Mellan typ 2005-2006 så bodde och jobbade jag stora delar i Maine i USA. Vi var då några mil ifrån Portland. Då jag inte riktigt hade börjat intressera mig för öl på samma sätt som nu så var det mer att dricka fuldrinkar och lokala "random-öl" - typ Magic Hat no.5. Ja, ni förstår hur arg på ens yngre själv man idag är. Inte bara är Ebenezer Kezars Restaurant and Pub i Lovell många amerikanska öldrickares favoritpub (eller en av dem, om man tar bort deras lokala) utan i delstaten ligger också Allagash, Shipyard och så dagens bryggeri - Maine Beer Company (inte att förväxla med Maine Brewing Company). Ett litet bryggeri som startade i två bröders garage för att sedan växa till sig i ett större garage med lite ordentlig utrustning. Nu har dem flyttat till större men de har fortfarande fokus på sina 5 öl - Zoe, Spring Peeper Ale, Mean Old Tom, Lunch och Peeper Ale. Den sista är densamme som vårvarianten och är samma öl jag nu har druckit. Tidigare har jag kallat många bryggerier lite sådär på skämt för hippies då de har varit oerhört involverade (vilket jag uppmuntrar starkt!) i olika rädda-världen-projekt etc. Så även Maine Beer Company; på deras avskalade hemsida finner man mer information om hur man kan bidra till en bättre värld än om bryggeriet och deras öl. På deras (snygga!) öl's etiketter kan man sedan läsa rätt så klämmiga texter om bakgrunden till ölen i flaskan, lite roligt och charmigt får man ändå säga.
Dagens öl, Spring Peeper Ale'en är American Pale Ale som bryggs per batch. Malten är grundad i amerikansk two-rowmalt och lite crystal 10, Vienna och vit vetemalt. Magnumhumle som bitterhumle medan Amarillo, Cascade och Centennial ger fin smak och doft innan man torrhumlar den med mer Centennial och Amarillo. Ölen använder sig sedan av en neutral jästsort för att bli lite torr och inte ge karaktär (bra eller dåligt?).
Maine Beer Company Spring Peeper Ale
Utseende: Något mattare gulorange vätska med fint tjockt ljust skum med gräddig topp och mycket rester längs med glasets väggar.
Doft: Det här doftar som en amarillo-single hop-öl, mycket amarilo i doften men även spår av fruktig cascade och det lite örtkryddiga och citrusstinna i centennial. Men mest doftar det amarillohumle, rätt färsk sådan vilket var otippat men trevligt.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Rätt lätt och det känns lite bättre hembrygd i smaken. Kroppen är mild och enkel och det är lite citrus och blandning av örtigt, fruktigt och amarillo utan att något står ut. Det är lättdrucket, kanske lite för lätt kropp och överlag är den något för mild. Samtidigt är det en APA och de kan antingen vara snäppet aggresivare, eller som den här - trevlig doft, trevlig att dricka, men för tam.
Betyg? - Bra (-). Nästan lite underbetyg för en skön APA, men den saknar lite mer kropp och därfmed faller också smakerna bort. Som jag skrev är vissa APA's såhär och det är inget fel med dem, tvärtom gör det dem bra som session beers, men de når inga större höjder när man ska finna dofter och smaker. Däremot bör jag påpeka att jag gillar humleprofilen i ölen och de borde kanske ha använt en viss jäst och inte bara ta någon annonym enkel sådan. Men som de säger, den slutar cleant, den slutar lite torrt och skönt och det bidrar till att göra den läskabde och "chillad". Och det, det duger rätt bra det med
Ända fram till innehållsförteckningen läste jag "Spring Pepper Ale" och funderade över hur en välhumlad APA med lite färskmald svartpeppar skulle smaka.
ReplyDelete