I väntan på imorgon - Mikkeller Green Gold

 Nyss hemkommen från Uppsala där jag faktiskt inte deltog på ölbloggarträffen då jag var upptagen på annat håll den måndagen, men däremot deltog på en konferens mellan tisdag-onsdag. Maximalt oflyt med andra ord. Dock blev det en massa öl ändå för min del, dels genom lite besök på nation samt på O'Connors. Hann även med att dricka lite öl och snacka med Portersteks-Johan, så lite recap om måndagen fick jag den vägen. Så det blev en intensiv men väldigt trevlig tisdag. Men av samma anledningar och att jag just har kommit hem och är lite trött så blir det lite tristare läsning, men inte mindre god för det. Utan det handlar om Mikkeller Green Gold, en IPA med cascade, amarillo och simcoe som älskas av de flesta som har druckit den. Dock har jag en förkärlek för rejäla smaker och lär nog tycka att I Hardcore You och I Beat You är snäppet godare - men då mer på knockout än på stil.

Mikkeller Green Gold

Utseende: Nästan lite ljust barley wine-utseende med krämig brunorange vätska med rätt kompakt packat skum med minimala bubblor och lite gräddig topp. Utseendet är verkligen utmärkt, exemplariskt tycker jag med den lite mörkare vätskan och orangebrunt skum.
Doft: Sötman från både malten och de lite oljiga humlekottarna lurar en att tro att det är mindre humligt och beskt än vad det är. För de fruktiga intrycken med mycket citrus, humlekotte och tropiska frukter finns där och väntar på att hugga in på dig.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rejäl smak där karamellsötman fortsätter att försöka agera skydd mot humlen, men det går inte hela vägen då vågen av söta humlekottar, grape, citrus och tropiska frukter slår över. Beskan är bra och men känns inte så attackerande tack vara maltsötman. Men efterbeskan som sitter kvar efter att dyningarna av sötman försvunnit hintar om att man kan vara glad att balansen på ölen är så pass bra som den var. Humlen har den där parfymsöta doften av liljor och humle som annars väl känns mer i DIPAs och IIPAs.

Betyg? – Bättre(+). För mig personligen så är typ I Hardcore you och I Beat You roligare, men jag förstår alla som verkligen fallit för denna. Den är massiv men ändå lättdrucken – om än med bra motstånd. Variationsrik men ’rakt på’. Det är verkligen en smakkomplexitet här som inte riktigt brukar finnas i vanliga IPA’s likt denna. Nya intryck liksom kommer fram hela tiden.