På Mankerbeer.com finns nu premiäravsnittet av Manker Beer and Food TV där vi idag gör riktiga köttbullar tillsammans med Hello, My Name is Ingrid! Ett måste att se! och ett måste att köpa på torsdag!

Och vinnaren är? www.mankerbeer.com

För en månad sen startade jag en tävling som gick ut på att gilla min Facebooksida samt gå med på Beer Sweden-forumet och sedan maila mig när man gjort det. Priset var hemligt och det var mer en kul sak för att fira att det började växa på både Facebook och BSF.

Nu är det så dags att presentera vinnare - som är?



Eftersom ni borde gått över till www.mankerbeer.com då den här sidan läggs ned så får ni läsa där!

Flytten fortgår - Manker Beer Diaries!

Om ni har missat det - Manker Beer Blog har nu flyttat klart och ny adress är www.MankerBeer.com

Där finner ni idag Manker Beer Diaries, en kort liten filmserie där jag lägger upp lite olika småbetraktelser över saker. Lättsamt, spontant och ibland lite virrigt, men förhoppningsvis kul. 

så sätt om rss'er, blogrolls och annat och gå till www.Mankerbeer.com

Manker Beer Blog flyttar - NU! NY adress www.Mankerbeer.com

Så är det äntligen dags. Idag fredag kör vi flytten. Allt är inte 100% klart så den nya sidan kommer ha lite buggaro och sådant (arkivet är tex inte hundraprocentigt än).


På den nya sidan har vi integrerat Facebook tydligare och jag ska även försöka göra en lösning mot BeerSweden Forum för mer integration dit också. Vad som finns nu är gamla inlägg samt en sektion för nya mat-och-ölserien som jag lade upp teasern på igår.

RSS-feeden ska fungera, men ni får byta källa till nya adressen.

jag kommer succesivt minska ned på den här bloggen, men det kan ta någon dag då det fortfarande är denna som man skickas till. Men ändra gärna i era blogrolls så.



NY ADRESS: www.mankerbeer.com

Manker Beer and Food Tv - Teasern släpps... nu!

På måndag den 28e släpper vi riktiga Manker Beer and Food TV. En show där Manker och M2 parar ihop öl och mat, ger er inspiration och allmän lycka.. Trailern, teaser, testet.. ger vi er nu!!

Få riktiga klippen och allt det andra först via Facebook på denna länk.

Vadan denna bild på Ingrid?

Vad är detta? Varför detta? Är det nya flaskor av Hello My Name is Ingrid? Varför står de där? Ska vi göra någonting med dem ikväll? Har de något att göra med vad som stått på Manker Beer Blog på Facebook? Kolla där så får ni ser mer och blir även först med att se kvällens teaser!

'

Äntligen en lugn stund att njuta, Struise Den Groten Tocht

Läs mer nytt och bra på Manker Beer Blog @ Facebook

Äntligen en minut av ro, av lugn, av ingenting annat än att sakteligen ta fram flasköppnaren, ta fram den lagom kylda ölen. Tvätta ur glaset en sista gång och så slutligen att avbekläda flaskan sin kapsyl. Efter en hektisk vecka på jobbet, än mer med nya hemsidan och den nya showen som vi gjort trailer och avsnitt till så är det nu så dags att bara njuta. Struise, ett av världens absolut bästa bryggerier och även ett av mina personliga favoritbryggerier står för ölen. Den Groten Tocht, en vanlig belgisk ljus ale kan tyckas. Gjord en gång och lagom, enkel, inget speciellt. Men just nu är den perfekt, lagom och rimlig. Alla vet vi känslan av att bara kunna slappna av och luta sig tillbaka i soffan, kanske knäppa på något oerhört menlös på TV och bara dricka något i all lugnan ro. Så var det, så hoppas jag det snart blir. För närmsta dagarna är det fullt sjå. Sidan ska bli klar, bli bra och allt det andra med. Så vi hoppas ni hänger med då med.. Dags nu att få njuta.



Struise Den Groten Tocht



Utseende: lite mer grapefärgad ljus orangegul vätska med litet vitt skum med minimala bubblor som ett ihopsjunket lock längs glaskanterna ned över vätskan innan det sakta luckras upp.

Doft: Söt marzipan men med mer sursyrlig grape som blir till mer marzipanpralin (de där med någon päronliknande smak)när man vevar runt glaset. Gammal yoghurt och lite vitpeppar. Doftar egentligen inte särskilt bra, samtidigt är det en rätt så typisk belgodoft. 

Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Rätt lätt och tunn vätska med den där sur yoghurt/söt marzipanblandningen som fanns i doften. Det är lite sursyrlig grape och citrus fast med mer åt grapebettet.

Betyg? - Bra(+). Man måste nog förstå Belgisk öl här och de olika referenserna som den här ölen har. Någon hade skrivit Chimay Triple Light någonstans och just det sursyrliga verkar vara något som folk gillar, och förstår här. Jag gör inte det, men tycker samtidigt att det är vad som livar upp den. Det är sedvanliga smaker säger den oinitierade Manker, men så är den väldigt lättdrucken

Läs mer nytt och bra på Manker Beer Blog @ Facebook

Mankers nya sidekick M2, en introduktion

   300 personer innan nya hemsidan släpps = tävling på Manker Beer Blog @ Facebook

I samband med kommande nylansering av hemsidan/bloggen så är det främst ny stor sak som skiljer sig från tidigare - en ny show och samt med en ny sidekick - M2. Vi kommer tillsammans experimentera med öl, mat och bryggeribesök. Jag låter M2 här kort presentera sig själv lite kort då den större introduktionen om, och varför vi gör det här kommer i samband med premiären av showen och nya hemsidan (28e Augusti). Samma dag som vinnaren av tävlingen annonseras

M2 - stage is yours:

"Gryuére och IPA, porter och choklad. Det funkar, det vet alla läsare. Men sen då…? Det digra utbudet av ölskribenter är ett tacksamt inslag i ölsverige, och jag tror personligen att dom alla hjälper till att se till att svenskarna dricker bättre öl, men vi har alla totalt förbisett bristen på lyckade kombinationer av öl + mat.

Därför kommer jag att försöka para ihop det ena och det andra och även dela med mig av mina tankar om det jag gillar att dricka mest; IPA, DIPA och barley wines. Det blir allmänna tankar om öl och vad man kan gilla, varför och hur man går vidare - eller stannar kvar, där man är. Klassisk skolad inom kockyrket och total ölnörd så hoppas jag kunna tillföra en extra dimension till alla ölälskare som saknas i Sverige idag - öl och matparningar.

Vad gillar jag då? I god anda gör jag en lista.

Favoritöl: BrewDog/Mikkeller I Hardcore You, Cigar CIty/Grassroots Neither, Three Floyds/Mikkeller Ruggoop och såklart vår älskade blondin Hello My Name is Ingrid.
Favoritbryggerier: Three Floyds, BrewDog, Mikkeller.
Gillar: IPA, DIPA, Barley Wine och pingviner
Gillar inte: Dunvästar, sura öl och sura kallskänkor.

Under nästa vecka vecka släpps det första avsnittet av nya serien och premiären sker med något som ligger mig varm

  300 personer innan nya hemsidan släpps = tävling på Manker Beer Blog @ Facebook

Manker helrenoverar, flyttar och växer!

  Mer nyheter, öl och främst amerikansk öl på Manker Beer Blog @ Facebook

Manker Beer Blog har legat på blogspot sedan starten 2009 och det enda som har ändrats är förutom loggan lite av designen, betygssystemet och själva inriktningen på sidan. Men nu är det snart stopp på det. Om någon vecka kommer bloggen att flytta varpå allt ändras. Inriktningen blir densamma - att erbjuda en inblick i vad USA har att erbjuda i ölväg. Men varför stanna där? Varför sikta så lågt och skriva om sånt som enbart ett fåtal är riktigt intresserade av och som tar mer tid än vad man egentligen har. Varför inte göra det mer, bättre, mer interaktivt, roligare och större?


Så vad är det jag säger? Ja, flera saker. På den nya bloggen som kommer så finner vi:

Manker får en ny sidekick (presenteras om någon dag). Detta gör att jag får mer tid att skriva mer utförligt och mycket roligare om mer än bara en öl per dag. Vi kommer även göra en videoshow som släpps varje vecka (är målet), fler bryggerireportage (vi åker ju till USA i höst som ni vet) och mer av blandat innehåll. Tanken är också att göra det mer interaktivt, dels genom att integrera BeerSwedenForum på ett bra sätt, men även att koppla ihop de två så bra det går. Sverige har behövt ett forum som det och tillsammans med facebook och andra bloggar så är det ett stycke mätbar och växande ölhistoria som är på g.


Låter det inte bra? så håll ut, jag är fantastisk glad för att kunna göra detta och hoppas att det kommer bli så jäkla bra, för det är något vi alla vinner på. Så håll utkik på Facebook framöver då det lär bli mer uppdateringar där än här den närmsta tiden


Mvh
Manker och M2

  Mer nyheter, öl och främst amerikansk öl på Manker Beer Blog @ Facebook

En hiskerligt bra underligt dålig(?) öl - Mikkeller Special Series Cherry Alive

  Mer nyheter, öl och främst amerikansk öl på Manker Beer Blog @ Facebook

Glöm inte att tävlingen fortfarande pågår!

Mikkeller har ju lika mycket olika "serier" av öl som andra har böcker, skivor, underkläder, öl eller något annat som de spar hemma. Nu verkar han i och för sig bara ha gjort en öl i den för det här inlägget aktuella serien, en suröl som han sedan lagrat på gamla Cantillonfat. Ölen kommer på en De Molen-liknande liten 25 cl flaska med vaxad topp. Läser man lite på internet om folks åsikter om ölen verkar de vara rätt olika men gemensamt är att den anses vara lite "speciell" på gott och ont, som en vildöl som ibland är lik en kriek medan den andra gången har mer vildölstoner eller rent av någon underlig arom som för tankarna åt något helt annat. En intressant iaktagelse för de som bryr sig om sådant är att Beer Advocate listar den som fruktlambic.

Lite på tal om Mikkel, men annars gällande "flying brewers" så har det diskuterats på Beer Sweden Forum om det är bra, dåligt, rätt eller fel att antingen bara släppa iväg recept till något annat bryggeri alternativt/kontra att resa runt och själv brygga där. Vad är era åsikter? Mikkel är ju en av dem som producerar överlägset flest nya öl per öl så som det känns, är han geni eller har han - om man är något krassare - varierad kvalitet? Och beror det isf på honom själv eller på främst hur duktiga De Prouf (som gör de flesta av hans öl) är?

Mikkeller Special Series Cherry Alive


Utseende: Helt platt röd vätska om drar åt "utspätt blod"-hållet, inget skum att tala om även fast det kan tvingas fram lite meck runt kanterna.

Doft: Aceton är det första som slår mig, eller om det bara är oerhört koncentrerad körsbärsdoft.. med aceton. Mycket ekade dofter, kanske till och med lite vinösa inslag men vad gör det när det är en underlig aceton/nagellacksarom (väldigt koncentrerad och otippad vinäger) som sitter kvar. Säkerligen härstammar den någonstans ifrån, men varifrån, och varför? Eller är det bara vad som sker när det är surt, lite sött och ekat samtidigt på ett sätt man inte är van vid? Smakar den likadant?

Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Lite kraftigare "lätt" kropp än förväntat. Smaken då? Ja, mer åt en riktigt fin kriek, riktigt fin. Men i början, innan det "sjunkit in" är det återigen nagellack och en släng aceton. Visst, vinäger är chillat och kan vara rätt gott i rätt öl, men när man har en rätt fin "kriek" going, varför då ge den de dragen? Eller är det bra? En vinägerkriek eller en kriek med vinäger? Ja, acetonen är borta och nu är det vinäger som är det nya svarta. beroende på hur man gillar vinäger visar på hur man lär gilla den här.

Betyg? - Bättre. ...och jag gillar vinäger. Det är lite "fel" först, men när man släppt tanken på kriek och körsbären och börjar förstå och tänka på den där "underliga" smaken så är det rätt gott. Vinäger och ekat med slängar av körsbär, lite krävande men gillar man det så gillar man det, annars..? ja, då lär man väl inte gilla det lika mycket.

  Mer nyheter, öl och främst amerikansk öl på Manker Beer Blog @ Facebook

Medecinöl som kasserar cheap thrills? Founders Kentucky Bourbon Stout

  Mer nyheter, öl och främst amerikansk öl på Manker Beer Blog @ Facebook

Trots likheten i namnet så är det en lätt modifierad öl KBS, Kentucky Bourbon Stout, från Founders, och en av "toppölen" på flertalet listor. Lite som den lite mer vårfunna Canadian Breakfast Stout (som nu ska buteljeras och därmed kanske finner sin väg över till Europa på något sätt). Ölen, en American imperial stout där man tillsatte en nypa kaffe och en ungefärligt lik mängd vanilj innan man har lagt den på bourbonfat i över ett år och det är inte utan anledning som förväntan är stor inför provningen av denna. Så med lite trippellagrad gruyère och en bit lakritsglass så blev det till att sätta sig och prova den. På förhand kan jag inte låta bli att dra paralleller till Goose Island's Bourbon County Stout, en till av de här stora, bourbonlagrade kraftpaketen till imperial stout - samt en öl som ligger i toppen på de öl jag har tyckt bäst om. Att den alkoholmässigt har placerat sig på 11,2% förvillar en temporärt att tro att den är rätt snäll, den "är ju inte 14% liksom" (varför man nu tänker så..). Kanske behövs alla dem procenten för att ge ölet dess helande kraft? Eller läst jag fel nu? japp, ölet botar inte diverse sjukdomar, fysiska åkommor eller gör att cheap thrills kasseras. Vad den istället gör är att göra allt den en imperial stout ska göra. Vad kan det vara då? Bota diverse sjukdomar, fysiska åkommor och kassera cheap thrills? Vi får se.   



Founders Kentucky Bourbon Stout



Utseende: Mörk brunsvart väska med kompakt "mousse"-skum av ljusbrun karaktär.

Doft: Det här är som en elegantare Goose Island BCS. Mycker mer mjuk choklad i doften med fina kaffearomer, söt vanilj och bär. Men vad som förvånar, överraskar och gör att jag faller för den är sättet bourbonaromen kommer fram. Det är trätorrt och bränt, majs och lite klibbigt, men vad det inte är är spritigt, för mycket eller obalanserat. Tvärtom är det fantastiskt fint balanserat, om än med en mineralfinish.  

Smak: Medel till stor munkänsla med bra kolsyra. Tjock, len, mjuk och rejäl kropp. Som en chokladmousse med massa dyrt och extremt smakrikt kaffe där någon gett den en aning bourbon - och då har man bara sprätt runt ölen i munnen utann att svälja den. Bara att ha ölen i munnen ger den oerhörda mängder smak, bland dem lite spritg bourbon som fortfarande har den där balansen som gör att man känner sig lurad på "spriten" (vilket är bra då..). Väl nedför halsen är det samma starka och hårt rostade kaffe, mörkaste choklad och en ren bourbonsmak, inte blaskig och halvdan bourbon utan "riktigt" bourbon så som den ska vara. Lika sippbar som drickbar, men återigen en öl att sakta njuta av. Till min lakritsglass gör den sig perfekt, lakritsen suddar ut de kraftigare bourbontonerna medan det gör den än mjukare och underbart. Tillsammans med den trippellagrade gruyeren är det inte samma mix om än att det ger lite "godisliknande" toner. Vaniljsmaken är genomgående av yppersta klass och blir aldrig för påtaglig och aldrig för subtil, likaså bourbonens brända klibbiga majs eller eldade trä. GRYMT.



Betyg? - Kalasbra-. Nästan toppbetyg, jag gillar verkligen Goose Islands BCS och det här är egentligen bättre, mer balanserat men lika komplext och fullt av smaker, aromer och intryck. Genomgående för ölen som har fått mina toppbetyg är att de alla är öl som påtvingar en att långsamt njuta av. Oartigt nog får den dock ett minus, för det är en wow-känsla visst, men det är något som den känns oerhört bra, men har något aber som enbart anas men kanske inte ens finns. Däremot bör jag också lyfta fram att det är en markant men på något sätt subtil bourbonsmak i ölet varpå den är mer "anpassningsbar" än många eldigt brända majs-och-socker-dränkta bourbonlagrade öl kan vara.

  Mer nyheter, öl och främst amerikansk öl på Manker Beer Blog @ Facebook

Efter systembolagets debacle blitt det St Eriks Skördeöl

    Mer nyheter, öl och främst amerikansk öl på Manker Beer Blog @ Facebook

Äntligen är det hyffsat bra väder här i Stockholm, blå himmel med klungor av moln och rätt kyligt, men det är inte ösregn åtmintone. Då kanske jag kan bortse från Systembolagets fadäs igår (ni som följer mig på Facebook kan läsa om det där) som gjorde att jag inte fick några Oskar Blues Gubna trots kvitto, registrerad delbetalning och burk i hand. Vackert där systembolaget, fortsätt gärna diskutera hur de bråkat med er på fb. Det finns även en "rolig" tråd på BSF om det hela där man kan dela med sig av sina bästa värsta Systembolagethistorier. 

För övrigt får ni inte glömma tävlingen jag har gående, ölglas, coasters och om det blir bra intresse liten signerad surprise.

 Det positiva med systembolagshistorien ovan var att jag fick öppna något annat från förrådet hemma och valet, då jag ändå behövde laga och äta mig lite mat, blev St:Eriks Skördeöl. Min blott andra skördeöl i år, den första blev för de som minns och har sett Sigtunas Harvest Ale. Den här gången var det istället dags för Jessica Heidrischs moderna vienna (mörk lager), vilket troligen innebär hennes sedvanliga touch av humle och en något mörkare smakrikare lager (tänk oktoberfestöl/märzen vilket är en typ av vienna). Ölen är brygd hos Slottskällans Bryggeri och är tänkt att fungera utmärkt till höstens "egna" maträtter. 


St Eriks Skördeöl



Utseende: Mörkt mörkbrun vätska som man ändå anar att man kan se igenom. Ovanpå ett rejält och krävande skum som snor åt sig plats längsmed glasets väggar. 

Doft: Yes, humlen finns där som alltid och med den mörka malten blir det aningar om en mildare svart IPA. Bakom de dofterna, om man sätter undan humlen för ett tag finns en robust maltgrund som ändå flörtar lättsamt med lätta, ljusa aromer av gräs och te. Finner även en släng fiberbröd och nöt. Doftar trevligt är slutsatsen, typisk St Eriksdoft.

Smak: Lättare till medelstor munkänsla med bra kolsyra. En lite lättare munkänsla som ändå tar plats, mjukt tjock. Smaken är igen av humlete som någon har hällt lite nötter och mörkt torrt rågbröd i typ. Örtigt, blommigt och med en bit gruyere så tas lite av humleedgen och det "mörka" bort och det blir mer ört och blomster.

 När ölen har fått stå framme ett tag framträder däremot någon smak som jag inte riktigt kan, eller ens vill placera då den känns aningen fel, jag har svårt att forumlera exakt vad det är, men det är något jag tycker störde.

Betyg? – Bra. En väldigt trevlig skördeöl som har rötterna stabilt förankdrade i St Eriks-traditionen med blommig, fräsch humle. Inte nog med den så har den en mer bastant maltbas som aldrig egentligen ger sig in i smak och doftkampen. Det omnämns lite tips på mat på flaskan och liksom mycket av våra svenska öl så känner man ofta hur trevliga dryckes- och matöl de är jämfört med våra mer vågade danska kusiner eller amerikanerna långt bort. Det handlar inte om att välja sida utan att fortsätta göra det man gör bra, oavsett vilket det är. För det är ingenting som är så värst speciellt med den här ölen, det är en skördeöl nothing more nothing less, men en bra sådan som liksom (i mitt tycke) håller samma bra klass som alla de andra St Eriksölen.

   Mer nyheter, öl och främst amerikansk öl på Manker Beer Blog @ Facebook

Att hårdrock och öl blev så bra? Three Floyds The Creeper

    Mer nyheter, öl och främst amerikansk öl på Manker Beer Blog @ Facebook

Så många saker undrar man om de går ihop: neongrönt och gul på kläder, framgång i väst och enorm svält i Afrika (stöd Pelle Stridh/Allt om Öl's upprop), och så till sist det lite banalare - hårdrock och finöl? Nu har vi ju In Flames och FreQuency här i Sverige men i övrigt är det mest pisslager och diverse smuggelöl som jag förknippar med hårdrock. Jag har aldrig lyssnat på Pelican, men nu när jag gör det inför det här inlägget så inser jag hur grymma de är, lite som Khoma, Aoria och Anathema. Melodiskt och mörkt men ändå förbaskat bra.

Three Floyds, de galna gossarna från Indiana gillar inte bara att göra lurig öl med skottar utan verkar även dem gilla Pelican, så mycket så att man har gjort en öl, en dubbelbock, till Pelicans 10-årsjubileumskonsert och släpp av deras skivbox.

Three Floyds själva tycker inte att det finns ord som beskriver den här ölen, så då får jag väl ta på mig ansvaret att försöka göra det här. Så dra igång videon under och låt ögonen och sinnena fröjdas över en riktigt hårt bra öl.

 



Three Floyds The Creeper


Utseende: Mörk, tjock och brunsvart vätska med något nougatchokladfärgat skum med minimala till små bubblor. Känns kompakt, mörkt, hårt, men ändå smakrikt. Ja, det ser nästan lite smakrikt ut. 

Doft: Här är det en riktigt stor doftvariation. Kallt starkt kaffe, choklad och bär (typ blå- och svartvinbär). Det är rökigt och de måste nog ha slängt i rökmalt då det är torvigt, bränt och sött rökigt. Alkoholen som finns nedtryckt i ölen känns utan att det för den delen käns spritigt eller ens som något att fästa sin tanke vid. Jag tycker mig också finnas saltlakrits och lite kola. 

Smak: Medelstor umnkänsla med bra kolsyra. Även smaken pendlar mellan lite bränt rökmalt, mild alkohol och bär- och kolasmak. Metallisk torv som "sötas" och mjukas upp av bär och kolasmakerna. Smaken är dubbelbock, men det är rökt,det är stout, det är så väldigt mycet i en och samma öl. 



Betyg? – Bättre +, jag gillar det här, som fan. Bär, kola och metallisk torv. Rökigt, alkohol, mörkt kaffe och saltlakrits. Mixa det, mjuka upp det och gör det in i hel..e lättdrucket och du har en garanterad bakfylla. Det är lit oortoxdoxt men det är just det som gör att man lär minnas den här ölen, den har något visst med sig och det är just det där vissa som är så Three Floyds och så bra.

   Mer nyheter, öl och främst amerikansk öl på Manker Beer Blog @ Facebook

Ett besök i New Orleans på Akkurat

   Mer nyheter, öl och främst amerikansk öl på Manker Beer Blog @ Facebook

Förra veckan startade stoxckholmskrogen Akkurat sin New Orleansfestival (vilket pågår till och med den 14'e augusti) vilket innebär att den vanliga menyn kompletterats med en kreol- och cajuninspirerad meny samt att man har en hel armada av lokal öl från New Orleansbryggerierna New Orleans Lager & Ale (NOLA) och Abita samt så erbjuder man en hel radda exklusiva öl från Bells!


Igår hade de även sin Mardi Gras-fest som jag dock inte närvarade på men som på pappret lät riktigt trevlig. Det var pärlor, liveband och tävling för bästa utklädnad, allt som måste vara med för att ge en dos av New Orleans, i Stockholm.

Dock var jag där i måndags för en bit mat och lite öl. Jag och min sämre öl-drickarhalva beställde in ett kilo av de heta kräftorna som serveras med majs medan ytterligare några i det växande sällskapet tog in cajunburgaren. Kräftorna hade bra sting och var riktigt goda även fast man hade behövt lite mer tillbehör och ha tagit ett kilo själv. Burgaren var tydligen välkryddad och spicy precis som utlovat. Så det verkar inte ha gått någon nöd på dem som vill äta kryddat och gott under dagarna.

Ölen då? Hela 8 olika fatöl från NOLA och Abita var påkopplade och jag hann med ett par av dem.Något kortfattade men likväl små notes från och om ölen som dracks. Det är stabila bra och framförallt "festvänliga" öl, inga humlebomber eller svåra öl som tilltalar en smalare massa utan drickbarhet och "skön stil" verkar vara mer talande för dem. Så om ni inte haft vägarna förbi Akkurat än, dra förbi och prova deras goda mat (musslorna i "andra fall"..mmmm) och de här ölen som vi inte lär se i Sverige igen.

Abita Joackamoo IPA
En klassisk Mardi Gras-öl med sin indianreferens (man letar "indianer" på Mardi Gras) om de indianer som dansar och sjunger på gatorna. har en egen sång man sjunger till trumslagen “Iko! Iko! Jockamo fe na ne”

Utseende: kopparljus, litt lätt nougatskum
Doft: lite Sötma, torrt kryddeldig ek.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Skönt fräsch stil med smak som påminner om nöt, kanske till och med trä, men även av humleolja av det lite metalliskt bittra stuket. Nästan som om den har blivit milt trälagrad vilket ger den en karaktäristisk stil. maskros och andra lite milt kryddiga blommor. Mild men passande beska och en något maltigare stil än förväntat, men det smälter ihop bra.

Betyg? - Bra+. Stor drickbarhet här, det är blommigt kryddigt och lite eldigt trä. en utmärkt mat-IPA kan jag tro.


NOLA Hopitoulas

En mildare west coast-IPA med sex sorters malt och sex sorters humle.

Utseende: varmare lätt disig koppar, kompakt minim bubb skum.

Doft: Syrlig, besk och lätt sör fruckkombo. Doftar som man vill att fruktig IPA ska göra. Mycket fruktkarameller!
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Massa frukter i en besk fruktcocktail som leder över in på syrlig och besk IPA-mix. Apelsin och citrusfrukter med väldigt mycket "humlebarr" och fruitysmak (den sötare grape'en).. Lite gummi mot slutet, men oerhört mycket frukt och en skön mild beska som passar in.



Betyg? - Bra+. Fruktig, syrlig IPA fruktkaramell! Riktigt trevlig och lättdrucken även denna.


Abita Turbodog

En mörk brittiskinfluerad brown ale, så mörk den kan bli, med Williamettehumle och brittisk choklad, pale, och chrystalmalt.

Utseende: mörkbrun svart vätska me något ljusbrunt skum.

Doft: Lite syrligare mörk doft, typisk stoutliknade,
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Mörk lager som påminner väldigt om en stout eller porter. 



Betyg? - Bra. Rätt enkel men väldigt smakrik och drickbar med en lagom procenthalt på 5,6%.

NOLA Hurricane-Saison 

 Bryggeriets vårspecialare som även innehåller omältad vete, som humle används Europeisk humle som i mitt tycke ofta ger rätt karismatisk smak och doft (Sterling, Kent Goldings, och Styrian Goldings).

Utseende: något mörkare apelsin och bärnstensmörk färg, inget skum
Doft: Doftar citron och som om man blandat en saison och en geuze. Gammal filt, blommor, mögliga strumpor och syrlig frukt.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Riktigt överraskande och god smak som påminner om en mild geuzue men utan att vara lika sur. Jag gillar de här amerikanska hybriderna som dyker upp ibland och som smakar mer vildjäst och surare än en vanligt frisk och blommig saison.

Betyg? - Bättre-. Frisk, lättdrucken och riktigt läskande. Trevlig helt enkelt.

   Mer nyheter, öl och främst amerikansk öl på Manker Beer Blog @ Facebook

En mindre trevlig rökt blond, De Molen Zak & As

   Mer nyheter, öl och främst amerikansk öl på Manker Beer Blog @ Facebook

Alla som gillar rököl sträcker upp en hand. Igår skrev importören Brekeriet en liknande fråga på sin Facebooksida. Kortfattat använder man bara en lite större mängd rökt malt i bryggningen. Flera olika metoder har använts och används för denna process; rökning över direkt eld, soltorkning och indirekt eldning. Så egentligen är det inte svårare än att man använder en större mängd rökmalt, men det intressanta (i mitt tycke) är vilka öl man gör detta med. De flesta har nog åtminstone kommit nära en rökporter, rökbock eller en rökig stout - men en rökgt blonde ale? Jag har gillat De molen sedan dag ett och provat ett par av Mennos rököl och vissa har varit bättre än andra, men han har likväl varit väldigt duktig med att välja ut ingredienserna. Så när jag hittade en flaska Zak & As (säck och aska) från senare delen av 2010 kändes det naturligt att prova den. För Menno går all in med malten och använder 100% rökmalt från Bamberg (det kanske mest kända området för rökmalt) men gör det i en ljusare blond ale (inte nödvändigtvis en blonde ale per definition utan mer att det är en rökt ljus ale). Premium och Saaz används som vanligt för bitter- respektive aromhumle och IBU'n stannar på 39,1 (när de väl anger IBU'n som standards så kan det vara kul att återge).


De Molen Zak & As


Utseende: Disig persikofärgad lite gråa matta fläckar och jästfällning. Skummet är tjockt men poröst.

Doft: Typisk rökig doft men med fräcka blommiga toner och lite citrusskal. Tycker det går ihop riktigt bra och det finns aningar av fruktighet.
 Det blir en godisliknande blandning av det fruktiga i ölen tillsammans med det lättrökta och mer torkat fruktdoftande från rökmalten.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Lätt i munnen men växer upp ordentligt. Rökta blombuketter där en eftersmak av "rökta bismaker" kommer fram. Saknar balans och det som verkade lovande i doften missar målet här. Blomster, ljus frukt och kryddig aska på det, lite som man kan finna i doften men utan balans och så var det de här bismakerna..

Betyg? – OK+. Egentligen närmare ett ”Bra-” men nä, jag förväntar mig mer här. Intressant men det är underliga sid- och bismaker och sådant dömer jag ut direkt. Vilket är synd men ändå förväntat och lite av charmen i det extremt hantverksmässiga jag tycker Menno gör. Här vågar man och ibland failar man, ibland inte.

  Mer nyheter, öl och främst amerikansk öl på Manker Beer Blog @ Facebook

Lite kort om och provning av - Westmalle Dubbel vs Westmalle Tripel

  Mer nyheter, öl och främst amerikansk öl på Manker Beer Blog @ Facebook

Det har varit väldigt mycket trappistbryggerier på sistone, eller mnjae, nu ljuger jag ju. Monts des Cats vart ju inget riktigt trappistbryggeri, men likväl gör de "trappistöl". Några som däremot gör tvättäkta trappistöl är Westmalle Trappistbryggeri. Med hänsyn till natur och medmänniskor gör man sin öl inom klostrets väggar. Klostret blev ett trappist abbey den 22 april 1836 och senare i december samma år serverades de första ölen till lunchmaten. Det tog sedan 20 år innan munkarna började sälja sin öl vilket blev så populärt att man tvingats bygga ut bryggeriet både 1865 och 1897. 1921 började man sälja sin öl mer affärsmässigt och runt 1930 byggde man ut vissa delar av bryggeriet för att få bättre lokaler. Trots sitt fina vatten så började man modernisera bryggeriet 1956 och 1968 med vattenbehandlingsmaskiner och 1991 skaffade man sig en datorstyrd brygghall, så länge det gör ölen bättre är dem all for it.  Efter 2000 har de också installerat en flasktappningsmaskin.

Ja, det är väl vad jag som belgonovis har kunnat luska ut genom google och deras hemsida, men ni som är med - eller annars inte är det - gå med på Beer Sweden Forum och prata med Danko där om ni
är intresserad att veta mer om Belgoöl eller om Westmalle. För min del var det så det började, det pratades väldigt mycket om Belgisk öl och om hur bra Westmalle var. Jag har ju druckit öl från troligen samtliga andra trappistbryggerier men det var nog oerhört länge sedan jag smakade Westmalle. Rochefort och Westvleteren är bra, visst, men det är något visst med dem som min smakpalett inte är tränad i att känna av. Så övning ger färdighet, så då får man prova Westmalle Dubbel mot Westmalle Tripel.

Westmalle Tripel kallas ibland triplarnas moder och brygdes första gången 1934 i samband med att man började nyttja den nya brygghallen. Sedan ändrades recepter något men har nu varit det samma sedan 1956.  Dubbeln däremot är en något mörkare öl som har bryggts sedan 1856 men där man ändrade receptet 1926. Men som man ser är det lite som ändras och man har hållt fast vid tradition och sätt.




Westmalle Dubbel


Utseende: Mörkt, lite gyllene kastanjebrun vätska med lite mörkare beigebrunt skum med minimala bubblor.
Doft: Även här lite syrliga inslag, men med mörka bär, plommon och liknande som motsvarighet till tripelns fruktight. Samma sötma finns också här men nu med mer integrerade bär, frukter, mörkt socker. Man reser runt bland dofterna och finner tydliga spår av jäst, skumbanan och kanske en enstaka nypa krydda.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smaken är lite syrlig men ändå söt, det växlar lite i munnen. Smaken av skumbanan är mer genuint bananig än vad jag är van vid och den passar in väl i hoppandet mellan sött och syrligt. Mörkt socker, mörka frukter och med viss torr bitterhet i eftersmaken. Jag uppskattar att den inte är för centrerad kring jäst, alkohol eller malt vilket de annars kan vara, mer apelsin och citrusfrukter här tillsammans med deras mörkare bärvänner. Bittar till sig och blir torrare alltmer och att den ändå är sötsyrlig.



Betyg? - Bättre+. Det här var trevligt. Den undviker alla fallgropar jag brukar ha problem med hos de här öltyperna. Fräsch, söt, syrlig, bitter och smakrik. Otroligt lättdrucken vilket är både lömskt och förföriskt med en öl som ändå sätter sig på 7%.



Westmalle Tripel



Utseende: Lätt gråmatt apelsinfärgad vätska med minimala bubblor i det kompakta och ändå fluffiga skummet. Mycket rester längs glasväggarna

Doft: Lite syrliga frukter, sötma och en aing alkohol. Rätt söt arom överlag med torkad ljus frukt och lätt kanderad citrus. Inslag av jäst. Doftar friskt och rätt inbjudande för att likväl vara såpass "dov" i sitt utbud av dofter. När den värmt upp sig något blir det riktigt trevligt i glaset, mer citrus, nästan torr humle (tänk gueuze), men sedan letar man ned sig i djupet igen och finner det söta igen. Friskt, sött, men ändå med lagom dos alkohol, lite jäst och något större kryddighet än dubbeln.

Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Smaken är syrlig, lite sur men också bitter. Torrt, lite bitter och sursyrligt, i munnen på samma gång - i en tripel, utan för mycket sötma eller närvaro av alkohol, på en öl som är 9,5%? Ja, det är riktigt bra kämpat. Alkoholen gör sig snarare rätta på väg ned när det blir sött, varmt och lite spritkryddigt för att sedan ebba ut i en god eftersmak. 



Betyg? - Bättre+. Som humleälskande USA-ölskille har jag haft svårt för såna här öl, mycket för att det ofta är mer jäst, krydda och alkohol - eller bara torr nötighet, än vad jag föredrar (och då har jag ändå provat "de man bör prova". Men här tycker jag det är så mycket mer balanserat, helheten är mycket bättre, det är läskigt lättdrucket och ja, riktigt bra öl!

  Mer nyheter, öl och främst amerikansk öl på Manker Beer Blog @ Facebook

En eftermiddag med Sierra Nevada, Hoptimum och Wicked Wine på NK

Missa inte mer bilder, nyheter och annat på Manker Beer Blog @ Facebook

Igår var det inte bara (den hastigt påkomna?) internationella öl-dagen utan det var även en mindre kick-off på NK i deras nya bar nere bredvid saluhallen. NK, eller Nordiska Kompaniet, har hela tre barer (om inte fler) i byggnaden varav två stycken ligger nere på källarplanet. Den ena, vid ostdisken bjuder på ost och öl/vin/champagne i kombination eller som de är, medan den andra, nära cigarravdelningen och "färdigmastsdisken" nu ska öppna sina portar. Tillsammans med Wicked Wine har man fått ihop hela 60-talet olika öl som kommer serveras tillsammans med vin, champagne och annan dryck i baren. Finöl på NK, det låter oerhört dyrt tänker ni? Mnjae, exempelvis går Meantime Chocolate på 50kr flaskan och Flying Dog Raging Bitch på runt 70kr flaskan. Inte alltför dyrt, inte alls. Så kanske är det AW på NK som gäller framöver?

Anledningen att jag också dussinet andra befann oss nere på baren var att Wicked Wine hade sampling av deras nya Sierra Nevadaöl. På menyn fanns Sierra Nevada Pale Ale, Bigfoot 2009 och 2011, Southern Hemisphere och den de flesta väntade på - den annars rätt prissaftiga Hoptimum. Det visade sig också att man kunde prova annat från sortimentet, vilket ledde till att både en och annan flaska öppnades. De senaste nyheterna tog slut direkt men Mikael rapporterade att mer var på väg in och när jag snackade med personalen på Systembolaget på Regeringsgatan så hade de 180 flaskor Bigfoot och 120 flaskor Southern Hemispehere som anländer i nästa vecka..

Själv inleddes det med ett uppvärmingsglas Pale Ale, Sierra Nevadas flaggskepp om man så vill, en öl som troligen alla ölintresserade eller bara öldrickande personer nog har provat. Både den och Torpedon är riktigt stabila, goda och lätta att gilla, så visst, den slank ned fort som ...

Vi pratade lite med Mattias och Mikael som var där från WW om just Sierra Nevada och hur många av deras öl, när de dricks en och en påminner rätt mycket om varandra varpå det är lite svårare att sätta ord på vad som skiljer dem. Därför beslöt jag och mitt sällskap för eftermiddagen, M2, oss för att prova Southern Hemisphere mot Hoptimum. Jag har druckit Hoptimum förut och tyckte då att den var satfläskigt bra men att den kanske var lite dyr. Självklat berodde det på förväntningar, priser och hype, så det var skönt att kunna prova dem utan "press" nu och särskilt mot varandra. Som med all Sierra Nevadaöl så görs dem med hela humlekoner och ja, humlegranater var det. Southern Hemisphere som annars är en oerhört trevlig och smakrik öl föll nu helt platt i jämförelse mot den galet humlade Hoptimum. Jag vet själv och har hört andra som tyckte Hoptimum var sådär, men jämför man den glas mot glas med någon annan humlestinn öl så känner man skillnaden direkt. Hoptimum var underbar! Extremt humlad och bittert salmiak och vaniljkraftig len smak, lite som en trippel eller quad-IPA ska vara.

Efter den första jämförelsen slog vi till med att prova Bigfoot 2009 mot Bigfoot 2011. Kul då jag har fler 2010 och 2011 hemma men rätt få 2009 kvar. Precis som anat så hade Bigfoot 2011 mycket mer rivig humle i smaken och den var mer urtypen av en fortfarande maltig men humlekaxig barley wine. Bigfoot 2009 var däremot precis så som man anade, betydligt lenare, mycket rundare och mer finstämd. Borta var det riviga och den stora humlesmaken, så visst är det en öl som tål att lagras - men allt beror på vad det är man är ute efter - humlesår eller mjukare barley wine. Oavsett vilket så är det bara att se det empiriskt, Bigfoot går alltid åt - fort när den kommer och vissa dricker dem direkt, andra lagrar dem medan en sista grupp spar vissa och dricker andra - den som spar den har.

Nu när vi så väl provat det som fanns så var det väl bara en sak att göra? Frossa i den riktigt fina Gruyerzern man ställt fram kuber av - en ost som är EXCELLENT till IPA och ta in en flaska Hoptimum. Ja, Hoptimum och Gruyeren var perfekt och är något alla bör prova (IPA och den osten då vill säga). När sedan en till vän och Fredrik från Ölhunden kom så var det ju inte mycket mer att göra än att ta in ytterliga en flaska Hoptimum. Så med andra ord vart det ett riktigt trevligt event och som jag skrev, försök ta er förbi baren vid tillfälle, den ligger rätt trevligt till och de har riktigt bra och prisvärt ölutbud.

Missa inte mer bilder, nyheter och annat på Manker Beer Blog @ Facebook

Internationella IPA-Dagen firas med Grassroots/Cigar City Neither!

     Fortsätta fira IPA-dagen på Manker Beer Blog @ Facebook

Grattis kära läsare och vänner på International IPA-Day. Dagen som skapades dels för att uppmärksamma craft beer men också för att få ens vänner att börja intressera sig för bra (även fast allt är relativt och personligt) öl.Vill ni läsa mer om den här dagen och lite om hur den kom till, så läs gärna den här tråden.

Tyvärr är jag fast på jobbet större delen av dagen, men inte hindrar det mig från att ikväll öppna upp ett par flaskor (och burkar) med goda IPA. Och det är just på tal om goda IPA som jag skriver om vad jag anser är en ypperligt bra IPA. Danska Grassroots Brewing gjorde ju tillsammans med Cigar City och Farmstead Hill de ljuvliga ölen Either och Or. Men inte stannade man där utan Cigar City och Grassroots bestämde sig för att göra mer öl tillsammans och vippa var Neither och Nor födda. Neither bryggs, så jag har förstått det, i Danmark medan Nor kommer bryggas i Vermont. läs gärna mer om samarbetsölen här.

Vilken tur också att vi fått hit de här ölen och just Neither som egentligen bara ska släppas på fat (även fast jag sett lite bilder på flaskor. Det är Brill som via Drikkeriget har fått hit både Neither samt en herrans massa annat gott som både kommer på Systembolaget 1 september men också via Privatimport. Jag lyckades finna Neither på fat på Sorbon när jag ramlade in en vanlig måndag och självfallet hälldes ett glas snabbt upp och försvann fort ned, för det här är en jäkulskt bra öl!

Grassroots/Cigar City Neither (fat)

Utseende: Matt mörkgyllene vätska, minimala bubblor i det kraftigt skum med dess inbjudande
mjällt gräddiga topp.
Doft: Det här är fullproppat med humle och det osar tropisk fruktbomb. Massa ananas, passionsfrukt och persika med en speciell, söt fruktjuice'ig slutfinish på det. Verkligen variationsrik doft med mängder av nyanser och intryck. Såhär doftar en IPA som inte är för explosiv men som ändå har allt det underbara hos en fruktig humlecocktail. 
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. På något sätt så anar jag ändå Cigar City-humidorstuket, eller så är det bara den fruktpuréeartade sötman som ligger över den här njutbara ölen. Ta fruktkräm, tropisk juice, fruktcocktail och ett par nävar humle, mixa det i ett kok och häll upp, då har du Neither. Beskan är inte för påtaglig men likväl sätter det sig runtomkring i munnen, det bidrar till en drickbarhet, eller rättare sagt hinkability som är ovanligt stor för en öl av den här typen (den är ju inte alkoholsvag heller..). Nä, det här är något som kommer hamna på många personers topplistor över trevligaste och troligen mest perfect'ade humleöl.

Betyg? - Bäst. Riktigt, riktigt, jäkla bra. Det här är allt en perfekt IPA (DIPA) ska vara; mjuk, len och söt men också sprängfylld med fruktsmaker, ha en bra balanserad beska och vara len, drickbar och inbjudande. Det är just smakerna och balansen man minns hos den här ölen och det är ofta dem som annars får stå tillbaka för beska och humlesmaker i många pang-IPAs. Båda har sitt tillfälle och sin älskvärda charm, men just nu föredrar jag nog den här över humlemördad mun. 

     Fortsätta fira IPA-dagen på Manker Beer Blog @ Facebook

Acceptera sensommaren med Sigtuna Harvest Ale!

     Mer nyheter, öl och diggande pingviner på Manker Beer Blog @ Facebook

Man vet att sensommaren och hösten börjar nalkas när skördeölen anländer på bolaget. På samma sätt som att tomten fortsättningsvis inte är annat än någon skum filur i låtsatsskägg på köpmarknaden så går det inte att frånkomma att hösten snart anländer. Tyvärr. Samtidigt får man väl se det som en fördel, något bra, då det ändå för mer sig att vi får en hel rad fina skördeöl att dricka, kanske till kräftorna eller alla mysiga sensommarkvällar.

Så varför inte bara glatt mottaga detta? Avkapsylera vad som nu kommit och glatt njuta av de fina kvällarna, med lite god mat och en bra öl? För bra öl har vi. Idag kikar vi närmare på den engelska pale ale, eller bitter, som Sigtuna Brygghus lanserar som årets Harvest Ale. Det är en  skön skördeöl med bra balans mellan torr, knäckig malt och frisk och passande humle. Så ta tillfället i akt att laga till en god middag, eller öppna en burk fina svenska kräftor och prova denna, kanske bredvid St. Eriks skördeöl.  Det som är spännande med den här ölen är att jag tycker man (Sigtuna) har visat att de är bra på att blanda "ursprung" vilket framförallt deras Summer IPA visade. Att nu få en engelsk pale ale eller bitter att kanske även vara skönt humlefrisk, vilket jag tycker brittiska ölstilar brukar vara lite dåliga på, blir intressant.

Sigtuna Harvest

 Ale

Utseende: Mörkgyllene bärnstensfärgad vätska med fint kompakt skum med lös gräddig toppp, minimala till små bubblor.
Doft: Doftar balanserad ale med betoning på brittisk ale. Skördesäsongen sveper in över Arlandastad med kola och degaromer från malten men självklart ska det vara lite torra nötter och just lagom brittisk humle för att ge lite mer variation och djup.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smaken är liksom doften en fingervisning om en kanske något mer humlad brittisk harvest ale. Det är fortfarande det knäcksmakande med lite humlekåda (rätt mycket humlekotte utan att bli för beskt i smaken) och citrus. Ja, humlen är väldigt välintegrerad och balanserad men fungerar fint ihop med det knäckiga och brödiga i malten.

Betyg? - Bra(+). En riktigt bra måltidsdryck alternativt "bara" sällskapsdryck. Knäckig och lite torr malt, färska humleintryck och en rätt skön känsla gör det till en väldigt trevlig öl. Sen att man kanske har mer att önska, då det ändå är lite enkelt och safe är en annan sak, för det tar inte bort att det ändå är en trevlig öl. Ofta glöms ölsegmentet med "vardagsöl" bort och det är synd då det finns oerhört många, lätt säsongsbetonade, öl som är grymma sällskaps öl mer än komplexa underverk.

    Mer nyheter, öl och diggande pingviner på Manker Beer Blog @ Facebook

Manker provat "nytt Trappistöl" - Monts des Cats

    Mer nyheter, öl och dansande hundar på Manker Beer Blog @ Facebook

Det är sällan det händer "stora" saker i den Europeiska och något konservativa ölvärlden men i somras har det ändå hänt. Det som skedde var att det öppnade ett nytt "trappistbryggeri",  Abbaye du Ste-Marie Mont des Cats, i norra Frankrike. Klostret ligger på "Mont des Cats" och har gjort det sedan 1650 i den del som kallas franska flandern. Klostret är inte klassat av ITA (International Trappist Association) som ett "autentiskt" trappistbryggeri, men bär likväl namnet "bière trappiste" på deras etiketter och produktinformationer (vilket även La Trappe gjorde efter att de förlorat sitt "namn".  Så trots allt så är det väl inte en så sensationell nyhet, även om det sålts in som det.Klostret kan sälja "äkta" trappistost om de så vill, men för att bryggeriet ska kunna sälja sin öl som trappistöl så måste ölen bryggas i klostret, vilket det inte gör.

Detta då "bryggarmunken" dog förra årehundradet och man har inte heller några planer på att montera in ett nytt bryggeri i själva klostret. Istället bryggs deras amber ale (som jag skriver om nedan) i klostret Abbey Notre Dame de Scourmont genom Chimay (vilket nämns på flaskan). Ölen är inte bara namngiven åt Mont des Cats utan har även bryggts tillsammans i samförstånd med dem så att det inte bara ska bli en Chimay-brandad öl. Man börjar med den ölen för att se hur den tas emot innan man eventuellt planerar att göra fler öl.

Ölet då?

Monts des Cats


Utseende: Mörkt orangegyllene vätska, mörkare upptill med nougatfärgat litet skum.
Doft: Mycket örter, kryddor, massa apelsinskal, pommerans, lite mörkt socker, lätt alkoholslut. en dos skumbanan
. Karaktären på jästen som man anar i aromen har precis som upphovsmännen sagt tydliga spår av Chimay och gillar man Chimay lär man gilla doften av denna.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Karamellsötma och en mild men fortfarande påtaglig alkohol. Kommer även att tänka på bröd och kakor. Annars är den rätt trevligt fruktigt, lite lagom syrlig och faktiskt både lätt besk.Vilket med syran och sötman ger lite av allt.Väldigt lättdrucken och rätt frisk.

Betyg? - Bra+. väldigt trevlig amber, sursyrligt och något söt. Trevlig och lovande för det eventuellt, fortsatta, samarbetet.

   Mer nyheter, öl och dansande hundar på Manker Beer Blog @ Facebook

Kalasbralistan får ny medlem - New Glarus Wisconsin Belgian Red

   Tävla på Manker Beer Blog @ Facebook

Jag har tidigare provat två öl från New Glarus, deras Spotted Cow samt deras Unplugged ABT och de har varit bra, men inte haft det man skulle kunna kalla för "det". Däremot har jag hört om deras fruktöl där både dagens öl, Wisconsin Belgian Red samt deras Raspberry Tart är i toppen av fruktöl i världen. Deras körsbärsöl, den första av de två ovan, fann jag av en slump och plockade åt mig den flaska som fanns lite på måfå, dyr och utan att jag visst något om den, egentligen.

Så jag får väl upplysa oss alla om den: Den är bara brygd till 4% alkoholstyrka och innehåller Montmorency körsbär, vete från Wisconsin, Belgisk rostat malt och har sedan lagrats på ektunnor och blivit balanserad med Hallertauhumle. I varje flaska används nästan 500gram Door County-körsbär

Bryggeriet drivs av Dan och Deb Carey, sedan 90-talet har Dan som har sin master i bryggkunskap fått flertalet priser och både vunnit "small brewer of the year" (2003) och "mid size brewer of the year" (både 2005 och 2006). Medan Dan står för bryggdelen sköter hans fru det ekonomiska och tillsammans har de sett till så att deras öl, nästan samtliga av dem, har fått flertalet priser. I fjol fick exempelvis dagens öl vara med på zymurgy-listan över landets bästa öl. Kanske dags att titta mer på ölen nu?


New Glarus Wisconsin Belgian Red

Utseende: Mjukt rödfärgad vätska med ett skum, eller avsaknad av skum som mest närvarar vid upphällningen.
Doft: Doften är av godiskörsbär och som om man gått in i en godisbutik som liten och snabbt insett att alla godissorter var körsbärsbaserade. Det är lite cocktailkörsbär, lite kriekkörsbär och man kan nog påstå att det är sött på ett positivt sätt, det är liksom inte klibbigt och knappt så man tycker det är "sött". Kanske är det mer en riktigt bra körsbärssmak.
Smak: Lätt munkänsla med okey till bra munkänsla. Den lägger sig lent och fint i munnen och smaken är verkligen toppen. Lite syrligt fizz, tänk fanta och sedan körsbärsen.. De perfekta körsbären, att få ut så mycket och så bra smak av något som bara är 4% starkt. Mjukt, elegant, en viss lätt syrlig torr touch och annars, ja annars? Vi samtliga kapitulerade över hur trevlig och god den var, stort rekommendera på den!

Betyg? - Kalasbra.. 4%, ni får läsa det igen. Troligen öl med mest smak för så få alkoholprocent och ändå så massiv och god smak. Perfekt körsbärssmak och en underbar öl. Den här kommer jag fortsätta leta efter igen och liksom Raspberry Tart'en öl som är svåra att få tag på även i USA. Synd då det är en så jäkla bra öl! Så grattis New Glarus, ni är näste bryggeri med en öl in på min "kalasbra"lista.

   Tävla på Manker Beer Blog @ Facebook