När Mikkeller senast gjorde en kaffe-IPA var det en blandning av sedvanlig Mikkeller-galenskap, innovation och ja, mer galenskap. Samtidigt, vilka är de stora innovatörerna genom tiderna? Einstein, Curie, Jag, Nobel - ja, samtliga har väl både brunnit för sin sak lika mycket som de vågat vara lite mer galna än vad som sig bör. Den kaffe-IPA'n (kan man kalla det för CIPA?) togs emot med blandade åsikter, vissa tyckte det var väldigt intressant och faktiskt rätt bra medan andra mest tyckte det smakade som om någon spillt en bra IPA bland kaffesumpen. Jag minns att när jag drack den första CIPA'n, med Gujibönor, så skrev Marc på Brill (som även designat etiketten/-erna) att liksom IPA-fantaster märker av varenda nyans bland humlesorter så gör även kaffefantaster det, varpå de skrattar lite åt oss öldrickare som bara tycker att "det smakar kaffe". Just så är det, vi tycker det smakar och doftar kaffe och IPA mixat, men frågan är om Mikkel och teamet nere på Koppi har tänkt på varenda fruktig nyans i kaffebönan och fått dem att gå ihop med Tomahawkens karaktär? Eller så kanske de bara har haft helsikes kul med att göra nyskapande öl, för är det inte black/Cascadian IPA's så är det kaffe-ipas. Så varför inte, jag säger som sist, det får bli en kaffe-IPA till frukost för att vakna till.
Liksom sist är det allså tomahawkhumle som har parats med kaffebönor, denna gång av Etiopisk Odoo Shakiso.
Mikkeller Koppi Tomahawk x Odoo Shakiso Coffee IPA
Utseende: Något disigare mörkt kopparfärgad vätska med poröst lätt skum med minimala till små bubblor.
Doft: Kraftigt gräsig doft från tomahawkhumlen. Först är det den och en syra från kaffen som känns men efter de obligatoriska snurren i glaset så framträder mer frukt, lite grape, nedmalt kaffe och en något pepprig beska i doften.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smaken har en direkt pepprig syra från kaffet som sköljs bort av frukt från humlen och som slutar i ett bad av grape, peppar och gräs. Syran, det peppriga och den lätta kaffesmaken ger nästan dragningar åt lakritshållet men liksom dess föregångare så känns det lönlöst att dissekera ölen Istället får jag säga att det är en spännande mix där Mikkel har börjat spåra lite, men fortfarande på ett intressant sätt. Kaffe har väldigt unika egenskaper och att mixa det med öl är spännande, sedan att det är rätt annorlunda smaker får man förvänta sig. Eftersmaken har både en beska och bitterhet som sitter kvar med både malt kaffe och grape och jag tror fasiken att jag gillar hur den sitter kvar där.
Betyg? – Bra(+). Mnjae, en krävande öl på många sätt. Kaffe och IPA fungerar nästan, men det är något som gör att jag ryggar tillbaka lite. Vilket är synd, för den förra kaffe-IPA’n gillade jag betydligt bättre. Sedan gillar jag kaffe och jag gillar hur kaffet och IPA’n (stundtals) samspelar, dock blir ölen i sig lite väl avancerad att dricka i det långa loppet. Dock har den en kaffesmak som växer på mig.
No comments:
Post a Comment