Thursday, June 23, 2011

Inkörsportsöl, eklagrade öl och Weyerbacher Heresy


Bourbon- liksom eklagrad öl är ofta någonting som man antingen gillar eller har lite svårt för. På samma sätt som inte alla slänger superlativ över Belgiska quadruplar eller andra över humlestinna IPA's så får man använda det lite klyschiga uttrycket om att allt är individuellt.  Därför är det svårt att förklara charmen i t.ex. Pliny the Elder eller Black Tuesday för någon som oavsett vilket kommer förstå eller uppskatta smakerna, de är helt enkelt inte inom deras "smakram" än. Ibland kan kunskap och övning hjälpa, förstå vad man smakar och via den vägen börja gilla det genom att börja lätt och sedan prova vidare - som med exempelvis lambics och suröl, något få blir blixtförälskade i. För min del var det nog bland annat Duschesse de Bourgogne som ledde mig till att våga prova surare och surare öl, en annars rätt mild öl och inte alls en lambic, men det var en inkörsport.

Så för att stega vidare om det här då, inkörsportar - och framförallt till öl som kan vara lite "bråkigare". IPA's är ju relativt enkelt, man börjar med en snäll pale ale går vidare till en humligare dito och sedan provar sig fram från lättare IPA's till bedövande trippel IPA's. Men så var det de där jekla eklagrade ölen...

Brill kommer snart få in Weyerbachers öl i sitt sortiment och av en slump så provade jag deras (bryggeriets alltå) Heresy rätt så nyligen. Man har eklagrat sin Old Heathen Imperial Stout i gamla bourbonfat och får därmed fram de karaktäristiska dragen av vanilj, bränd sötma, ek och choklad. Anledningen att jag nämner den i ett inlägg som kort diskuterar inkörsportsöl är att jag förväntade mig en oerhört explosiv bourbonlagrad imperial stout, men fick en väldigt len och lättdrucken öl där de annars riviga smakerna och dofterna var rätt så milda, på ett bra sätt. Så våga prova den sen, även om ni inte egentligen föredrar denna typ av öl - för i mitt tycke är den lite snällare än väntat.


Weyerbacher Heresy

Utseende: Svart vätska med chokldbrunt skum med små till mellanstora bubblor. Crème bruleebränt utseende på toppen
. 
Doft: Mycket choklad,spresso och en angenäm vaniljarom med sötma och bär som resultat. Det eklagrade gör sig oerhört bra utan att bli för “på” som det annars kan bli. 

Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Fyller upp bra med smak av trä, bränt trä och en lätt bourbonartad smak av vanilj och bourbon. Det tippar mellan att vara väldigt njutbart med den utomordentligt välsatta styrkan I smaken av bourbon och eklagring. Samtidigt  pendlar den mellan att ha mycket av den varan och att ha mer choklad, kaffe och en uns soya. Mer vaniljfinish och I längden är det som drar upp betyget att den är så len. Lättdrucken, len och ändå med potenta och rejäla smaker.



Betyg? – Bättre(+). Som det skrevs, potent, len och fina smaker. En eklagrad stout som nog även många som inte gillar eklagrade smaker skulle uppskatta. Bourbonaromerna och smakerna kommer fram väl utan att bli för påträngande och spänner in med alla de andra fina smakerna. 

1 comment:

  1. Åh, jag minns den första surölen i munnen. Den åkte ut lika fort igen. Trodde det var nått fel på skiten. Men likt förbannat sitter man här idag och blir helt plirrig ju syrligare och kärvare de blir. Acquired taste, jo man tackar.

    ReplyDelete