Tävlingsdags! Ny tävling idag, nu, här. eller nått

   Tävla på Manker Beer Blog @ Facebook

Vipps var det så dags för tävling, igen. Men det kan behövas såhär när semestern börjar ta slut och vardagen börjar igen. Ett sätt att se att semestern är slut är att Systembolaget återigen kör igång med sina lanseringar. Inför måndagens släpp kommer jag imorgon, troligen, att göra en sedvanlig liten "analys" (som om inte de flesta redan har gjort det).

Hursomhelst, sist jag hade tävling lottade jag bl.a. ut en av Garrett Oliver signerad EIPA. Den här gången är det kanske inte något fullt lika exklusivt, vad det är för pris vet knappt jag själv. Hursomhelst så är det alltid kul att vinna saker, tyvärr är jag själv diskad att delta i min egen tävling, men för er andra så.Kanske blir det något signerat av någon bryggare, kanske lite snygga ölglas, kanske något man bär på sin kropp, kanske en lapp skriven av mig. Vem vet :)

Den här gången handlar det inte om att svara på någon fråga utan tävlingen är tredelad.

Hur tävlar jag?
1. Gå med och gilla Manker Beer Blog på Facebook.
2. Gå med och registrera dig på BeerSweden Forum och skriv minst ett inlägg i någon rolig tråd
3. Maila mankerbeerblog@gmail.com med ditt namn, BSF-användarnamn och en vänlig hälsning
4. Du deltar så i utlottningen av det ännu hemliga priset/priserna.

Ni som redan är medlem på BSF och "gillar" Facebooksidan får självklart också vara med och tävla, men för rolighetens skull så kan ni passa på att värva en ny medlem/person på FB och även tävla genom denne (eller om du värvar fler än en så även deras uppgifter). Ange isf bara namn och användarnamn på dem.

Lottningen av vinnaren utförs om en månad - den 28e augusti.

   Tävla på Manker Beer Blog @ Facebook

A Scot in Munster, Three Floyds Robert the Bruce Scottish Style Ale

    Mer ölnyheter direkt på Manker Beer Blog @ Facebook

Snackar man galenskap är det två representanter som troligen står ut mest, en från vardera sida av Atlanten. På vår egen sida, Europa, kan vi nog alla hålla med om att BrewDog får anses vara en rättfärdig kandidat för den titeln. Åker vi sedan över Atlanten och över till Munster så finner vi den Amerikanska motsvarigheten, Three Floyds. Kanske är deras öl inte lika galen om man jämför med spottöl och "öl-med-extra-allt-och-lite-lingon" (påhittat exempel dock) som Sam och Dogfish Head spottar ur sig (...). Men som personer och med sin filosofi och sitt sätt att göra öl så är det nog få som annars skulle klara av att axla galenmanteln lika bra som teamet på Three Floyds. Framförallt gör de förbaskat bra öl, det får absolut inte glömmas bort och det är sällan de låter sin galna påhittaranda gå före kvaliten på ölen. Lätt galet är också deras anda att vilja göra tolkningar av Europeisk öl, ta bara deras Märzen MunsterFest och så nu dagens öl, Robert the Bruce, en scottish ale.

Det får också ses lite hype'at blandat med förväntningsfullt med den här ölen då dessa Amerikaners scottish style ale ligger etta på Rate Beer's lista över de bästa inom sin stil. Scottish Ales är lite maltiga, ofta med en löt rökig touch och liksom belgarnas (eller tjeckerna m.f) 8, 10, 12 som beteckning på styrkan använder man 60, 70, 80 shilling för att visa på alkoholhalten (så som jag förstått det). De lite starkare Wee Heavy'na (ta t.ex. Alesmiths Wee Heavy) har lite högre procenthalt, är något mer estriga och har en tydligare ton av "alkohol". Robert the Bruce är mer av en 90 shilling och har en alkoholhalt på 6.5%


Three Floyds Robert the Bruce 
Scottish Style Ale

Utseende: Kommer ur flaskan som en träoljebrun vätska med fluffigt mattbrunt skum med små till stora bubblor. I glaset är det snarare en vacker mahognyfärgad vätska med avsaknat skum som är kvar.

Doft: Stilenligt malcentrerad doft med träbittert inslag av träolj, karamell och kolasötma. Lite syrligt rökt trä och malt samt vissa inslav av krydda. Mörkt socker varav lite är något bränt. Man kommer inte riktigt ifrån det lite fräna i doften som är som ett lock ovanpå sötman.

Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Mjuk men lätt vätska med en lätt krämig stil. Malten är såklart där men sötman är inte fullt så klibbig och påträngande som den ibland tenderar att vara. Det är lättsamt, inte alltför smakrikt men känns ändå som att man lyckats göra en både relativt stiltypisk öl som ändå är lite annorlunda. Det slutar något torrare och är väl lite aningar av ljus inte alltför smakrik choklad, lite nötter och lite syrup.

Betyg? – Bra(+). Tyvärr smakar den inte så värst mycket och det är lite som med deras MunsterFest, en välgjord variant av något få förutom tyskar och skottar/britter riktigt kan göra. Om det beror på kunskap eller bryggverk vet jag inte, men det är inget som står ut, inget som överraskar och inget som känns som att det här är en öl man bara måste prova. Nästan hellre att jag får ut mer av det jag inte gillar i såna här öl än att den är för balanserad och mild som i det här fallet.

     Mer ölnyheter direkt på Manker Beer Blog @ Facebook

Mer skön hippieöl från Maine, Maine Beer Company Zoe

    Mer ölnyheter direkt på Manker Beer Blog @ Facebook

Zoe, ännu en öl från Maine Beer Company, blev till när huvudbryggare traskade gatorna fram i Bar Harbor med sin femåriga dotter Zoe. De besökte valmuseet där, något jag helt missade att de hade - jag koncentrerade mig på stranden och humrarna som man skänkte bort (för svenska ögon sett). Just det, Zoe, på valmuseeum. Hon älskade det tydligen. Så de gjorde en öl kallad Zoe med en smiley på för att visa hur glad hon varit. De ägnar sedan hela baksidan av etiketten åt att berätta hur man kan stödja valarna och vart man kan skänka pengar.

Återigen har man alltså lagt i högsta hippieväxeln och trots att man skriver "There is nothing coming soon to this page.  Just “Do what’s right”." på sin hemsida så är man snabba med att ha en logga för Mac i botten och texten "Made on Mac", lite underligt.  

 Hursomhelst så är ölen en "happy, hoppy, amber" och är en något upphumlad American Amber Ale. Tyvärr finns det inte så mycket mer att skriva om Dan och David från MBC då de drar mer åt nanostorlek än minst micro, men The Beer Babe har lyckats skriva ned något mer samt fångat dem på bild, så kolla här.

Maine Beer Company Zoe


Utseende: varm, tjock mörkt knäckfärgad vätska med ljusbrunt font skum med len gräddtipp och minim till små bubb. Mörkare än väntat.. Ser hembrygd o grumlig ut
.
Doft: Mycket amarillotorrhumlad doft med kanske ngt roughare som följe, troligen centennial igen. Färskt. Unser en ovanligt bastant grund av korn o maltdoft. Nästan lite-bw-salmiak o träd! Toppen!

Smak: lätt till medelstor kolsyra, ok till bra kolsyra. Lätt kropp men känns stiltypisk. Smaken är av färsk humle, kanske lite ofullständigt filtrerad. Mörkare malt och lite kola vilket är oväntat av stil men inte av utseende o doft. Smaken är liksom Spring Peeper sekundär efter doften o lite klenare med aningar om trevliga hembrygder.. Mild beska med skön humlesmak o mer 'ale' än SP'n. Lite beska o humlemsk sitter kvar medan munnen känns ngt torrare, sen är det slut
.


Betyg? - Bra(+). som amber är den bra. Färakhumlad och kättdrucken. Men känns väldigt hembrygd, utan att bli negativt. Men grumlig, mer humlad doft än smaker (=saknar balans) och är lite som att den saknar riktnibg. Men det är samridigt trevligt oxh som en mörkare (typ) trashy blonde).

   Mer ölnyheter direkt på Manker Beer Blog @ Facebook

Underliga öl.. Mikkeller Ris a la M'Ale

   Mer ölnyheter direkt på Manker Beer Blog @ Facebook

Häromdagen drack jag en öl som bland annat vart brygd på ris, något jag tycker kan vara på bra eller dåligt. Sist innan det jag drack något med ris var det Mikkel som var upphovsman och då var det nog en underlig ambivalent åsikt om det var bra eller inte, mest var det nog konstigt. Mikkel har nämligen gjort en öl utifrån Ris a la Malta genom att ta de olika ingredienserna, finnas deras exakta eller liknande motsvarigheter inom öl och ja, bryggt på det. Det är ris som malt, laktos för grädde, mandelextrakt, socker och vanilj - och slutligen, körsbär. Inte låter det helt fantastiskt, inte heller som något man vill dricka ifall det inte är väldigt välgjort - en öl med de ingredienserna är långt ifrån en kulinarisk upplevelse om det blivit fel. Men man ska alltid prova saker innan man dömer något, så här är den - Mikkeller Ris a la M'ale.

Mikkeller Ris a la M'ale


Utseende: Något mörkare röddisig vätska med lätt rosafluffigt skum med gräddig kompakt topp.

Doft: Ovanlig doft som drar åt vetemalt och körsbär med en aning riven bittermandel. Den där tyoiska riskaraktären från typ Hitashinos ris ale finns med här och avger lite funky doft som är vad jag först tyckte var vetemalt, lätt kryddig och med "skal".

Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Rätt lätt i munnen med en speciell känsla av gräddig sötma och torr körsbär som aldrig blir torr eller sur nog för att det ska bli "intressant". Smakar väldigt speciellt men ändå helt okey, som en genomsnittligt okey amerikansk fruktöl. Dock tycker jag om hur sötma och torra lätt sura känslor mixas. Det är både lite bär och körsbär och hela tiden är det en gräddig finish. Gräddigare lätt fruktig bra lager?



Betyg? – Bra(-). Inte dålig på något sätt, alkoholen (8%) märks aldrig av och den är gräddig, fruktig och rätt trevlig att dricka. Dock kan man inte påstå att det är några magnifika smaker värda namnet.. Jag vill inte avråda någon från den, men samtidigt bör man vara medveten vad det är man ger sig in på.

   Mer ölnyheter direkt på Manker Beer Blog @ Facebook

Dagens nyheter samt lite blåbär med Dark Horse Tres Blueberry Stout

  Mer ölnyheter direkt på Manker Beer Blog @ Facebook

 

 Efter en gårdag som gick ut på att tömma 19 Glas på deras Amerikanska rariteter (vilket vi lyckades med) och som övergick i "efterdrickande" av lite av mina källarlagrade öl nära intill så är man inte sugen på mer öl idag. Tur då att det har skett litet i ölvärlden även nu. Så först nyheter och sedan ännu en öl från Dark Horse, deras oerhört sympatiska Imperial Stout med tillsatta blåbär.

• Det har diskuterats lite om frågan om "kvinnoöl" nu när Molson Coors släpper Animee, en öl helt riktad till kvinnor. Carlsberg siktar på att göra detsamma under 2012 och om det var Feldschlösschen som redan har gjort detta. Frågan är om det kommer slå? The Guardian's Melissa Cole är positiv till ölen som enligt henne inte marknadsförs med nakna tjejer och vrålande män. Frågan är om kvinnor "borde" dricka mer öl och varför dem i så fall inte gör det. Diskutera här.
  
• TGI Fridays har nu lanserat en satsning i USA på craft beer, både som komplement till ölen samt som innehåll i vissa speciellt framtagna rätter. Satsningen är ett resultat av att man frågat sina kunder vad de tyckte och en väldigt stor del har sagt att de dels vill dricka öl parat till deras maträtter samt gärna provar ny öl till sin mat. Se länken för mer info, men vissa av ölen som kommer serveras är:  Harpoon IPA, Magic Hat #9 och New Belgium Fat Tire Amber Ale m.fl
  
• Efter Beer Wars har det nu kommit en till film om den Amerikanska ölvärlden - Beer Culture the Movie är inspelad i Colorado och är en fullängds dokumentär om hur intresset har växt fram och effekten det har på den inhemska ekonomin, något som ofta ger motsägande handlingar bland politiker. Läs mer här eller kolla filmens (rätt kassa) hemsida.
  

 Det var lite nytt det och om vi återgår till att dricka öl, och kanske något gammalt så finner vi Dark Horse's blåbärsstout Tres. Jag fann ölen nere på Fish n Beer i maj och kunde omöjligt veta att Brill nu skulle få in ölen i sitt sortiment. Så när jag drack av de flaskor vi köpte med oss från Köpenhamn så blev det att spara min sista flaska för att ta fram vid ett bra tillfälle. Nu finns de ju att få tag på igen så vipps var "värdet" på ölet inte lika stort och i glaset åkte den. Ölen är en del av bryggeriets "Holiday Series" om 5 stycken öl som alla är namnsatta efter deras plats i ordning, femman är den fina "Plead the Fifth", så ja, ni förstår poängen. I sig har man inte gjort så mycket mer än att brygga en riktigt bra stout som man använt blåbär i, när, hur mycket eller vilken sort har jag inte riktigt funnit - men ölen är såpass trevlig med en lite syrlig ton så att jag inte bryr mig.

Dark Horse Tres Blueberry Stout

Utseende: Inte alltför otippat så är det en mörkt brunsvart vätska med brunt skum som hamnar i glaset, imperial stout für alle.

Doft: Gräddig choklad och en doft som påminner om resultatet av att hälla smält marabou över SIA's blåbärssglass. Blåbärsglass i alla dess former, lite tack vare sötman som finns. Likväl hittar jag spår av både choklad, snällt kaffe och en viskös slutdoft (som om den vore lite blixtlagrad på något skönt ekfat).

Smak: Lättare munkänsla med lätt till medelstor kolsyra. Smaken är inte lika torrostad som vanligt utan det märks att det är en sötare stout det här. Återigen är det blåbär och mild choklad som har mixats i en hemmablandning. Stundtals är det riktigt bra och ibland är det lite vilt. Men mestadels är det som en god blåbärsglass doppad i torr mediummörk choklad. Smackar man lite på slutet som en glad skolgosse med sin blåbärsglass så känner man mer av det viskösa, troligen är det lite ek- och vanilj som finns där av olika anledningar som ger de referenserna.


Betyg? – Bättre. Jag gillar det här, men då jag drack den första gången var den något annorlunda, så det gäller att finna rätt temperatur på den. Det är ibland sötare än annars, ibland torrare än annars och ibland slår en bitter känsla in. Men genomgående är den trevliga blåbärssmaken.

 Mer ölnyheter direkt på Manker Beer Blog @ Facebook

Ölnyheter och jul i juli 2 - Dark Horse 4 Elf Winter Warmer

 Mer ölnyheter direkt på Manker Beer Blog @ Facebook

 Sedavanliga nyheter från den amerikanska ölvärlden då?

• Flying Dog släpper en ny Wild Dog med namnet The Fear, en imperial pumpkin ale som nu ska finnas under hösten. Det finns inte så mycket information än, men ni kan läsa lite mer här tills vidare. 
• Inte bara ökar försäljningen av Flying Dog och Brooklyn's öl i USA, bryggerier i Oregon har under året 2010 producerat över 1 miljon barrels of beer, motsvarande över 270 miljoner amerikanska pints). Detta är den högsta siffran i USA under föregående år och en orsak kan vara att Portland har över 40 bryggerier inom sitt område (även där högst, inte bara i USA utan i världen).
• 2009 gjorde Dogfish Head och Sierra Nevada en samarbetsbrygd under namnet Life & Limb, sedan dess har det varit mycket snack om en uppföljning och nu är den här. Life & Limb 2, namnet har med att life motsvarar den levande kolsyrebildningen i flaskan medan limb är barken och lönnsirapen som används i ölen. Inför den andra upplagan av ölen har man gjort en specialare. Sam (DFH) skickat ned lönn från Delaware medan Ken (SN) har använt ett annat träslag från hans farm i Chico som ölen ska lagras på, små kvantiteter på fat lär det bli på den, så inget vi kan drömma om att se här hemma

Nu lite drucken öl..  Dark Horse är ett bryggeri jag har skrivit rätt mycket om på sistone och sist, då jag hade druckit deras trevliga tripel Sapient Triple Style Ale så nämnde jag att det var få saker från dem som jag har blivit besviken på. Inte heller denna gång då jag drucker deras winter warmer ale blir jag besviken. Det här är en julinspirerad kryddöl med enbär och andra julkryddor som påminner om en mixtur av barley wine, old ale och mer traditionell mörk julale.

Dark Horse 4 Elf Winter Warmer Ale

Utseende: Mjukt tjock brunsvart vätska med något mer beigebrunfärgat skum.

Doft: Trevlig barley wine-liknande doft som även har väldigt fina inslav av lite söta enbär, tallbar och utsökt karamellsötma med lite "fizz". Salt- och sötlakrits går att mjölka ur från enbärens inslag. Flera lager doft här med enbär och krydda som följs, när man ger glaset en hurring, av söt karamell som verkligen känns perfekt!

Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. I smaken är det mer av rökta enbär och tall, som i doften men nu mer ensamt. Detta dock mot en grund av mörk och något ljusare malt med viss sötma mot sältan. Tycker även att det är lite metallisk rökt torv och sviskon här.

 Betyg? – Bättre, nu drack jag den lite för kall ska erkännas, men likväl så har den ändå fina smaker och är väldigt trevlig. Sedan är det mitt i sommaren och en julvärmare känns väl inte optimalt, men det är en öl jag gärna hade smuttat i mig i vinter och den är väldigt trevlig. Värd att prova helt klart, dock kan det vara mer eller mindre svårdrucket beroende på vad man gillar om enbär i ölen. Var väldigt god till en tjock lingonkaka, värd att veta inför julen.

 Mer ölnyheter direkt på Manker Beer Blog @ Facebook

På den Amerikanska ölfronten lite nytt - 1

 Mer ölnyheter direkt på Manker Beer Blog @ Facebook

Jag har varit lat på sistone kan man kanske säga, inga blogginlägg, begränsad närvaro på Facebookgruppen och inte så mycket aktivitet på BeerSwedenForumet. Men så har jag också haft ett par dagars lugn och ro i underbart sällskap och med mycket god mat och dryck, och så också lite öl. Bara för den sakens skull så har jag inte legat helt på latsidan utan kan nu presentera lite nyheter och annat kul som händer inom ölsvängen.

• 19 Glas i Stockholm har en liten "special" där de frontar 10 öl som alla har 100 poäng på Rate Beer. Hair of The Dog Adam och Fred liksom Dogfish Head 120 Minute IPA (för halva priset mot vad andra brukar ta för dem..) är bara några anledningar att gå dit. Passa även på att prova deras koost från Järna, var riktigt god!
  
• I USA är det två nya öl som jag har fastnat för, dels har Stone gjort ännu ett samarbetsöl utöver det vanliga. Nu ljuger jag lite, de har gjort två nya; dels den "årliga" vinnarölen från deras hembryggartävling där årets vinnare nu får göra sin Cherry Chocolate Stout med Stone och även Jon Trogner från Tröegs. Den andra är en japansk IPA på grönt te som görs i samarbete med Bryan Baird (Baird Brewing Company) och Toshi Ishii (Ishii Brewing Company). Läs mer och diskutera här.
  
• Den andra ölen är ett samarbete mellan Dogfish Head och Shorts Brewing och döpt efter Beavis & Buttheadskapelsen Cornholio. Såhär har Sam från DFH beskrivit innehållet i ölen:
  

  This beer shall be called Cornholio. It's made with MI horehound (kinda like an minty rootbeery herb), Indiana red popcorn, and Delaware & Cape May Beach Plums. I got to try the test batch, along with the excellent pizza at Short's Pub last night. It's really nice; 7-ish abv ,roasty nutty notes upfront, balanced against a little dark fruit flavor underneath.
  

  Ölet har redan lanserats och mottagande är väl liksom innehållet varierat.. läs mer här.
  
• Det går bra för Amerikansk craft beer idag; Brooklyn har ökat försäljningen med över 30% och Flying Dog är sämre ute med sina 48% där de även har bombaderat sina lokala marknader med en ökning på över 78%. Läs allt om det här.

Nu ska jag gå iväg och borra hyllor, så ni får stå ut med de här nyheterna tills vidare. Kolla Facebookgruppen för mer saker när de sker..

 Mer ölnyheter direkt på Manker Beer Blog @ Facebook

Manker och Tomten tillbaka i Maine, Maine Beer Company Spring Peeper Ale

 Lär känna tomten bättre på Manker Beer Blog @ Facebook

 Nu har jag en kort men behövlig semester varpå Tomten och jag är i färd med att tömma ur ölförrådet och njuta av det rätt kassa stockholmsvädret.. Tur man kan dela med sig om lite öl då istället..

 Mellan typ 2005-2006 så bodde och jobbade jag stora delar i Maine i USA. Vi var då några mil ifrån Portland. Då jag inte riktigt hade börjat intressera mig för öl på samma sätt som nu så var det mer att dricka fuldrinkar och lokala "random-öl" - typ Magic Hat no.5. Ja, ni förstår hur arg på ens yngre själv man idag är. Inte bara är Ebenezer Kezars Restaurant and Pub i Lovell många amerikanska öldrickares favoritpub (eller en av dem, om man tar bort deras lokala) utan i delstaten ligger också Allagash, Shipyard och så dagens bryggeri - Maine Beer Company (inte att förväxla med Maine Brewing Company). Ett litet bryggeri som startade i två bröders garage för att sedan växa till sig i ett större garage med lite ordentlig utrustning. Nu har dem flyttat till större men de har fortfarande fokus på sina 5 öl - Zoe, Spring Peeper Ale, Mean Old Tom, Lunch och Peeper Ale. Den sista är densamme som vårvarianten och är samma öl jag nu har druckit. Tidigare har jag kallat många bryggerier lite sådär på skämt för hippies då de har varit oerhört involverade (vilket jag uppmuntrar starkt!) i olika rädda-världen-projekt etc. Så även Maine Beer Company; på deras avskalade hemsida finner man mer information om hur man kan bidra till en bättre värld än om bryggeriet och deras öl. På deras (snygga!) öl's etiketter kan man sedan läsa rätt så klämmiga texter om bakgrunden till ölen i flaskan, lite roligt och charmigt får man ändå säga.

Dagens öl, Spring Peeper Ale'en är American Pale Ale som bryggs per batch. Malten är grundad i amerikansk two-rowmalt och lite crystal 10, Vienna och vit vetemalt. Magnumhumle som bitterhumle medan Amarillo, Cascade och Centennial ger fin smak och doft innan man torrhumlar den med mer Centennial och Amarillo. Ölen använder sig sedan av en neutral jästsort för att bli lite torr och inte ge karaktär (bra eller dåligt?). 

Maine Beer Company Spring Peeper Ale



Utseende: Något mattare gulorange vätska med fint tjockt ljust skum med gräddig topp och mycket rester längs med glasets väggar.

Doft: Det här doftar som en amarillo-single hop-öl, mycket amarilo i doften men även spår av fruktig cascade och det lite örtkryddiga och citrusstinna i centennial. Men mest doftar det amarillohumle, rätt färsk sådan vilket var otippat men trevligt.

Smak: Lättare till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Rätt lätt och det känns lite bättre hembrygd i smaken. Kroppen är mild och enkel och det är lite citrus och blandning av örtigt, fruktigt och amarillo utan att något står ut. Det är lättdrucket, kanske lite för lätt kropp och överlag är den något för mild. Samtidigt är det en APA och de kan antingen vara snäppet aggresivare, eller som den här - trevlig doft, trevlig att dricka, men för tam.



Betyg? - Bra (-).  Nästan lite underbetyg för en skön APA, men den saknar lite mer kropp och därfmed faller också smakerna bort. Som jag skrev är vissa APA's såhär och det är inget fel med dem, tvärtom gör det dem bra som session beers, men de når inga större höjder när man ska finna dofter och smaker. Däremot bör jag påpeka att jag gillar humleprofilen i ölen och de borde kanske ha använt en viss jäst och inte bara ta någon annonym enkel sådan. Men som de säger, den slutar cleant, den slutar lite torrt och skönt och det bidrar till att göra den läskabde och "chillad". Och det, det duger rätt bra det med

 Lär känna tomten bättre på Manker Beer Blog @ Facebook

Andra dansen med Ingrid - BrewDog/Beer Sweden Hello, My Name is Ingrid

 Mer dansant öl på Manker Beer Blog @ Facebook

Jag måste erkänna att första gången den lättfotade hjortronflickan Ingrid sprang lös på Söder i Stockholm (på Oliver Twist) så vart det lite av en smutsig kärlek och det vart ett par kupor av denna DIPA som hittade sin väg ned förbi mitt hjärta till magen. Att jag senare lärt känna han som namngav ölen (vi kan kalla honom för M2) gör det inte värre, tyvärr har han inte en enorm samling Ingrid (han fick inte ens tag på några flaskor..), för då hade jag umgåtts med han bara av den anledningen.

Själva ölen Hello My Name is Ingrid har en historia som de flesta av er som läser redan vet om, troligen har ni redan druckit den. Men vill ni veta mer om historien bakom ölen; om hur Darren på Beer Sweden tillsammans med BrewDog uppfann en hjortron-DIPA "färskfrutkad" med svenska hjortron, så kan ni läsa om det i mitt gamla inlägg om Ingrid på fat här.

BrewDog/Beer Sweden Hello, My Name is Ingrid


Doft: Fruktig double IPA med mild frukt och smaker av passionsfrukt, ananas och en aning persika, vilket sammanfattas som sötma, syra och beska, lite av allt.

Smak: Trevlig smak av passionsfrukt, hjortron och lite tropik. Eftersmak av matta hjortron och vad som uppfattas som en lagom, balanserad beska. Den är inte lika pang bang som jag tyckte den var på fat, men så är jag en fatfantast. Men jag har även hört andra som delar denna åsikt, framförallt många samma kväll som Ingrid släpptes loss på Oliver Twist i Stockholm. Flaskan har något mer ihoptryckt smak, vilket inte nödvändigtvis är någonting dåligt. Men bäst lär Ingrid bli om man klär av henne flaskan och låter henne sprida ut sig i glaset för att hettas upp precis lagom för att det saftigt fruktiga (ur hjortronen alltså..) ska komma fram


Betyg? - bättre(+). Visst är den fruktig och har hjortron som växer fram ur smak och doft med en passande skön beska. Den är verkligen stabil, verkligen god och en sommarhit om den funnits i större upplagor. Som tur är behöver vi bara vänta tills i höst innan nästa omgång kommer, då i större upplaga än den måttliga batchen sist som man dessutom behövde beställa. Men passa på, de här flaskorna kommer gå åt fort de med.

 Mer dansant öl på Manker Beer Blog @ Facebook

Galen öl vilse in da hood - De Molen Gajes & Geteisem

 Manker + Cheap Thrills, kolla in Manker Beer Blog @ Facebook

Rabble and Hoodlums, eller ja, Gajes & Geteisem. Två par av ord där det första känns mer som en dålig hiphop-skiva (eller film likt Ghettoblaster) medan det andra är en öl från De Molen, så lite kan ett annat språk göra för att uttrycket ska ändras helt. Men vad är denna hoodöl, en ljus malt liquor likt Colt 45? Icke då. Tvärtom snarare är det en imperial stout lagrad på Wild Turkeyfat (bourbon) och berikad med Bordeaux Moreller (körsbär). Bara för att ge den mer jävlighet så har bryggmästare Menno både dragit upp IBU'n till 99,9 och låtit den jäsa med brettanomycesjäst för att göra den lite funkig och stygg (Cherry brett stout som han kallar den). Stygg indeed för denna flaska jag på glatt humör (är förvisso 11%, "bara") var flaska 370 av 666 (flaska från 23/7 2010). Som med många av Menno och De Molen'n halvknäppa öl så vet man aldrig vad man kan förvänta sig, som att öppna en Bommen & Granaten - en skön barley wine tror man, men som visar sig vara en nästintill död vätska som dock är väldigt trevlig. Detta gör att han och hans öl blir lite mystiska, inte bara för att de är svåra att få tag på utan för att det är en rätt liten skara öldrickare som verkligen är den målgrupp som tänker "imperial stout på bourbonfat och med körsbär och brett, shyrre!!)". Det kommer vi också se med den här ölen, det är en trevlig sådan men inte bara ska man gilla bourbonlagrad öl utan man måste gilla både brett och körsbär i sin öl.. Tur att jag gör det.

De Molen Gajes & Geteisem

Utseende: Vattnig ljus vätska med en choklad eller kaffefärgad nyans, inget skum utan rätt dött utseende.

Doft: Grym doft! Körsbär med aningar av bretten som är ihopslängd för att bråka runt med bären. Till detta är det wiskös choklad och kaffedoftande stoutaromer där brettanomyces'en ger syrlighet mer än porös funkighet. Rätt komplext med kaffe, choklad och en skopa bitterhet.

Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Mild, platt och nästan livlös. Smakar typiskt De Molen med gammal bourbontunna, starkt kaffe och choklad där någon elak fan har slängt i lite aska. Påminner snabbt om Hel & Verdomenis Misto BA fast utan kroppen och med körsbär. En aning funk från vildjästen och en aura av unkenhet på ett intressant sätt. Blir något för mixat och komplext för att det ska vara övertygande.



Betyg? – Bättre. Stora förhoppningar om ölen som doftar intressant och har spännande smaker med en lätt referens åt Misto BA'n. Gillar man en aning brett i sin öl med lite körsbär så är detta något man lär gilla. Man lär sig uppskatta den ju mer man har druckit av den, samtidigt är den väldigt krävande och den kräver troligen sin De Molen-fan lika mycket som en något mer erfaren ölprovare, för lätt är den då inte.

 Manker + Cheap Thrills, kolla in Manker Beer Blog @ Facebook

Tidig morgon 2 -tar en Mikkeller Koppi Tomahawk x Odoo Shakiso Coffee IPA och vaknar till?

 Se Manker dricka Cheap Thrills på Manker Beer Blog @ Facebook

När Mikkeller senast gjorde en kaffe-IPA var det en blandning av sedvanlig Mikkeller-galenskap, innovation och ja, mer galenskap. Samtidigt, vilka är de stora innovatörerna genom tiderna? Einstein, Curie, Jag, Nobel - ja, samtliga har väl både brunnit för sin sak lika mycket som de vågat vara lite mer galna än vad som sig bör.  Den kaffe-IPA'n (kan man kalla det för CIPA?) togs emot med blandade åsikter, vissa tyckte det var väldigt intressant och faktiskt rätt bra medan andra mest tyckte det smakade som om någon spillt en bra IPA bland kaffesumpen. Jag minns att när jag drack den första CIPA'n, med Gujibönor, så skrev Marc på Brill (som även designat etiketten/-erna) att liksom IPA-fantaster märker av varenda nyans bland humlesorter så gör även kaffefantaster det, varpå de skrattar lite åt oss öldrickare som bara tycker att "det smakar kaffe". Just så är det, vi tycker det smakar och doftar kaffe och IPA mixat, men frågan är om Mikkel och teamet nere på Koppi har tänkt på varenda fruktig nyans i kaffebönan och fått dem att gå ihop med Tomahawkens karaktär? Eller så kanske de bara har haft helsikes kul med att göra nyskapande öl, för är det inte black/Cascadian IPA's så är det kaffe-ipas. Så varför inte, jag säger som sist, det får bli en kaffe-IPA till frukost för att vakna till.

Liksom sist är det allså tomahawkhumle som har parats med kaffebönor, denna gång av Etiopisk Odoo Shakiso.

Mikkeller Koppi Tomahawk x Odoo Shakiso Coffee IPA


Utseende: Något disigare mörkt kopparfärgad vätska med poröst lätt skum med minimala till små bubblor. 

Doft: Kraftigt gräsig doft från tomahawkhumlen. Först är det den och en syra från kaffen som känns men efter de obligatoriska snurren i glaset så framträder mer frukt,  lite grape, nedmalt kaffe och en något pepprig beska i doften. 

Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smaken har en direkt pepprig syra från kaffet som sköljs bort av frukt från humlen och som slutar i ett bad av grape, peppar och gräs. Syran, det peppriga och den lätta kaffesmaken ger nästan dragningar åt lakritshållet men liksom dess föregångare så känns det lönlöst att dissekera ölen Istället får jag säga att det är en spännande mix där Mikkel har börjat spåra lite, men fortfarande på ett intressant sätt. Kaffe har väldigt unika egenskaper och att mixa det med öl är spännande, sedan att det är rätt annorlunda smaker får man förvänta sig.  Eftersmaken har både en beska och bitterhet som sitter kvar med både malt kaffe och grape och jag tror fasiken att jag gillar hur den sitter kvar där.



Betyg? – Bra(+). Mnjae, en krävande öl på många sätt. Kaffe och IPA fungerar nästan, men det är något som gör att jag ryggar tillbaka lite. Vilket är synd, för den förra kaffe-IPA’n gillade jag betydligt bättre. Sedan gillar jag kaffe och jag gillar hur kaffet och IPA’n (stundtals) samspelar, dock blir ölen i sig lite väl avancerad att dricka i det långa loppet. Dock har den en kaffesmak som växer på mig.

 Se Manker dricka Cheap Thrills på Manker Beer Blog @ Facebook

Oggy oggy oggy magic, Left Coast/Oggis Black Magic Stout

 Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook, snart tävling vid 250

Av alla öltyper som finns så är det vissa som satt mer spår i en än andra; i mitt fall rör det sig ofta om stora barley wines och beska humlebomber, men det beror ofta på smak och preferenser. På motsatt sida av detta finns öltyper som man rätt så sällan dricker, antingen beroende på preferens och tycke, eller så beroende på att man inte faller över dem lika ofta. En av dessa öltyper är "foreign stouts", en mittenposition mellan en vanlig stout och en imperial stout. Något mer humlad än en vanlig stout (för att kunna fraktas bort, thus foreign). De är något sötare (eller torrare, varpå det blir en dry stout) men liksom beskan inte fullt lika så som en imperial stout. Ofta finner man dem även i mellanområden runt 6-8%.


Dagens foreign stout är en "imperial dry irish stout" från Left Coast/Oggis i Kalifornien. Man har mixat sex olika maltsorter för att få ihop den här lätt psykadeliska ölen. Och med tanke på Guinness är urtypen av öltypen så var det rätt spännande att se hur denna skulle vara.



Left Coast/Oggis Black Magic Stout


Utseende: Nougatbrungrumlig vätska med cappucinofärgat skum, minimala bubblor.

Doft: Förstår vad de menar med "imperial dry irish stout" för här är det mycket rostad malt, men inte åt kaffehållet utan mer ensam rostad malt. Torrt och rostat med lite dov maltig mörkt choklad, väldigt intressant. 

Smak: Lätt munkänsla med medelstor munkänsla. Fyllig och okey. Mycket kaffe och rostad malt med fin fyllighet som leder en iväg till en väg med chokladmousse och en aningen mousserande torrt slut. Mycket fin maltgrund som ändå är mörk och kraftig. 



Betyg? – Bättre. Lätt den bästa torra stouten jag har druckit. Lätt, torr och bra malt med tydlig choklad och kaffe, har alla smaker man vill ha och har stor drickbarhet.

 Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook, snart tävling vid 250

Manker Drinkin Mikkeller in the Sun 2011

 Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook, snart tävling vid 250

Det är ibland man söker, men inte lika ofta man finner, bra alkoholfri/lågalkoholhaltig öl. De fåtal "riktiga" sådana är väl de "lättare" versionerna av BrewDog's Trashy Blonde och 77 Lager samt Hantverksbryggeriets Bonden, Dugges Brandmästaren Andrens Törtsläckare och Sigtuna Doktorns Pale Ale, i alla fall är det vad man finner runtomkring mig. Sedan finns såklart flertalet olika lagers, tyskt och tjeckiskt, men ingenting som verkligen känns i paritet med "riktig öl", vissa av dessa ovan är riktigt trevliga medan andra smakar okey men inte är något jag skulle ladda upp med. För ett tag sedan ändrades detta, om än kort då Brill hade tagit in Mikkellers årliga "sommarlättöl" Drinkin in the Sun, en veteöl som gjort nu i 2år och har amarillo och tattninger som humle medan cara-red, pale och vetemalt är malten som använts. För att vara extra käck har han också använt "solsken" för att pigga upp denna 2,9%'iga trevlighet.

Behöver vi då öl som dessa? Efter att ha varit rätt seg igår men ändå sugen på något lättdrucket och läskande, gärna i ölväg, så kan jag inte annat än säga "ja". Utöver de tillfällen där någon kör, inte vill dricka starköl eller bara vill ha någonting läskande och gott till lunchen (eller middagen), så är det rätt trevligt att kunna dricka ett par av dessa och inte behöva bli berusad. Så våga köpa på er lite olika lågalkoholalternativ och kör en provning för att se vilka ni gillar eller gillar mindre.
Mikkeller Drinkin in the Sun '11

Utseende: Disigare grågul matt vätksa med poröst ljust skum med små till stora bubblor.

Doft: Torr crisp doft av lite apelsin, vete och vag men tydlig och lovande amarillodoft. Doftar enkelt men oerhört trevligt med aningar av grapefruktkött.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Rätt bra kropp för att vara så lätt, trevlig lätt beska och den där fruktiga och lite ostliknande amarillosmaken uppmixat med lite ljus malt och grape och metallisk beska.  Det är citrus och grape som står ut och om jag tycker "Brandmästaren" var oerhört trevlig så vinner den här på mer beska och mer sura frukter med lite vetesmak.

Betyg? - Bättre. Det här var lätt det bästa av låga alkoholöl jag har druckit. Det är lättdrucket men både smakrikt och beskt, den har verkligen lite av allt som behövs för att ge en öl karaktär. Den smakar, doftar, har beska och karaktär i munnen och så har den kropp. Stort "rekomendera" på den här, lär passa till sommaren och sensommarens samtliga tillfällen och både ölfantaster och andra lär gilla den. Som synd är verkar ölen vara slut och det är lite krångligt att veta vart man ens ska leta, men ICA Kvantum i Värthamnen har denna (samt ett finfint utbud av lågalkoholöl) i åtminstone en back till.

 Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook, snart tävling vid 250

Dagens sköna galningar: Dark Horse, Sapient Trip Ale

 Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook, snart tävling vid 250

Dark Horse är ett av mina nya mindre favoritbryggerier, bortsett från deras Crooked Tree IPA (hög lågklass/låg medelklass IPA) så är deras blåbärsöl Tres grym, kaffebocken Perkulator magnifik, den mörka Reserve Special Black Bier Ale kalas och kryddbarley wine'et 4 Elf Winter Warmer är riktigt toppen! Mikkel tar in dessa öl i Europa och vi får ligga på Brill att ta in samtliga för här har de ett underskattat bryggeri att jobba mot. De verkar både galna, men med humor och samtidigt kunniga då de gör väldigt bra öl, men mest galna.. eller?

Can true patrons of quality, time and devotion deal with the inner workings of a mad-man’s psyche as he speaks of visions of smacking Umpa Lumpas with snow shovels, or allows the obscure drawings of lawn jarts and tinker toys to be hung on the walls of his establishment? They seem to…A madman’s passion for brewing comes out in strange ways indeed; where his employees and fellow brew house boys may know not how to deal with his tongue twisted ramblings and contortions of the face at first; where the same can definitely scare away newcomers.

Så idag bär det av mot ännu en öl från Michigankillarna i Dark Horse - Sapient Trip Ale.

En abbey tripel som är lite annorlunda, den ställer många frågor och ingen av dem besvaras riktigt. För varför håller the Grim Reaper i en postlåda? Jag tycker förklaringen är så skön att jag måste återge det mesta av den i sin helhet:

Why is the Grim Reaper holding a mailbox? Well, that mailbox is from a dead Dark Horse beer. The Grim Reaper better know as "Death" was quite fond of our classic Sapient Summer Wheat Ale. When we changed it into a Belgian Style Triple, Death thought it would only be appropriate to bring something from that beer into this beer. So he picked the mailbox, and we weren’t about to argue with him. You can say what you want about him, but that Death sure has a big heart. So anyway...we brewed this beer with a Trappist yeast strain so it is very traditional. 

Dark Horse Sapient Trip Ale

Utseende: Matt grumlig orange'are brunfärgad vätska med jästfällning (tack vare mig..), skummet är poröst, kompakt och med fin gräddig topp.  

Doft: En fruktig start med fint tydliga skal från apelsin och en citron. Bittra nöter med lite bråkig mandelmassa och en svängom bland sötma anas i det bittra och sträva som snirklar upp i näsan. Torrt grönt äpple ger lite syrlig finish och ja, skumbananerna finns där som väntat.

Smak: Lättare till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Först i munnen känns den metallisk som en IPA som blivit inlåst i källaren något år, men när jag öppnar munnen kommer en väldigt trevlig smak med lätta kryddor, syrligt torrt grönt äpple och bittra nötkamrater som slutar i den där mandelmasseliknande röran. Inte lika söt eller  lika markant alkohol som det ofta är, vilket jag tycker den vinner på men vilket kanske gör den lite ostiltypisk. 



Betyg? – Bra+, såg att någon jämförde den som en lätt urvattnad Gulden Draak och liknelsen, trots att den låter negativ, är inte helt fel. Det är lite torrare, bittrare och äppelsyrligt  än "annars" och jag tycker den - trots att den blir lite lätt, kanske t.o.m vattnig, ändå fungrar bra som segway beer till andra inom samma öltyp. Sedan bör man väl påstå att man då kanske ska hålla sig till "riktiga" Belgiska öl då, för den här känns lika Belgisk som den där Kissie känns "riktig"

Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook, snart tävling vid 250

Le freak, c'est chic, Green Flash Le Freak

Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook, snart tävling vid 250

Från USA's västkust och San Diego kommer en abbey tripel som man själva vill kalla för en "San Diego-style imperial (india) pale ale belgian-tripel", med andra ord låter det något humlefruktigare och mer hybridartat med stora mängder amerikansk humle än bara en vanlig klassisk tripel. Green Flash gör väldigt bra öl och efter att först ha trott at det här var en saison när jag först såg den (fråga mig inte varför) så blev det trots allt att plocka upp en flaska i Köpenhamn sist. Bryggeriet har en skön känsla för humle vilket också märks i deras eminenta West Coast IPA och humliga red ale..

Så jag rekommenderar detta videoklipp (med Slash och allt..) och en fortsatt trevlig dag.


Green Flash Le Freak

Utseende: Varm dos gyllene ljus orange vätska med kompakt vitt skum med minimala bubblor. 

Doft: Först kommer det trevliga frukter med lite gräddigt intryck. Kommer doser av koriander, citrus och så mer frukt och sedan mer frukt. Behaglig mix av aprikoser, frukt och saisonkryddor, trots att det drar lätt åt trippelhållet. Frisk doft.

Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Maltgräddig känsla i munnen som shiftar över till lite torr finish. En känsla av kryddor och citrus och inte lika mycket kryddor som det kan bli, sådär så att det blir svårdrucket. 



Betyg? - Bra+. Doftar trevligar än vad det smakar, mest för att doften verkligen är det bästa från det belgiska med väldigt bra pale ale-smaker varierat med belgokryddor. 


Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook, snart tävling vid 250

Intresse för samköpsfunktion?

Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook, snart tävling vid 250

En sak som har diskuterats lite kort på BeerSwedenforumet och även bland oss moderatorer är möjligheten till en samköpstråd. Med andra ord en funktion där medlemmar kan gå ihop och beställa öl med kollikrav utan att behöva ta hela kollit själva. Det är lite legala saker som ses över just nu och hur den strukturen ens kan se ut. Men det vore intressant att höra andras åsikter i frågan och därför slänger jag nu ut frågan även till er som kanske inte är med, eller lika aktiva i forumet. En eventuell bytesfunktion kanske sedan kan växa fram men just nu är det samköp som är av det stora intresset.. har ni idéer eller förslag så skriv gärna här i kommentarerna eller gå in på forumet och dela med er av dem här. Eller så kan ni gå in på länken här under eller över och diskutera på Facebook. Det är inte långt kvar innan vi (jag..) drar igång en ny tävling där..

Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook, snart tävling vid 250

Semester? Nää, ölforum är det!

Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook, snart tävling vid 250

Efter lite stiltje på nästan samtliga bloggar så tar även Manker Beer Blog lite behövlig time off, det har varit i snitt 1.5 inlägg per dag de senaste månaderna och jag börjar känna att det finns lite annat som måste hinnas med. MEN, vad gör det när BeerSweden Forum har öppnat? Snart 200 medlemmar och 1000 posts på bara någon dag, riktigt kul! Så gå med där och diskutera närmare med andra ölintresserade.

Tävlingen nedan i länken till facebookgruppen är något som är på G, så gå med i den gruppen och få mer uppdateringar och annat snabbare. Vid 250 medlemmar så tar vi av med en till tävling, sist var det ju en signerad EIPA av Garrett Oliver från Brooklyn.

Jahapp, det var allt för idag, nu blir det sol!

Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook, snart tävling vid 250

Galen psykadelisk sommar! Mikkeller Funky (e)★ [fung’ke e’st r] (Funky Easter)

Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook, snart tävling vid 250

Att ölen från Mikkeller ofta är lite galen, twistad, påhittig eller bara virrig är gamla nyheter; likaså är hans föråga att skeppa iväg helt tvärtemot-öl vid olika högtider. Vi svenskar är vana vid hans humliga påsköl som motbalans till mer maltbaserade motsvarigheter. Så när jag nu fann hans Funky Easter, lätt schizad och lagom psykadelisk, i gränslandet mellan en IPA och Belgisk ale samt lite funky twist genom brettanomyces jäst. Resultatet anas bli en sötare och kanske kryddigare IPA med mer eller mindre funk och porös salighet från brettjästen med lite vilda inslag av indianer och påskkannibaler. Passar med andra ord utmärkt såhär i högsommaren...

Mikkeller Funky (e)★ [fung’ke e’st r] (Funky Easter)

Utseende: Något mer brunorange vätska med poröst skum med minimala till medelstora bubblor
.
Doft: En mångfacceterad öl, först är det trätunna, karamelliserad malt och jäst med spår av Jämtlands med sina nötiga karamellton. Senare kommer mer belgisk ale för att tvärt brytas av med rätt ordentlig frukdoft med persikor, ananas och aprikos. Över det hela är också en lätt rökig finish. Lätt syrligt.  

Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Rätt tjock vätska men ändå lätt. Smakar först av karamelliserad och rökt malt och frukt, inte likt en rököl utan mer som om det är en öl som eldats under levande eld och tagit åt sig både av det lite brända men även "röken i bryggeriet". Det är lite för sött och mjukt för att någon direkt sur smak eller känsla ska koma fram även fast man anar lite, framförallt, syrliga smaker. Svårt att känna att den är nästan 10%. Man kan också påstå att det är en himla mix av fruktmix, sötma, syrlighet och lite kryddor - lite av allt som tillsammans fungerar även om det blir lite hmm, funky tänkte jag säga och kom på mig själv med att skratta lite lätt. Ja, funky kanske är ordet. Lite snäll mandarin, mer rök, karamell. Så fortsätter det, runt runt och runt. Bretten då? Jag har läst om andra som druckit denna och genomgående verkar det vara lite olika grad av brettkaraktär på ölen, här märktes den inte alltför mycket, vilket nog var bra för den.

Betyg? – Bra+. Det är något visst med ölen, inte så typiskt belgisk, inte så värst kryddig utan en mix av belgisk öl, rökig öl, IPA och någonstans är det en väldigt komplex skapelse som det vore intressant att veta hur den egentligen kom till. Kan förstå om man antingen ogillar den men även om man tycker den förtjänar ett bättre omdöme än vad jag har gett den.

Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook, snart tävling vid 250

Ohelig öl på fat Three Floyds / BrewDog Bitch Please

Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook, snart tävling vid 250

Då jag drack Bitch Please på flaska (se här) var jag inte helt övertygad och ölen fick bra+/bättre- i betyg. Denna godisbombade (bokstavligt talat) 18 månader Jura-lagrade skotska barley wine som gjorts genom ett oheligt samarbete mellan BrewDog och Three Floyds mottogs ändå rätt bra när den kom till svenska krogarna. När det också blev klart att ett fåtal fat skulle skickas ut så var det bara att bege sig till Sorbon som var den Stockholmskrog som knep till sig ett fat. Som ni kan läsa på länken ovan så tyckte jag att den var lite lätt på flaska, den saknade det sötklibbiga, beska, genomjävliga som ofta är vad som är vad man minns från bra barley wines. Nu fick istället juralagringen och en viss bakgrundssötma mer plats och även om den metalliska, torviga jurasmaken var trevlig så var det inte vad man förväntat sig och tanken blev att den kanske behöver lagras något? Men jag är en fat-person och hade betydligt högre förhoppningar om den nu på fat och det var intressant att se hur de skiljer sig för precis som kommer stå nedan så var den faktiskt bättre i det lilla 20-litersfatet. Det var däremot intressant att se hur vissa smaker och aromer var mer framträdande på flaska där metallisk whisky kändes tydligare medan sötman kom fram bättre på fat.. Så oavsett vad bloggare och andra som jag sätter för betyg så är det oundvikligen en oerhört intressant öl som verkligen puschar barley wine-kategorin snett framåt med en twist på cirkus, lika flummigt som den här ölen egentligen är..

Three Floyds / BrewDog Bitch Please (fat)

Utseende: Brungyllen vätska, lite whiskeyutseende

Doft: Det går knappast att ta miste på att den har legat på Jurafat. Torv, tjära och rökighet blandas, leker och hoppar runt i näsan. Lite mjölkgrädde och toffee ger slut på doften och verkar vara det som får vara barley wineinslaget.

Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Metallisk rökighet med aska, torv och järn. Urvattnad whisky som stått framme ett tag. Saknar sötman och beskan från barley wine och även fast det är fin whiskeysmak så är det rätt vek barley wine. Finns fruktighet, maltsötma men det räddar inte upp smakvariationen till en början. Men får varje klunk så växer smakerna och framförallt så börjar den sätta sig. 



Betyg? – Bättre-. Tappar nästan ned till ett ”bra+” då jag inte är helt övertygad. Mycket inslag från Juran men det känns lite som om ”jaha, var det här allt”. Troligen mycket för allt snack om den, men nu känner man av smakerna lättare (jämfört med flaska) och jag tror att den kan bli riktigt schysst om man låter den vila ett tag. Just av den anledningen ska det också bli spännande att se vilket öde de övriga litrarna av denna öl som man har sparat går till mötes.

Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook, snart tävling vid 250

Varför är ABT's inte roligare? Test: Avery The Reverend vs New Glarus Unplugged ABT

Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook, snart tävling vid 250

Det är nog inte alltför kontroversiellt att påstå att USA är om inte det bästa så topp-2 av de bästa ölländerna i världen. Men det är också ett av de största länderna i världen varpå man inte får glömma att se på hur bra den genomsnittliga ölen är, för att från varje Stone, Dogfish Head, Russian River så finns också flertalet halvdanna bryggerier. Det är nog en av anledningarna till att många mer konservativa ölländer ändå brukar ses som väldigt bra, de gör sin sak och nästan samtliga bryggerier håller sig till vad de kan och vad de brukar göra. Ett bra exempel att bedöma Amerikansk öl kan därför vara att kika på hur bra deras sämre öl är, oundvikligen kommer man då in på öltyper de inte brukar behärska. Därför har jag idag valt att ha en liten kamp eller provning med två stycken ABT/Quadrupels från relativt stora och välkända bryggerier. Dels är det Avery The Reverend och så har vi även New Glarus Unplugged ABT. Hur stora New Glarus är kan vara svårt att säga för mig, men jag har hört mer och mer - framförallt om den Raspberry Tart jag har hemma - om deras öl, så vi låter dem vara med här också.

Det bör tilläggas att quads troligen är den öltyp jag minst gillar och förstår, jag tycker att de smakar nästintill detsamma och inte brukar vara så varierade eller spännande. Visst kan och BÖR de lagras, men att behöva lagra en öl för att uppskatta den?, mnjae då gör jag hellre annat under den tiden. Är det kanske så annars att just dessa öltyper är och bör vara såhär enkelspåriga? När jag parallellkörde St Bernardus mot Rochefort (8,10,12 mot 6,8,10) så kom jag på mig själv att vilja ifrågasätta hur dessa öl kan rankas som topp-100 bästa öl, de var synnerligen trista med minimala skillnader både inom sin egen serie men också mellan varandra. Likaså med Westvleteren 12, en tämligen överskattad öl såvida den inte verkar ha lagrats väldigt länge.. Så kommentera gärna, här eller på Facebook och hjälp mig förstå tjusningen med dessa öl - för nu går vi Amerikanskt och ser om de gör det bättre...


New Glarus Unplugged ABT


Utseende: Mörkare klarbrun vätska med litet beigefärgat skum.

Doft: Mandelmassa och marsipanlikör som följs av lite alkohol och sötma men där mandellikören ger den en förlåtande ursäkt att vara småspritig, vilket ändå känns lite stiltypiskt.

Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Vätskan känns lätt men ändå mjuk och den tunna kroppen i en ABT är här med sin smak av alkohol som visserligen inte är alltför störande. Rätt anonym smak men den känns ändå stiltypisk – om än tråkig.



Betyg? – Bra. Jahapp, enkel men lite trist. Doften är rätt trevlig men smaken har känslan av en ABT, men det händer inte så mycket mer. Enformigt och rätt så trist.




Avery The Reverend

Utseende: Rödnyanserad bärnstensfärgad vätska med rätt litet skum.
Doft: Börjar gräddigt med sötma och en dos apelsin och gnutta kola och gräddnougat. Slutar med lite strävt gräs. 

Här och efter ett par sippar av ölen som smakar precis som väntat med apelsinkryddad malt, sötma och alkohol så tröttnar jag..

Betyg? - Bra(+). Tröttnar rätt snabbt, det är gott men lite enformigt och som med det mesta så är det "typisk amerikansk ABT" över det..


Slutsatsen blir som väntat: jag kan inte förstå storheten i ABT's, amerikanska bryggerier - även de bättre och större - har fortfarande svårt att brygga denna typ av öl, öltypen är rätt enformig överlag (?).

Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook, snart tävling vid 250

Stör i semestern med Weyerbacher Double Simcoe IPA

Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook, snart tävling vid 250

Så var Göteborgsäventyret slut för denna gång och det vart lite av allt under de gångna dagarna. Lite ölrelaterat i form av besök på Haket och 3 Små rum (där även delar av Schnille & Schmak och Ölkultur hade samlats) samt besök på  Oceanbryggeriet. Mer om det sista kommer så fort jag fått bilderna utav min "fotograf", men det kommer nog bli ett intressant inlägg - det kan jag lova. Annars är det som ni har märkt lite stiltje på ölfronten åt alla håll. Så vi fortsätter i lite lugn takt genom att jag ger er ett försmak på vad som komma skall, om än ett lätt missvisande sådant.

Under mitt vår/vinterbesök i Rom så plockade jag på mig och drack lite öl som jag kunde finna och en av dessa - Weyerbacher Double Simcoe IPA - kommer snart att dyka upp i Sverige då Brill kommer ta in lite trevlig öl från bryggeriet. En single-hop-DIPA med enbart den rätt unga (från 2000) humlesorten Simcore som brukar vara en av de humlesorter många rätt snabbt lär sig att plocka ut i en öl.

Vad jag menar med missvisande ovanför är att ölen då jag köpte den inte var purfärsk, inte ens smågammal utan "kan" (oklart) ha fått stå ett tag då malten får mer att säga till om än vad som kanske varit menat. Dock är det här en välbalanserade DIPA med mycket malt som ska väga upp humlen, men den hade den där speciella karaktären av en öl där humlen sakta börjar segla iväg. Men det har nog med ölbutiken där jag köpte den att göra än ölet i sig, så ser du den i Danmark eller Sverige så prova den gärna.


Weyerbacher Double Simcoe IPA


Utseende: Mörkare grumlig brunorange vätska med ljust litet skum med minimala bubblor.

Doft: Fräsch väldigt tydlig arom av simcoe, som följs upp med tvål, blommor, sötma och besk grape som tillsammans med tropiska frukter ger den en rejäl avrundning. Doftar färskt tack vare den fina och tydliga doften av simcoe.

Smak:  Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Fyllig och direkt smak med bra beska som övergår till en bitter efterbeska. Drar åt IIPA-hållet när den peakar med beskan. Det känns även som om humlen har tröttnat något och släpper fram malten något mer än vad den säkert var menad.



Betyg? – Bra+. Inte purfärsk trots vad doften först hintade om. Men trots att malten kommer igenom så är doften bra nog för att man ska gilla det. Som en mellanklass IPA med förstaklassig doft.

Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook, snart tävling vid 250

Idag Götebrg och Oceanbryggeriet, igår (nästan) Shorts Nicie Spicie

Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook, snart tävling vid 250

Här i ett småregnigt Göteborg återhämtar vi oss idag efter en oerhört trevlig gårdag där det vart utgång och ett snabbt besök på Haket, bra utbud, priser och väldigt avslappnat. Blev en Hornbeer Hophorn på fat som alltid är lika god som allt följt av den lika magnifikt åldrade Left Hand Twin Sisters DIPA. Idag blir det att bunkra Dugges och Oceanbryggeriet innan vi ska ta ett besök hos Oceanbryggeriet, ska bli riktigt roligt. För en Stockholmare så är det nästan lite exotiskt att kunna poppa förbi lokala Systembolagen och plocka upp saker som inte finns någon annanstans i Sverige. Får bli lite Holy Cow och som blåvit så är det självklart att ta ett par Glenn # 5.

Men om vi förflyttar oss än mer västerut till USA så finner vi en rätt underlig amerikansk veteöl som berikats med citronskal, koriander och pepparkorn - Shorts Nicie Spicie. Just peppar i öl är rätt intressant då det kan bli bra (som i Dieu du Ciels pepparöl) eller dåligt. Annars är peppar en rätt intressant krydda att använda i bryggningen då det ofta bidrar med lite torr men ändå lätt het smak. Ölen är även humlad med den lite ovanliga humlesorten Ahtanum och den trevliga Cascade'en. 


Shorts Nicie Spicie

Utseende: Lätt disigare blek persikofärgad vätska med snabbt döende skum
.
Doft: Rätt intressant blandning av tydlig peppar, korriander och en dash av citron. Finns mer frukt, apelsin och vetemalt om man går ett lager djupare.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Rätt lätt med en direkt push av peppar och även torra citrus och apelsinskal. Lite lätt syrlig frukt mot en torr pepparsmak där koriandern tar en rätt väl tillbakalutad roll som passar ölen väl. Tyvärr slutar den rätt tvärt men man bör tillägga att den inte gör större  anspråk på att vara en bombastisk storslagen öl utan det är en faktiskt förtjänstfullt läskande öl. Pepparen ger bra avtryck på smaken och det är vad det är.



Betyg? – Bra (+). Som ovan, smakerna finns, läskande effekt och en väl integrerad pepparfinish gör att ölen är väldigt trevlig, även om den inte är mer än vad den är

Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook, snart tävling vid 250

Sommarens festligaste törstsläckare - Omnipollo Leon

Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook, snart tävling vid 250

Efter ett par år som driftchef för Bishops Arms så tyckte Henok Fentie att det var dags för något nytt, Belgien blev av olika skäl valet. Väl där märkte han hur imponerande ölutbudet var och efter ett tag kom även ett samarbete med Dirk Naudts hos De Prooef att startas. Projektet som då startades hade som mål att skapa någonting som skulle passa alla, även de inte helt inbitna ölnördarna, och fungerar både till vardags - men även fet. Ölet, Omnipollo Leon, är en hybrid av olika öltyper skulle jag vilja påstå; champagnejäst ger lite sköna bubblor och en torr finish medan humlesorterna Simcoe och Amarillo brukar bidraga med fina fruktiga smaker och aromer. Det som sticker ut mest med ölen är annars flaskan med det sköna motivet skapat av Karl Grandin (de med Cheap Mondaykläder vet vem det är..). Med ett nytt öl om året så får vi se när nästa öl kommer men det vidare projektet går att följa här. Att det verkar gå bra och att Henok lyckats med att finna en bra målgrupp verkar uppenbart i och med att Jens Dolk, vinskribent och trevlig dryckestyckare har beställt ölen till fyra middagar tillsammans med tvåan i  kocktävlingen (världens största..) Bocuse D'Or, Tommy Myllymäki.

När jag drack ölen första gången hade den just landat i Sverige och Brill hade skeppat iväg ett par flaskor till olika krogar för vidare utvärdering (provade den på Sorbon och de flaskor de hade fått tog slut samma dag..). Då var det även lite hysh hysh om vem det var som stod bakom ölen och det fanns inte mycket info att finna. Jag fann ölen vara väldigt trevlig med fräsch humlearom och smak där champagnejästen skapade fina små bubblor och en passande finish på ölen. Min tanke var att ölen då var en utmärkt öl för varma kvällar och trevliga fester och framförallt att den var lite gränsöverskridande, något som passar bra många fler än bara de mer inbitna ölfantasterna men samtidigt något de som annars gillar Belgisk öl ändå skulle gilla. Så det är kul att nu kunna göra en riktig recension på en öl jag tidigare "bara" har tyckt var väldigt trevlig.

Omnipollo Leon



Utseende: Något dimmig varmt gyllenfärgad vätska med lite ljusare botten Stort fint skum med minimala till stora bubblor. 

Doft: Doftar enkelt men precist av lätta kryddor, en lien aning av citrongräs men desto tydligare av citron- och apelsinskal. Ljus malt och något fruktdoftande men som ändå har en bra bras i malten. Jästkaraktären är där i god Belgisk anda även fast den är väldigt artig och inte tar för sig för mycket. 

Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smakar somrigt, smakar mycket men smakar ändå så ingenting. Det är som om man fångar läskande sommaröl på en finare uteservering där alla ens vänner, fina eller inte, sitter och dricker denna öl. Oavsett kön, oavsett vad man annars dricker så är det här något som passar alla. Det är belgo med jästen, den fina torra finishen och smak av krydda och apelsin. Samtidigt är det små fina bubblor och en känsla som nästan kan dra åt champagnehållet som också finns här i. Så smak och känsla samspelar utmärkt vilket jag även tyckte första gången jag drack den, det här är en festlig öl, en sommaröl och en fin "jag vill ha något gott belgiskt" - allt i ett. Man kan dissikera fram fler smaker, men vad vinner man på det? För när man väl har funnit flertalet olika nyanser av sommar och fest så inser man att ölen är slut och att man gärna vill en till. På det negativa då? Ja, kanske smakerna som kunde tagit i mer (och då säkerligen förlorat och blivit för typiskt ölig), nu är den mer en hybrid av olika tankar kring öl (på gott och ont).



Betyg? - Bättre. Jag går på känsla den här gången, för jag tycker det fruktiga från Amarillon och Simcoe'n ger bra fruktig smak mot en torr finish med lite peppar och krydda. Det här är en elegantare sommaröl som passar alla, även de som inte vanligtvis föredrar öl. Men inte på något sätt att den är snobbig, "den bara är".

Missa inte Manker Beer Blog @ Facebook, snart tävling vid 250