Rabble and Hoodlums, eller ja, Gajes & Geteisem. Två par av ord där det första känns mer som en dålig hiphop-skiva (eller film likt Ghettoblaster) medan det andra är en öl från De Molen, så lite kan ett annat språk göra för att uttrycket ska ändras helt. Men vad är denna hoodöl, en ljus malt liquor likt Colt 45? Icke då. Tvärtom snarare är det en imperial stout lagrad på Wild Turkeyfat (bourbon) och berikad med Bordeaux Moreller (körsbär). Bara för att ge den mer jävlighet så har bryggmästare Menno både dragit upp IBU'n till 99,9 och låtit den jäsa med brettanomycesjäst för att göra den lite funkig och stygg (Cherry brett stout som han kallar den). Stygg indeed för denna flaska jag på glatt humör (är förvisso 11%, "bara") var flaska 370 av 666 (flaska från 23/7 2010). Som med många av Menno och De Molen'n halvknäppa öl så vet man aldrig vad man kan förvänta sig, som att öppna en Bommen & Granaten - en skön barley wine tror man, men som visar sig vara en nästintill död vätska som dock är väldigt trevlig. Detta gör att han och hans öl blir lite mystiska, inte bara för att de är svåra att få tag på utan för att det är en rätt liten skara öldrickare som verkligen är den målgrupp som tänker "imperial stout på bourbonfat och med körsbär och brett, shyrre!!)". Det kommer vi också se med den här ölen, det är en trevlig sådan men inte bara ska man gilla bourbonlagrad öl utan man måste gilla både brett och körsbär i sin öl.. Tur att jag gör det.
De Molen Gajes & Geteisem
Doft: Grym doft! Körsbär med aningar av bretten som är ihopslängd för att bråka runt med bären. Till detta är det wiskös choklad och kaffedoftande stoutaromer där brettanomyces'en ger syrlighet mer än porös funkighet. Rätt komplext med kaffe, choklad och en skopa bitterhet.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Mild, platt och nästan livlös. Smakar typiskt De Molen med gammal bourbontunna, starkt kaffe och choklad där någon elak fan har slängt i lite aska. Påminner snabbt om Hel & Verdomenis Misto BA fast utan kroppen och med körsbär. En aning funk från vildjästen och en aura av unkenhet på ett intressant sätt. Blir något för mixat och komplext för att det ska vara övertygande.
Betyg? – Bättre. Stora förhoppningar om ölen som doftar intressant och har spännande smaker med en lätt referens åt Misto BA'n. Gillar man en aning brett i sin öl med lite körsbär så är detta något man lär gilla. Man lär sig uppskatta den ju mer man har druckit av den, samtidigt är den väldigt krävande och den kräver troligen sin De Molen-fan lika mycket som en något mer erfaren ölprovare, för lätt är den då inte.
No comments:
Post a Comment